Jag är mycket nöjd just nu. Dagens loppisfynd är ett barskåp, troligen från 40-talet. 500 spänn. Till och med den urgamla glödlampan fungerade. Var finns då denna loppis? (En guldgruva för övrigt) Ja, det är en hemlighet jag tar med mig i GRAVEN!

Klockan är 16.30 och resten av familjen har gått iväg till stranden. Jag passar på att vara hemma. Inte för att jag har någonting att göra. Och det är en dödssynd att slösa bort fina sommardagar. Men det skiter jag i. Nu ska jag ligga och stirra i taket i ett par timmar. Tystnad. Ahhh….

Minns ni “V”? Skräcködlor från rymden. Jag har precis kollat på första avsnittet. Det var inte fullt så bra som jag minns det. Jag måste ha varit runt nie, tie. ”V” var det bästa jag någonsin sett. Alla fick inte se det för sina föräldrar.
- Det pajjar hjärnkontoret, brukade en klasskamrat säga.
Med tanke på vad som visas på tv i dag kan man ju undra om vi kan vänta oss en hel genaration på hispan. Med pajjade hjärnkontor. Det var helt klart annorlunda förr i tiden.

Nu är vi tillbaka i trygga storstan efter en vecka i V-land. Jag och min dotter efterlämnar oss en farmor som är helt slut. – Tur att jag inte har fler barnbarn, sa hon frustande och pustande häromdan. Hon berömde mitt tålamod. Sen hjälpte hon mig att packa väskan inför hemfärden. Jag skojade och sa att vi ville stanna några dagar till. Hon skrattade inte.
Bara någon timme efter att vi kommit hem ringer telefonen. Det är farmor.
- Det är så tyst och lugnt här nu. Nästan lite konstigt.
Hon längtar redan efter det lilla vilddjuret!

Well, det verkar som om arbetslägret är klart för denna gång. I dag är det för varmt för att göra någonting alls. Det är bra det. Det är farligt att leka hantverkare om man inte är det. Både jag och plastfarfar har slagit oss själva på tummen med slägga. Men plattläggningen har gått bra. Det ser riktigt proffsigt ut.
Nu tar jag “hälja”, som man säger i den här landsändan. Tjipp!

Jag har gjort en upptäckt. Under föräldraledigheten har min personliga hygien blivit, jag vet vad ni tänker, eftersatt, men nej, den är god skulle jag vilja säga. Däremot har den blivit mer budget.
Ingen dyr-deo tex. Och nu har jag tagit ytterligare ett steg. Inga fler tiobladiga fuktremseförsedda sträcka-ut-skinnet-remseförsedda batteridrivna vibrerande rakhyvlar med stridsplan i reklamfilmerna.
Nu testade jag en engångshyvel som kort och gott heter “Laser II”.
De här hyvlarna kostade 8 spänn för ett tiepack. Och dom rockar!
Alla dessa år med Gilette. Lurad.
Jag tycker nästan att rakningen blir ännu skönare och närmare med “Laser”. Men man får inte ha allt för hög klantskallefaktor när man svingar en “Laser” över fejjan. För då blöder man. Mycket. Haklappsmycket.
Men jag ger inte upp. Jag ska bli säkrare på handen och spara tusenlappar.

- Du kan nog inte föreställa dig hur skönt det är, säger min sambo över telefon.
Hon är kvar hemma i Stockholm. Barnfri. Fri från mig. Fri från alla bekymmer med andra ord.
Nu är det väl så att farmor tar hand om lillan en hel del. Men det är ju bara medan jag fäller träd, skyfflar stenmjöl och lägger stenplattor. När dagens arbete är utfört får jag tillbaka min kära dotter.
Imorn är det nya tag. Då ska jag, med lätt bränd rygg, gräva upp häcken.
Nu var det tänkt att jag skulle skriva lite lite till. Men det blir blöjbyte istället.

Målet resten av dagen: Njuta av solskenet, gräva lite på farmors bakgård, förtränga att föräldraledigheten är slut i höst och man kastas ut i den så kallade “verkligheten”. Just nu vill jag verkligen inte tänka på verkligheten. Samtidigt är det ett perfekt tillfälle nu när jag är i Värmland att ta tag i saker och ting i den verkliga världen som jag skjutit framför mig ett tag.

Jorå. Det blev en familjefri helg trots allt. Jag och min kompis var i ett euforiskt tillstånd hela helgen. Om det berodde på att vi var “lediga” eller om det berodde på det gedigna ölförrådet ska jag låta vara osagt. Helgen förlöpte iallafall fint utan att vi brände ner vare sig sommarstuga eller bastu. Dessutom var vädret kanonfint. Lite tur ska man ha.
Nu är jag och lillan i Värmland. Tågresan gick fint. Jag är ju inte dummare än att jag bokar biljetter utifrån min dotters mat- och sovklocka. En timme av vägen låg hon utslagen i sätet bredvid. Resten av vägen var hon upptagen med att försöka trycka ut ögonen på en gammal monchichi. Kort och gott. Resan gick hur bra som helst utan skrik och grin.

Min polares fru har blivit sjuk. Just nu verkar det som om den familjefria helgen hänger löst. Skit åxå. Men som jag brukar säga nuförtiden när jag är familjefar och allt: Planer är till för att krossas. Det virvlar omkring en hel del onda virus på dagis, det är belagt sedan tidigare och skulle bekräftas just den här helgen (Murphys lag).
Men men. I värsta fall får jag dra på Hot Rod Reunion imorn. Å d e ju inte skittråkigt det heller.