Käraste dagbok!

O la la!

I dag är jag fin och harmonisk. O! Lite söt liksom ! Gullig.

Jag ska prata om de små. De knubbeklädda som är runt oss. Jag talar icke om elaka små dvärgar  eller om farsans hund som pissar inne så fort man släpper in honom i huset. Senaste gången ställde han sig och urinerade på min skjorta som jag hängt över en stol.

Herre!

Hör min bön!

Låt mig få dräpa! En enda gång utan påföljd. Okej. Du kan få göra mig lite fulare. Men skit samma. Bara jag får låta en liten hårig tusseruss somna in lite hastigt.  Amen!

O, jag höll så när på att glömma min blida mildhet. Min förlåtande kärleksgest som skola vifta över jorden.

Min far kan inte komma hem till oss på jul. 1. Vi kan inte ha hans lilla gullepluttesnulle pissandes på varannan meter i vårt hus. Fridfull jul! 2. Jag tyckte vi kunde lämna honom hos hundpensionatet tre dagar och två nätter så han kan bo hos oss och ha mysig jul. Hans lille gossepossefjosse har ju varit där förut och trivs utmärkt. Men nej, tyvärr. Hemskt att lämna Nuttetutterutte där under julen. Jaha. Men då så.

En annan liten fjussemusselusse, dock ej fars.

Jag talar om barnen. En del vill liksom göra likhetstecken mellan djur och barn. Mm. Vi säger så. Jag får sätta mig ner i min oerhörda skönhet. Mm! Så!

Den dagen vi tar våra barn till veterinären när de blir för gamla DÅ kanske jag kan hålla med. Eller när vi låter Siri 3 springa ut och pinka mot lyktstolpen eller när vi tränar upp Charlie, 5 år för att hugga suspekta typer i benet, då kanske. Barn är barn. Djur är djur! Jag vet! Det är svårt. Men sant. En gammal granne jag hade på nittiotalet sa att hon bara gav sin lilla svarta toypudel 8 glutenfria makaroner och 2 frikadeller om dagen så att den lilla voffseloffsen inte skulle ärva mattes glutenintolerans.

- Jo. Det förstås, sa jag. Sånt händer.

Hon sa mycket. Bland annat att min hanhund hade lärt hennes pudel att skälla.

- Jo, det förstås, sa jag igen.

Hon sa även att Kricke, med flit, rörde upp en massa damm från grusvägen med sin farliga cykel, som lade sig på hennes staket så att hon fick astma.

Då så jag inget. Jag hämtade min Toyota-buss och gjorde några burnouts utanför hennes hus. Jag undrar om hon fick astma?

Alltså o la la! Jag undrar det bara ömsint och godhjärtat.

Barn ska man samarbeta med. Hundar ska lyda. Den som tror att barn är som en hund, uppfostringsbar utan att ifrågasätta, som lyder ens minsta vink utan en egen åsikt, eget värde eller utrymme för eget tänkande , borde få en liten julklapp av STRÄNGTOMTEN! Ho ho!

Exempel. Ett barn som kissar på sig skriker man knappast åt att LYD! NÄR DU ÄR PISSNÖDIG! GÅ PÅ TOALETTEN! FY DIG! FY DIG!

Då är det verkligen strängtomteläge. Om en hund kissar inne så kanske det inte direkt är rätt väg att gå att sätta på en kopp té och diskutera med den lilla voffseploffsen.

- Ja, du Karo! Nu har du pinkat inne igen. Mm, hur tycker du det känns? Finns det någonting som vi skulle kunna jobba på i vår kommunikation som gör att vi kan undvika såna här situationer i framtiiiiiiden??? (lägger huvudet på sned)

Karo svarar inte. Karo är upptagen att urinera sönder mattan igen. Barn är barn. Djur är djur. Sedan finns det folk som kanske mest av allt i hela världen önskar sig ett barn men inte kan få och använder ett djur som ersättning. Sånt förstår jag absolut rent psykologiskt. Även de som inte vill ha barn men gärna en katt eller så, så förstår jag det också. Absolut. Men de blir inte mer barn eller mänskligare för det. Djur är djur. Djuren har väl också känslor. Ja, jo! Djuren har väl mänskors känslor. Nix. Eller de har ju tillit, trofasthet, flocktänket, skyddstänket, mysfaktor, vill bli kelade och ompysslade. Mänskliga? Nej. Många romantiserar djurens värld.

- Åååå, om vi levde som djuren i harmoni med naturen då skulle allt vara såååå mycket bättre.

Mmm.. Jag känner nu att jag faktiskt måste lägga ut en ny liten sötpluttebild på mig.

Såååå sweeeeetie!

Nå. Jo. jag tycker verkligen vi borde leva som djuren i harmoni med naturen. Det första vi ska göra är då att slå ihjäl alla handikappade och svaga i samhället. I djurens värld finns inget utrymme för svaghet. Bara de starka överlever. Sen tänkte jag åtminstone göra som kaninhanarna gör. Bita ihjäl mina ungar så att fru Jacobsson blir brunstig igen. Eller varför inte som gorillahannen. Alfahannen. Han som knullar på varenda hona i flocken och tvingar de andra hannarna att leva som munkar. Hm.. Vem ska jag börja med? Här i min flock! Någon frivillig? Sååå ett med naturen. Eller varför inte som rävhonan som pinkar på sina barn för att de ska få samma doft. Hoppas inte hustrun lockas av det. Mille och Moses skulle inte passa i urinstank. Eller hu! Det kanske blir som spindlarna. Efter att fru Jacobsson lockat mig till förlustelser så äter hon helt sonika upp mig.

Moi? Mjuka fina moi?

Käraste dagbok!

Barn är barn och bör behandlas med respekt och kärlek. Djur är djur och bör behandlas med respekt och kärlek. Jag har haft sååå många djur. Jag älskar djur. Jag har haft hundar, katter,minigrisar, marsvin, kaniner, undulater, nymfparakiter, sköldpaddor, fiskar, grodor, papegoja och säkert fler som jag har förträngt. Jag har även 5 barn. Jag försäkrar er. Jag har aldrig tagit miste på vem som är vem.

Nej. Nu ska jag väcka Millemannen och Moses. Vi ska gå kvällspromenaden. Jag undrar vem av dem som ska ha strypkopplet och vem som ska ha löplinan? Hm. Bara de inte smiter in till grannarna och skiter på deras gräsmatta igen. Det blir ju så pinsamt.

Puss på er!

Inlägget skapades den Tisdag, November 24th, 2009 kl. 22:54 under Barnen, Djur. Du kan följa kommentarer till inlägget via RSS 2.0 flödet. Du kan skriva en kommentar, eller skicka en trackback från din egen sajt.