Käraste bloggisar och vänner!

Idag är det trumpeter i bloggen. Fanfarer! Fanfarer! I natt någon gång passerade besök nummer 30 000 min lilla blogg sen jag började räkna 1 oktober. Egentligen är det mer, då jag startade i mitten av september men men!

Detta ska vi FIRA förstås!

Parapapapapaaaaaaaa!! ….med en tävling….Inte vilken tävling om helst. No no!  Jag ska köpa nya brillor och har tagit hem fyra par. NI ska rösta på vilket par jag ska köpa. Hur röstar man? Jo, man skriver ett inlägg och motiverar VARFÖR eder Anders ska ha just de bågarna. Ni kan skriva hur kort eller hur långt som helst. Kanske en slogan eller precis vad ni vill. Därefter går en STRÄNG jury igenom ALLA bidrag och röstningar och sållar tio som bildar FINAL-GRUPPEN! Ur finalgruppen dras en tre, en tvåa och en etta. Bara för att juryn inte ska anklagas för jäv och fusk och välja ut en vinnare så får lotten avgöra de tio ur finalgruppen som får medaljplats.

DET BLIR FANTASTISKA PRISER!

Eller ja..vad f-n.. jo, jag kör på det som första pris!!!!  Tihi tihi tihi!

Plats 4-10 – Hemliga tröstpris.

Plats 3 – Årets Sören & Anders böcker signerade. 6 stycken.

Plats 2 – Årets Sören & Anders böcker signerade. Ljudbok och en DVD med Sunes Sommar och Sunes Jul

MEN NU!!!!!

FÖÖÖÖÖÖÖÖRSTA PRIIIIIIISET!!!!

NEEEEEEEEEEJ FÖR I!!!!!!!!!!!!!! Fel bild!!!!!

Rätt man:

JAG = ANDERS JACOBSSON kommer HEM till er/dig och har ett alldeles eget författarbesök i vardagsrummet/köket eller var det är lämpligast. Jag tar med en massa böcker, ljudböcker och några filmer från vår produktion och är hos er ett par timmar. Kriteriet är att ni bor i Sverige, på Åland, i Finland, Norge eller Danmark. Jag skulle gärna ha råd att åka typ till Shanghai men sorry . Givetvis får folk från hela jorden vara med och tävla om de andra priserna.

Tävlingen varar hela helgen ända fram till måndag klockan 12. Vinnaren och de andra pristagarna meddelas på min blogg kl 16.00 måndagen 2 november. Då måste alla höra av sig till mig via min mail er irl-adress. Vinnaren även telefonnummer så vi kan planera det lilla författarbesöket.

Jag kommer att påminna er om tävlingen fredag-måndag. Ni kan alltså lämna era kommentarer till och med klockan 11.59.59 måndagen 2/11-2009.

OBS! Detta är alltså inget skämt utan på riktigt! Jag kommer hem till vinnaren och vinnarens familj, vänner, släkt, grannar, mm mm och läser, berättar, svarar på frågor och är oerhört mysig.

NU till de olika glasögonen:

1. Orgreen Titanium

2. Hugo Boss

3. Giorgio Armani

4. Götti

Okej, mina vänner! Tävlingen kan börja!

Puss på er!

Käraste dagbok!

Lattemorsan Anders har återvänt från de döda. I alla fall i en lightversion. Familjen är på landsflykt. Vi bor i två lägenheter på väster medan lillsvåger Kobbe slipar våra innetrappor, sliter bort gamla mattor, klister och målar nytt. Tjejerna bor på mitt kontor längst ner i hyreshuset och vi har fått låna svärföräldrarnas trea, två trappor upp. Det är välsignat att folk förbarmar sig över en stackars flyktingfamilj. Vi kan icke bo i vårt hus, då slipet blir damm och dammet lägger sig exakt överallt. Därför är vi cityfolks. Jag tyckte att det egentligen var en överdrift att vi var tvungna fly huset bara för att lille svågern skulle skoja lite med trapporna. Sååååå mycket damm blir det ju inte. Han skickade ett litet kort.

- Ja, ja, sa jag. Okej! Okej! Men ska vi bo i stan ska jag lattemorsa mig.

Hustrun tyckte det var en utmärkt idé. Hon bestämde en tjejdag med Moa, Bim och hennes mormor, 80. 4 fräscha flickor på vift i stan. Sex in the city blev Åttiofyra in the city. Megamäktigt!

Då Moses är berättigad till 15 timmars sluten förvaring i veckan hos den allmänna omsorgen var det endast jag och Millemannen som kunde ha killmys. Vi röstade om aktivitet. Mille ville mest ligga på en filt, bomba blöjan full med bajs och utsöndra maximal mängd dregel. Jag kunde gå med på två tredjedelar. Det var bombningen som kändes halvointressant.

Det fick bli en höstpromenad i Örebro och därefter vara Lattemorsa. Kanske hitta några väninnor att diskutera Milles utvecklinsgkurva med eller mina egna underlivsbesvär.

Min plan var att genast bege mig till Mummel och Mums ovanför biblioteket och genast börja tokchilla med Mille och alla läckra morsor. Hustrun anade något då jag med stirrig blick genast ville att de skulle ge sig av så att jag också kunde mig av till mina väninnor.

- Vi kan ju ta sällskap upp på stan, sa hon.

- Jippie, sa jag.

- Och så kan du ju gå en riktig långpromenad i det här vackra vädret.

- Jippie…

- Och ringa när du vill äta lunch med oss tjejer.

- Jippie…

Jag såg hur mitt lattemorsaupplägg upplöstes i tomma intet. No chilla, no väninnor, no intressanta diskussioner om varför jag är en sån härlig pappa som är så gullig med min son.

Det var en magisk dag.

Ibland ser man coola och smala lattemorsor med sportiga vagnar som joggar på stan. Jag tänkte hur snitsigt det såg ut och kände hur även jag fylldes av denna motionslust. Så jag började helt enkelt lattemorsaspringa lätt och ledigt med barnvagnen och en sovande Mille inuti. Trodde jag. Ända tills jag passerade bänken med A-lagets B-lag. Vi brukar heja på varandra, grabbarna och jag.

- FÖRFATTARN! skrek de.

- Lattemorsa, faktiskt! stånkade jag andfått.

- Kinderna fladdrar när du springer! skrek de.

Jag övergick till vanlig gång igen. Med ofladdriga kinder.

I stadsparken svor jag ve och förbannelse när jag insåg att jag hade missat gårdagens stora dag! Helvete!

Den lilla språngmarschen hade åkallat känsliga svallningar i min blåsa. Lattemorsa som jag var valde jag givetvis rätt dörr.

Jag kände att jag kanske var på förbjudet område så jag när jag kissade började jag prata med feminin röst högt för mig själv för att undvika misstankar om min könstillhörighet. Jag funderade vad kvinnor säger till varandra inne på toaletten. Jag drog till med några säkra:

- Alltså har inte Maggan blivit lite väl rynkig?

Tätt följt av:

- Ser jag tjock ut i den här, Maria?

För att säkert avsluta med en smash-replik:

- Åke knullar ju som en kratta!

Tricket lyckades till fullo.

När jag skulle återvända till city stötte jag på min mammalediga kompis Lis. Jag skulle precis förslå en härlig lattemorsafika, då hon sa att hon var på väg till Parkleken. Jag följde med och vi stod och var lite härliga morsor ute i det fria. Till slut i det kylslagna vädret började jag bli påmind om att jag faktiskt anatomiskt inte ens är 1 procent lattemorsa. Prostatan skrek lite tappert i kalsongen. Jag tackade för sällskapet och drog mig bortåt city. Men innan dess hann jag faktiskt en stående lattemorsastund utanför fiket i Wadköping. Inga väninnor att samtala med. Inga bebisar att busa med. Bara jag, en avsvimmad Mille och den fina höstsolen.

Uppe på Kungsgatan träffade jag även Johanna på hustruns jobb. Vi snattrade lite kvinnligt och fnissade tjejigt en stund. Därefter sammanstrålning med hustrun, döttrarna och gammelmormor.

Mille blev väckt för intagande av tuttelutt. Men först skulle den nya mössan utprovas.

Ett litet odjur!

När vi ätit vår lunch stirrade hustrun helt plötsligt på mina händer.

- Oj, vad blå du är, sa hon! Är det dina nya handskar som färgar av sig?

Jag kontrollerade. Svaret var NEJ!

- Jag har ju nya jeans på mig, sa jag.

- Jaaaa, just det! sa alla.

Jag drog med händerna mot låren. Totalblått!

Hustrun började flina och sa muntert:

- Men då kommer ju du ha en smurfsnopp!

Döttrar och gammelmormor skrattade rått. Mille var i manlighetens namn, solidarisk tyst.

- Jaså? sa jag. Varför då?

- Ja, byxorna färgar ju av sig, tihi, fånade sig den där kvinnan mittemot mig.

- Jag har väl kalsonger, kanske! utbrast jag.

Hustrun låtsades inte höra. Hon fortsatte på sitt barnsliga smurfprat.

- En blå liten smurfsnopp! Vad sött!

Alla skrattade igen. Jag reste på mig i vredesmod.

- JAG HAR INGEN SÖT LITEN SMURFSNOPP! JAG HAR EN BEIGEFÄRGAD SVENSSONPITT!  for jag ut.

Alla på restauranger applåderade den diskrete mannen.

Hustrun/restaurangen – Smurfsnoppen 50 – 0

På hemväg träffade jag på Fru Laxå, minsann, min gamla babymassagekompis. Förmodligen var hon ganska lattemorsasugen men jag skulle hämta Moses och sen hem och kolla färgstatus på snopperiet.

På kvällen softade 4 syskon i soffan i vår flyktingförläggning. Hustrun var på keramik och jag spolade ner Moses alla Smurfar i toaletten.

Puss på er!

Käraste dagbok!

När man har barn är det av allra största vikt att man är en pedagogisk, uppfostrande och lärande förälder. Moses och Mille har verkligen tur. Som har modern. Deras far lallar mest omkring och visar sin uppstoppade kalsongutbuktning för okända kvinnor och män på nätet titt som tätt och som myntat begreppet STRÄNG-KEPS och annat tvivelaktigt. Nåväl. Rätt man på rätt plats. Moses har på sistone börjat intensivt intressera sig för bokstäver, ord och läsning. Ja, men herregud! Han är ju i alla fall snart 4 och ett halvt. Han ska väl inte tro att han kan leka sig igenom sitt liv. Någon gång börjar allvaret. Både för den vetgirige gossen och hans pedagogiska moder. Se så fint de harmonierar varandra:

Den pedagogiska modern

Den vetgirige gossen

Igår  hade den pedagogiska modern lite bokstavsundervisning för den vetgirige gossen. Briljant som fru Jacobsson är skrev hon hela alfabetet på ett papper och ritade någonting under som började på den aktuella bokstaven.

Jag betraktade det en stund. Därefter ville jag ha en diskussion med kära hustrun angående sonens nytillverkade studiematerial.

Hustrun: Javisst.

Jag: Vad är det för någonting under A:et?

Hustrun: En APA. Syns inte det?

Jag: Eeee, jo, jo, absolut.

Hustrun: Dina näsborrar fladdrar när du ljuger. Okej. Jag vet det ser ut som en gris. Grisapa kanske.

Jag: Men det var en skojig DÅRE under D. Hahahahahaha!

Hustrun: Det råkar vara en DRAKE som flyger.

Jag: Jo, ja, Nu ser jag. Jag höll pappret lite snett bara.

Hustrun: Jo.

Jag: Men det här under H då? Vad är det?

Hustrun: Det är en HJÄLM. För det börjar ju på H.

Jag: Jo…Och det hörs att det börjar på det också när man säger ordet hJälm. Jjjjjjjjjjjääääälm!

Hustrun: Hihihihi. Vad tokigt. Ja, det är faktiskt likadant med G när jag tänker på det. GIRAFF. Låter inte som G direkt mer SCH. Hihihi.

Jag: Och under I har du ritat en räfflad, halv munk minsann!

Hustrun: En IGLOO… Den här då L = LÄPP. M = MASK.

Jag: Fantastiskt. Jag får ståpäls. Och under P en VAS.

Hustrun: Vas? Ser du inte att det är en PÅSE?

Anders: Tyvärr.

Hustrun: Men ja, ja. Jag ritar väl dit ett päron, då om det känns mer normalt. Men vad tycker du om W, älskling?

Anders….en toastol….?

Hustrun: Japp! WC, faktiskt. Visst har du en pedagogisk fru och en underbart lärande mamma till killarna?

Anders: Jo, speciellt om man tittar på vad du har ritat under bokstaven S.

Puss på er!

PS. Den pedagogiska tavlan kan beställas för endast 2999 kronor. Sätt in pengar på plusgirot 666-888777 eller gå in på hemsidan www.javligtpedagogiskalaromedel.nu

Käraste dagbok!

Det har hänt någonting oerhört fruktansvärt!

Jag har blivit hotad till livet.

Det skedde i går. Jag stod helt oskyldigt hemma i mitt, som jag trodde, skyddade hem och var en mysig, fin och vanlig pappa. Helt plötsligt, i hemmets trygga vrå, kommer mordhotaren fram till det oskyldiga offret Anders och med uppspärrade ögon och öppen mun utbrister med fanatisk röst:

- Pappa! Jag MÅSTE börja ÖVNINGSKÖRA!!!!

Fattar ni? ÖVNINGSKÖRA!

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Bim vill på allvar börja träna i trafiken. Nu! Slänga sig ut med oskyldiga offret och vingla hit och dit.

Jag minns så väl hur Kricke försökte döda mig, självklart medvetet vid en utfart från huset i Strömstad. Vägen var ofantligt trafikerad.

- Okej, sa jag. Titta noga nu. Höger. Vänster. Häger. Vänster. Och smyg upp kopplingen!

- Självklart, sa Kricke.

Självklart. Han tittade. Han smög upp med kopplingen. Han körde ut. Inga bilar. Så långt var Gud med oss. Då.

PLOPP!

Motorstopp när bilen stod mitt över vägen. Självklart!

- Starta bilen och backa tillbaka! sa jag pedagogiskt. INNAN det kommer några bilar. Mm. Okej?

Här någonstans överger den Högsta oss och ersätts med svavelmannen från källaren. Kricke har en ovana. När han blir rädd och ytterst nervös börjar han skratta hysteriskt och tappa kontrollen.

- Hahahahahahahahahahahahaha!

Jag blev iskall och insåg situationen. Jag stirrade på demonen som precis tagit över min sons kropp.

- Backa biljäveln innan det kommer några bilar!

- Hahahahahahahahahahahaha!

Då kom det bilar!

- För helvete. Vi kommer ju att dö! vrålade jag.

- Ja, kanske det. Hahahahahahhahahaha!

På något vis lyckades jag slänga i backen och trycka ner Krickes fot så att vi flög bakåt in på den lilla utfartsvägen igen innan Döden hann upp oss i form av norska långtradare.

Käraste dagbok!

Tack för den här tiden.

Bim ska börja övningsköra och jag ska vara handledare. Jag försökte smita undan mitt ansvar.

- Jag tror inte pappor som har glasögon får vara handledare, försökte jag.

- Glöm det, sa Bim.

- Jag finns i straffregistret, sa jag.

- Det gör du inte.

- Jo, i Guds. Har man brutit ett äktenskap så är man evigt dömd.

- Det är EFTER döden du blir grillad, pappa. Jag bryr mig inte. Men nu lever du.

- Än så länge, muttrade jag.

Det är ju tur att jag är en sån oerhört skicklig bilförare att jag bara pga detta kanske kommer att överleva även denna övningskörningsperiod.

Mina första år som bilförare var fantastiska. Felfria och proffsiga! Kanschee…

Speciellt minns jag ett tillfälle.

Min första lilla bil var en bubbla. En bubbla har motorn där bak. Jag bodde tillsammans med min far i ett radhus i Karlskoga. Han hade en Toyota. Jag hade min bubbla. Vi hade ett garage. Garaget låg i en länga tillsammans med andra radhusägares garage. När jag således stolt och mallig tog med min kusin Danny på en liten åktur för att imponera dröjde det inte länge förrän han uttryckte en önskan om att själv få prova bilen. Så skedde. Här börjar den så kallade Garage-incidenten 1984. Det är egentligen en ganska tråkig, alldaglig och vanligt förekommande händelse, som de flesta är med om, ointressant att belysa men jag tänker på den ibland, som en händelse, vilken som helst ungefär.

Garage-incidenten 1984.

Inblandade: Danny. Här nedan kallad Kusin. Anders. Här nedan kallad Offret För Olyckliga Omständigheter (OFOO)

Vittnen: Kusin

Incidentens geografiska belägenhet: Garagelängor, Rönnbärsvägen, Karlskoga, Örebro län, Värmlands landskap, Kungariket Sverige

Händelsen: Kusin var sugen på att prova Offret För Olyckliga Omständigheters nyinköpta och starkt begagnade bubbla, av märket Volkswagen. Offr…äh OFOO accepterade. Kusin körde. OFOO var stolt. Bilen kunde svänga både till höger och vänster och även till och med stanna på kommando. Dvs när man tryckte på bromsen. Den kunde gasa också. Tämligen automatiskt.

- Choken har hakat upp sig, sa Kusin.

Då OFOO är 100 % begränsad vad gäller bilkunskap, på gränsen till idiot, förstod han inte vad Kusin åsyftade utan svarade:

- Nej, tack. Det är okej…

Kusin fick hålla föredrag om chok. När man startar bubblan så trycker man ut choken. Lite hjälpgas. Då startar bilen lättare. Men bubblans hjälpgas var ställd så högt att bilen skuttar igång och kör nästan iväg av sig själv. När föredraget var klart var de hemma. Kusin ville köra in bilen i garaget för att justera choken. OFOO accepterade. Kusin grejade i motorn där bak. OFOO tittade på och hummade kunnigt. Efter en stund sa Kusin:

- Nu kan du starta bilen så kollar vi choken så kan jag peta lite samtidigt.

OFOO gick in i garaget och satte sig vid förarplatsen. Här inträffar själva MISSFÖRSTÅNDET. Då kusin var en erfaren förare gjorde han som alla gör när man parkerar. Man slår av bilen och låter ettans växel sitta i. Offret För Olyckliga Omständigheter var nyexaminerad körkortsinnehavare. Han gjorde som alla nya gör när man parkerar. Han lät bilen stå i friläge med handbroms. Här är själva MISSFÖRSTÅNDET.

När OFOO startar bilen drar givetvis automatchoken igång i sitt uppvridna läge. OM ingen växel varit i utan endast handbromsen varit åtdragen skulle historien slutat här. TYVÄRR, enligt ovan beskrivna agerande från Kusin, ligger ettans växel i. Vad händer då om nu föraren är totalt oförberedd på detta SAMT att choken är superPÅ? Jo, bilen med överrumplad förare, kör av sig själv. Hade kanske funkat på en väg ute i friska luften. Här stod bilen dock parkerad i ett garage. Bubblan började köra rakt mot garageväggen! Kusin skrek:

- Koppla ur! Koppla ur!

- Aaaaaaaaaaaaaaaa! skrek OFOO och drabbades av total handlingsförlamning när han såg hur den plåtförsedda väggen kom närmare och närmare.

- Koppla ur!!!!!

OFOO var i ett sånt tillstånd att hela hans sinne och kropp befann sig i yttersta chock. Även öronen. Han trodde att Kusin skrek HOPPA UR! Så då gjorde han det. Och bilen for rakt igenom garageväggen med ett obarmhärtigt BRAAAAAK, som registrerades som 3,4 på Richterskalan på Institutet för oväntade idiotier i Berlin.

Bubblan hade förvandlat garaget till en tunnel.

Grattis Anders!

Eller åtminstone grattis kusin Danny som fick vara med om sitt lyckligaste ögonblick i livet. Min koleriske fader tog det ganska bra när jag rusade in och skrek att jag har kört igenom garaget! Grannarna tog det också bra. Dvs de grannar som hade platsen precis bredvid oss. När jag med stapplande röst förklarade att det så att säga har hänt en liten incident vid garaget att om de nu skulle gå iväg och parkera sin bil och tycka att det är lite väl luftigt och kyligt därinne beror det inte på att bostadsrättsföreningen skaffat aircondition utan om man så att säga tittar lite till höger kan man se ett pyttelitet hål i väggen eller rättare sagt det finns ingen vägg där, bara typ hål. Väggen återfinns på utsidan, död och överkörd i gräset. Ja. Så…

Grannarna var oerhört förstående. De sa bara:

- Ja, det är ju sånt som kan hända vem som helst.

Jo…

När jag gick hörde jag hur förstående de gapskrattade åt mig.

Så kära Bim!

Du kan känna dig helt trygg med farsan! Nu kööööööööör vi!

Puss på er!

Käraste dagbok!

Efter en häftig feberattack under gårdagen trodde jag givetvis att svinis och fulis och hivis o flunsis o kondolomis o prostatis drabbat mig. Jag såg mig själv ligga i sängen och bli servad med Tom och Jerrykex, Tulo tablettaskar och Kalle Anka-tidningar. Ack så fel det blev när jag vaknade på morgonen, totalt feberfri. Jag försökte lägga febertermometern på elementet som i gamla tider men det hände faktiskt ingenting med den digitala örontempen. Förmodligen var elementet för kallt.

Så frisk och härlig vill jag ge er lite blandat lördagsgodis i bloggpåsen PLUS en VÄRLDSPREMIÄR av någonting, exclusive for you, my bloggisfriends. Det som kommer rocka både trosor och kalsonger av er…..fast kanske mer själsligt än det som är brukligt på denna blogg.

Lördagsgodis 1: Uppfostringsförsök av Moses.

Moses: Jag måste säga en sak om en kompis som är elakt!

Modern: Nej, det får man inte. Då är man ingen bra kompis.

Moses: Jag måste säga det i alla fall.

Modern: Tänk om jag skulle säga; Hej Moses! Jag tycker du är jättedum och jätteful. Ska vi leka?

Moses: Det skulle vara jätteroligt.

Moses – Den uppfostrande Modern 10-0

Lördagsgodis 2: Den nya “leksaken”

Döm om min förvåning och en smula upphetsning när jag häromkvällen fick syn på nedan skapelse:

Vad hade hustrun begått för ystra lekar när jag var i Stockholm när jag slet i mitt anletes svett och blod? Jag ställde mig framför henne och viftade med ja, vad det nu var.

Jag: Vad är det här?

Hustrun: Det är Bertil.

Jag: Va? Har du ett namn på den?? Nej nu jäv..

Hustrun: Det är Moses nya gosedjur som jag sydde åt honom.

Jag: (lite besviket) Jaha…

Hustrun: Fast jag tyckte den skulle heta Gaybert i stället.

Lördagsgodis 3: Jag byter på Mille. Han har haft bajsattacken numero uno och jag torkar och tvättar. Moses tittar storögt.

Moses: – Pappa! Jag har en fråga.

Jag: Jaha?

Moses: Det är ganska bråttom med den.

Jag: Mmm, visst.

Moses: Varför pillar du i bajset?

Jag: Eee, va? Nej. Alltså. Jag tvättar.

Moses: Jag såg att du pillade. I bajset.

Jag: Okej. Ja, ja. Visst. Vill du prova?

Moses: Fråga mamma. Hon kanske vill.

Lördagsgodis 4:

Moses vill ha någonting ur en godisautomat. Det kostar tio kronor. Hans goda moder ger honom tian. Ut trillar någonting färgglatt och runt.

Modern: Men titta, Moses! En sån där… en sån där.. (här inträder det tjeckiska hjärnsläppet) en sån där gummihoppare! (Glad)

Jag: Gummihoppare?

Modern: Hi? Ja?

Jag: I Sverige kallas det för studsboll.

MEN NU!

VÄRLDSPREMIÄR!!!!!!!!!!!

Inga förutom mina närmaste har fått tagit del av detta.

Jag har skrivit en roman (utkommer 2010) som heter “Alla mina andetag bär ditt namn”. En vuxenroman. Känsloroman, relation, poetisk, hudnära, sensuell, kärleksfull, fasansfull och ja..annorlunda.. I alla fall. Till den bok finns det musik. Jopp! DVS soundtrack till boken. Eller heter det booktrack, då?

En av låtarna ska ni strax få lyssna på. Hissa eller dissa. Flippa eller floppa. Just for you mina underbara bloggisar!

Sjunger gör en ganska okänd kvinna. Fast kanske lite mer känd för er, bloggisar! Det är Fru Jacobsson, tillika Strängkepsens förgörare

Hem till Kärleken

Sång: Paula B Jacobsson

Text & musik: Anders Jacobsson

Produktion & Arrangemang: Joacim Dubbelman

Käraste dagbok och bloggisar!

Klicka på länken. Njut eller skjut (mig)!

#mce_temp_url#

Puss på er!

Käraste dagbok!

Hur är det egentligen att ha sin hobby som yrke?

Jag har svaret.

Då jag arbetat som kulturarbetare i 26 år och 23 av dem som heltid vet jag.

Svaret…

DET vet jag…

Här kommer det:

Det är frihet OCH ofrihet.

Man är kung. Man är hora.

Jag har disciplin. Jag har ingen disciplin.

Man måste ha rutiner. Jag har inga rutiner.

Man måste ha planer och mål. Jag har inga mål.

Bara två.

Att visa på kärleken.

Att visa på hoppet.

Genom humorn. Genom värme. Genom skratt och dans.

Då är jag kung. Samtidigt som jag horar.

Ni ger mig oerhört vackra och fantastiska kommentarer. Jag är ödmjukt tacksam. Jag känner er inte, förutom några, annat än genom min blogg. Jag läser era. Ni läser min. Vi gör hembesök hos varandra. Lämnar några ord.

Några av er skriver att Fru Jacobsson måste vara lycklig och glad eftersom hon är gift med mig.

Jag säger: Det är inte så enkelt alla gånger. Inte alls. Jag har ju ytterligare en hustru som Jacobssonskan ständigt måste konkurrera med.

Hon heter Kreativiteten. Hon är min allra äldsta käresta. Min första kärlek och älskarinna.

I min hjärna brinner en eld. I kroppen rusar skapandets galenskap 24/7. Min själ är doppad i Himlens ögon. Jag har explosioner i hela mitt väsen.

Jag FÖRSÖKER och VILL men KAN INTE slå av en stund. Inte ens en endaste liten stund. Jag MÅSTE skapa. Jag MÅSTE vara kreativ. Annars dör jag. Min eld kommer nå ut och bränna mig till döds om jag inte håller den i schack.

Fru Jacobsson får även nu konkurrera med skapandet i min blogg. Det är inte alltid så lätt för henne. Era kärleksförklaringar och små sexiga anrop har hon inga som helst problem med. STRÄNG-KEPSEN har hon ju varit sträng emot . I loved that!

Men att leva med en man som ständigt är otrogen med fröken Kreativitet kan slita. Vardag är vardag med rutiner. Barn behöver rutiner. Författarpappan kan oftast stå fast vid dessa. MEN när kreativitetens våldsamma lågor sliter i mig måste jag skapa! Jag har blivit expert på att jobba samtidigt som jag har hand om barn, fixar diskmaskinen, är social eller låtsas uppskatta ett tv-program. Biljäveln! Den skiter jag i. Who cares? Trädgården? Va? Har vi en sån? Va? Växer gräs av sig självt? Va? Vad är det där gröna som hela tiden envisas med att komma upp från jorden? Ogräs??? Fattar ingenting.

Min blogg är ett fönster mot världen för mig och ett fönster in i mig för er!

Karaktären Anders som strippar och pratar snopp, snippa, bajs och snusk är en KARAKTÄR! MEN det är ju också JAG.

Jag kanske horar för mycket ibland eller bjuder på mig själv. Jag tycker inte det. Jag står FÖR ALLT här

Ibland behövs tid för andning. Återhämtning. I dag är en sån dag, mina vänner!

Jag andas

rör min hud

med författarfingrar av glas

i dag

MEN

I morgon ELLER på lördag ska jag rocka trosorna av er, mina damer och en och annan herrkalsong lär väl också flyga!

I dag pussar jag era ögon så vi alla kan se det vackra tillsammans.

Eder Anders

Käraste dagbok!

Sören och jag trodde vi ev skulle vara med i soffan nu på morgonen och berätta om Sunes 25-års jubileum. Men nope. Vi kommer dock att vara det…liiiiiiite längre fram i hösten.

Så idag kanske det blir bokförlagsbesök istället. Men först duschen o sen fruschen = frukost.

Pålägg….

Jag älskar frukost och smörgås. Pålägg jag minns som jag kan härröra till mina barn och eller familj.

Anders på 60-talet = Hårt bröd med senap på.

Storebror på 60-talet = Kokt potatis med sås på hårt bröd

Lillebror på 70-talet = Pepparkaka med leverpastej. Även bullar med leverpastej

Kricke: Ingenting. Bara oerhörd tråkig limpa

Moa: Ost plus Nutella. OBS! Än i dag!

Bim: Periodare på lax. Lax, lax, lax, lax lax och lax på frukostmackan. Ibland honung eller sirap.

Moses: Cheerios på mjukt bröd. (Cheerios = runda frukostpuffar)

Mille: Nej, visst nej…..

Nu dusch

Sen frusch!

Puss på er!

PS. Jag HATAR leverpastej!

Käraste dagbok!
En god vän är död!
Strax före mordet. Fortfarande oskyldigt:

Nu börjar det kännas obehagligt:

Håll med om att min hustru ser sträng, farligt och dirrrrty ut!

Själva mordet:

Käraste dagbok!
Ett brott har begåtts. När jag åker hemifrån, oskyldig, from och arbetandes i mitt anletes svett för att slita hårt på en massa möten om filmer, tv, böcker, musikaler och ljudböcker så passar mobben på att slita ut en stackars oskyldig STRÄNG-KEPS  på gatan och förinta den i lågorna! Tänd gärna ett ljus i fönstret för min kamrat. Låt hela Sverige lysa!
Okej. Kära hustru! Du får som du vill. Jag ska aldrig mer ha en STRÄNG-KEPS på mig igen!
För vet du……
.
.
.
…det går ju precis lika bra att strippa utan!
Pusu a laska
Tvoj prt!

Käraste dagbok!

Ibland måste 5-barnspappan lufta sin stripteasekropp! Snart far jag iväg med Hr Sören till huvudstaden för fyra möten och coca cola.  Nä, kanske 1 öl. Det är tv och filmmöte, ett annat filmmöte, ett ljudboksmöte och ett manusmöte för tv och film. Sen ska jag möta mig själv i en starköl på Riche. Jag ska även diskutera befruktningsplanerna med Kricke, hur vi ska planera slutaudition på Globen samt numrera kandidaterna. Hittills har vi fått in över 4000 svar från flickor och kvinnor som vill bli min svärdotter! Inte illa!

Alla hotell var fullbelagda i stan men Foresta ute på Lidingö var ledigt så där ska vi chilla, jag och Olsson. Fett fräsigt!

Givetvis återkommer jag under dagen.

Nu glömmer vi allt det däringa naket för en stund och försöker se framåt istället. En fin effekt har dock uppstått pga min självbefläckelse på bloggen. I går fick jag ett trevligt och  halvnaket MMS från lilla frun. Jag undrade om jag fick publicera det.

-NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! sa hon kärleksfullt.

Det är bra med tydlighet inom äktenskapet. Men vi syns senare då, snuttisar!

Puss på er!

Käraste dagbok!

Det är kört….

Oh, Lord! Satan is taking over my kropp again!

Where is my STRÄNG-KEPS??

It´s really kört!

The dude is back in town! More STRÄNGER then ever!

Okej! Jag ger upp! Ni får som ni vill, då, era kåtmonster!

Tungkyss på er!