Hej kära alla, hoppas solen skiner på er och dom ni älskar. Hoppas solen lyser på alla just nu. Här på Söder så knöas alla på uteserveringarna och ingen verkar jobba eller deppa. Själv har jag jobbat hemifrån idag, för snickaren var här och satte upp hyllor men i morgon så ska jag till kontoret. Jag har inte råd att boa hela dagarna! Har börjat läsa en bok, “Vi två hela livet”, som är ganska bra. Man får upp ögonen för dom fel man har gjort. Som att leva pararella liv eller inte “se varandra”. Att just se varandra tror jag är det viktigaste. Att inte tycka att den andres känslor är för små eller för oviktiga. Att älska varandra lite mer varje dag. Idag när vi åt middag tillsammans allihopa hemma hos mig, “Hemma hs mig”, har svårt för att säga det än så länge, så kändes det som det brukar men ändå inte. Plötsligt satt vi i “mitt och barnens kök”, inte “familjens kök”. Det känns tungt tycker jag.
Även om det har varit upp pch ner så har det alltid varit vi. Och vi älskar ju varandra, fasen att det ska vara så svårt!
Jag gjorde en intervju igår och pratade om särboskap och varför. Jag inser ju fördelarna med att bestämma själv och kunna göra saker och ting på sitt sätt, men jag känner mig inte särskilt stark idag. Jag har en kompis, hon har ett barn med sin man. Hon har inte varit kär i honom på flera år, men ändå klarar hon inte av att lämna. Hon vill så gärna vara familj. Det vill väl alla?
Men vilket pris är för högt? Nu ska jag sova och samla kraft! Styrka och mod till er alla där ute! Ni är värda det bästa! Och grattis Hannah Graaf till din fina eskimåbebis!
