Käraste dagbok!

Mitt liv som tjejtjusare står på topp. Vart jag mig än i bloggen vänder blir jag smekt av kvinnohänder. Amen!

Hur hände detta? Jag funderar på min tävling. Av 129 kommentarer till bågarna var 6 av dem män, varav en av dem min lillebror. Har jag utvecklat denna blogg till en kvinnoblogg? Har ni? Har vi? Utesluter jag undermedvetet er män? Anser jag, utan att egentligen veta det, att det bara kan finnas en enda tupp i hönsgården? Är jag ett lejon som lejon ska vara? Självupptagna? Flirtiga? Eldiga? Egofixerade? Vill alltid stå i centrum och beundras av alla? Självklart!

Varför är mina läsare mest kvinnor? Idéer? Någon? Kan det vara så att det jag skriver om är en stor bidragande orsak? Barn, sex, familjeliv, humor och vardag som ska pusslas ihop? Jag har INGEN aning. Så idéer? Någon? Imse? Sanna? Malla? Jessica?

Fru Jacobsson sa i går, efter att ha läst andras bloggar, att de minsann inte får såna kommentarer som jag brukar få.

- Ee, jaha??

- Nej, de får minsann inte puss och kram och kärlek och sånt.

- Nähä? Får jag det?

- Ja, dina kvinnliga bloggare är ju som kära i dig.

Jag förnekade det å det bestämdaste. Ni är ju inte kära i mig. O, nej! O, nej! O, nej! Ni är ju bara vrålhorny. Så där lite till vardags. Men det är okej. Min kropp tillhör folket. Min kropp och snopp. Jag ska simma med mina befintliga organ över Gula Floden och visa folket att allt tillhör den stora massan. Jag upplyste hustrun att egentligen är det ju henne, mina flickor på bloggen, är intresserade av.

- Alla säger huru vacker Ni är, Fru Jacobsson! utbrast jag.

- Äh, sa hon. Artighet.

- O, nej! O, nej! Denna blogg dryper av bisexualitet! Alla får med alla! Men alla får mest med mig. Fast de vill med dig, ety Ni äro så vacker, Jacobssonskan! Med mig vill de enkom pippa med av barmhärtighet och medlidande. Se! Se kvinnors oemotsagda godhet! Men med Er? Oh, la laaaaa!

Jag har ju givetvis alltid varit en mycket vacker och omtyckt man. Jag föddes som ett strålande exemplar. Se:

Perfekt passform på huvudsvål och öron. Passar till både bowlingklot och propeller på arméstridshelikopter. Då gossen visade färdighet inom intelligens, kreativitet samt social kompetens, föll han icke in i den folkhemsmysiga tvångssteriliseringen och således har propellerpojken spridit sin säd vidare långt in i framtiden. Se:

Se:

Snart förstod jag att jag hade en fantastisk dragningskraft hos det motsatta könet. Först var jag tvungen att ta reda på vilket som var det motsatta, då mitt eget, lyste med sin frånvaro under många år, pga minimal kroppsyta. Frankt talat: Jag hade fan ingen aning om jag hade pitt eller mutta förrän jag fick mitt första ståfräs. Detta skedde helt ofrivilligt vid 7 års ålder. Då förstod jag att JAHA!!! är det en SÅN jag har! NOG om det!

Min sköna uppenbarelse stack flickhjärtan i brand. Även en källare i Lidköping stack min sköna uppenbarelse också i brand, då jag och två käcka kamrater skulle elda upp skräp i cykelrummet och råkade bränna ner en hel basement på ett hyreshus. Kvarnegårdsgatan 21A, Lidköping. 1968. Jag var iskall. När jag insåg att varenda cykel tagit eld gjorde jag det enda rätta som man ska göra i dylika krissituationer. Jag knallade upp två meter ovanför branden och satte mig lugnt i köket och åt kalops med min familj.

- Men det låter som brandbilar som stannar utanför oss, sa far.

- Ja, minsann, sa mor.

- Jag vill titta! sa bror.

- Inte jag, sa jag. Brandbilar är bara röda. Räck mig rödbetorna, mor!

- Hm, sa far. Vet du nåt om det här?

- Nej, sa jag. Huru skola jag kunna?

- Vad konstigt varmt det är under fötterna! utbrast far.

- Ja, minsann, sa mor.

- Äh, sa jag. Det är väl golvvärme.

- Jag tror du ljuger! sa far.

- Far är rar, sa jag. Mor ror kor.

Min karriär som tjejtjusare startade i Lidköping med Anette. Hon var ett huvud länge än jag. Då hon vill idka pusseri tog hon mig helt sonika i öronen och ledde in mig i buskarna under balkongen.

I Karlskoga var jag Don Juan numero uno. Min guldålder varade mellan 7 och 12 år.

Sen kom puberteten…

Och näsan växte. Och näsan växte. Och näsan växte. Och min syn försämrades så det blev glasögon på till 100%. Och det allmänna PLOPPET uppstod en vårdag 1976. Det allmänna PLOPPET spred sig för varje dag. PLOPP. PLOPP. PLOPP. Till slut hade mitt ansikte förvandlats till ett enda megaPLOPP! Med ett oändligt antal acne. Endera dagen såg jag ut som en Blue Cheese. Andra dagen som en Vesuvio med extra allt. Den tredje dagen uppstånden från de PLOPPANDE.

Mentalt var jag alltjämt kvar i min guldålder. Jag tjusade på som om inget hade hänt.

Jag förstod verkligen inte signalerna.

När jag och kusin Sören tillsammans med ett gäng tjejer skulle umgås i ett allmänt samkväm lekte vi charader. Men först gjorde vi egna hamburgare med ketchup, dressing, lök och allt! Jag var dödligt kär i Anna. Anna var dödligt ointresserad av mig. Jag förstod inte varför. Jag var ju Don Juan. Mitt mål var att under kvällen få upp hennes vackra ögon på mig. Jag skulle satsa på att vara den bästa charadutövaren. Det fanns olika högar med kort som vi skulle dra när vi lekte. En hög var sportstjärnor – ointressant! En hög var popstjärnor – ointressant. En hög var filmstjärnor – ointressant. En hög var serietidningshjältar – JAAAAAAAA!

Jag skulle dra en superhjälte ur högen som jag skulle föreställa och på så vis få Anna på fall. Jag hoppades på Stålmannen, Spindelmannen, Tarzan, Läderlappen eller Fantomen.  Anna skulle smälta inför min hjältemodiga charad. Jag tittade på henne. Hon tittade. Hon log artigt. Jag viftade med mina ögonbryn. Hon viftade ingenting. Jag tog mitt kort. Mitt hjältekort! Stålmannen? Tarzan? Spindelmannen? Läderlappen? Fantomen? Ja? Ja? Ja? Ja?

Jag fick:

Lille Skutt???? Hur faaan imponerar man med Lille Skutt? Vart tog hjältarna vägen? H-E!!! Jag fick dra ett kort från en ny hög. Vad Lille Skutt skulle göra. Jag läste:

DANSA HULA-HULA

Mission: Jag skulle föreställa Lille Skutt som dansar hula-hula och få Anna att bli kär i mig.

Action: Jag funderade en kort sekund och ville minnas att jag någonstans läst att kvinnor icke endast ser till det yttre utan lika ofta bejakar mannens inre kvaliteter, såsom humor. Aha!! Jag kunde göra Lille Skutt så otroligt rolig att alla skrattade, speciellt Anna. Sen var det bara att i princip gå fram och sparka igång hånglet!

Jag drog fram mina framtänder och satte upp händerna som öron och började jucka. Det gav resultat. Alla började fnissa. ÄVEN ANNA! Jag kände mig så oerhört framgångsrik! Tjejtjusarmästaren var tillbaka!! Anna på fall! Hurra! Jag ville givetvis utöka min Lille Skutt-imitation till fulländan och började hoppa fånigt och lustigt. Skratten ökade. Hopp! Hopp! Det som även också tyvärr ökade var mina gaser i magen. Då jag tidigare under aftonen ätit hamburgare MED lök började oro sprida sig i mina tarmtrakter. Det tänkte jag inte på. Nej! Nej! För Anna, min hjärtas kärlek, skrattade faktiskt. Och minsann! Slängde hon inte iväg en liten slängkyss? Hopp! Hopp! Lyckan var fullständig. Jag närmade mig henne för att visa att föreställningen egentligen enkom var för henne. Jag vände mig om och viftade på rumpan i maximal hastighet. Och hopp igen! Då fick mina lökgaser i magen tyvärr nog. De ville bort! Och bort for de!

- PANG!!!

Jan Anders Jacobsson alias Lille Skutt drog av Karlskogas genom tidernas största brakare! Rakt i ögat på mitt hjärtas dam Anna! Eller rättare sagt kanske mitt fjärtas dam. Lille Skutt blev Lille Prutt. Lökdoften spred sig som en vätebomb i rummet. Ynglingen Anders dog.

Denna lilla fadäs (som jag kanske nämnt tidigare i min sommarblogg?) fick mig icke att tappa modet på kärleken och flickorna. Jag hade ju Anna på kroken.

Nästa raggningstillfälle var när jag och Allansson och Gordon träffade tre vackra flickor utanför Ekebyskolan i Karlskoga. Det var en magisk kväll. Sensommar och alla möjligheter i livet låg framför oss. Flickorna var så fina. Vi skrattade ihop. Ha ha ha ha! De skrattade åt mina skämt. Jag var ju en sån oerhörd charmör. Sjuan hade precis börjat. Nästan dagligen pratade jag och Allansson om hångel och om det skulle vara värt att hugga av sig ett finger bara för att få knulla för första gången. Allansson sa nej efter viss tveksam. Jag sa ja utan tveksamhet. Ekebyflickorna var 3. Vi var 3. Det måste vara ödesbestämt. Jag och grabbarna enades om vem som skulle få vem. Vi var rörande överens. Snart 3 par. 3 lyckliga unga par med hångel och sexdebut bakom hörnet. Tjo ho! När kvällen led mot sitt slut fick flickorna Gordons telefonnummer. De lovade ringa klockan 4 så vi kunde hitta på någonting mysigt. Mysigt = Tungkyssar. Vi fick varsin kram. Jag blev så ivrig att mina brillor hamnade lite på sned. Jag drog ett snabbt skämt. Tjejerna fnissade. Jag var kung av humor och charm.

Dagen efter satt tre handsvettiga gossar framför Gordons backelit med snurrskiva. Klockan sniglade sig fram mot 16.00! 15.58. Min tanke ägnade sig åt kyssteknik. Skulle man fladdra snabbt eller långsamt? Hårt eller mjukt? 15:59. Är man för ung för att förlova sig när man är 13? 15:59:50. Om tio sekunder har jag en tjej.

16:00. RING! Gordon svarade. Han sken upp. Det var tjejerna. Jag och Allansson gjorde tummen upp. Seger! Gordon pratade till en början ganska mycket. Hans ordsvada minskade dock efter varje minut. Till slut sa han ganska tyst och kort.

- Hej då!

Han lade på! Hela jag var fylld av förväntan. Hurra! Hurra!

- Vad sa de? När ska vi komma?

Gordon ryckte på axlarna.

-Äh, sa han.

- Va? Vadå? Vad sa de? frågade jag ivrigt.

- Jo, vi kunde komma, sa Gordon.

- Yes! sa jag och Allansson.

- De sa att vi skulle komma. Men sen sa de också en annan sak.

- Vad?

- Ta inte med den där fula med glasögon.

Den där fula med glasögon. Det var jag.

Puss på er!

Käraste dagbok!

Det har hänt någonting oerhört fruktansvärt!

Jag har blivit hotad till livet.

Det skedde i går. Jag stod helt oskyldigt hemma i mitt, som jag trodde, skyddade hem och var en mysig, fin och vanlig pappa. Helt plötsligt, i hemmets trygga vrå, kommer mordhotaren fram till det oskyldiga offret Anders och med uppspärrade ögon och öppen mun utbrister med fanatisk röst:

- Pappa! Jag MÅSTE börja ÖVNINGSKÖRA!!!!

Fattar ni? ÖVNINGSKÖRA!

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Bim vill på allvar börja träna i trafiken. Nu! Slänga sig ut med oskyldiga offret och vingla hit och dit.

Jag minns så väl hur Kricke försökte döda mig, självklart medvetet vid en utfart från huset i Strömstad. Vägen var ofantligt trafikerad.

- Okej, sa jag. Titta noga nu. Höger. Vänster. Häger. Vänster. Och smyg upp kopplingen!

- Självklart, sa Kricke.

Självklart. Han tittade. Han smög upp med kopplingen. Han körde ut. Inga bilar. Så långt var Gud med oss. Då.

PLOPP!

Motorstopp när bilen stod mitt över vägen. Självklart!

- Starta bilen och backa tillbaka! sa jag pedagogiskt. INNAN det kommer några bilar. Mm. Okej?

Här någonstans överger den Högsta oss och ersätts med svavelmannen från källaren. Kricke har en ovana. När han blir rädd och ytterst nervös börjar han skratta hysteriskt och tappa kontrollen.

- Hahahahahahahahahahahahaha!

Jag blev iskall och insåg situationen. Jag stirrade på demonen som precis tagit över min sons kropp.

- Backa biljäveln innan det kommer några bilar!

- Hahahahahahahahahahahaha!

Då kom det bilar!

- För helvete. Vi kommer ju att dö! vrålade jag.

- Ja, kanske det. Hahahahahahhahahaha!

På något vis lyckades jag slänga i backen och trycka ner Krickes fot så att vi flög bakåt in på den lilla utfartsvägen igen innan Döden hann upp oss i form av norska långtradare.

Käraste dagbok!

Tack för den här tiden.

Bim ska börja övningsköra och jag ska vara handledare. Jag försökte smita undan mitt ansvar.

- Jag tror inte pappor som har glasögon får vara handledare, försökte jag.

- Glöm det, sa Bim.

- Jag finns i straffregistret, sa jag.

- Det gör du inte.

- Jo, i Guds. Har man brutit ett äktenskap så är man evigt dömd.

- Det är EFTER döden du blir grillad, pappa. Jag bryr mig inte. Men nu lever du.

- Än så länge, muttrade jag.

Det är ju tur att jag är en sån oerhört skicklig bilförare att jag bara pga detta kanske kommer att överleva även denna övningskörningsperiod.

Mina första år som bilförare var fantastiska. Felfria och proffsiga! Kanschee…

Speciellt minns jag ett tillfälle.

Min första lilla bil var en bubbla. En bubbla har motorn där bak. Jag bodde tillsammans med min far i ett radhus i Karlskoga. Han hade en Toyota. Jag hade min bubbla. Vi hade ett garage. Garaget låg i en länga tillsammans med andra radhusägares garage. När jag således stolt och mallig tog med min kusin Danny på en liten åktur för att imponera dröjde det inte länge förrän han uttryckte en önskan om att själv få prova bilen. Så skedde. Här börjar den så kallade Garage-incidenten 1984. Det är egentligen en ganska tråkig, alldaglig och vanligt förekommande händelse, som de flesta är med om, ointressant att belysa men jag tänker på den ibland, som en händelse, vilken som helst ungefär.

Garage-incidenten 1984.

Inblandade: Danny. Här nedan kallad Kusin. Anders. Här nedan kallad Offret För Olyckliga Omständigheter (OFOO)

Vittnen: Kusin

Incidentens geografiska belägenhet: Garagelängor, Rönnbärsvägen, Karlskoga, Örebro län, Värmlands landskap, Kungariket Sverige

Händelsen: Kusin var sugen på att prova Offret För Olyckliga Omständigheters nyinköpta och starkt begagnade bubbla, av märket Volkswagen. Offr…äh OFOO accepterade. Kusin körde. OFOO var stolt. Bilen kunde svänga både till höger och vänster och även till och med stanna på kommando. Dvs när man tryckte på bromsen. Den kunde gasa också. Tämligen automatiskt.

- Choken har hakat upp sig, sa Kusin.

Då OFOO är 100 % begränsad vad gäller bilkunskap, på gränsen till idiot, förstod han inte vad Kusin åsyftade utan svarade:

- Nej, tack. Det är okej…

Kusin fick hålla föredrag om chok. När man startar bubblan så trycker man ut choken. Lite hjälpgas. Då startar bilen lättare. Men bubblans hjälpgas var ställd så högt att bilen skuttar igång och kör nästan iväg av sig själv. När föredraget var klart var de hemma. Kusin ville köra in bilen i garaget för att justera choken. OFOO accepterade. Kusin grejade i motorn där bak. OFOO tittade på och hummade kunnigt. Efter en stund sa Kusin:

- Nu kan du starta bilen så kollar vi choken så kan jag peta lite samtidigt.

OFOO gick in i garaget och satte sig vid förarplatsen. Här inträffar själva MISSFÖRSTÅNDET. Då kusin var en erfaren förare gjorde han som alla gör när man parkerar. Man slår av bilen och låter ettans växel sitta i. Offret För Olyckliga Omständigheter var nyexaminerad körkortsinnehavare. Han gjorde som alla nya gör när man parkerar. Han lät bilen stå i friläge med handbroms. Här är själva MISSFÖRSTÅNDET.

När OFOO startar bilen drar givetvis automatchoken igång i sitt uppvridna läge. OM ingen växel varit i utan endast handbromsen varit åtdragen skulle historien slutat här. TYVÄRR, enligt ovan beskrivna agerande från Kusin, ligger ettans växel i. Vad händer då om nu föraren är totalt oförberedd på detta SAMT att choken är superPÅ? Jo, bilen med överrumplad förare, kör av sig själv. Hade kanske funkat på en väg ute i friska luften. Här stod bilen dock parkerad i ett garage. Bubblan började köra rakt mot garageväggen! Kusin skrek:

- Koppla ur! Koppla ur!

- Aaaaaaaaaaaaaaaa! skrek OFOO och drabbades av total handlingsförlamning när han såg hur den plåtförsedda väggen kom närmare och närmare.

- Koppla ur!!!!!

OFOO var i ett sånt tillstånd att hela hans sinne och kropp befann sig i yttersta chock. Även öronen. Han trodde att Kusin skrek HOPPA UR! Så då gjorde han det. Och bilen for rakt igenom garageväggen med ett obarmhärtigt BRAAAAAK, som registrerades som 3,4 på Richterskalan på Institutet för oväntade idiotier i Berlin.

Bubblan hade förvandlat garaget till en tunnel.

Grattis Anders!

Eller åtminstone grattis kusin Danny som fick vara med om sitt lyckligaste ögonblick i livet. Min koleriske fader tog det ganska bra när jag rusade in och skrek att jag har kört igenom garaget! Grannarna tog det också bra. Dvs de grannar som hade platsen precis bredvid oss. När jag med stapplande röst förklarade att det så att säga har hänt en liten incident vid garaget att om de nu skulle gå iväg och parkera sin bil och tycka att det är lite väl luftigt och kyligt därinne beror det inte på att bostadsrättsföreningen skaffat aircondition utan om man så att säga tittar lite till höger kan man se ett pyttelitet hål i väggen eller rättare sagt det finns ingen vägg där, bara typ hål. Väggen återfinns på utsidan, död och överkörd i gräset. Ja. Så…

Grannarna var oerhört förstående. De sa bara:

- Ja, det är ju sånt som kan hända vem som helst.

Jo…

När jag gick hörde jag hur förstående de gapskrattade åt mig.

Så kära Bim!

Du kan känna dig helt trygg med farsan! Nu kööööööööör vi!

Puss på er!

Käraste dagbok!

När man är omgiven av barnisar i varierande åldrar som nödvändigtvis måste ockupera ens hus och utrymmen i tid och otid kan man glömma allt vad privata sfärer heter. I en vild sekund kanske man kunde önska och begära att man åtminstone fick vara ifred på toaletten. Ingenting kan vara mer felaktigt. Vi har två badrum i huset. En på varje våning förutom allra längst ner. Efter följande händelse som skedde i ett villakvarter nära dig borde jag nu genast ansöka om ROT-bidrag för att sätta upp ytterligare en bekvämlighet i källarvåningen. En klosett utanför världen. 100 procent fri från insyn.

Att uppsöka wc på bottenvåningen när Moses Vladislav Rudolf, 4 är hemma eller vaken är ett riskprojekt. Toaletten uppe är mer ofarlig. Skulle någon öppna dörren där blir man endast offentlig inför eventuella offer ute i allrummet, i soffan. Oftast en familjemedlem. Men skulle denna någon, läs Moses, slita upp dörren på bottenvåningen kan resultatet av detta bli något annorlunda och följderna extremt allvarliga. Toaletten är placerad i hallen. Öppnar man dörren ser man ut till vardagsrummet och de extremt stora fönstren som vetter mot gatan. Det är således full insyn utifrån och in till den allra heligaste tempelplatsen. Detta hände en afton i nutid.

OFFICIELLT TILLKÄNNAGIVANDE!

Incident inträffad per 090915, Örebro, ——–gatan 5.

Härmed tillkännagives att den fasansfulla åsyn som okända grannar tvingades bevittna vid aktuellt tillfälle och aktuell plats, här nedan kallad, BLOTTNINGEN, icke var en medveten sexuell handling utan endast ett resultat av individ Barton Jacobsson Moses Vladislav Rudolfs, här nedan kallad ANSVARIGS, förbannade klåfingrighet. Då Jacobsson Jan Anders, här nedan kallad GÄRNINGSMANNEN, blev nödd och tvungen att uppsöka wc för att spontant samt kortare besök, stängde han in sig på tidigare nämnd lokalitet. Han låste ej dörren. Detta var ödesdigert. Helt sonika slets dörren upp av ANSVARIG till GÄRNINGSMANNENS suck och stön. ANSVARIG ville endast förevisa sin nyaste skyddsutrustning mot som han själv sa “Din elaka pruttlukt, pappa”. Se bild.

GÄRNINGSMANNEN hade, av artighet, skrattat till för att därefter bett om fortsatt privat soaré. ANSVARIG hade hörsammat detta och avlägsnat sig. Tyvärr stängde han inte dörren. Tyvärr beslutade sig GÄRNINGSMANNEN sig för att kliva upp från sin toalettstol, i all sin nakenhet och stänga dörren. Tyvärr, med denna ogenomtänkta handling, inträffade således BLOTTNINGEN.

3 grannar, här nedan kallade OFFREN råkade precis gå förbi ute på gatan och hade, tack vare de stora fönstren i vardagsrummet, så att säga fri insyn till hela pittamojen. Då GÄRNINGSMANNEN enkom trodde att han , helt odramatiskt, bara snabbt skulle resa på sig och stänga toalettdörren, för att som han senare erkänt i förhöret “fortsätta bajsa ifred” tänkte han helt enkelt inte på att han stod och blottade sin nakna underkropp mot hela gatan. Han insåg inte, att han just i detta ögonblick, stod och viftade med hela paketet mot OFFREN. OFFREN reagerade, av någon okänd anledning, inte som sig bör när man utsätts för allvarligare sexuell kränkning. OFFREN började gapskratta och peka in mot GÄRNINGSMANNEN. GÄRNINGSMANNEN hävdar att han i sin tur kände sig kränkt över hånflinen som grannarna presenterade. Dessutom vill han nu inför OFFREN förtydliga att han inte alls bytt kön och opererat till sig en hårig bullmuffe utan att penis i det aktuella ögonblicket, blivit så vettskrämd av situationen, att penis helt enkelt, försvunnit in i GÄRNINGSMANNENS kropp och gömt sig och därmed åsamkat den missriktade och ivriga diskussionen ute på gatan gällande bullmuffe kontra ordinärt manligt könsorgan.

GÄRNINGSMANNEN vill dock hälsa att, om BLOTTNINGEN var av sådan allmängiltig och intressant karaktär, överväger GÄRNINGSMANNEN att göra om det. Om så blir lovar han att meddela tidpunkt. Platsen är som sagt ytterst bekant. Vid nästa tillfälle kommer även att erbjudas enklare förtäring, popcornsmeny, kalla drycker samt program för kvällen. GÄRNINGSMANNEN lovar en mindre spontan men mer inövad föreställning. Lite jonglering och buktaleri kan komma att förevisas.

Varmt välkomna!