Käraste dagbok!

Efter tre hårda manusdagar i Malmö skumpar jag nu på snabbt på X:et.

Här menas X:et ett tåg och icke någonting annat. Så här ser vår långfilm ut nu. Titta och njut:

Nu blev ni nyfnis, va?

Att bo på hotell utan familj kan oftast innebära enormt sväljande av alkohol i oproportionerliga mängder. Jag kan härmed meddela att jag endast sög i mig 7 stycken öl under vistelsen. Vad har hänt med Jacobsson?  Har han…

….börjat knarkat istället för att dricka?

Nä…

Har han….

…mött Jesus som många andra och blivit from?

Nej, nej!

Har han…

skaffat ny natthobby och blivit seriemördare och helt enkelt inte har tid att festa?

Nej, nej, nej!

Alla fel!

Herr Jacobsson har ju jobbat flitigt, kreativt och mästerligt tillsammans med Hr Olsson och Hr Holm för att skapa den skojigaste långfilmen ever. Premiär 2011!

Käraste dagbok!

För exakt en vecka sedan åkte hustrun på tjejweekend till London! Tjoho! Wild life without tråking husband and bråking kids. Klackarna i taket – tjejerna ska riva hela haket! Eller åtminstone kvarterspuben! Tjo! Ho! Ho ho?? Bidde det så? Nä. Tjejgänget från gymnasiet bor i 4 olika länder och kanske ses 5 gånger per år. Den mesta av tiden gick åt till pyjamasmys, fnitter och samtal. Ja, det var vad hustrun sa i alla fall. Klart det är sanning. Sen tyckte jag det var urskojsigt, det där kondomskämtet som hennes väninnor utsatte min hustru för. Hi hi! Vad kul! När hon packade upp ramlade det ut ett trepack XL engelskt fabrikat med två uppbrutna förpackningar. Tihi! Det var jättekul, tjejer! Min hustru blev otroligt röd i ansiktet och stammade. Åh, vad härligt med såna oskyldiga resor och små kondomskämt. Hihi.

Själv var jag hemma och tog hand om två skitsjuka killar tillsammans med döttrarna. Vi hade en rättvis arbetsfördelning.

De fick leka med boysen.

Och jag kunde jobba hårt ett tag.

Efter tre dagars sömnlöshet var det således dags att  emigrera till Malmö en tid för att påbörja manusarbetet med vår oerhört skojsiga film. Se så skojsigt mina kamrater hade när vi arbetade flitigt:

Till min fasa erhöll jag strax innan avgång ett telefonsamtal från hustrun där hon meddelade att jag glömt min necessär.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!

Så fort tåget stannat i Malmö rusade jag hysteriskt in på HM och rafsade åt mig behövliga produkter. Jag fick tag i allt jag behövde. Manligt doftande bodylotion passande för en mogen gentleman som jag.

Men sedan ville jag lyxa till det lite på mitt hotellrum med ett skönt bad. I receptionen berättade de att de haft lite rörarbeten under dagen men att allt nu var fullständigt återställt med vattenkvalitet och allt och att jag inte skulle märka någon skillnad med någonting.

Så mysigt med ett bad.

Mmmmm….

Nu efter två komma fem dygns hårt arbete ska det bli fröjdefullt att komma hem. I morgon vankas nya äventyr. Jag ska till en sjuksyster som ska sticka mig, väga mig, håna min vikt, sticka mig igen och har jag tur så fistar hon lite mysigt också för att förbereda doktorns kommande prostataprov om två veckor. Tjo ho!

Puss på er!

Käraste dagbok!

Först största kramen till Susjos och Ljusets krigarinna!

You know why!

Sen.

Vem FANKEN drogade ner mig i början av förra veckan och väckte upp mig nyss på ett tåg till Göttlaböööööööörg för 3 dagars signering? Jag ska pressa kusin Vitamin strax.

Det sägs att vi både har varit i Karlstad, Karlskoga, Västerås, Eskilstuna och Örebro. Jag har ingen aning! Det sägs även att Sören träffade en söt pepparkakagosse. Jag har ingen aaaaaaning!

Och att jag herr Jacobsson träffade på fröken Tomte. Men jag har ingen aaaaaning!

Och att herr Olsson inhandlade mystiska saker. Men jag har ingen aaaaaning?

Och att vi ätit exakt efter kostcirkeln under hela signeringsturnén. Och det kommer jag faktiskt ihåg.

Och att min julklapp från hustru och släkt helt plötsligt satt på min näsa upptäckte jag nyss här på tåget och det hade jag iiiiiingen aaaaaning om.

Men EN sak har jag definitivt massor av aningar om!

Att jag saknat er alla!!!!

PUSS på er!

Käraste dagbok!

I dag har jag varit på äventyr. Jag känner mig så eldig och äventyrlig denna decembermånad. Det kan vara all den röda färg som nissar, pissar och tomtisar springer omkring med. Då jag är fullblodslejon i mitt stjärntecken drabbas mitt lejonblod av het värme när röda och orange kulörer täcker mitt synfält. Om man ska förhandla med mig är det bästa knepet att skicka en kvinna i röd klänning. Jag skriver fan på vad som helst då.

Jag och Olsson var på författarbesök i Mantorp i dag. Andra gången på ett halvår. Ljuvligt och underbart! De vetgiriga sjuorna hade lagt en himla massa bra frågor i en låda som vi pliktskyldigt besvarade.

Här är två:

” Hur gamla var ni när ni hade ett förhållande med en tjej första gången  och hände det något kul då?”

“Har du hafft ett lig?”

Svar: Jag var fyra år och Anette tog tag i mina öron och ledde in mig i ett buskage och pussade mig.

Svar igen: Ja, jag har hafft en del lig. Kanske över tio.

Det är så rörande att våra ungdomar är så ivriga att få veta så mycket om författande.

Mellan första och andra föredraget åt vi romantisk lunch med systrarna A o K. Syster A hade en specialare. Hon pepprade sin lilla ketchupburk med ungefär 15 påsar svartpeppar. Mmmmm.

Efter dagen tog jag tåget till Mjölby för att vänta på tåget till Örebro. I Mjölby var det hett, passionerat, eldigt och luften var full av livsglädje och åtrå. Se:

Inne på Mjölby Centralstations toalett var jag så yster och härlig att jag var tvungen att dansa en sporadisk glädjedans. Se:

Jag sprang ut i Mjölby City och frågade alla om de kände Johan Palm och om de hade legat med honom. 42 procent svarade JA.

Nu tar batteriet slut om 8 minuter och allt jag skriver i detta inlägg försvinner. Jag ser det rent filosofiskt. Inträffar det är det Gud som hindrar mig från att publicera denna smörja. Sparas det och ni kan läsa det är jag förmodligen välsignad av Herren. Eller också har Fan själv övertaget över min själ.

Puss på er!

Käraste dagbok!
Käraste bloggisar och eventuella läsare!
Eder Anders inleder sista dagen av signeringar i Stockholm med omnejd. Eder Anders har varit dålig på uppdatera bloggen. Eder Anders har en förklaring. Här kommer förklaringen:

1. Jag innehar just nu tre arbeten. Bertbok manus, Vuxenromanmanustillägg med 5 nya kapitel samt signeringar land och rike runt.

2. Inhämtande av nya uppdrag av olika karaktär.

3. FAMILJ. Eder Anders har FAMILJ. 5 barnisar och en fruis. Och en hundis.

En av barnisarna Bim har kört 9 teaterföreställningar med avklingande halsfluss. Sicken hjältinna!!!

En annan av barnisarna Moa har haft uppvisning med sin dans och Eder Anders missade det pga Sthlm. Sicken hjältinna!

En tredje barnis har mest varit fladderörad, charmig, hungrig, arg och pappas lille myskille

Den fjärde barnisen har fällt några bra kommentarer om livet:

Moses: – Mamma! Äter Mille kött?

Mamma: – Nej. Varför tror du det?

Moses: Ja, men han äter ju från dina tuttar!

Moses: Mamma! Ska vi åka någonstans i dag?

Mamma: Nej. Trivs du hemma?

Moses: Ja, det är ungefär som att bo på hotell varje dag.

Den femte barnisen träffade jag i Stockholm i fredags för att diskutera romanen som långfilm tillsammans med kumpanen Thomas. Tjo ho!

4. Julförberedelser. Det är jul snart. Eder Anders undrar vad kvinnor uppskattar egentligen eller om det är deras partners som gör det.

Nu ska eder Anders träffa sin kusin för en massa skriverier i våra böcker. I morgon är det måndag. Veckans bästa dag.

Puss på er!

Käraste dagbok!

Jag har inte svikit dig, bara inte hunnit med mitt liv. Bim har halsfluss. Det är lika lätt för en nordkorean att ta sig till Sydkorea som att få en tid hos vårdcentralernas jourmottagning. Då jag själv haft 20 halsflusser och då jag har 5 barn KAN jag alla typiska symtom. Det spelar ingen roll om härliga Gullefia på Sjukvårdsupplysningen försöker hitta en lucka i min berättelse om Bims fruktansvärda halsplågor som piskade henne i över 2 dygn.

Gullefia: Är hon förkyld?

Jag: Nej. Hon har halsfluss.

Gullefia: Har hon ont i kroppen?

Jag: Nej, hon har halsfluss.

Gullefia: Har hon mycket HÖG feber?

Jag: Nej. Mellan 38-39. Man har oftast inte över 40 vid halsfluss. Vet inte du det, Gullefia?

Gullefia: Fnys! Men hon kan äta?

Jag: Självklart inte. Knappt dricka heller.

Gullefia: Ja…suck…Det är ju många som söker nu.

Jag: Det skiter väl jag fullständigt i! Hon ska ha en tid NU!

Bim fick en tid en timma och 25 minuter senare. Det var tomt på vårdcentralen. Hon hade givetvis halsfluss och så högt CRP (över 200) att hon är tvungen att komma tillbaka på onsdag för nya prover så att infektionen gett vika.

Mellan dotterns halsflussanfall försökte vi gratulera vår vän Johanna på 30-årsdagen. Hon hade ställt till med en orientalisk afton. Meze, sitta på golvet plus att alla skulle vara utklädda.

Käraste dagbok!

Valet var enkelt. Jag skulle vara en välbärgad israelit från 100 före Kristus. Jag gick stenhårt in för outfiten. Dock fuskade jag. Kalott började man med på medeltiden. Men, men whattafuck! Jag skulle vara sträng och mäktig.

Hustrun var en arameisk prinsessa.

Tyvärr hade inte uthyraren någon kippa. Så vad gör då en bra karl? Han syr en egen. Jag slet sönder en av mina t-shirts och lade en tjock men mjuk metalltråd som bas i en ring. Därefter sydde jag runt med nål och tråd. Dubbeltråd och allt. Vill ni ha mönsterbeskrivning skickar jag gärna i skala 1000:1 dvs är den 20 centimeter får ni ett mönster på 20 000 centimeter dvs, igen på 200 meter. Lycka till!

Maten var fantastisk och umgänget fenomenal. Då festen även var full av araber, pakistanska taxichaufförer, indier, palestinier, maharadjor, beduiner, assyrier, turkar, kurder och till och med en ortodox judisk man från Tel Aviv så var denna afton ett praktexempel på fredlig samexistens på liten yta. Min stränghet försvann snabbt och ersattes av fromhet.

Fromheten försvann ånyo under söndagen då jag kom att tänka på artikeln i Sydsvenska Dagbladet att hatbrotten mot judar i Malmö har ökat markant den sista tiden. Min stränghet har nu återvänt och jag tog beslutet att solidariskt bära min nytillverkade kippa precis när jag vill i vilka sammanhang som helst. För att hedra Himlen, visst MEN också för att värna vår demokrati, religions och yttrandefrihet. Och skulle någon ens våga peta på mig kommer jag se till att personen ifråga aldrig mer kommer att peta någonstans.

Men käraste dagbok!

Jag är ju en mild, snäll och underbar liten svensk som aldrig bråkar…

På fredag börjar Sörens och min signeringstur. Ja, vi fuskade lite i Hallsberg i går. Nej, vi åkte inte tåg dit. 4-6 Sthlm. Kära hustrun hade varit oerhört vänlig och köpt ett litet resekit till mig.

Reiseset fur Frauen….

…..tack…..älskling….mycket..

Jag tolkar gåvan på olika sätt.

1. Hustrun tycker jag är som en kvinna vilket också betygsätter mig som man. Tack.

2. Hustrun tycker jag borde BLI mer som kvinna för att experimentera med sin egen sexualitet.

3. Hustrun är säker på att jag kommer att ha damsällskap på varje hotellrum under turnén och vill vara service minded och skickar med ett litet set till mina ladies.

4. Hustrun är som vanligt förvirrad och fnissande säger hihi men du kan ju alltid ta bort den där sminkborttagningen om du vill. Hihi. Oj, förlåt. Det kanske fanns för män. Hihi?

Hihi?

Käraste dagbok!

Tiden är inte Anders vän just nu. Men snart… Snart…kanske…

Tills dess

Puss på er!

Ja, enligt Aftonbladet om 9 år i alla fall!

Käraste dagbok!

Glöm alla farliga nyheter om svininfluensan och att det tredje världskriget startat i Korea just nu.

Det finns en ytterst mycket viktigare nyhet!  Den stod i Aftonbladet! I går. Ett svenskt äktenskap håller i 12 år. Punkt slut! Jäpp! Värst är det för dem som bor i Botkyrka? Varför? Är ni mer sodomistiska där? Kåtare i största allmänhet? Tröttnar ni fortare? Men ja, ja. Så nu vet vi det, jag och hustrun. Då vi gifte oss för 3,5 år sedan och träffades för cirka 6 år så varar vårt äktenskap i ytterligare nästan 9 år om man räknar från bröllopsdagen och om snart 6 år om man räknar från dagen då vi träffades. Vi kör på nioårsspåret!

Om nio år är jag 55 år. Bra odds, Jacobsson! Vem vill ha en 55-årig författare då? Med kulmage, rynkor, skitskrynklig kuk och glest hår?

Hm.. Jag ser mig själv sitta på en parkbänk och mata smutsiga änder vid Svartån. Kanske trampar jag på en också i min förbittrade ensamhet. Hustrun är då endast 42 och kan ta sig en ung och viril 25-åring som kan ge henne allt vad en mogen kvinna på de runt 40 önskar.

Jätteballen Orvar. Multipla o. En kropp med virila muskler och en tandrad man minns. Hon kommer givetvis få huset. Där hon och snyggot kan springa runt och ha okontrollerat umgänge. I min säng. Men det är okej. Jag har ju mina änder. Mina böcker är givetvis helt passé. Sören har gjort en fantastisk karriär som vuxenförfattare och är guru i personlig rådgivning och fått en Oscar för bästa manus.

Men jag kommer inte vara bitter. Nej, nej. Jag är lycklig för hans skull. Jag har ju mina änder. De äter ur min hand. Skittama. Gulliga liksom. Om de inte försöker sno hela limpan. Då trampar jag på de jävlarna! Men det är lugnt. Och barnen. Ja, de uppskattar väl mig kanske då fortfarande. Fast. Jag har nog blivit en enstörning. Vill inte ha kontakt. Står i en buske och leker med pungkulorna om nätterna. Jag kanske prioriterar uteliv på ett annat sätt. Det blir ju positivt, förstås. Går mycket i parker. Samlar tomburkar. Friluftsliv om man säger. Gillar musik väldigt mycket. Musicerar med vänner. Några små mörka rumänska romska tiggare och jag sitter och plinkar på varsin gitarrsträng. Ibland tittar vi upp och säger Fina hej! God dag! Svenska snäll! PLINK!

Hustrun åker till Rivieran med grabbarna och sin hunksexyboy. De gillar honom som låtsaspappa. Har råd att köpa små vespor till dem. Jag erbjuder mig att köpa deras hjälmar. På blocket förstås. De tackar nej. Om nio år. Då jag kommer att vara skild och fri. Ja, allt enligt Aftonbladet. Inreder min etta i Vivalla med bilder från min forna blogg som jag fick stänga när jag 2011 visade pitten den 11 september för att hedra tioårsminnet av WTC. Jag målade den i de amerikanska färgerna och jag försökte hissa upp mig själv i en flaggstång utanför riksdagshuset med snoppen på halv kuling.

Tack, Aftonbladet!

Nu kan jag verkligen börja planera min framtid på allvar!

Puss på er!

Käraste dagbok!

Så kom då den dagen…

Inte DEN dagen. Alltså inte i dag då Millemannen för första gången fick smaka på det hårda livet. Han fick sin första smakportion. Majs och potatis. Mmm! Smaskens!

Not…

Men han smakade i alla fall. Fem tuggor. I morgon tänkte vi höja ribban något med en lövbit, medium rare och tillhörande pommes stripes och kryddsmör. Kan det vara nåt?

Nej det är inte DEN dagen jag tänker på. Inte heller att jag numera vet var Moses gömmer sig när han smygäter godis.

Nope. Not that day! Inte ens dagen då hustrun för första gången såg en snutt av Bonde söker fru, man eller idiot. Hon förfärades snabbt av Roger som bodde hemma hos sin mamma och som inte ens tvättade och lagade mat själv. Då modern rakt in i kameran sa att nu var det väl verkligen dags att han träffade en kvinna, ja, han behövde det, som kunde hjälpa honom med mat, tvätt och städning, då sköt Fru Jacobsson snabbt upp sitt FUCK-finger och skrek att det här var det vidrigaste hon hört en kvinna säga. Jag fick lugna henne genom att gå ner i tvättstugan och lägga i en tvätt. Därefter fick hon lukta på mina fingrar för att konstatera tvättmedelsdoft i jämlikt terapisyfte. När den kvinnliga lantbrukaren dök och presenterade sig som hästbonde lyste hustrun muntert upp.

- Hästbonde? Vad producerar en sån? Hamburgerkött? Hahahahahahahahahaha!

Jag försökte skratta men allt fastnade i halsen. Jag såg söta små ponnisar i charkdisken.

- Eller kanske hästmjölk? Det är ju så himla populärt. Hahahahahahahahahaha!

Jag frågade om jag skulle gå ner och lägga i en tvätt igen för att stabilisera situationen. Det behövdes inte. Hustruns lillebror kom. De började pyssla med trappan istället.

Pålägg.

Det var inte ens DEN dagen då Moses gjorde ett skämt mot sin mor, helt på egen hand utan hjälp från sin sluge far. Jag och Moses befann oss i köket. Jag gjorde mat. Moses pysslade med sina magnetbokstäver på kylskåpet. Han håller ju på att lära sig lite ord. Han kan MOSES, MAMMA, PAPPA och STAFFAN av någon underlig anledning. Därefter tränade han på MOA, BIM och MILLE. Och ett ord till. Efter en stund säger:

- Pappa! Jag ska bara säga en sak till mamma!

- Javisst, min son, sa jag och fortsatte röra i mina grytor.

Han sprang upp till övervåningen.

- Mamma! Mamma! Kom ner och titta på kylskåpet. Jag har skrivit KÄRLEK!

Moderns moderliga hjärta svämmade över av ömhet mot den kärleksfulle sonen.

- Nej, men älskling! Vad mysigt! Jag kommer på en gång.

Moses sprang före. Modern kom efter. Rosig av barnlycka.

I köket började Moses flina mot mig. Fru Jacobsson kom in.

- Jaha! Visa mig nu, Moses, var du har skrivit kärlek!

- Där! sa Moses muntert.

Vi tittade.

Nej. Det är inte den dagen som kom! Inte ens den dagen som var dagen efter Svininfluensavaccinet. Nej. Varför fick vi gå före alla andra? Är det för att jag är en sådan viktig och oerhört känd och framgångsrik författare? Nej. Det är bara för att Moa har astma och som familjemedlem till en RISKGRUPP kan man gå denna vecka. RISKGRUPPEN fick inga men direkt, dvs Moa. Det var värre för hennes yngre syskon.

En minisugga

En minigalt.

Inte ens den dagen då jag ÄNTLIGEN glömde det fasansfulla försöket till poesi i en av Hallands tidningar i måndags. En bilhandlare som läst för mycket Karin Boye kanske?

UTAN det var DEN DAGEN SOM KOM

då jag för allra första gången sedan jag började blogga funderade över ifall vissa läsare inte förstod att det jag skrev i ett inlägg INTE är på riktigt. Jag menar gårdagens om att alla kvinnor är vrålhorny på mig.

Eee, alltså. Jag får i så fall FÖRTYDLIGA mig. Det är INTE på riktigt. Det här ska vara en h-u-m-o-r-blogg. Förlåt. Det var inte meningen att skrämmas. Jag sitter inte och ollar mot era fina ord, kära kvinnliga OCH manliga kommentarslämnare. Jag lovar!

Och söta kommentarslämnare Madde. Självklart är jag väl alldeles för gammal för dig, mitt kära lilla barn. Jag skulle ju kunna vara din gammelmormor.

Puss på er!

Käraste dagbok!

Hur är det egentligen att ha sin hobby som yrke?

Jag har svaret.

Då jag arbetat som kulturarbetare i 26 år och 23 av dem som heltid vet jag.

Svaret…

DET vet jag…

Här kommer det:

Det är frihet OCH ofrihet.

Man är kung. Man är hora.

Jag har disciplin. Jag har ingen disciplin.

Man måste ha rutiner. Jag har inga rutiner.

Man måste ha planer och mål. Jag har inga mål.

Bara två.

Att visa på kärleken.

Att visa på hoppet.

Genom humorn. Genom värme. Genom skratt och dans.

Då är jag kung. Samtidigt som jag horar.

Ni ger mig oerhört vackra och fantastiska kommentarer. Jag är ödmjukt tacksam. Jag känner er inte, förutom några, annat än genom min blogg. Jag läser era. Ni läser min. Vi gör hembesök hos varandra. Lämnar några ord.

Några av er skriver att Fru Jacobsson måste vara lycklig och glad eftersom hon är gift med mig.

Jag säger: Det är inte så enkelt alla gånger. Inte alls. Jag har ju ytterligare en hustru som Jacobssonskan ständigt måste konkurrera med.

Hon heter Kreativiteten. Hon är min allra äldsta käresta. Min första kärlek och älskarinna.

I min hjärna brinner en eld. I kroppen rusar skapandets galenskap 24/7. Min själ är doppad i Himlens ögon. Jag har explosioner i hela mitt väsen.

Jag FÖRSÖKER och VILL men KAN INTE slå av en stund. Inte ens en endaste liten stund. Jag MÅSTE skapa. Jag MÅSTE vara kreativ. Annars dör jag. Min eld kommer nå ut och bränna mig till döds om jag inte håller den i schack.

Fru Jacobsson får även nu konkurrera med skapandet i min blogg. Det är inte alltid så lätt för henne. Era kärleksförklaringar och små sexiga anrop har hon inga som helst problem med. STRÄNG-KEPSEN har hon ju varit sträng emot . I loved that!

Men att leva med en man som ständigt är otrogen med fröken Kreativitet kan slita. Vardag är vardag med rutiner. Barn behöver rutiner. Författarpappan kan oftast stå fast vid dessa. MEN när kreativitetens våldsamma lågor sliter i mig måste jag skapa! Jag har blivit expert på att jobba samtidigt som jag har hand om barn, fixar diskmaskinen, är social eller låtsas uppskatta ett tv-program. Biljäveln! Den skiter jag i. Who cares? Trädgården? Va? Har vi en sån? Va? Växer gräs av sig självt? Va? Vad är det där gröna som hela tiden envisas med att komma upp från jorden? Ogräs??? Fattar ingenting.

Min blogg är ett fönster mot världen för mig och ett fönster in i mig för er!

Karaktären Anders som strippar och pratar snopp, snippa, bajs och snusk är en KARAKTÄR! MEN det är ju också JAG.

Jag kanske horar för mycket ibland eller bjuder på mig själv. Jag tycker inte det. Jag står FÖR ALLT här

Ibland behövs tid för andning. Återhämtning. I dag är en sån dag, mina vänner!

Jag andas

rör min hud

med författarfingrar av glas

i dag

MEN

I morgon ELLER på lördag ska jag rocka trosorna av er, mina damer och en och annan herrkalsong lär väl också flyga!

I dag pussar jag era ögon så vi alla kan se det vackra tillsammans.

Eder Anders

Käraste dagbok!

Ibland måste 5-barnspappan lufta sin stripteasekropp! Snart far jag iväg med Hr Sören till huvudstaden för fyra möten och coca cola.  Nä, kanske 1 öl. Det är tv och filmmöte, ett annat filmmöte, ett ljudboksmöte och ett manusmöte för tv och film. Sen ska jag möta mig själv i en starköl på Riche. Jag ska även diskutera befruktningsplanerna med Kricke, hur vi ska planera slutaudition på Globen samt numrera kandidaterna. Hittills har vi fått in över 4000 svar från flickor och kvinnor som vill bli min svärdotter! Inte illa!

Alla hotell var fullbelagda i stan men Foresta ute på Lidingö var ledigt så där ska vi chilla, jag och Olsson. Fett fräsigt!

Givetvis återkommer jag under dagen.

Nu glömmer vi allt det däringa naket för en stund och försöker se framåt istället. En fin effekt har dock uppstått pga min självbefläckelse på bloggen. I går fick jag ett trevligt och  halvnaket MMS från lilla frun. Jag undrade om jag fick publicera det.

-NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! sa hon kärleksfullt.

Det är bra med tydlighet inom äktenskapet. Men vi syns senare då, snuttisar!

Puss på er!

Käraste dagbok!

Det är verkligen slut nu.

På allt som har med nakenaktiviteter att göra i den här bloggen. Jag ska börja räkna på ett nytt sätt nu. Ett – två – tre – fyra – fem – femplusett – sju- åtta – nio – tio.

Allt har bara handlat om porr i den här bloggen på sistone – porr, sex, snusk, erotik, könsorgan, kalsonger som fladdrar, en avklädd gubbe med storhetsvansinne, en fettpärla av manligt (kanske) kön som fläker ut sig. Jag har horat färdigt. Jag känner hur min finkulturella och djupt fromma personlighet tar över till hundra procent. Alla som vill diskutera Wittgenstein den yngre räcker upp en snippa. Helvete! Ni ser hur skadad jag är av min bloggs köttsliga inriktning. Det som börjar med en kram slutar alltid med samlag. Är det så? Har mänskligheten verkligen sjunkit så lågt? Inte jag.

Jag är ljuset. Jag är hoppet.  Den 13 november är det premiär på filmen 2012 där vår civilisation går åt h-e efter några indianernas mögliga profetia. Vad härligt! No more sexblogg, no more gnida duschdraperi, no more kalsongchock, no more kvitton, no more gratis arbeten men shit no more STRÄNG-KEPS.

STRÄNG-KEPSEN ligger femma på min bästa saker lista:

1. Mitt Jasrod-smycke som symboliserar hela min tro, min visshet vem jag är och varför jag är här och vart jag är på väg och hur jag kan ha en stormande eld inom mig 24/7 som aldrig slocknar.

2. Alla mina 150 anteckningsböcker från 1986 och framåt som är fyllda med tankar, idéer, kärlek, hat, poesi, uträkningar, berättelser, listor, skisser och hemliga anteckningar. Den som kommer över dem får världens scoop ever. Tyvärr alla tjyvisar. De är inlåsta i ett kassaskåp. Pilutta!

3. Min Macbook. Jag är en Mac-knarkare sen maj.

4. Min strap-on… NEEEEEEEEEEEJ!!! Nu överföll köttet mig igen. Jag menar ju min alla mina/våra inspelningar, filmer på kassett, cd-skiva, rullband, video, dataminnen, datband mm mm. Ljud och bild som är delar av ens historia. (Det låter mer och mer som ett bokslut på ett liv ???)

5. STRÄNG-KEPSEN. Den symboliserar ja, eee… ja, den symboliserar femplusett. Jag är så himla vacker i den. Men INGEN bild. Nej, nej.

Den sexfria veckan börjar ju nuuuuuu!

Min blogg är ren nu. De populäraste bloggarna som finns drivs av unga flickor som visar vad de shoppat. Jättebra idé tycker jag. Jag ska härma.

Visst är mina tofflor fina? De är inköpta på Budget-Jannes Skodonsmagasin i Vretbylölund. De är såååå rätt i minglet på Stureplan.

Sugen på flash och flärd i hemmet eller på kontoret? Ja, att liksom ba typ väschta ta hem Spyan o Sture hem till en själv? Kolla min vintage-retrosoffa från Myrorna i Örebro på mitt kontor. En perfekt accessoar till det perfekta cocktailminglet.

Den var ju liiiiite dyr men ett snabbt sms-lån ordnar ju det mesta så jag smällde upp mina fyra hundralappar inför de snorkiga chica damerna på Myrorna och tog min soffa över axeln och gick.

Min nya blogg ska givetvis ta upp barnens utveckling.

Milles utveckling:

I måndags dreglade, skrattade, åt tuttelutt och bajsade han. I tisdags dreglade, skrattade, åt tuttelutt och bajsade han. I onsdags dreglade, skrattade, åt tuttelutt och bajsade han. I torsdags dreglade, skrattade, åt tuttelutt och bajsade han. I fredags dreglade, skrattade, åt tuttelutt och bajsade han. I lördags sa han:

- Nej, fan farsan och morsan! Nu är jag trött på dreglet och tutteluttet. Jag går på krogen.

Då gick han på krogen. Jag är så himla härligt och mysigt tacksam för jag får vara med och följa mina barns utveckling. Mm.

Jag ska också delge er söta recept på goda kakor. Här är ett smaskigt och nyttigt GI-recept, perfekt för den lilla familjen inför fredagsmyset:

Ta två kilo socker. Tillsätt 1 kilo smör och 8 pkt jäst för sött bröd. Smält och blanda ner 2 stycken 200 grams Marabou schweizernöt kakor. Tillsätt 1 kilo vetemjöl. Det kanske inte funkar så bra med en vanlig bakbunke men det går lika bra med en skurhink eller hockeytrunk. Innan den goda smeten hunnit jäsa smula ner 2 påsar grillchips. Grädda, ät och njut. Känn hur era små extrakilon fullkomligt smälter bort av allt det nyttiga ni får i er.

Givetvis ska min nya blogg ta upp skojiga och hur  bedårande och gulliga som helst, barncitat:

Bim 4 år till sin mor: “Mamma! Varför har du så många skinkor i ansiktet?”

Sååååå gulligt.

Moa 4 år till min kompis på ICA som är afroamerikan: “Du har visst bara tvättat insidan av händerna, du. Du har glömt resten.”

Såååå förtjusande.

Moses 4 år till sin pappa om att han är känd för sitt författarskap: “Du är inte alls berömd, pappa! För det är jag som ska ha alla tjejerna. Inte du!”

Såååå pnuttigt oskyldig.

Kricke 5 år i badkaret med farsan när han får syn på den äldres piiiiiiiiiiip: Oj, oj, oj! Den ser ju ut som rymdvarelsen Alf!

Såååå bedårande fnisspojkigt.

Hustrun 33 år med uppskattande och nästan lycklig och upphetsad röst, när den unga killen på Säljarn ringde och berättade att glasskivan till kylskåpet skulle komma redan efter två dagar: Oh, DET gick fort!! Vad härligt!

Jo. Härligt.

Slut på sexet. Allvaret har börjat.

Den sexfria veckan börjar nuuuuuuuuuuuuu!

Kamratligt handslag på er!