Små barn, då pratar jag om riktigt små barn runt ett år gamla – kan inte ringa sina kompisar. Det är inte säkert att de ens förstår konceptet med att ha en kompis.
Därför är det viktigt att föräldern ser till att ettåringen får träffa lite polare mellan varven.
Min sambo var jättebra på det där när hon var föräldraledig.
Jag suger.
Men jag ska ta mig i kragen. Igår på gymmet gjorde jag upp med en en annan pappa att styra upp en rolig badhusdate mellan hans son och min dotter. De är ungefär lika gamla.
Han sa att hans sambo också var bättre på att låta deras barn träffa andra barn.
Om män skulle ha hela föräldraledigheten skulle alla barn bli som  hillybillisarna i “Den sista färden”. (Inte så socialt kompetenta)

Jag brukade störa mig på lortiga barnfamiljer. Smuts och matrester, leksaker över hela golvet och bajslukt – kaos. Det jag inte visste då – vilket jag vet nu, är att allt detta kan uppstå inom loppet av en kvart.
Igår kväll orkade jag inte riktigt städa undan allt. Den här morgonen utgår redan från katastrofläge. Min dotter har vaknat extra tidigt. Katterna avbröt sin frukost och pep iväg som små granatchockade krigsoffer när min dotter rusar in i köket och utför sin morgonrutin – riva ut alla kastruller ur skåpet. Sen mumsar hon lite på matrester som ligger på golvet. Jag orkar inte stoppa henne.
-Städar du gumman? Brukar jag säga.
Vi har blivit den äckliga barnfamiljen jag alltid avskytt.

Jag drömde att jag köpte fyra paket cornflakes. Sen var föräldrapenningen slut. Tur att det bara var en dröm. Nu när räkningarna är betalda har jag råd med minst 15 paket!

Det var lugna puckar på konserten igår kväll. Öronpropparna satt i hela tiden. Det måste vara ett tecken på att jag är vuxen – det här har aldrig hänt förut. Back in the days kunde man inte höra ett skvatt på dagar.
Såg en farbror där – han måste ha varit 70 bast. I en Queens of the stonage t-shirt. Härligt. När jag är så gammal har man säkert infört särskilda rollatorbås för de äldre besökarna – en sjuksköterska i vit rock håller koll så att ingen trillar av pinnen.
Hursomhelst var det en jäkligt trevlig konsert. Och nej – jag bröt inte höften.

Ikväll ska jag på rockkonsert. Vid globen. Det var inte igår. Min lillasyster är på besök och hon fick en biljett över och jag hakar på. De har så mycket energi – ungdomarna.
Jag tror att jag kommer att stå långt bak. Så man inte blir klämd. Sen ska jag ha med mig öronproppar. Det spelas ju så högt nuförtiden. Man vill ju inte få tinnitus.
Jag har även upplyst min syster om farorna med stagediving och crowdsurfing.
- Du vill väl inte komma hem med ringande öron och i gipsvagga?
Be för mig.

Var hos naprapaten med min onda rygg idag. Det verkade fungera. Puh. Jag var lite orolig för att jag hade drabbats av ett hittills okänt ryggproblem som är obotligt.
- Du är lika risig som din gamla Cheva, sa min sambo idag.
Och med tanke på hur mycket pengar jag lägger på den skrothögen… Från och med nu ska jag investera lite mer i mig själv.

Saker som kan gå mycket snett när man har en ettåring med sig: Gå till frisören och hoppas på att lillan ska sova vidare i vagnen. Jag provade igår. Hon sov ju som en stock.
- Hinner du klippa innan hon vaknar, frågade jag frisören.
- Javisst, svarade han.
Han startade hårtrimmern och börjar klippa i nacken. I samma ögonblick vaknar min dotter.
- Vill du ha en särskild frisyr, frågar han.
- Nej, nej, klipp, bara klipp för guds skull!
Jag har aldrig sett en frisör klippa så snabbt. Fem minuter senare var vi på väg hem. Besöket blev kort. Det blev även mitt hår.

Det är vår. Hur vet jag det? Är det för att solen skiner? Är det för att vårblommorna har slagit ut? Är det för alla vårreportagen i morgontv? Nej.
Det är katterna. De fäller sin vinterpäls. Det är katthår överallt. Rimligen borde de vara helt kala vid det här laget. Men det kommer bara mer.
Ibland lyckas min dotter gripa tag i någon av våra stackars katter. Då blir hon glad. Glad över pälstussen hon kan mumsa på.
Sen går hon och harklar sig och försöker plocka bort katthår från tungan.
Man lär så länge man lever!

Idag har jag lärt min dotter “high five”. Sen har hon sprungit runt i lägenheten och sparkat boll. Hon kommer att bli fotbollsproffs. Jag känner det.
Sen ska hon försörja mig.
Eller så smider jag stabilare planer för framtiden.

Till er som inte varit föräldralediga ännu: Vissa dagar kommer att bli tråkiga. Riktigt tråkiga. Det roligaste jag har att göra idag är att ringa fastighetsskötaren och berätta hur många nycklar vi fått till lägenheten. Sen kanske jag ska ringa kabeltvleverantören och klaga lite. CSN ringde jag igår.
Man kanske skulle ta och åka någonstans – fast det är klart, det förutsätter att bilen startar. Ingen batteriladdare har jag heller. Gnäll gnäll gnäll.
Jag tror att jag har vaknat på fel sida.
I övermorgon kommer syrran på besök några dagar. Jisses vilken lättnad. Någon att prata med som inte svarar “ga, ga, ga” när man försöker konversera. Vuxen interaktion. Så underskattat. Så underbart.