Helgens planer gick i kras. Det var bara en halvtimme kvar tills jag skulle lämna min dotter över helgen hos en kompis.
Då kräks hon över frukostbordet.
Min sambo erbjuder sig att stanna kvar hemma med vårt sjuka barn. Jag får resa iväg själv.
När jag ringer ett par timmar senare mår ju vårt barn hur bra som helst. Såklart.
Vi får se hur det går med dagens planer. Vi ska ta oss till en liten djurpark. Jag ringde ett par vänner, en nybliven barnfamilj.
- Ska ni med på zoo?
- Ehhh… Zoo??
Det hörs i andra änden av luren hur min vän i ren panik försöker tänka ut hur man tackar nej till att åka och titta på kaniner och getter Bandhagen. Men, men. Snart har även de förvandlats till en härlig barnfamilj som sjunger imse vimse spindel offentligt. Det lönar sig inte att kämpa emot!

Vi ska resa bort över helgen. Utan barn! Härligt. Jag är fortfarande lite rosslig, så tanken på att bo i tält(!) en natt känns väl inte som en jättebra idé. Men det får det vara värt. Vår dotter ska bo hos en en annan barnfamilj, vi får se hur det går. Det är en testomgång skulle man kunna säga. Men det kommer nog gå fint. Hon kommer att ha fri tillgång till en lekkamrat.
Min kompis som ska vara barnvakt ser det också som en testomgång. Han vill testa hur det är att ha två små barn. Tanken är att bli avskräckt.

För övrigt har jag fortfarande inte snusat.

*Host* *Host*. Jag har blivit sjuk. Varför blir man alltid sjuk på semestern? Kroppens immunförsvar verkar lägga sig i hängmattan med solglajjor och en bira… “ok virus, nu skiter jag i er ett par veckor, ta över den här semestermänniskan och gör vad ni vill med den”.
Min dotter är också sjuk. Men inte lika sjuk som jag. Jag pratade med min mamma i telefon i går. Hon säger att jag är klen. Men det är bara mitt immunförsvar som också har tagit semester.

Saker man inte vill ska gå snett när man är barnfamilj:
Mina kära vänner bilsemestrar i Norrland tillsammans med sin relativt nyfödde son. Under en båttur flyger en ryggsäck i vattnet och sjunker till sjöns botten. I ryggsäcken ligger bilnycklarna.
Situationen löses genom att paret lånar en bil, åker till Stockholm, hämtar extranycklarna och återvänder till Norrland, för att sedan åka tillbaka till Stockholm. Det var ju semesterns sista dag.
L och J. Mina djupaste sympatier.

I går fick vi sannerligen ett infall när vi passerade en uteservering. Vi äter på restaurang! Med barn och allt.
Vi har fortfarande inte bestämt oss för om det var värt det eller inte.
Medan vi väntade på maten fick vi springa fram och tillbaka på trottoaren med det vilda barnet som vägrar sitta still. Personalen klagade på att barnvagnen stod fel – vi ställde den längre ner på gatan där den inte längre omfattades av skyddande markiser. Då börjar det ösregna.
Bara för att maten kommer in betyder ju inte att det vilda barnet lugnar ner sig. Jag får äta mina pannbiffar i expressfart - jag rullar in biffarna i sås och sväljer dem hela. I ögonvrån ser jag att serveringspersonalen skrattar åt oss. Det vilda barnet kastar mat på förbipasserande.
 Jag klunkar i mig min öl, springer in i restaurangen och betalar notan medan min sambo käkar upp det sista av sin mat. Vi sätter barnet i en dyngsur barnvagn och traskar iväg.
20 minuter varade denna romantiska middag.

Jag har fortfarande inte snusat. Men däremot har jag fuskat – och rökt cigaretter. Min ursäkt är att det faktiskt var på fest. Livet är lite tråkigare utan snuset, helt klart. Men jag kämpar vidare.
Helgen har varit helt grym med bröllop, landet och bad i sjön. Lillan älskar landet. Framförallt älskar hon morbror, moster och morfar. Jag hamnar längst ner på den popularitetslistan. Vilket kan vara skönt eftersom jag i normala fall har 100% av uppmärksamheten. Jag har mest slappat och fixat lite småsaker med bilen.
Nu väntar två veckors semester – min sambo är ledig. Vilket i sin tur troligen innebär mer jobb än vanligt. Puh!

Imorn ska vi på bröllop. Mycket trevligt. Bara det finns sill och nubbe! Det är ju trots allt den viktigaste helgen vi har här i Sverige. Midsommarafton borde vara vår nationaldag.
Morfar är barnvakt. Vi bränner ut till landet och lämnar lillan, sen tillbaka, byta om och iväg.
Resten av helgen kommer vi att tillbringa ute på landet. Fixa, dona och bada bastu.
Men först av allt – en kall öl på en uteservering vid Slussen om ett par timmar.

Utan snus, dag tre.
Det var värre i går kväll än kvällen innan. Svårt att kontrollera humöret. Jag trodde nästan att jag skulle få en dosa snus av min sambo…
Jag vet inte om det här var en så bra idé. Men jag ska ändå ge det en ärlig chans.

Trevlig midsommar!!!

Det verkar som om min dotter gillar att åka Cheva – hon hatar att åka bil annars. Det måste vara att den mullrar och gungar som en fisketrålare. I dag åkte vi till kaffestugan Torpet i Orhem och åt frukost. Hon somnade både på väg dit och hem… Helt klart värt bensinpengarna.

 Sluta snusa-dagbok, Dygn 2.
Sprang runt i lägenheten som en nervös ekorre hela kvällen tills jag kommer på att det finns nikotintuggumin i medicinskåpet. Jag slänger in ett par bitar i munnen och tuggar så snabbt jag kan. Sen sjunker jag ner i tvsoffan och njuter av lugnet. Kvällarna är värst, på dagarna när jag pysslar med annat kan jag koppla bort begäret. Jag tror att det här kommer att fungera.

Jag ska försöka sluta snusa. Då var det sagt. Nu blir det väldigt pinsamt om jag misslyckas. Men det är svårt. senast jag försökte lägga av, för åtta år sedan, slutade det med humörsvängningar, svettningar och mardrömmar.
Det är lika bra att passa på att sluta nu när jag är föräldraledig, när man jobbar är det svårare inbillar jag mig.

MEN. Jag lovar ingenting. Det kan ju hända att jag kommer på att jag verkligen VILL fortsätta. Och man får ändra sig.

Intressant att få massor av åsikter om tidig dagisstart. Förlåt. Förskola.
Vissa dagar när både far och dotter är extra uttråkade drömmer jag om dagis. Men inte i dag. Vi har bil igen. Jag har ruskat liv i vår gamla Chevrolet. Vilket gör vårt liv c:a 300% lättare.
Inte minst kan vi storhandla igen.
Framförallt slipper jag ringa jobbiga samtal till vänner när vi absolut måste låna en bil.
Alltså. Jag ändrar mig igen. Det ÄR nödvändigt för barnfamiljer att ha en bil. Däremot kanske det är onödigt att ha en bil som drar två liter milen… fast å andra sidan låter det ju så gött om en v8!