Ja, enligt Aftonbladet om 9 år i alla fall!

Käraste dagbok!

Glöm alla farliga nyheter om svininfluensan och att det tredje världskriget startat i Korea just nu.

Det finns en ytterst mycket viktigare nyhet!  Den stod i Aftonbladet! I går. Ett svenskt äktenskap håller i 12 år. Punkt slut! Jäpp! Värst är det för dem som bor i Botkyrka? Varför? Är ni mer sodomistiska där? Kåtare i största allmänhet? Tröttnar ni fortare? Men ja, ja. Så nu vet vi det, jag och hustrun. Då vi gifte oss för 3,5 år sedan och träffades för cirka 6 år så varar vårt äktenskap i ytterligare nästan 9 år om man räknar från bröllopsdagen och om snart 6 år om man räknar från dagen då vi träffades. Vi kör på nioårsspåret!

Om nio år är jag 55 år. Bra odds, Jacobsson! Vem vill ha en 55-årig författare då? Med kulmage, rynkor, skitskrynklig kuk och glest hår?

Hm.. Jag ser mig själv sitta på en parkbänk och mata smutsiga änder vid Svartån. Kanske trampar jag på en också i min förbittrade ensamhet. Hustrun är då endast 42 och kan ta sig en ung och viril 25-åring som kan ge henne allt vad en mogen kvinna på de runt 40 önskar.

Jätteballen Orvar. Multipla o. En kropp med virila muskler och en tandrad man minns. Hon kommer givetvis få huset. Där hon och snyggot kan springa runt och ha okontrollerat umgänge. I min säng. Men det är okej. Jag har ju mina änder. Mina böcker är givetvis helt passé. Sören har gjort en fantastisk karriär som vuxenförfattare och är guru i personlig rådgivning och fått en Oscar för bästa manus.

Men jag kommer inte vara bitter. Nej, nej. Jag är lycklig för hans skull. Jag har ju mina änder. De äter ur min hand. Skittama. Gulliga liksom. Om de inte försöker sno hela limpan. Då trampar jag på de jävlarna! Men det är lugnt. Och barnen. Ja, de uppskattar väl mig kanske då fortfarande. Fast. Jag har nog blivit en enstörning. Vill inte ha kontakt. Står i en buske och leker med pungkulorna om nätterna. Jag kanske prioriterar uteliv på ett annat sätt. Det blir ju positivt, förstås. Går mycket i parker. Samlar tomburkar. Friluftsliv om man säger. Gillar musik väldigt mycket. Musicerar med vänner. Några små mörka rumänska romska tiggare och jag sitter och plinkar på varsin gitarrsträng. Ibland tittar vi upp och säger Fina hej! God dag! Svenska snäll! PLINK!

Hustrun åker till Rivieran med grabbarna och sin hunksexyboy. De gillar honom som låtsaspappa. Har råd att köpa små vespor till dem. Jag erbjuder mig att köpa deras hjälmar. På blocket förstås. De tackar nej. Om nio år. Då jag kommer att vara skild och fri. Ja, allt enligt Aftonbladet. Inreder min etta i Vivalla med bilder från min forna blogg som jag fick stänga när jag 2011 visade pitten den 11 september för att hedra tioårsminnet av WTC. Jag målade den i de amerikanska färgerna och jag försökte hissa upp mig själv i en flaggstång utanför riksdagshuset med snoppen på halv kuling.

Tack, Aftonbladet!

Nu kan jag verkligen börja planera min framtid på allvar!

Puss på er!