
Först vill jag bara förtydliga att detta inte är inledningen på ett litet bloggkrig. Jag gillar Malin Wollin.
Hon är vass, witty, rolig och framför allt: hon bor i Kalmar och inte i Stockholm. Det är oerhört uppfriskande med någon som ger sig in i debatten och som inte rör sig i storstans ankdamm där vi tror att alla lever och tänker som vi. Alltså, Malin jag gillar dig, men dom här bakåtsträvande vindarna som blåser kallt kring mina ben gillar jag inte. Och jag vet att det är lågkonjunktur och att alla har tryck över bröstet och att vi i när vi har det knapert har en benägenhet att bli både mer traditionalistiska och mer nationalistiska.
Jag tror också på bra värderingar, men dom ska inte vara gamla och bakåtsträvande utan moderna och sunda. Att sluta tänka på sig själv som feminist bara för att man lever i tvåsamhet tycker jag är ren lathet. Jag och Hannah satt hela kvällen i förrgår och pratade om hur viktigt det är att vara en bra förebild för sina barn.
Hur viktigt det är att som kvinna och mamma visa att man är jämlik, att man klarar sig själv, att mamma inte alltid sitter i baksätet och ser till att alla har det bra. Nu menar jag inte att man som älskandes inte ska vara beroende, utlämnande eller sårbar, men att låtsas som att det inte spelar någon roll vem som “kör veden i skogen” och vem som “rensar fisk” är ju bara en lätt utväg för att slippa ta ställning.
Det ligger ju så mycket mer värderingar i just dom meningarna i krönikan. Du skriver att dina föräldrar slet arslet av sig och det är just där du har poängen.
För det är inte sant det du skriver. “Att tänka efter vilket som är det mest manliga eller minst kvinnliga i varje given situation, jag har inte tid.”
Men det är ju just det ni har. Och valmöjligheter. I alla fall om man jämför.
Du och din man sliter inte “arslet” av er. Ni har bägge jobb där ni har tid att läsa tidningen, källsortera och tycka till i tidningen. Ni håller inte på att fall ihop av trötthet på grund av dubbla jobb. Ni har pengar, status och ett fint hus och en miljöbil. Ni har tid för reflektion. Ni har tid för samtal. För jämlikhet. För feminism. För att gå på flotta fotbollsbanketter.
Det är ju aldrig Svenne Bananas som har stått på kulturbarrikaderna och bränt behåar, det vet både du och jag.
Det är människor med bildning och som blivit fostrade till att ifrågasätta. Den förmågan har du sanna mina ord. Och det är just därför som dina ord blir så ihåliga.
Det handlar inte om att du spottar på tvåsamheten, jag har ju till och med blivit särbo för att jag tror på tvåsamheten!
Jag vill tycker också att det klankas på kärnfamiljen, särskilt i media, och att vi ibland glömmer att skriva om allt det fina som kärnfamiljen faktiskt innehåller.
Men det finns dom som av olika anledningar inte lever som kärnfamiljen, som i Sköna hemtidningarna eller som normen tycker att vi ska. Dom har samma rätt att synas och vara en del av samhället, även om det kanske aldrig kommer en drömprins som dom kan slita ut en såpat golv eller åka till Willys och storhandla med.
Och för att förtydliga så är jag och Pernilla Wahlgren inte samma person och så vitt jag vet så är det väldigt få media/kändiskvinnor som spyr galla på sina män. Och då särskilt inte Pernilla Wahlgren, även om gudarna ska veta att hon har haft alla möjligheter som finns att spy svart galla om hon hade velat (och kanske borde hon spytt lite mer).
Nej, hon har kämpat på utan att ge sig in i relationspajkastningen och det ska hon fan ha cred för. Du vet väl inte alla anledningar till hennes skilsmässa?
“Så många media-och/eller kändiskvinnor skaffar ett par ungar, gör stenhård karriär och så ska det skiljas och spy galla över äktenskapet och kärleken.”
Solidariet? Medsystrar? Minns du som där gamla dammiga orden? Det du skriver är ju inget annat än illa dolt förakt för dom som inte klarar av Bullerby-livet.
Jag kämpar för att alla ska få plats och få leva som dom vill. Det är väl ändå år 2009 och inte 1856?
Det borde du också göra Malin, du som är så bra och har så mycket utrymme i media. Det är nämligen väldigt omodernt och taskigt att tro att man är bättre än någon annan bara för att man har samma efternamn.