Frihet kan vara olika saker. Som att hacka bort en bit av berlinmuren. Eller att få åka på semester. För mig är det ett ljud.
Swooosch…. swooosch…. swooosch…..
Äntligen har vi diskmaskin. Och det är grymt!
Istället för att hänga vid diskhon halva dagen har jag kunnat göra andra saker. Sticka ner till stranden tillsammans med ett gäng andra föräldrar. Sen drog hela barnvagnsmaffian bort till den lokala golfklubben där vi tog en öl.
Fredan fortsätter med grillning. Swooosch!

Snart kommer diskmaskinen. Och jag skiiiiiter i att diska!

Barnfamiljer älskar bekväma apparater. En kompis har köpt den senaste flugan inom kaffebryggare. En “Nespresso”-maskin. Man stoppar bara ner en kaffeampull i apparaten och trycker på en knapp. Helt perfekt espresso påstod min kompis. Trams, tänkte jag. Aldrig att det kan vara gott. Dessutom kostar kaffet tre spänn per kopp. Och maskinen kostar 1500.
Men i dag bjöd han på lunch. Och en kopp “Nespresso”. I stand corrected. Bästa espresson jag druckit. Och maskinen e fantastisk. Inget kladd, inget bök, inget kaffepulver över hela diskbänken. Man behöver inte ens plocka ut den använda ampullen. Den åker ner i ett fack automatiskt.
Jag vill ha. Jag vill ha väldigt mycket.

I många avseenden är jag en bakåtsträvare. Jag gillar gamla bilar och lyssnar helst på lp-skivor. I andra avseenden är jag hypermodern. Jag är en fullständigt otålig tvåtusentalsmänniska. Därför är det helt grymt att jag kan följa min diskmaskins resa genom Sverige tack vare den moderna teknikens under. Det enda som fattas är små videoklipp när diskmaskinen lastas på lastbilsflaket med en gaffeltruck. Det kommer nog. Jag är helt säker på att det finns fler än jag som vill se sina vitvaror in action på ett lager i Uddevalla. Så här ser den spännande resan ut hittills:

Det här är så spännande. Och de här termerna! “Elektronisk förhandsinformation”. Man känner verkligen att här arbetas det! Nu vet jag också att posten inte bara sorterar brev. De sorterar även diskmaskiner. Låter jobbigt. Men det är en rätt skön känsla. Att det är en massa folk just nu som sliter häcken av sig för att jag ska få min diskmaskin.

Just i dag kände jag att det hade varit otroligt skönt att gå till ett jobb. Leva lite som normala människor gör. Snacka med vuxna människor vid kaffemaskinen. Äta lunch med arbetskamrater. Ibland undrar jag om det är möjligt att återvända till det livet. Under föräldraledigheten har jag förvandlats till ett grottmonster iklädd enbart kalsonger. Jag får träna på att ha på mig byxor och skor innan jag kan återvända till verkligheten. Och vänja mig vid att människor tilltalar mig med annat än gadigadigadigaa. I början kommer jag nog att ignorera mänskligt tal reflexmässigt. Jaha, du försöker prata med mig? Jag ber så mycket om ursäkt.

Både jag och min sambo har slitit som djur hela helgen med bil respektive trädgård. Tänk om man hade haft vett nog att utnyttja sin fritid bättre på den tiden då man inte hade barn… Nuförtiden är man i det närmaste chanslös när man ska få någonting gjort.
Chanslösa var vi även när vi skulle få hem en av våra katter från landet. Han stack in i skogen fredag kväll. Sen såg vi honom inte mer. Medan vi letade svor min sambo på att hon aldrig mer skulle lyssna på mina idiotiska idéer. Som att skaffa katter.
I övrigt väntar en tråkig måndag med tvätt och städning. Och disk. Men nu är den äntligen beställd – diskmaskinen.

Ensam med barn. Ska till landet. Hur gör man?
Stek på blodpudding. Häll på lingonsylt så barnet äter utan protest. Diska, plocka undan och packa under tiden. Allt som ska med slängs ner i en hockeytrunk. Släng nerkladdat barn i badbaljan. Jaga katter över hela lägenheten. Ställ sängen på högkant för att få tag på katten. Klä på skrikande barn till ljudet av skrikande katter som trycker i kattburen. Få ner hela rasket till bilen (lånat av morfar) utan att lämna barnet ensamt. Svettas som ett djur. Åk till andra änden av stan för att köpa reservdelar till Chevan. Åk in till Odenplan i ren panik så att morfar kan ta bilen till landet med hela familjen.
Utom du – det finns inte plats i bilen. Du får åka pendel och buss i tre timmar. Trevlig helg!

På förmiddagen har vi varit i lantliga Orhem utanför Stockholm och fikat på det fantastiska torpet därute. 45 spänn för frukostbuffé! För bra för att vara sant. Dessutom massor av leksaker och rutschbana för barnen. Det är helt grymt att ha såna här ställen på promenadavstånd. (För er andra, ta buss 180 som går från Kärrtorp eller Skarpnäck och åk till ändhållplatsen)
Men just nu är jag hemma och har panik. Jag måste städa, diska, packa kläder och katter innan det är dax att ge sig av till landet. Sambon ska jag möta upp vid Odenplan. Jag fattar inte hur ensamstående klarar sig! Det är så man skäms över sitt gnäll när man hör talas om ensamstående mammor med tvillingar.
Grymt skönt att dra till landet för övrigt. Imorn kväll ska vi svulla chips och kolla på melodifestivalen. Synd bara att mina favoriter Malta åkte ut i går. Jag som hade tippat dem som vinnare. Ja, ja, man kan inte ha rätt varje år.

Jag har aldrig ätit så här mycket fiskpinnar i hela mitt liv. När man är lite trött och seg och inte orkar ner till affären åker de små pinnarna ner i stekpannan. Det går ju snabbt. Men enkelt? Sällan. Jag och en annan förälder diskuterade fiskpinnemysteriet häromdagen. Hur man än försöker får man olika resultat varje gång.
Har man tur – knaprigt. Har man otur – sladdrigt och blött. Ibland blir de knapriga på ena sidan, medan paneringnen bränner fast och lossnar på den andra.  Jag skulle kunna ta reda på hur man steker den perfekta fiskpinnen. Men efter ett stabbigt fiskpinnemål har jag bestämt mig för att aldrig mer äta skiten. Det är ju inte ens särskilt gott när man lyckas.

Tydligen är det sån här skit man går och grubblar på när man varit föräldraledig några månader. Jisses… jag blir rädd för mig själv.

I dag har vi diskuterat semester. Tre veckor blir det i sommar. Men vi kommer inte ha råd att åka någonstans.
Let´s face it. Jag är föräldraledig och min sambo pluggar. Det är inte som att vi simmar i stålar direkt.
Men det gör ingenting. Det är lyx att kunna vara hemma samtidigt och bara slappa. Skruttan kan kanske vara hos morfar någon helg eller knalla över till mormor några timmar. Årets semester blir helt enkelt att få lite tid över till varandra. (Det där lät väldigt smörigt, jag vet)

På tal om snarkning: Nu har vi diskuterat om vår dotter ska börja sova i eget rum. Det borde skona hela familjens sömn. Min sambo däremot får vara kvar i sovrummet. Hon har ju vetat om att jag snarkar hela tiden och får skylla sig själv om hon valt mig som livskamrat.