Har precis läst några av kommentarerna och blogginläggen om mina tio tips (Startsidan Alltombarn.se) om vad man ska göra innan man får barn. Tydligen är det så, att när man får barn, ska allt annat bli fullständigt oviktigt. Varför bry sig om det matriella när man precis skapat ett LIV? Hå hå ja ja.
Jobb och pengar ÄR viktigt. Lite ekonomisk trygghet hjälper när man försöker vara en bra förälder. “Man klarar sig bra ändå, utan föräldrapenning” säger en bloggare i en kommentar till mina tips. Jaha, hur då? Ska min dotter på nio månader käka ur soptunnor kanske?
Visst går det att vara en bra förälder utan pengar. Men man blir en bättre förälder med ett par kronor på kontot.

Och underskatta inte platt tv:n. Det finns inget som är skönare än att glo på 32 tummaren efter att barnet äntligen gått och lagt sig. Min bästa investering.

Jag har en bekännelse. Jag är inte stolt över det, men jag berättar ändå. Folk brukar ju snacka om hur livet förändras efter att man får barn. Jag trodde att de menade att synen på livet skulle förändras i grunden.
Så blev det inte. Det som förändras är synen på vad som är spännande.
Exempel på vad som blir spännande efter att man har fått barn kan vara att köpa en dyr soffa på avbetalning. Det ger en kittlande skön känsla av spänning.
Men i går slog jag i botten. På allvar.
Jag ställde alarmet på mobilen så att jag inte skulle missa Dr. Phil på tv.
Livet förändras när man får barn.

Jag brukar säga att småbarnschocken träffade mig som en splittergranat. Nu har det snart gått nio månader efter att min dotter kom till världen, och jag börjar hämta mig från granatchocken. Men kriget fortsätter. Jag tänkte sammanfatta några viktiga lärdomar som jag vill föra vidare till alla soon to be-farsor. Att hjältemodigt kasta sig in i en strid utan att förbereda sig kan få fatala konsekvenser.

Planering. Skaffa en kalender. Inte för att du ska skriva vad DU ska göra – utan vad din FRU/SAMBO/FLICKVÄN ska göra. Hon är i regel bättre på att planera saker och ting i förväg, och du får ringa in datumen som blir över för kvällen med grabbarna.

Fritidsnöjen. Det är lika bra att du redan nu vänjer dig av med att spela tv-spel. Tro inte att du kommer att ha tid när babyn sover – då ska du städa, diska och torka upp matrester från golvet! Inse faktum – det är inte längre DU som är barnet i familjen.

Träning. Skaffa ett kort på din lokala simhall. Det är bra mycket softare att “träna”, dvs åka vattenrutschbana och svettas i bastun efter jobbet än att lägga griniga barn.

Uteliv. Glöm spontankväll på krogen. Att gå upp halv sex på morgonen med en åttakilos gaphals efter en krogkväll gör du bara EN gång.

Konflikthantering. Städa hemma fast du tycker att det ser rent och fint ut. Din fru/sambo/flickvän tycker nämligen inte att det ser rent och fint ut. OBS! Glöm inte returpapper, glas och papperskorgen i badrummet!

GOOD LUCK SOLDIER!

Gamla bilar kan ställa hela familjelivet på ända. Vår bil är 25 år gammal. Vårt liv ställs på ända ofta. I går dog Saaben på riktigt. Med några smällar och svart rök körde jag den sista biten till parkeringen. Sen drog den en sista frustande suck och dog med en öronbedövande smäll. Det var som om någon skjutit fanskapet. Men som vanligt – jag ger inte upp kampen för Saabens rätt till liv! Efter jobbet ska jag handla reservdelar… Nästa bil blir en Volvo.

Det verkar som om många tror att jag tycker att föräldraskapet är den värsta skit man kan tänka sig. Det tycker jag inte. Därför har jag bestämt mig för en mer positiv anda på min blogg. Jag börjar med att lägga ut en bild på personen som personifierar lyckligt föräldraskap. Jag ger er – min förebild – Schampoopernilla!

Jag diskuterade det här med vuxenlivet med en kompis igår. Med vuxenlivet menar jag inte att flytta hemifrån och skaffa en egen lägenhet. Jag har gott vänner som är 30+ som fortfarande försöker leva som tonåringar, fast nuförtiden ser de mer ut som fyllgubbar och fyllkärringar när de är ute på krogen. Nej, det jag menar med vuxenlivet är att skaffa barn. Vi konstaterade torrt och uppgivet att vuxenlivet suger.
Föräldralivet är inte ett bländvitt Pernilla Wahlgren- shampooreklamleende. Föräldraskapet är mer som ett snett Shane McGowanleende (googla ni populärkulturobildade!). Några glada timmar i baren emellanåt, men för det mesta liknar det hela en långvarig bakfylla.

Jaha, då var man på jobbet igen -  två erfarenheter rikare.
1. Även mycket små barn smittar när de är sjuka.
2. Det är jobbigare att stanna hemma än att gå till jobbet när man är sjuk om man har småbarn.
Nästa gång jag blir sjuk går jag till jobbet oavsett om jag har feberfrossa och svettas floder.

För övrigt har min dotter lärt sig att älska delikatessen kattmat. Till hennes besvikelse står skålarna numer på ett ställe där hon inte kommer åt dem. Men ibland hittar hon en liten läckerbit på golvet. Mums! Inte för att jag tror att det är farligt – någonstans misstänker jag att (den dyra) kattmaten vi köper är bättre än barnmat på burk.

Jag har lärt mig någonting nytt. Bebisar kan smitta vuxna människor. På något sätt hade jag trott att det inte var möjligt. Men det är det. Det förs över mängder av virus när ett barn nyser en i ansiktet. Nu ligger jag utslagen under ett täcke tillsammans med min laptop. Och skriver om pneumokocker. The irony.

“Många tonåringar litar inte på att vuxna ingriper mot våld” lyder en förfärligt lång rubrik i dagens DN.
De gör rätt i att inte lita på att vuxna ska ingripa.
Jag vet inte när jag började bli rädd för ungdomsgäng. Men det är jag. Livrädd. Jag går omvägar när jag ser ett ungdomsgäng. (Jag antar att vara rädd för ungdomsgäng ger högre vuxenpoäng än att betala tv-licens)
Skulle ett ungdomsgäng komma fram till mig och be om att få låna mobilen skulle jag kissa på mig.
I går kväll letade polisen efter tre artonåringar som skjutit med pistol i samband med ett slagsmål i området där jag bor. Najs. De hittade ingen. Skulle jag ingripa om jag såg en misshandel? Sällan.
Ungdomar är nerknarkade, beväpnade och aggressiva. Utgå från det. Att ingripa i ett slagsmål är som att aldrig se sig om innan man går över vägen. Rätt som det är smäller det. Ofelbart.
 Det fick en stackare för ett par år sedan erfara sedan han klagat på att någon pissade i en port på Kungsgatan. Han fick betala med sitt liv.
Ska ni ingripa, gör det tidigare. Innan kidsen börjar knapra tabletter och bära skjutvapen.

Nu lever den igen, Saaben. Den vägrade starta för ett par veckor sen. Den var helt död. Drog ur batteriet tillslut, provade vidare med startkablar. Ingen livsgnista.
I helgen kom svärfar förbi. Han skulle hjälpa till med bilen. Jag stoppade i det nyladdade batteriet. Vred om nyckeln. Bilen startade direkt. Svärfar kunde åka hem igen. 
Den är mystisk, vår Saab.