Käraste dagbok!

Och käraste bloggisar!

Det är icke lätt att vara människa!

Kanske inte för mig som egentligen är av gudomlig art. Vänta! Det är vi ju alla. Vi är alla sprungna ur samma kärlekshav och vi ska all dit igen efter mission completed. När jag började blogga här hade jag ingen aning om att jag i mitten av november skulle drabbas av ett gigantiskt energitapp av ofantliga mått och som skulle i princip vara till för några dagar sedan. Orsaken? Anledningarna? Dessa vet jag. Men inte ni. Pilutta er! Jag har ju i mer än en månad haft dåligt samvete för er, kära bloggisar!  Och Lotta påminde mig om det jag lovat – att jag skulle fixa något hörbart till er i bilen. Och det ska jag!! Jag spelade in 4 av de bästa blogginläggen från i höstas i en studio enkom för att ni skulle kunna tanka hem det och lyssna på och njuuuuuuta av mig maximalt. Jag provade olika metoder men filerna var för tunga bla bla bla bla och när teknikpaniken drabbar Anders plus ett energiadjöss då försvinner sånt booooooort!

Nu är jag tillbaka! Jag återkommer om det ovanstående.

En hederlig blogg måste ju ha årets bästa och årets sämsta och allt sånt härligt. Anders dagbok är inget undantag. Vi kör på en gång:

Årets sämsta jävla unkna julklapp: Dansmattan. Se bild på hur instruktionerna till hur man ska dansa ser ut (målgrupp barn):

4 coola lite hårda snubbar vid en bar står lakoniskt och slött och tittar på en tjej i kortkort som dansar förföriskt för dem alla, de steg, barnen ska lära sig. FY FAN! Vilken bild av det manliga och kvinnliga. Bilden ger mig endast en enda mening i huvudet: En halvtimme innan gruppvåldtäkten. Jag kräks!

Årets citatmaskin: Moses Vladislav Rudolf Barton Jacobsson.

Följ Moses en dag och därefter har du en hel bok.

Modern: Nu Moses under jullovet så ska du ju inte vara hos Ann-Britt. (dagmamman)

Moses: Nej, jag har ju fått sparken.

Årets nykomling: Mille Josef Anders Jacobsson.

Mille vinner även priset för Årets Matvrak, Årets Bajsare och 2000-talets gladaste individ.

Årets kalsong: Dem som Moses designade åt mig till Fars Dag.

Nej! Jag har inte stoppat nåt i brallan! Skärp er! Det är en helt ordinär vanlig lite medelsvensk, grå men ack så levande pittamoj som bor därinne.

Årets dikt: Den jag fick av Moa Maria Cecilia Jacobsson på Fars Dag!

Jag grinar fortfarande när jag läser den.

Årets kvinnliga skådespelerska: Bim Kristina Margareta Jacobsson!

Bim får även priset för Årets Pluggare.

Årets Knark: Choklad!

Ååååååå!!! Att jag INTE kan låta bli!!! Grrrrrrr!

Årets sexattribut: Strängkepsen!

Alltså flickor! Jag är fortfarande förundrad över varför kombinationen strängkeps – halvnaken halvsliten halvrund barnboksförfattare – snusk – humor – självdistans kan få igång er så…. Det undrade fru Jacobsson också så hon var tvungen att prova.

Men då det inte pirrade någonstans i henne så gjorde hon det som hon länge funderat på och vinner då priset för:

Årets mord: På Strängkepsen.

Snyft.. RIP….Sörjd av många, dock ej av fru Jacobsson men som i sin tur med strängkepsen på fick många…kvinnors hjärtan att brinna och andning bli tung. I Säter bland annat vilket leder in på nästa kategori.

Årets sex: Tjejsexandet!

Gud vad jag vill vara lesbisk ibland…

Årets Överlevare: Fru Jacobsson!

För att hon stått ut ännu ett år med sin personlighetsstörde, adhd-drabbade make.

Årets hetaste singel: Lars Kristofer Jacobsson Bernhardtz!

Kom igen Liza! Han är fortfarande ledig! Först till quarn!!

Årets bästa beskrivning på Anders: Livsanarkist! Myntat av Herr Olsson.

“Om någon säger till dig att så här är det så ska du bevisa motsatsen och gör det även om du tycker likadant som personen” = Livsanarkist

Årets dryck: Kaffe.

Jag dricker minst 5 koppar per dag. Givetvis INTE rättvisemärkt eller ekologiskt. Nej. Jag tror det blir sämre smak om kaffebönderna ska ha en massa extra pengar. Slöa liksom. Omotiverade. Alldeles för mätta.

Årets gullis som blev en bitterpitt som blev en gullis igen: Eder Anders.

Som önskar eder alla ett gott nytt år, släta lår och naturligt hår.

Nyårspuss!

Nyårslöfte? Absolut! Jag ska bli en snällare människa. Speciellt mot en person: Han heter Jan Anders Jacobsson.

Käraste dagbok!

December sa svisch! Nu äro vi på branten till det nya härliga decenniet. Där skola vi bli vackrare, smalare, mer framgångsrika, våra barns acne ska mirakulöst ploppa bort, våra bebisar ska sluta kolika sig och bajsa bredvid blöjan, våra partners skola transformeras till sex machines som bara vill, vill, omättligt vill, våra föräldrar ska ta fram det undangömda arvet från farfar och mormor och säga varsågod barn, de här tio miljonerna är dina vi har förvaltat dem åt dig och alla vi kan gå tillbaka till pantbanken och köpa tillbaka guldringen från gymnasiet och ringa banken och be dem sätta sig på en slak banan och skicka inbetalningskortet på samtliga lån och våra chefer skola ringa milda i rösten och tårögt deklarera att vi fått löneförhöjning med 324 procent, tre extra semesterveckor och fritt kaffe i lunchrummet.

Detta är januaris början som skola inträda i våra sinnen. Fria från decembers mardrömsnätter med budgeterande julklappsinköp, akuta sms-lån, magkatarrsblues på grund av ALLT som ska hinnas innan jul. För vi vet ju inte om det finns något liv EFTERÅT.

Decembers stress där alla ska höras av och sms:en blir uppkörda i mitt prostatadrabbade underred, alla mail som juckar mot mina ögon på mailen, facebookande farmvillesterrorister som jagat mig till döds. Vill du tillåta den här applikationen? Nej, det vill jag fan inte! Vill du gå med i gruppen: Vi som tycker att kungen borde olla Lars Ohlys panna offentligt? Nej, det vill jag inte. Stödjer du gruppen: Vi som inte tycker att barn borde ha det dåligt. Nej, den stödjer jag inte. Jag anser att barn borde ha det extremt överjävligt, speciellt i dessa fridfulla juletider. Alla dessa missbrukarbarn. Vi stödjer er på Facebook, förstår ni. Vi har tryckt JA på en knapp! Så nu kan vi öppna julsnapsen med gott och rent samvete medan ni häller ut fars sprit och får en liten julig örfil av en full mor. God Jul!

December. Alla pratar om kärlek. Kärlek. Omtanke. Kärlek. Men alla är så stressade, så inåtskrikande mot sina egna navlar att ingen har tid, ingen ork, ingen lust att ens knulla lite. Vi kan kanske planera in ett litet pipp på fredag? Är du inte klok? Då ska vi ju göra Janssons, slå in paket med blanka snören och köpa en ihjälplågad gris. Ja, vi kanske hinner ta in granen också. Ja. Lägga sockerbitar i vattnet. Står den rakt? nej. Nu då? Nej. Står den rakt nu? Nej, men jag vet annat som står rakt.

December! Fuck U!

Januari. Välkommen!

Puss på er!

Käraste dagbok!

Först största kramen till Susjos och Ljusets krigarinna!

You know why!

Sen.

Vem FANKEN drogade ner mig i början av förra veckan och väckte upp mig nyss på ett tåg till Göttlaböööööööörg för 3 dagars signering? Jag ska pressa kusin Vitamin strax.

Det sägs att vi både har varit i Karlstad, Karlskoga, Västerås, Eskilstuna och Örebro. Jag har ingen aning! Det sägs även att Sören träffade en söt pepparkakagosse. Jag har ingen aaaaaaning!

Och att jag herr Jacobsson träffade på fröken Tomte. Men jag har ingen aaaaaning!

Och att herr Olsson inhandlade mystiska saker. Men jag har ingen aaaaaning?

Och att vi ätit exakt efter kostcirkeln under hela signeringsturnén. Och det kommer jag faktiskt ihåg.

Och att min julklapp från hustru och släkt helt plötsligt satt på min näsa upptäckte jag nyss här på tåget och det hade jag iiiiiingen aaaaaning om.

Men EN sak har jag definitivt massor av aningar om!

Att jag saknat er alla!!!!

PUSS på er!

Käraste dagbok!
Moses har haft på sig sin smarthatt! Han kan hela familjens stjärntecken.
Vi: – Kom igen, Moses! Visa världen hur bra smarthatten funkar.

Moses: – Jag tänker. Jag är smart. Pappa! Du är lejon.

Jag: – Japp! Bra! Smarthatten funkar verkligen.

Moses: – Och jag är en kräfta.

Vi: – Mm. (Stolta)

Moses: – Och Mille är vädur. Och Bim är oxe och Moa är vattenman. Hahahaha! Moa är en man!

Vi: – Hohohohoho!

Hustrun: Men jag, då?

Moses: – Du, mamma? Ja..mmm, smarthatten tänker..

Hustrun: – Det har ju nånting med tjejer att göra.

Moses: – Mmm, ?? Jo…

Hustrun: – Nånting med kvinnor.

Moses: – Ja! Nu vet jag, mamma! Nu vet jag vilket stjärntecken du har!

Hustrun: Vad fint. Ju..? Jung…?

Moses: – Du är ju kärring!

Käraste dagbok!

Jag vill med bestämd och hård ton meddela att jag på intet sätt påverkat min son, vare sig i val av hans moders stjärntecken eller hans bruk av detta nedvärderande ord. Han lägger dock inga värderingar i KÄRRING utan endast härrör till ordet PÅSKAKÄRRING, vilket i och för sig kan vara ett ack så relevant ord i sammanhanget.

En påskakärring pippar ju med Fan själv och det stämmer ju delvis på fru Jacobsson, då hon gör det med min lille jävel!

Puss på er!

Käraste dagbok!

Lusselelle lusselelle snart elva nätter före jul. Det vill säga i morgon då Luciadagen inträder och vi alla åter ska bevittna ljusets drottning skrida genom mörkret. Jag har själv en bakgrund som värdig skridare. Jag minns min korta karriär som stjärngosse i nian på Karlbergsskolan 1978 i Karlskoga. Först skred de ljuva flickorna in. Därefter klampade 8 hormonförstörda ynglingar in med strutar och tindrande acne i hela ansiktet. Paradnumret Staffans Visa brölades igenom till gymnastikhallens jubel och fniss. Vi kände oss som äkta decemberhjältar som fick beträda offentlighetens ljus och bli beundrade och hyllade när vi i själva verket var till åtlöje.

Oh, ungdomsår! Måtte ni aldrig återkomma. Jag var alltid förälskad i någon. Ingen var någonsin förälskad i mig.

Jag: – Ingela! Du vet att jag är kär i dig, va? (småslirig på Karlbergsdisco)

Ingela: – Ja. (ljuv röst som fick änglar att jubla och begå multipla orgasmer)

Jag: – Men…du är väl inte…kär i mig, va…?? (blygt bligande under stripig lugg med overklig förhoppning om mirakel)

Ingela: – Hahahahahahahaha! Nej!

Men jag är inte bitter. Nej, nej. Jag vet ju att hon numera ligger fet, orörlig och med rökhosta någonstans i en hyrestvåa i en mindre bruksort. Ja, ja. Det gör hon….väl?.. hoppas jag…Guuuud, väl?

Käraste dagbok!

Juletid är juletid är juletid. Paket ska köpas. Julkort på barnisarna ska tagas för att skickas än hit (=SWE) än dit (=Tjeckien, Norge, Schweiz, Österrike, London, Moskva, Frankrike, Israel och Malmö)

Hustrun hade tänkt ett konstkort på allas skallar i en ring och Mille i mitten. Men tyvärr fick vi aldrig ihop tillfället med alla skallarna så det blir två små pissnissar istället.

Och klapparna ska köpas. I går var Eder Anders med hustrun, Millemannen och Moa ute på vårt underbara köpmecka Marieberg och myste bland tomtar, paket och bh:ar. Jag och Millemannen stormtrivdes på Lindex.

Jag funderade en stund på något rött, något eldigt och något 90 DD. Skulle passa till mina hängande manstuttar. Mille var inne på samma linje.

Vi blev som två värsta bitcharna på mellandagsrean. Millemannen avgick med seger så jag fick kolla på bysthållare med lite mer nyårsklang. Jag fann en liten läckerbit och gav upp ett förtjust IIIIIIII!!!!

Jag kommer bli läckrast på nyårsbalen.

Jag frågade Moses vad han önskade sig. Han förklarade att han egentligen inte behöver någonting. Det är bara att han sätter på sig sin smartmössa så kommer allt automatiskt. Himla ekonomiskt! Tack, Moses.

Detta som jag ska visa nu är på skrämmande, otäckt, läskigt, övernaturligt och alldeles sant!

Någon smyger omkring på nätterna och äter upp vår julchoklad! Det är SANT!!! En poltergeist,en demon, en gnom eller en ond ande! Jag ringde flera av våra mest kända medium och de sa alla att jag skulle rigga en kamera nattetid och filma vad som hände. Jag gjorde det! Och RESULTATET är ytterst skrämmande. Se:

Se! Se! Chokladbiten försvinner automatiskt i tomma intet!!! I morgon kommer rabbi Shlomo, fader Kostas och imam Mahmud och kör värsta andeutdrivningen. Jag ska bjuda på kaffe och Aladdin choklad i pauserna. De vita är dock uppätna. Samt trillingnötter och annat ljust. Förbannade demon att smaska upp alla goda. Han kunde väl tagit romrussin, körsbär och det andra äckliga.

Slutligen kan meddelas att Millemannen upptäckt att han har en snopp. Jag undrar när jag kommer upptäcka min?

Puss på er!

energitappad

Skriver fint o kul i morgon.
Kärlek till er!
Eder tröttbulle

Käraste dagbok!

I dag har jag varit på äventyr. Jag känner mig så eldig och äventyrlig denna decembermånad. Det kan vara all den röda färg som nissar, pissar och tomtisar springer omkring med. Då jag är fullblodslejon i mitt stjärntecken drabbas mitt lejonblod av het värme när röda och orange kulörer täcker mitt synfält. Om man ska förhandla med mig är det bästa knepet att skicka en kvinna i röd klänning. Jag skriver fan på vad som helst då.

Jag och Olsson var på författarbesök i Mantorp i dag. Andra gången på ett halvår. Ljuvligt och underbart! De vetgiriga sjuorna hade lagt en himla massa bra frågor i en låda som vi pliktskyldigt besvarade.

Här är två:

” Hur gamla var ni när ni hade ett förhållande med en tjej första gången  och hände det något kul då?”

“Har du hafft ett lig?”

Svar: Jag var fyra år och Anette tog tag i mina öron och ledde in mig i ett buskage och pussade mig.

Svar igen: Ja, jag har hafft en del lig. Kanske över tio.

Det är så rörande att våra ungdomar är så ivriga att få veta så mycket om författande.

Mellan första och andra föredraget åt vi romantisk lunch med systrarna A o K. Syster A hade en specialare. Hon pepprade sin lilla ketchupburk med ungefär 15 påsar svartpeppar. Mmmmm.

Efter dagen tog jag tåget till Mjölby för att vänta på tåget till Örebro. I Mjölby var det hett, passionerat, eldigt och luften var full av livsglädje och åtrå. Se:

Inne på Mjölby Centralstations toalett var jag så yster och härlig att jag var tvungen att dansa en sporadisk glädjedans. Se:

Jag sprang ut i Mjölby City och frågade alla om de kände Johan Palm och om de hade legat med honom. 42 procent svarade JA.

Nu tar batteriet slut om 8 minuter och allt jag skriver i detta inlägg försvinner. Jag ser det rent filosofiskt. Inträffar det är det Gud som hindrar mig från att publicera denna smörja. Sparas det och ni kan läsa det är jag förmodligen välsignad av Herren. Eller också har Fan själv övertaget över min själ.

Puss på er!

Käraste dagbok!
Käraste bloggisar och eventuella läsare!
Eder Anders inleder sista dagen av signeringar i Stockholm med omnejd. Eder Anders har varit dålig på uppdatera bloggen. Eder Anders har en förklaring. Här kommer förklaringen:

1. Jag innehar just nu tre arbeten. Bertbok manus, Vuxenromanmanustillägg med 5 nya kapitel samt signeringar land och rike runt.

2. Inhämtande av nya uppdrag av olika karaktär.

3. FAMILJ. Eder Anders har FAMILJ. 5 barnisar och en fruis. Och en hundis.

En av barnisarna Bim har kört 9 teaterföreställningar med avklingande halsfluss. Sicken hjältinna!!!

En annan av barnisarna Moa har haft uppvisning med sin dans och Eder Anders missade det pga Sthlm. Sicken hjältinna!

En tredje barnis har mest varit fladderörad, charmig, hungrig, arg och pappas lille myskille

Den fjärde barnisen har fällt några bra kommentarer om livet:

Moses: – Mamma! Äter Mille kött?

Mamma: – Nej. Varför tror du det?

Moses: Ja, men han äter ju från dina tuttar!

Moses: Mamma! Ska vi åka någonstans i dag?

Mamma: Nej. Trivs du hemma?

Moses: Ja, det är ungefär som att bo på hotell varje dag.

Den femte barnisen träffade jag i Stockholm i fredags för att diskutera romanen som långfilm tillsammans med kumpanen Thomas. Tjo ho!

4. Julförberedelser. Det är jul snart. Eder Anders undrar vad kvinnor uppskattar egentligen eller om det är deras partners som gör det.

Nu ska eder Anders träffa sin kusin för en massa skriverier i våra böcker. I morgon är det måndag. Veckans bästa dag.

Puss på er!

Käraste dagbok!

Jag vill nu slå flera fina feta flugor på smällen och dela ut några utmärkelser inför nästa år, redan i dag på en och samma gång till en och samma person. Jag VET att ni håller med mig!

Priset till Årets Svensk, Nobels Fredspris, Svenska Dagbladets Bragdmedalj samt alla andra fina priser går till denna fantastiska person:

Allas vår senast och hetaste  våldtäktsman som specialiserat sig. Han går hem till gravida kvinnor och våldtar dem i hemmet, oavsett om det finns små barn där, som får bevittna den fina kärleksakten.

Bilden har jag tagit från Aftonbladet och är en rekonstruktion på hur vår hjälte ser ut, om någon får syn på honom och kan upplysa att han vunnit allt detta underbara!

Han är verkligen en förebild för oss män och jag känner djup stolthet över att tillhöra samma kön som han. O, så bra!

Signalementet enligt Aftonbladet:

25-35 år

Mörk

Runt 180 cm lång

Bär tandställning

Talar svenska med brytning

Käraste dagbok!

Vår vän, vi kan kalla honom Gert-Bertil, opererar i Stockholmsområdet. Det är utmärkt. I morgon bitti ska jag ju till huvudstaden för signering och möten i dagarna tre. Jag kan ju passa på att försöka leta upp honom. Jag hoppas Gert-Bertil, dvs vår hjälte, spelar golf. Jag har nämligen fått låna Elin Woods golfklubbor. Hon sa de var skitbra eller shitgood som hon uttryckte.

Så Gert-Bertil! Jag är på väg! Vi syns!

Puss på er!