Min sambo får ett samtal från skattemyndigheten:
-Hej, det här är Maj-Britt på skattemyndigheten i Sollefteå.
-Jaaa… hej, svarar min sambo. Hon anar oråd.
-Jag har tagit emot din och din sambos flyttanmälan, säger Maj-Britt.
-Jaha… ja, just det, vi ska ju flytta, svarar min sambo.
-Ja, men ni har ju ett barn, säger Maj-Britt på skattemyndigheten.
-Ja, joooo, ja, vad menar du?, säger min sambo.
-Ja, ska inte hon också flytta? frågar Maj-Britt.
-Nej, vi bestämde oss för att vi hade tröttnat på att vara föräldrar. Hon får bo kvar i lägenheten tillsammans med de nya hyresgästerna.

Tack Maj-Britt för att jag får behålla min dotter.

Äntligen. Mitt internet fungerar. Jag bytte leverantör. Nu är jag hi-tech med mobilt bredband. Perfekt till våren och sommaren när vi ska hänga ut på landet.
Annars går föräldraledighetslivet på rutin. Dagens inlägg skulle kunna vara exakt samma som gårdagens. Enligt min dotter går det utmärkt att kombinera den blå baljan som både bad och toalett samtidigt… Dags för potträning antar jag. Men hon är verkligen peppad på bad. Efter dagens bad när jag plockade fram kläder till henne kutade hon iväg. Jag hittade henne i badrummet. Hon hade krupit ner i badet igen – med blöja och allt. Gött.

Hon har tröttnat på barnmat på burk. Idag testade jag hemlagad chili con carne. Jättestark. Men hon gillade det skarpt! Däremot drack hon vatten. MYCKET vatten.

Som sagt… vi ska flytta. Och de som vi ska byta lägenhet med vill inte ha badkar. Så jag baxade ut jättebaljan och ställde ner det i vardagsrummet. Nu hör till saken att min dotter gillar att bada. Hon fattar inte konceptet med dusch ännu verkar det som. Men hey! Inga probs. Jag har ju en liten blå plastbalja. Jag satte ner henne. Men det funkade inte. Det måste vara badkar. Efter mycket om och men och intvålningar och skrik sätter hon sig äntligen ned. Puh. Men så ser jag ansiktsuttrycket. Bajsuttrycket. Plopp plopp plopp. Tre bruna korvar flyter upp till ytan.
Roligare än så blev det inte idag.
 

När man är trött spelar det ingen roll vad ens snart ettåriga dotter hittar på.
Bara hon lämnar en ifred. Riva sönder en bok? Ok. Go for it. Sånt reagerar jag inte på längre. Det är ju inte som att det är silverbibeln eller nåt.
Springa iväg med bilnycklarna och slänga dom på något mystiskt ställe så att man aldrig mer hittar dem? Halvjobbigt. Men så länge hon är nöjd klagar jag inte.
Men det kommer en dag när hon upptäcker hur roligt det är att slänga saker i toaletten. Och spola. Men fram tills dess sluter jag ögonen, lutar mig tillbaka och lyssnar på boksidor som slits sönder. Det är helt ok.

Annars är läget: Pank på grund av blankettslarv, fortfarande inget internet hemma, jag har redan pantat flaskor fast det inte ens är februari.

Först nu förstår jag att om min sambo pluggar, och om jag tar ut föräldrapenning så blir det faktiskt inte så mycket att leva på. Sen hjälper det ju om man fyller i papprena till försäkringskassan rätt såklart. Jag får ta på mig skulden för att det kommer att bli linser och blodpudding i massor även denna månad. Min sambo är lagom nöjd. Överhuvudtaget går allt fel den här veckan. Hade problem med mitt trådlösa internet, ringde supporten – och det slutade med att jag inte hade internet alls. Med eller utan tråd.
- En tekniker kommer att ringa dig någon gång för att bestämma en tid någon gång då han kan komma hem till dig, sa de på supporten.
- Man tappar livsgnistan, sa min sambo.
Tack för det televerket!

Min dotter har lärt sig ett nytt trick vid matbordet. Spruta vatten och mat med munnen. Jag var helt prickig av gröt vid frukosten imorse. Hon tycker att det är jätteskojigt. Jag tycker inte det.
För övrigt har hon valt sin snuttefilt. Morgonrocken. Den är ganska jobbig att bära med sig. Det blir en hel del skrik och grin på väg från sovrummet till köket – en resa som tar cirka tio minuter. Det är svårt att bära någonting man samtidigt står ovanpå. Prova själva med hallmattan så får ni se hur frustrerade ni blir.

Då har man tillbringat ett par dagar i det lantliga lugnet. Det första som händer när man kommer hem är att man konfronteras, eller snarare frontalkrockar med det högteknologiska samhället. Internet fungerar inte längre. Comhem säger att de har skickat ett nytt modem. Det gamla modemet fungerar inte längre. Det nya modemet är i den nya lägenheten som vi ska flytta in i om en vecka. Min sambo hämtar modemet. Det fungerar inte. Jag kopplar förbi den trådlösa stationen. Nu fungerar det. Så länge min dotter kan ge tusan i att springa iväg med internetkabeln! Och släpp modemet. Neeeeej!!!!

Vi fick ett nytt modem och blev skickade tillbaka till stenåldern. Tiden innan trådlöst. Trådlöst är det bästa som finns när man har småbarn.

Att vara föräldraledig är ett heltidsjobb. Någon sa till mig “va, bra, nu hinner du ju fixa klart bilen till sommaren”. Eller hur. Jag sätter bara ner skrutten på garagegolvet så hon kan mumsa på muttrar och thinnertrasor, skära sig på vassa verktyg och peta ut ett öga med en skruvmejsel.
Men nu är min sambo ledig ett par dagar och vi har åkt till landet – vilket innebär att jag kan få några timmar i garaget. Äntligen!
Skulle jag få välja mellan två veckor i Thailand och två veckor i garaget skulle jag välja – garaget. Jag skiter i att det är januari.
Som jag brukar säga: Sola kan man göra i solarium, och bada kan man göra i badkar. Och inget slår att få åka Chevrolet till korvkiosken i sommar och beställa in en kokt special.

På med underställ och joggingbrallorna. Dags för långpromenad i skogen. Men precis innan vi ska gå iväg ändrar jag mig. Jag är inte redo. Jag klarar inte att vistas i offentligheten i några j-a mysbrallor. Inte ens i skogen. På med jeansen igen.
Men det smyger sig på en. Föräldrastilen. Det vill säga att inte ha stil alls. Otäckt.

Vår dotter sover inte i spjälsängen. Där sover katterna. I dag upptäckte jag en bajskorv på det nerhårade lakanet. Då fick jag nog. No more egen kattsäng! Jag tog med bajslakanet till tvättstugan och packade ner madrassen i en flyttkartong (vi ska flytta om två veckor).
När jag kom tillbaka från tvättstugan hade katterna lagt sig i vår säng istället.
Ridå.