Dagislämning. Jag säger hejdå och förväntar mig att Molly ska rusa in i mina armar. Men icke. Hon säger “hejdå” lite snabbt, vinkar, och fortsätter leka med en boll.
Dagishämtning. Molly suger tag i min arn som om hon vill säga “snälla pappa, lämna mig aldrig mer här igen”. Då ser jag att hon bara snyter sig i min ärm.
Jag drar slutsatsen att inskolningen går ganska bra.

Jisses så seg jag är. Ska ner till affären och köpa ingefära. Och vitlök. Sen ska jag dricka ingefärste med en vitlökskrans runt halsen. Just nu är jag redo att testa vad som helst för att slippa vara sjuk. New-age kristaller, vigvatten, sälolja, anything!
Molly är också lite tagen. Det märks på humöret. När vi skulle gå hem från förskolan bet hon mig när hon var tvungen att lämna kvar en boll. En vitlökskrans runt nacken kanske skyddar mot mer än förkylning. Jag kanske ska skvätta lite vigvatten på henne också för säkerhets skull.

Aj. Jag vaknade med nackspärr. Och halsont. Nu är hela familjen sjuk. Hur folk i största allmänhet klarar familjeliv med jobb, dagis och virus övergår just nu mitt förstånd.
Jag ska ta en kopp te och fundera på det där.

Förskolan är världens effektivaste smittohärd. Det enda barnen gör hela dagarna är ju att suga på varandras leksaker. Molly e förkyld. Hon har ett helt lager grönt intorkat snor över hela ansiktet. Inatt sov hon sporadiskt. Jag sov inte alls, och har följdaktigen känt mig som ett vrak halva dagen. Imorn stannar vi hemma.
För övrigt har jag kommit igång ordentligt med träningen. Beach 08 gick åt skogen. Jag siktar redan på 09. Den här gången ska det banne mig gå vägen! Jag har köpt en mountainbike och cyklar som en idiot i skogen, till träningen, ner till stan, U name it. Det borde bränna bort lite fläsk.

Vi hade verkligen en röjarskiva i lördags. Polisen kom.
Nej, inte riktigt. Inte riktigt alls faktiskt. Vi körde grill på innergården sen eftermiddag. Senare gick vi upp i lägenheten där vi bjöd på cheescake och kaffe. Halv tolv gick de sista gästerna hem. En halvtimme senare var det undanplockat, städat och diskat. Vuxet.
- Vad skönt att det inte blev så sent, sa en kompis som jag träffade vid lunch dan efter. Då hade jag redan hunnit cykla 15 km i skogen. 
Jorå. Svunna är dagarna då man var tjugo-nånting, vaknade med huvudvärk i en inrökt lägenhet där det ligger fem personer och sover i soffan.

Min sambo har precis impulssålt våra praktiska byråer från IKEA. För fula var argumentet. Jag håller med. Däremot är jag mindre nöjd över att vi inte har någonstans att göra av våra kläder längre. Just nu ligger de i IKEApåsar. Tillsammans med katterna. De ligger där och myser. Och fäller hår.
Tanken var att vi skulle byta till byråer från femtiotalet.
- Nackdelen är ju att de är så små. Och lådorna kan va så jäkla tröga, säger min sambo, lite sent påtänkt.
Suck. Jag antar att det blir en sväng till IKEA snart.

Det är tufft med inskolning på förskola. Stenhårt. För mig alltså. Inte för min dotter. Hon har jättekul. Jag blir däremot helt slut bara efter en timme med 14 vilda småbarn. Dessutom var kaffet slut imorse. Katastrof. Plus att jag hade grym träningsvärk från igår. Hade behövt en hel hink hästliniment.
Hursomhelst. Förskolepersonalen måste vara gjord av stål. De borde ha högre lön. MYCKET högre lön.

Jag var väldigt stolt över min träning i våras. I min hjärna så tränade jag fram till och med juni. Sen tog jag sommaruppehåll. Men mitt resultatkort på gymet ljuger inte. Senast jag var där var nionde maj. Alltså har jag bara tränat ynkliga fyra månader på hela året. Det är svagt. Riktigt svagt.
Men i dag kom jag äntligen iväg. Jag upptäckte två saker.
1. Jag är lika svag som när jag började träna i januari.
2. Jag väger lika mycket nu som i januari.
Det är sjukt jobbigt att man måste träna hela tiden för att inte vara ett vandrande vrak. Irriterande rent utav.

Längst ner till vänster på den här sidan finns en liten nyhet för dom som verkligen är intresserade av att kartlägga mitt liv in i minsta detalj. En länk till Min sambos blogg. Nu kan alla som är nyfiken i en strut kolla in nysydda och nystickade barnkläder, retrobarnvagnar, gamla möbler och annat tjafs som samsas i vår lägenhet.
Jag kanske ska löpa linan fullt ut och sätta upp kameror här hemma så att ni kan följa varje steg jag tar! Inte för att det skulle vara så spännande…

I och med dagisstarten blir man förälder. Officiellt. Tidigare är man bara garderobsförälder. Bara de närmaste vännerna vet. Nu ska man möta resten av världen som sitt nya jag. Förälder.
Det är nu det börjar på allvar. Föräldramöten, andra föräldrar, kompisar, skjutsa till träningar, åka på charter. 
Dagisstart imorn. Hur snabbt kan ett och ett halvt år gå?