ALLTSÅ. Alla har vi olika talanger. En del är fulla av fantasti. En del ser in i framtiden. Några hittar guldhalsband i gamla soppåsar. En del är världens uthålligaste älskare (läs: Sting), några kommer på fem röda (inga nämnd, ingen glömd). Andra har en konstig humor som man inte fattar. Några har glugg mellan tänderna. Jag blev en ganska rolig typ. Nuskrev någon i går att jag alltid var kul “men inte på bloggen”.
Då tänkte jag att “shit, hon har rätt. Jag brukar vara mycket roligare”. Kanske har jag fått för mig att man ska vara seriös och moderlig på en sån här sajt – och det vill jag vara. Men från och med nu förbehåller jag mig rätten att även vara riktigt skojig också. Ni dömer mig. Ni tycker till. Ni bestämmer. Är jag kul eller bara ful?
Första skämtet kommer här och det är Nanoks (igår när vi käkade middag kom en beagle. Modell lång och då sa Nanok):
“Vet du varför taxar har så korta ben?”
Jag: “Nej”.
Nanok: “Dom behöver inte längre för att nå ner till marken.”
Just den historien är ju väldigt pubbe-tråkig, men sen kom det roliga.
Nanok: “Vilken gullig tax som går där”.
Jag:”Skämtar du eller, det är ju en beagle”.
Nanok: “Nä, det är en tax”.
Jag:”Men är du dum i huvet. En tax är ju liten, brun och strävhåig”.
Nanok: “Men är du säker. Jag som trodde att alla hundar med långa kroppar och korta ben gick under samlingsnamnet “taxar”.
Oerhört kul. Om du frågar mig.
