Käraste dagbok!

Lattemorsan Anders har återvänt från de döda. I alla fall i en lightversion. Familjen är på landsflykt. Vi bor i två lägenheter på väster medan lillsvåger Kobbe slipar våra innetrappor, sliter bort gamla mattor, klister och målar nytt. Tjejerna bor på mitt kontor längst ner i hyreshuset och vi har fått låna svärföräldrarnas trea, två trappor upp. Det är välsignat att folk förbarmar sig över en stackars flyktingfamilj. Vi kan icke bo i vårt hus, då slipet blir damm och dammet lägger sig exakt överallt. Därför är vi cityfolks. Jag tyckte att det egentligen var en överdrift att vi var tvungna fly huset bara för att lille svågern skulle skoja lite med trapporna. Sååååå mycket damm blir det ju inte. Han skickade ett litet kort.

- Ja, ja, sa jag. Okej! Okej! Men ska vi bo i stan ska jag lattemorsa mig.

Hustrun tyckte det var en utmärkt idé. Hon bestämde en tjejdag med Moa, Bim och hennes mormor, 80. 4 fräscha flickor på vift i stan. Sex in the city blev Åttiofyra in the city. Megamäktigt!

Då Moses är berättigad till 15 timmars sluten förvaring i veckan hos den allmänna omsorgen var det endast jag och Millemannen som kunde ha killmys. Vi röstade om aktivitet. Mille ville mest ligga på en filt, bomba blöjan full med bajs och utsöndra maximal mängd dregel. Jag kunde gå med på två tredjedelar. Det var bombningen som kändes halvointressant.

Det fick bli en höstpromenad i Örebro och därefter vara Lattemorsa. Kanske hitta några väninnor att diskutera Milles utvecklinsgkurva med eller mina egna underlivsbesvär.

Min plan var att genast bege mig till Mummel och Mums ovanför biblioteket och genast börja tokchilla med Mille och alla läckra morsor. Hustrun anade något då jag med stirrig blick genast ville att de skulle ge sig av så att jag också kunde mig av till mina väninnor.

- Vi kan ju ta sällskap upp på stan, sa hon.

- Jippie, sa jag.

- Och så kan du ju gå en riktig långpromenad i det här vackra vädret.

- Jippie…

- Och ringa när du vill äta lunch med oss tjejer.

- Jippie…

Jag såg hur mitt lattemorsaupplägg upplöstes i tomma intet. No chilla, no väninnor, no intressanta diskussioner om varför jag är en sån härlig pappa som är så gullig med min son.

Det var en magisk dag.

Ibland ser man coola och smala lattemorsor med sportiga vagnar som joggar på stan. Jag tänkte hur snitsigt det såg ut och kände hur även jag fylldes av denna motionslust. Så jag började helt enkelt lattemorsaspringa lätt och ledigt med barnvagnen och en sovande Mille inuti. Trodde jag. Ända tills jag passerade bänken med A-lagets B-lag. Vi brukar heja på varandra, grabbarna och jag.

- FÖRFATTARN! skrek de.

- Lattemorsa, faktiskt! stånkade jag andfått.

- Kinderna fladdrar när du springer! skrek de.

Jag övergick till vanlig gång igen. Med ofladdriga kinder.

I stadsparken svor jag ve och förbannelse när jag insåg att jag hade missat gårdagens stora dag! Helvete!

Den lilla språngmarschen hade åkallat känsliga svallningar i min blåsa. Lattemorsa som jag var valde jag givetvis rätt dörr.

Jag kände att jag kanske var på förbjudet område så jag när jag kissade började jag prata med feminin röst högt för mig själv för att undvika misstankar om min könstillhörighet. Jag funderade vad kvinnor säger till varandra inne på toaletten. Jag drog till med några säkra:

- Alltså har inte Maggan blivit lite väl rynkig?

Tätt följt av:

- Ser jag tjock ut i den här, Maria?

För att säkert avsluta med en smash-replik:

- Åke knullar ju som en kratta!

Tricket lyckades till fullo.

När jag skulle återvända till city stötte jag på min mammalediga kompis Lis. Jag skulle precis förslå en härlig lattemorsafika, då hon sa att hon var på väg till Parkleken. Jag följde med och vi stod och var lite härliga morsor ute i det fria. Till slut i det kylslagna vädret började jag bli påmind om att jag faktiskt anatomiskt inte ens är 1 procent lattemorsa. Prostatan skrek lite tappert i kalsongen. Jag tackade för sällskapet och drog mig bortåt city. Men innan dess hann jag faktiskt en stående lattemorsastund utanför fiket i Wadköping. Inga väninnor att samtala med. Inga bebisar att busa med. Bara jag, en avsvimmad Mille och den fina höstsolen.

Uppe på Kungsgatan träffade jag även Johanna på hustruns jobb. Vi snattrade lite kvinnligt och fnissade tjejigt en stund. Därefter sammanstrålning med hustrun, döttrarna och gammelmormor.

Mille blev väckt för intagande av tuttelutt. Men först skulle den nya mössan utprovas.

Ett litet odjur!

När vi ätit vår lunch stirrade hustrun helt plötsligt på mina händer.

- Oj, vad blå du är, sa hon! Är det dina nya handskar som färgar av sig?

Jag kontrollerade. Svaret var NEJ!

- Jag har ju nya jeans på mig, sa jag.

- Jaaaa, just det! sa alla.

Jag drog med händerna mot låren. Totalblått!

Hustrun började flina och sa muntert:

- Men då kommer ju du ha en smurfsnopp!

Döttrar och gammelmormor skrattade rått. Mille var i manlighetens namn, solidarisk tyst.

- Jaså? sa jag. Varför då?

- Ja, byxorna färgar ju av sig, tihi, fånade sig den där kvinnan mittemot mig.

- Jag har väl kalsonger, kanske! utbrast jag.

Hustrun låtsades inte höra. Hon fortsatte på sitt barnsliga smurfprat.

- En blå liten smurfsnopp! Vad sött!

Alla skrattade igen. Jag reste på mig i vredesmod.

- JAG HAR INGEN SÖT LITEN SMURFSNOPP! JAG HAR EN BEIGEFÄRGAD SVENSSONPITT!  for jag ut.

Alla på restauranger applåderade den diskrete mannen.

Hustrun/restaurangen – Smurfsnoppen 50 – 0

På hemväg träffade jag på Fru Laxå, minsann, min gamla babymassagekompis. Förmodligen var hon ganska lattemorsasugen men jag skulle hämta Moses och sen hem och kolla färgstatus på snopperiet.

På kvällen softade 4 syskon i soffan i vår flyktingförläggning. Hustrun var på keramik och jag spolade ner Moses alla Smurfar i toaletten.

Puss på er!

Käraste dagbok!

Idag har jag varit lattemorsa! Det var underbart. Det började med att jag fick vikariera för hustrun på babymassagen. Själv skulle hon åka iväg och klä av sig inför en man. En läkare eller nåt. Jag fick hoppa in.

- Aldrig, sa jag. Jag hatar gruppaktiviteter. Jag tror alla stirrar på mitt fett eller den obefintliga utbuktningen i brallan.

- De är nakna, sa hustrun.

Jag tog Millemannen och slängde in honom i bilen. På mindre än tio minuter var vi uppe på Puhcenter. Jag tänkte på allt naket. De var verkligen nakna. Alla bebisar. De tre mammorna däremot var fullkomligt påklädda.

- Nu kommer vikarien, sa ledare K. Har du handduk med dig?

- Den är i skötväskan, sa jag.

- Där gör den ingen nytta, sa ledare K.

- Ja, nu är det väl så att min bebis kanske inte ska duscha, sa jag och tänkte på min erfarenhet inom barneriet.

- Inte han men du tydligen, sa ledare K och pekade.

Jag sänkte min blick. Då såg jag. Millemannen gjorde stora urintricket. Han prickade mina nypressade byxor och sin egen skötväska till mammornas och ledare K:s förtjusning. För ett hastigt ögonblick funderade jag på att springa fram och olla kvickt i pannan på var och en av damerna för att återta initiativet i könskampen. Jag lät bli. Jag är personlig kamrat till två av mammorna och ledare K. Kompisar ollar inte varandra.

- Ska du gå på stan sen med fläckiga byxor? frågade fru Laxå.

- Jag tänkte gå bakom dig och gnugga mig lite, sa jag.

- Så ja, sa ledare K.

- Eller du kanske ska hämnas på din son och ge igen med samma mynt? sa fru Laxå.

Vi fnissade muntert ikapp. Mille var en glad bebis under hela massagen. Enligt hustrun kan han bli ledsen när någon annan liten kamrat sätter på tjutsirenen. Dvs han grinar av solidaritet. Idag var solidariteten bortblåst. Han skrattade och log hela tiden åt sin pappa och ignorerade fullständigt övriga massagedeltagares ve och klagan. Mille njöt av sin faders behandling. Alla mammor var imponerade.

- Nästa gång blir det er tur, sa jag härligt.

- Du är bara vikarie, sa ledare K syrligt. Nästa vecka är ordinarie tillbaka PLUS de två papporna som är här när din fru är här. De är också otroligt skickliga med sina händer.

Jag bad om deras namn och adresser så jag kan skicka ett var sitt hästhuvud i julklapp till dem. Jag fick avslag.

Efter massagen började min karriär som lattemorsa. Jag började med att promenera med den nymasserade gossen upp på Storgatan i solskenet med hustruns senaste kap från Tradera.

- En skitgammal barnvagn? sa jag.

- Nej, nej, försäkrade hustrun. En vintagevagn. En retro.

- En skitgammal, sa jag.

- Ja, ja! Men jag gillar ju sånt som är gammalt, sa hustrun och spände ögonen i mig.

Att vara lattemorsa innebär att alltid vara beredd på att fika. Jag var hur beredd som helst och hade gjort upp med Lattemorsa L och Lattemorsa P att vi skulle ses på Njuta för att visa upp våra läckra lattemorsakroppar och luncha tillsammans. Vi hade tur som fick en soffgrupp mitt i restaurangen så att ingen skulle kunna missa oss. I soffgruppen bredvid satt tre andra mammor och softade. Jag tittade på en av dem och log. Genast började hon fixa kvinnligt med håret.

- Nej, nej, sa jag. Jag är bara lattemorsa. Jag spanar inte.

Jag visade upp Millemannen för att övertyga. Lattemorsa L och Lattemorsa P fick fixa käket. Jag stod vid vagnarna.

- Vill du ha morotssoppa, sallad, fisk eller en bakad potatis, hjärtat? sa Lattemorsa P.

Jag gjorde hårda tecken mot henne för att visa att nu var jag väl för fanken inte hjärtat. Vi var ju tre lattemorsor.

- Ja, ja, älskling. Det blir nog bra, sa sabotören. Vill du ha morotssoppa, sallad, fisk eller bakad potatis?

- Morotssoppa, sallad, fisk eller bakad potatis?

Mitt manliga inre ville skrika NÖTBIT, POMMES OCH BEARNAISESÅS, FÖR I HELVETE! men jag log ljuvt och valde en liten grillad smörgås som låg i disken med tacofärs i.

Lattemorsa P (som inte vill vara med på bild)

Jag funderade på vad lattemorsor pratar om egentligen när de ses och fikar? Jag gissade på sex och pms och sånt.

Och underlivsbesvär. När mina väninnor hade satt sig tänkte jag ut mina diskussionsämnen. Jag kom att tänka på Ketchupmammans inlägg i dag om att TV-serien House ska börja igen. Den där snygga och lite sura läkaren med skäggstubb. Jag knyckte hennes ord rakt av.

- Ja, ni, sa jag. Snart börjar ju House igen.

- Jaha? sa L och P.

- Ni vet, han den där snygga och lite sura läkaren, fortsatte jag.

- Ja, ja, sa väninnorna och försökte börja prata om Millemannen och L:s sötaste bebisflickan.

Jag avbröt dem givetvis. Jag ville verkligen visa mina lattemorsa poäng.

- Alltså. House rimmar på mouse. Precis som på svenska.

Damerna tittade ängsligt på varandra.

- Hus rimmar på mus. Ja, han doktorn är ju så snygg att man nästan får pms i musen, eller hur? utbrast jag i glädjerik falsett.

Lattemorsa P undrade om jag inte kunde kila upp till parkeringen och kolla hur lång tid vi hade på oss.

Lattemorsa L tyckte jag kunde gå in på systembolaget och beställa lite annorlunda viner. Det kan ju ta en stund.

Lattemorsa L (som inte heller vill vara med på bild)

Jag förstod inte vad de menade. Jag nickade vänligt åt det andra lattebordet och sa:

- House. Mouse. Visst?

Jag insåg att jag var fel ute. Mina väninnor verkade inte ha en aning om vem denna snygga doktor var. Jag tänkte då på ett allvarligt kvinnoproblem. Vestibulit. Brinnande vulva. Jag blir så sorgsen över att många av mina medsystrar, förmodligen en hel drös med lattemorsor lider av denna åkomma. Jag ville verkligen säga något tröstande i vår fria kvinnosamvaro.

- Ja, brinnande buske är ju ett otroligt gammalt problem, sa jag högt.

Lattemorsa P, dvs, hustrun, ändrade ansiktsfärg från normal till vit.

- Det allra första dokumenterade fallet beskrivs faktiskt i Gamla Testamentet, sa jag solidariskt.

- Oj, jag tror verkligen att parkeringstiden har gått ut, sa frun. Verkligen.

- Det var på berget Sinai som den första brinnande busken uppstod.  Ja profeten Moses till och med samtalade med en vestibulit.

Lattemorsa L och Lattemorsa P började maniskt äta sin lunch. Under tystnad.

- Men alltså, sa jag och sög på orden. Då undrar jag ju bara en enda sak. Vad pratar man med en mutta om, egentligen?

Jag log och kände mig oerhört lattemorsig till tusen procent. Ingen instämde. Damerna köpte en liten liten avec till kaffet för att trösta sig med och glömma bort delar av sina liv.

Efter vår trevliga tjejlunch med mysiga diskussioner och amning var det dags för avslutande toalettbesök. Lattemorsa P höll i väninnas dotter. Det gick utmärkt dåligt. Ganska snart började flickebarnet gråta hejdlöst.

- Ja, sa hustrun tröstande. Jag vet att jag har en mycket större näsa än din mamma. Men jag är snäll ändå.

Då jag går igång på humor, var jag för ett ögonblick nära att avsluta min lattemorsa karriär och kyssa min fru passionerat. Jag avstod.

Mycket återstod av dagen.

Vi sade adjö till L och hennes sötaste dotter. Därefter skulle hustrun göra några ärenden, raka spåret in till en boutique. Själv funderade jag på att gå och prova lite stringtrosor eller någon annan lattemorsa-aktivitet. Men suget efter ytterligare kaffe vann och snart satt jag på en härlig höstkall stol utanför Coffehouse med en sovande Milleman i den skitgamla vagnen. Det var fint. Alla kunde se lattemorsan njuta i solskenet.

Det var ganska dödsdömt att vara kvinna i den kyliga höstluften. Vad gör en stackars lattemorsa när hon får sjujäklans ont i prostatan av allt det kalla hon sitter på? Jag provade med lite uppvärmningsteknik och stack för ett ögonblick ner handen i byxorna för uppvärmning av pungkulor.

Servitrisen kom och tittade på mig.

- Vad gör du? sa hon.

- Jag fikar, förklarade jag.

- Med handen?

Jag betraktade min, i byxorna, instuckna hand. Jag insåg att det kanske inte såg så bra ut. Jag drog snabbt upp min döende näve och återupplivade den kvickt med tvättsprit.

- Alltså, jo, jag råkade tappa en tia någonstans där mellan kalsong och byxa, försökte jag. Till dricks.

- Dricksen ingår i priset, sa servitrisen kort.

- Man tackar, sa jag och  lämnade  uteserveringen för ett sista besök i lattemorsa-land.

Jag inhandlade amningste i hälsokostaffären åt lilla frun. Sen hem.

Puss på er!