Käraste dagbok!
Ända sedan i går morse har mina tankar kretsat kring någonting som alltid varit och alltid är och alltid kommer att vara aktuellt. Kvinnans bröst. Barm. Tuttar. Tuttisar. Behag. Pattar. Bröööön.
Många kvinnor har den märkliga föreställningen att vi män endast föredrar kvinnor med stora bröst. Tillåt mig hånskriva!
Den 13 juli skrev jag mitt allra första blogginlägg på min gamla blogg. Om just tuttisar med anledning av att hustrun ammade hårt och genom det var fyllig och välfylld i de övre behagen.
Jag citerar mig själv:
“Som man kan jag säga att kvinnobröst intresserar mig föga. Jag har så gott som nollvision angående behagens storlek, utseende och hållning. Bröst är bröst är bröst. De kan vara stora, små, fasta, hängande, använda, outnyttjade, plastinpackade, naturliga, bruna, vita, röda, gula, svarta, randiga eller bara ja, bröst. Det är inte brösten som gör kvinnan.”
De vackraste brösten är de som bärs av kvinnor som är stolta över dem. De vackraste tuttisarna är de som en man eller en kvinna rör, smeker och kysser med kärlek. De finaste brösten är de som ett barn dricker ur, tröstas vid och som sprutar hej vilt överallt när man minst anar, gärna rakt i ansiktet på partnern om han eller hon nyfiket lägger näsan allt för nära vid amning.
Jag älskar kvinnor för att de är kvinnor. Inte för att de har bröst. Jag älskar inte heller kvinnor för att de har sni… jo, fan det gör jag ju, delvis.
Käraste dagbok!
Att jag överhuvudtaget får för mig att börja fundera över kvinnobröst har sina förklaringar.
1: Hustruns Dollybröst åker ju fram titt som tätt och Millenmannen klunkar varannan timme nattetid. Jag kan icke undgå att höra smasket. Då jag föreslår att jag kan ge honom en flaska ersättning är det som det kvinnliga moderliga urförsvaret slår ut och frun ryter med mörk demonisk röt.
- NEEEEEEEJ!
- Jag tänkte du kunde få sova över ett pass?
- NEEEEEEEJ!
Därefter blir hon blid och konstaterar att jag faktiskt gör det av kärlek och inte av konkurrensmöjlighet. Att Millemannen enbart ska le och skratta åt pappan. En kall flaska kan inte slå ett par varma Dollybröst. Jo, det ena. Mille avskyr fröken Höger. Alltså högra bröstet. Jag titulerar fru Jacobssons bröst som fröken Höger och fröken Vänster. De borde rimligtvis vara av honkön och förmodligen hur ogifta som helst. Mille avskyr fröken Höger. Det spelar ingen som helst roll att både kvalitet och kvantitet är likartad som fröken Vänsters. Hustruns teori är att bebisar vill ligga vid det bröst som ligger närmast hjärtat och därmed maximeras tryggheten. Min teori är att Millemannen helt enkelt är kommunist. Jag känner mig redan som Karl-Bertil Jonssons fryntliga fader. Att minsta sonen föredrar det ena bröstet har, enligt hustrun, orsakat vissa anatomiska särdrag hos henne. Detta leder till punkt 2 varför jag började yra om kvinnobröst i går morse.
2. Moses hade stoppat in hushållspapper i sin pyjamaströja för att utforska känslan av att inneha två stycken tuttisar. Hans moder, som satt och ammade lillebror, flinade och sa humoristiskt och skämtsamt att de såg lite olika stora ut. Hihi!
- Ja, sa Moses och gick malligt omkring med sina nya bröst. Jag ser ut som du nu, mamma.
Här skulle nog vissa kvinnor genast räckt över den ammande bebisen till fadern med en flaska ersättning och väsa:
- Varsågod! Nu är det din tur att föda upp det här monstret!
Sådan är inte Millemannens och Moses moder. Nej. Hon började skratta och funderade genast om det inte reste runt någon form av modern performance föreställning i närheten som behövde ha ett nyare och roligare freak än den senaste tråkiga skäggiga damen. Kvinnan med ett bröst stort som en potatissäck och ett bröst litet som ett brysselkål.
Bröst är således humor. Detta tar mig till punkt 3 varför jag fantiserade om kvinnliga behag i går morse.
3. En närstående till mig, som inte vill figurera i min blogg, vi kan kort och gott kalla henne Den Ovilliga Släktingen Som Inte Vill Figurera I Anders Blogg, förkortat till DOSSIVFIAB, hon berättade en historia om bröst. Ni har SÄKERT hört den. Jag hade inte gjort det.
Två bebisar skulle käka på sina morsor. Den ena mammans bröst var stora, tunga och välfyllda. Hennes bebis, däremot, tunn och tanig. Den andra mammans bröst var hängande, urdruckna och såg ganska tomma ut. Hennes bebis, däremot, var välfylld, knubbig och tjock. Det var matdags och mammorna lade sina barn intill bröstet. Då vänder sig den tjocka bebisen om, som ligger vid de små och urdruckna tuttarna, till den spinkiga bebisen, som ligger vid de stora och välfyllda tuttarna och säger strängt:
- Kan du nu kanske äntligen försöka komma ihåg , Lasse, att du ska SUGA och inte BLÅSA.
Jag vet…..Usel… men den lät mycket skojigare i mina öron när DOSSIVFIAB berättade den för några dagar sedan.
Då jag befinner mig i ordvitsarnas huvudstad Götttlabööööööörg så blir jag yster, härlig och inspirerad att jag kom på en alldeles egen vits nyss som jag tänkte dra. För balansens skull tar jag ju ett snoppskämt, då.
Jag borde dra en om Kålle, Ada och Osborn men jag tillverkar ett Sören och Anders skämt istället för att ära bokmässan. Att den fyller 25 år OCH att Sune fyller 25 år OCH att jag och kusinen varit med vartenda år i 25 år! Tjo ho! Varsågoda. En helt ny vits a la Göööööttlaaaböööörg:
Det var Sören och Anders som satt och läste i Guinness Rekordbok. Plötsligt utbrast Sören:
- Vad kul det skulle vara om man kunde slå något rekord så man kom med.
Anders sa ingenting men gick hem och funderade. Veckan efter träffades de igen.
- Nu är jag med i Guinness Rekordbok, sa Anders.
- Va? sa Sören förvånat. Hur gjorde du då?
- Jag tog av mig byxorna och kalsongerna och visade, sa Anders.
- Shit! utbrast Sören imponerat. Har du världens största kuk?
- Nej, nej, sa Anders malligt. Men jag har världens största klitoris.
Nu ska jag duscha och tvätta kropp, hår och klittan.
Puss på er!
