Hejsan! Vår dotter, 9 år, biter i jackan. Den delen som sticker upp framför munnen. Fick en ny för 5 dagar sedan och redan hål i den. Sedan drar hon in händerna i ärmarna på tröjorna & biter i, oftast den vänstra, kanten. Hon trycker tummen genom tyget så det blir hål. Hon biter också på annat som hon har tillgång till ex vid TV eller vid datorn. Det verkar som hon är helt ovetande om att hon gör det.

VARFÖR???

Vi har försökt att prata med henne om detta men hon vet  inte varför det blir så. Familjeförhållandena är nog normala. Mor & Far, 2 yngre bröder (7 & 5). Bor i villa på landet. Allt funkar i skolan, många kompisar, fritidsaktiviteter, inte rädd för att stå inför folk. En framåt, kreativ flicka. Har funderat på om vi föräldrar skulle ha för höga krav på henne, men nä… Har frågat henne också. Hon tycker inte det.  Kan det vara ett nervöst beteende? Hon bet tidigare på naglarna med. Inte nu längre för hon vill kunna måla dom.

Är detta ett vanligt fenomen hos barn?   Vad ska man göra mer än att påpeka att hon inte ska göra så. Vi blir inte arga, men lite irriterande är det, kläder kostar pengar…

 Tacksam för svar.  Mvh Fia

SVAR PÅ FRÅGA

Er dotter 9 år har etablerat en vana att bita i föremål, som finns nära tillgängliga. Först var det naglarna. Nu är det ärmarna på tröjor nära handleden, där hon med tummen trycker in en bit av tröjan i munnen och suger och tuggar. Kragen på jackan hamnar i munnen. Andra lättillgängliga föremål går samma väg. Hon tycks ha ett bra liv i familjen, med kompisar och i skolan.

Jag kan väl inte säga att detta är ett vanligt fenomen, när jag träffar 9-åringar. Det finns ju en utvecklingslinje hos barn från att suga på tutten (0-6 mån), testa alla föremål med munnen (6-8 mån), suga på tummen (6 mån- 4 år), bita i gosedjuret (10 mån – 2 år) och bita på naglarna (2år till 12 år). Grovt höftat. Av någon anledning har er dotter fastnat i detta grundläggande beteende. Hon kan inte förklara varför och det kan nog inte vi runt omkring heller.

Hon har visat att det går att övertrumfa bitandet på naglarna med att hon vill kunna måla dem. Det är ju för att vara fin och göra som kompisarna i skolan gör. Hon är ju 9 år och då är jämförelsen med de andra barnen väldigt viktig.  Vet ni om hon biter i tröjan i skolan, så att de andra barnen ser det? Hon skulle kunna bli mobbad för det.

Vad ni kan göra är att hitta ett argument, som kan släcka ut bitandet (inte lätt!). En 9-åring kan man föra avancerade resonemang med. De tänker mer vuxet än vad vi tror. Att det kan tolkas som ett restbeteende från spädbarnsåldern, kanske får henne att vilja bli stor. Det kan kanske sägas på ett bra sätt, utan att hon bli sårad. Det vet ni bättre än jag. Kan belöning fungera på henne och vara starkt nog?

Hej! Jag läste om den 8-riga flickan med röda fläckar på ryggen och har en fråga i samband med det. Vår son 11 år fick i mitten av september en hudförändring i midjehöjd på ryggen till höger. Den var oval och största diameterns ca 3,5-4 cm. Den var fjällig i kanterna och rosa/ljusröd. Kilade inte. Efter bara några dagar blev ryggen full av betydlig mindre ljusröda  lätt fjälliga utslag.  Det tycktes som uslagen gick längs med revbenen (vi fotade). Vi prövade diverse salvor men det tycktes inte hjälpa. Efter ca 6 veckor försvann alltihop. Var det också en svampinfektion?

Undrande pappa

SVAR PÅ FRÅGA

När det gäller hudförändrignar, så vill man gärna som doktor titta på hur det ser ut. Med erfarenhet kan man ibland lyssna sig till  på en bra beskrivning vad det är.  Det du berättar är just en bra beskrivning. Det låter inte som svampinfektion. Däremot låter det väldigt mycket vara något vi kallar Pityriasis rosea.  Det är ett tillstånd, som vi inte riktigt vet orsaken till, men det talar för en virus, även om det inte blivit bevisat. Förekommer oftast höst och vår.  Det börjar med vad vi kallar en “primärmedaljong”. Den är ofta oval och fjällig i periferin och lite rödare där samt blekare centralt. Ses oftast på bålen, men kan förekomma på extremiteterna.  På ryggen kan man se en ”julgransform”  i utsådden av förändringarna, som följer revbenen.  Efter några dagar ses många mindre liknande fläckar. En lindrig klåda kan förekomma.  Det här behöver inte behandlas utan läker ut spontant efter 4 till 8 veckor.

Hej!
Min dotter som är 8 år har för ett tag sen fått en fläck på ryggen, den är lika stor som en femtioöring.
Och nu har hon sju likadana fläckar.
De är torra och röda, jag smörjer varje dag med krämer och salva.
Men vilken jag än använder (snart använt allt apoteket har) så hjälper de bara en kort stund.
De kliar inte och gör inte ont.
Men inget kul att ha dom säger min 8 åring.
Finns det nått annat jag kan göra för att hjälpa henne?

SVAR PÅ FRÅGA

Din dotter är 8 år och har fått röda fläckar på ryggen. Du säger inget om en tidigare historia om hudbesvär. Jag antar då att hon inte haft några hudproblem med eksem eller återkommande röda fläckar.  Vad kan det då vara för något som nu händer en tidigare hudfrisk 8-åring? Ja, i denna vinter, då vi byltar på våra barn ordentligt i kylan och de kanske leker, åker pulka, tränar skridskor osv och blir lite svettiga så kan det handla om att de hudsvampar vi normalt har trivs och förökar sig i den lufttäta miljö vi skapat med vinterkläder. Hudvamp kan se ut som torra, röda lite fjälliga fläckar. Jag skulle börja med att testa en behandlig mot det. Du kan receptfritt köpa en tub Daktakort på 15g på Apoteket (större tuber är receptbelagda). Lägg på den krämen på fläckarna morgon och kväll och det krävs 10-14 dagar.

Hej!  Min son är 13 år och har enligt en del lärare problem med koncentrationen i skolan. Enligt dessa lärare har han svårt att ta till sig instruktioner, dåligt ordförråd och gör ibland ljud ifrån sig i klassrummet. Att han har för dåligt ordförråd för hans ålder är aldrig något vi i hans närhet har uppmärksammat. Han brukar dessutom förstöra sina suddgummin eller riva/rita på sina papper i skolan. Problematiken, enligt lärarna, gäller endast under vissa lektioner som svenska, so och no. I övriga ämnen sköter han sig utan problem. Han har kamrater i klassen och tycker om att gå till skolan. Som liten var han aktiv men inte överaktig, så att det krävdes resurser på förskolan eller i 6:års. Han började även att läsa och skriva redan i 6:års. När han gick på lågstadiet fick både jag och hans dåvarande lärare känslan av att han var uttråkad i skolan eftersom han är väldigt intelligent och kan mycket. Förutom att skriva långa stycken!

När han missköter sig i skolan flera gånger under veckan brukar jag “hota” honom med dataförbud i ca 2 veckor och då brukar han skärpa till sig.

 Jag har nu blivit informerad av klassföreståndaren att de vill att jag ska starta en ADHD-utredning pga hans bristande koncentration men detta är inget jag direkt håller med om eftersom min sons problematik enbart tydliggörs i skolan. Det jag däremot har märkt är att han verkar ha svårt med läsförståelsen. Han läser flytande och skriver flytande men tycker inte om läxor där de ska skriva långa redovisningar eller recensioner. När det gäller t ex spanskan räcker det att han läser på läxorna en dag innan för att han ska få VG eller MVG.

 Han tränar judo på fritiden och har inga problem med att passa tider eller att sköta sig under träningarna. Även hemma är han skötsam och inte alls “störande” och han klarar av uppgifter han får hemma. Han är duktig på att passa tider och är inte en “slarvig” person. Ibland kan jag tycka att han är lite tankspridd men jag tror även att han går runt och funderar på en massa sker. Han är inte den personen som sätter sig ner och pratar om sina tankar eller funderingar utan är snarare en blyg, känslig och ganska tystlåten 13-åring. Han är ansvarsfull och det går att lita på honom. Hemma är han väldigt lugn och tyst och älskar att sitta framför datorn och spela spel. Han är inte alls överaktiv eller jobbig på något sätt.

 Min fråga är om detta är tillräckliga symptom för en ADHD- diagnos. Bör inte hans problematik med koncentrationen även försvåra hans vardag UTANFÖR skolan om han skulle ha ADHD eller ADD eller någon annan diagnos? Borde inte en sådan diagnos påverka alla ämnen i skolan? Kan ett barn med ADHD kontrollera sitt störande beteende som min son verkar kunna göra och välja om man ska sköta sig eller inte?

 Själv säger min son att han har dyslexi så nu har skolläkaren skickat en remiss till en logoped. Om de där anser att han enbart har problem med koncentrationen rekommenderar skolläkaren att jag startar en ADHD-utredning.

 Vad ska jag göra?

 Hälsningar Ellinor

SVAR PÅ FRÅGA

 Du har en son 13 år och jag gissar att han då går i 7:an. Lärarna säger att han har svårt med koncentrationen i vissa ämnen, har dåligt ordförråd och ger ifrån sig ljud i klassrummet. Nu har klassläraren föreslagit en ADHD-utredning.

Jag tycker du för ett bra resonemang krig hans situation. Det du beskriver om hans beteende i hemmet visar inget som ger tydliga signaler om ADHD. För att få diagnosen skall man, som du påpekar, ha problem med något av koncentration, uppmärksamhet och bristande impulskontroll i minst två miljöer. Det vanliga är då att det finns hemma och i skolan. Han kan inte hålla inne sin problematik systematiskt i ena miljön och inte i den andra.

Det som vidare talar mot en ADHD diagnos med hyperaktivitet är att hans förskoletid varit tämligen problemfri och ni har som föräldrar inte blivit inkallade i omgångar för samtal om hur jobbig sonen är. Det som talar emot en ADD diagnos är att han kan ta tag i sina lexor och fixa att läsa in för spanska provet kvällen innan med gott resultat. ADD är i huvudsak bristande uppmärksamhet och koncentration utan hyperaktivitet. Han har även lärt sig läsa och skriva i 6:årsverksamheten. Det talar både om att vara receptiv och att kunna koncentrera sig.

Du nämner att han var tråkad i lågstadiet sannolikt beroende på understimulering, eftersom han tycks vara rätt begåvad. Sådana barn finns. De blir stöka, bråkiga och brister i koncentration eftersom de inte får den stimulans de behöver.

Det som är kvar att titta på, vilket också kommer att ske, är huruvida han har en dyslexi. Det låter som han varit uppe på internet och läst om dyslexi och känt igen sig. Jag skulle också i första hand ha gjort en logopedutredning. Barn och ungdomar med dyslexi får svårt att följa med i undervisningen och ta till sig skrivet material. De blir oroliga och det kryper i kroppen på dem, eftersom det blir frustrerade av att inte kunna. Jag har stöt på flera elever i 8:an, som är missade dyslektiker och förlorat mycket av mellanstadiets kunskapsstoff. Logopeden får klura ut var din sons problem består i. Tyngdpunkten kan ligga på olika delar av läs- och skrivfärdigheten. Kanske det är som du säger att läsförståelsen är problemet.  Visar sig hans dåliga ordförråd bara i skrift?

Vad jag undrar över är om sonen träffat någon psykolog i skolan, som gjort en begåvningstest (WISC III) (ingår för övrigt i ADHD-utredning). Den är rätt viktigt i sammanhanget. Den skulle bekräfta hans begåvning och visa hans begåvningsprofil. Men börja hos logopeden. Begär sedan en WISC-III test av skolpsykologen. Därefter får vi se hur mycket som blir kvar att lägga in i misstankar om en ADHD diagnos, som jag med dina uppgifter inte tror så mycket på.

Hej!  Jag har en fråga angående ADHD. Jag har en son på snart fem år och han är rätt sen med sitt tal och även när han lärde sig och gå och diverse saker så var han sen. Han leker bra med andra barn. Inga problem förutom att han kan tröttna fort och gärna leker med sig själv istället. Sen pratar han mycket med sig själv har vi märkt, vilket är lite oroande. Förutom det gör han allt annat en femåring ska göra. Men av någon anledning har jag alltid haft en känsla av att något är fel, men kan inte riktigt sätta fingret på vad…. Hoppas du kan hjälpa mig.

SVAR PÅ FRÅGA

 Du har en 5-årig son, som varit sen i sin utveckling vad avser både motorik och språk. Du säger att han leker bra med andra barn, men tröttnar fort och väljer då att leka med sig själv. Därtill har du sett att han pratar en hel del med sig själv.

Din undring är trevande, men du nämner ADHD. Jag drar slutsatsen att du undrar, om det kan vare det som gör sonen avvikande. Då kan jag säga att det har han inte. Barn med ADHD är ofta tidiga och duktiga i sin motorik och har inga problem med språket. Däremot är det fullt ös i en splittrad aktivitet och de har svårt att inordna sig i leken.

Däremot kan det vara av betydelse att titta närmare på den sena utvecklingen, uttröttbarheten i leken och att han då väljer att vara för sig själv samt prata ensam med sig själv. Har pedagogerna i förskolan reagerat och haft samtal med er föräldrar?  Vad har de i så fall sagt? Har han träffat någon logoped? Gick 18-månaderskontrollen på BVC igenom utan anmärkningar? Lite sådana frågor skulle jag vilja att någon går igenom med dig och samtidigt få observera pojken. Jag tycker du försöker få kontakt med en barnläkare för att få allt detta genomlyst.

Hej,
Jag har en dotter på 2 år, hon är så liten redan när hon föddes (2520 kg) hon ammades ett år, idag väger hon rund 10kg och 81cm lång,
hon äter väldigt lite, vilket gör mig väldigt orolig och arg ibland !
När man frågar på BVCm, så säger de att det är normalt och jag är också liten.
Jag undrar bara om hon får i sig tillräkligt med vitaminer och allt som hon behöver för tillväxten.  Det är jobbigt med barn som inte äter.
Jag har en dotter till 4 månader. Jag har redan börjat med smakportioner för att vänja henne vid mat!!! Hon ammas inte länge på grund av en svår svampinfektion i mina bröst.
 
Vad ska jag göra med min 2-åring ??
 
MVH
Hanaa

SVAR PÅ FRÅGA

 Du har en 2-årig flicka som är liten och äter dåligt. Genom extra uppgifter jag fått från dig vet jag hur långa ni föräldrar är. Med de siffrorna kan man räkna ut på ett ungefär hur lång dottern blir. Föräldrarna sätter ju de genetiska ramarna för sina barn. Då kan man räkna fram en slutlängd på ungefär 162 cm.  Din dotter ligger i längd och vikt på den nivån idag. Hon är med andra ord på förväntad nivå med tanke på förutsättningarna. Därtill kommer att du tycker att hon äter väldigt lite. En del barn i denna ålder har väldigt egna idéer om var , när  och hur de skall ta in sin mat. Att sitta vid matbordet är inte alltid det de föredrar. Det är givet att man skall bygga upp bra rutiner med tider och samvaro, när man skall äta. Ändå får man under vissa perioder kompromissa. Ge favoriträtter lite oftare och låta barnet äta vid TV:n om det är det enda som fungerar för dagen. Benhård fostran med bordsskick och att äta fint i 2-4 årsåldern anser jag för min del kan bli stelbent. Om flickan är i förskolan kan hon kompensera där, när hon äter med andra barn. Om du är orolig för att det totala näringstillskottet är för litet, kan du via BVC få kontakt med en dietist, som kan ge bra råd vad du skall fylla på med. Apoteken har också näringsdrycker för barn i olika åldrar. Dock har din dotter hittills vuxit på sin förväntade nivå i längd och vikt och är därmed inte i något krisläge.

Hej.
Min sambos son på 6 år klagar ofta på ont i magen då han ska äta. Han säger att det gör ont i naveln och att han mår illa, att magen lurar halsen att spy. Äter han en portion så brukar han spy, han går därför och småäter istället. Vi har varit till läkare som har kollat om han kan vara laktosintollerant och provat att utesluta olika saker ur kosten men inget verkar fungera. Har du någon aning vad det kan vara? det är otroligt jobbigt för pojken när det är så här. Mvh

SVAR PÅ FRÅGA

 Du ställer en kort och komprimerad fråga. Det gör att när jag läser den, så öppnar sig flera möjligheter till tolkning. Att ha ont i magen runt naveln och må illa är tämligen oprecisa symtom. Det kan stå för väldigt mycket.  Därtill kommer att han kräks och du säger att han brukar spy om han äter en hel portion. Man kan undra om det gäller all mat, portion som portion? Det låter nästan så!  Har ni lyckats ringa in det han äter till någon misstanke genom de uteslutningar ni gjort? Det låter som testen avseende laktosintolerans var att gå lite med hoven. Man hade kunnat ta en prick-test även kollat mot komjölksproteinet, fisk och ägg, när man ändå var hos doktorn.

 Jag undrar naturligtvis som barnläkare hur ser hans totala situation ut? Hur länge har du och din sambos förhållande varat? Är det nytt eller flera år? Hur ser pojkens integration ut hos er och hur är det hos mamman. Har han samma besvär med magen, när han är hos mamman? Hur ser samarbetet ut mellan din sambo och mamman? Har du hittat en bra relation med pojken, som bra vuxen närstående? Som du säkert vet är det viktigt att inte ta på sig mammarollen i din situation, utan vara en bra och engagerad vuxen person.

 En matallergi brukar följas av krångel med avföringen. Omväxlande lös och hård eller det ena av de två. Buken kan vara spänd och gasig. Eksem kan följa en matallergi eller annan hudmanifestation. Inte så sällan finns det en genetisk faktor, där en eller båda biologiska föräldrarna har allergiska besvär. Du nämner inget av detta.

 Om jag skulle ta ett annat spår, så handlar illamående och ont runt naveln tämligen ofta om psykosomatiska symtom. Barnet har det jobbigt i något avseende och får kroppsliga symtom av det. Det har inte ord att sätta på vad det känner, men kan uttrycka det med ett kroppsligt symtom. Att han kräks så ofta verkar ju påtagligt somatiskt, men det utesluter inte en psykogen orsak.

 Jag skulle vilja att du och din sambo sätter er tillsammans och går igenom hur han har det egentligen, pojken. Är allting frid och fröjd? I så fall skulle pojken behöva observeras under ett par dagar på en barnläkarmottagning och särskilt efter måltiderna, då han får äta vanliga portioner. Det skulle ge viktiga ledtrådar.

Min fyraåring snarkar varje natt. Det är rätt mycket också. Vi delar rum och ibland måste jag lägga ut honom på soffan.  Bör jag kontakta läkare. Han är rätt lätt väckt om det inte är knäppt tyst. Hur mycket påverkar det honom på dagarna?

Tack för ditt svar.. mvh Saaam

SVAR PÅ FRÅGA

Du har en son på 4 år som snarkar på nätterna. Det är så pass att du får flytta honom utom hörhåll. Därtill är han lättväckt.

 Snarkningar är inte så ovanligt bland barn. Man skall nog försöka beskriva orsakerna för det enskilda barnet. Det som kan bli bekymret är att barnet sover ytligt, får andningsuppehåll och det resulterar i för lite djupsömn. Barnet blir då trött på eftermiddagar och kan somna då.

 Andningsuppehållen genererar korta episoder av syrebrist. Orsaken kan handla om tilltäppta luftvägar. Halsmandlarna kan vara stora liksom körteln bakom näsan. Polyper i näsan kan också bidraga. Jag tycker du bör låta sonen bli undersökt av en önron-näsa-halsläkare, särskilt om han inte orkar med sin dag och har andningsuppehåll under natten. Det kan man oftast höra genom att andetagen stannar upp och han sedan drar ingång andetagen kippande ganska ljudligt.

Hej,
 Jag har en dotter på 10 månader som har stora problem med sömnen. Det är uppvaknanden minst 4 gånger per natt. Fyra uppvak är en fantastisk natt. När det är som värst kan hon vakna 20 gånger eller mer. Som mest sover hon två timmar i taget. Det finns inget riktigt mönster i hennes sömn. Ibland vaknar hon många gånger men är lätt att söva om men det krävs alltid att man tar upp henne. Hon somnar aldrig om i sängen. Ibland vaknar hon bara 4-5 ggr men kan vara vaken i två timmar i sträck istället fast hon tydligt visar att hon vill sova. Hon kommer inte till ro.
 
Hon hade tuff kolik som spädbarn. Vår son som idag är 3 år och sover bra på nätterna med  högst ett uppvaknande hade likadana sömnproblem dom första 2 åren. Han hade också svår kolik som bebis. Har faktiskt aldrig hört om en bebis som hade det så jobbigt som han.
 
Jag skulle vilja träffa en barnläkare för att diskutera dotterns sömnproblem på riktigt med någon som har erfarenhet och kunskap om barns sömn. Har du möjlighet att ta emot oss? Jag orkar inte kontakta BVC en gång till. Dom förstår inte vårt problem utan tycker att vi ska testa olika metoder för att låta dottern somna om själv i sängen. Det låter jättebra men problemet är att vår dotter inte reagerar så som det beskrivs i alla dessa sömnmetoder (tror jag läst om varenda en). Vi kommer aldrig ens till steg ett, för dottern blir fullkomligt hysterisk och skriker tills hon kräks och håller på att tuppa av, inom loppet av 10 minuter. Jag känner instinktiv att “skrikmetoder” är direkt skadligt för henne.
 
Jag skulle kunna skriva ett kilometer långt brev om det här. Men det jag skulle behöva är att få träffa en duktig banläkare tillsammans med min dotter och diskutera saken. Om du inte har möjlighet att ta denna typ av patienter så kanske du har något tips på en annan läkare? Vi bor i Solna men jag är beredd att resa långt för att få hjälp.
 
Vänliga hälsningar,
Jennie.

SVAR PÅ FRÅGA

Jennie, du fick en son för tre år sedan, som fick kolik och utvecklade svåra sömnproblem de första två åren. Du har inte hört något värre än hans situation (inkluderar du din dotter då?). Nu har du en dotter på 10 mån och hon vaknar mellan 4 och 20 gånger varje natt. Hon har inget fast mönster och hon sover aldrig mer än 2 timmar åt gången. Väl vaken kan hon hålla igång i ett par timmar. Skall hon somna om, så sker det aldrig i sin egen säng. Hon skriker sig hysteriskt bort ifrån sin egen säng tills hon kräks.  Du har läst dina ögon röda på alla sömnmetoder. Du känner desperation och jag förstår dig! Du vill ha en barnläkare att prata med.

Låt mig bara ta lite grunddata. Jag antar att dottern har utvecklats normalt. Hon kryper eller tar sig fram på något annat bra sätt på golvet och reser sig mot stolar och bord. Hon klappar händer eller vinkar. Hon tycker om att leka ”titt-ut”. Plockar små riskorn med pincettgrepp vid matbordet. Hennes tillväxtkurvor på BVC löper på som de skall. Eller? Du tar i alla fall inte upp något av detta som svårigheter. Det brukar dock vara så här med dessa barn. Jag tror också att det finns mysiga stunder på dagarna.

Sonen nu 3 år vaknar ca en gång per natt, men har varit värsta sorten på sömnproblem i 2 år. Kanske värre än lillasyster. Hans historia säger mig också att han har utvecklats normalt och har stabiliserats ur sitt kaotiska sömnmönster. Ett sådant här barn räcker för att köra slut på ett föräldrapar. Ni har fått två!

På 80-talet, när vi hade råd och tid med basal sjukvård på våra barnkliniker i Stockholm, kunde vi ta in dessa barn på sjukhuset ett par nätter och en barnsköterska tog hand om barnet medan mamman sov. Det var i princip den enda åtgärden och situationen förändrades drastiskt. Det behövdes aldrig mer än 2 nätter. Det var fascinerande att se.

Vad säger detta, Jo, ett barn kan t.ex. via en kolikproblematik komma in i ett beteende som stegvis utvecklas till ett mönster, där både föräldrar och barn dras din i ett skeende, som ingen egentligen vill ha. Det interaktiva mönstret som uppstår gynnar försåtligt en störd sömnrytm. Som förälder blir man hjälplöst indragen och medagerande på ett sätt som håller cirkusen igång. Detta kan man inte anklaga någon för. Käcka metoder från självutnämnda experter fungerar inte, även om de ges ut i bokform.

Vad behövs i en situation som denna? Jo, det behövs ett ’break’. Sonen är nu utanför problematiken och ni kan på allvar börja njuta av det. Dottern är mitt inne i sitt sömn/vaken kaos.  Vadå break? Jo, nu handlar det om att säga till er själva, att ni har den situation ni har med dottern. Köp läget! Ni kan inte trolla henne in i en hel nattsömn på ett kick, men ni skall överleva den här perioden. Släpp alla ambitioner på snabba förändringar. Mobilisera nätverket. Det handlar om mor- och farföräldrar, systrar och bröder, väninnor och andra kompisar. Låt dem komma och ta en natt med flickan. Ni skall se till att ni sover minst två hela nätter i veckan var. Nu finns inte alla dessa personer och det är inte meningen att ha massa olika individer med barnet. Jag nämner dessa som exempel. Du kan kanske få in två av dem under en period. Du har kanske någon du kan åka till, där du får sova ut och någon annan tar flickan. Jag hade en mamma, som lämnade barnet hos mormor på kvällen och kom och hämtade det på morgonen. Pappa kan ta pojken och lämna och hämta på dagis en vecka, med neddragen arbetstid (vabba delar av dagen), när du är bortrest någon annanstans med dottern. Ni kanske kommer på bättre lösningar än vad jag får fram här. Ni skall härda ut och att bryta låsta mönster och ändra de yttre ramarna på detta sätt brukar fungera. Ni har ju sonens historia som ett exempel att blicka framåt med. Han grejade det! Skulle det vara tomt  i nätverket just nu får ni dela upp veckan mellan er. Byta rum för sovandet osv!

När ni på detta sätt kan slappna av från problemet, som ännu finns, så släpper upptrissade ”nervladdningar” hos flickan.  Hon har ju inga goda förväntningar på sig när ni lägger henne på kvällen. Sån´t överför man.

Du vill träffa en barnläkare. Nu är inte sömstörningar ett högprioriterat ämne ens bland oss barnläkare. Jag vet att det finns kollega i Lund, som har speciell mottagning för dessa barn på remiss för Lundregionen. Jag säger här vad jag skulle sagt om vi träffades. Har själv inte nu mottagning på detta sätt. Du kan via BVC få en tid hos den barnläkare som har återkommande mottagningar, där du går.

Pröva på att byta tänkesätt och strategi. Släpp frustrerade ansträngningarna på snabba förändringar, så kan de komma spontant. I grunden har ni två friska välskapade barn. Du får gärna återkomma.

 Hej,  Jag har en kanske lite konstig fråga om att min fyraåring har dålig andedräkt. Hon har haft det från och till de senaste två åren tror jag. Har pratat med tandläkare om detta som rekommenderat att borsta tungan men det har inte hjälpt nämnvärt. Kan dotterns dåliga andedräkt ha samband med att hon är väldigt förtjust i laxsushi och ätit det ibland upp till en ggr i veckan från ca två årsålder? Kan hon fått i sig några slags parasiter som ger dålig andedräkt kanske? Nu har jag köpt probiotiska mjölksyretabletter på Apoteket som hette Probiomax och lukten har blivit något bättre. Har du något annat tips och borde jag få det undersökt på något sätt. Hon har inte verkat sjuk på något annat sätt när hon ätit sushi förutom att hon kunde bli lite lös i magen när hon var mindre men inte nu längre.

Tacksam för svar!
Mvh Sushimamman

 SVAR PÅ FRÅGA

 Din 4-årige dotter har dålig andedräkt.  Det finns en vanlig fluktuation i dofterna från andedräkten, som oftast kommer från munhålan eller svalget. Under sömnen t.ex.är salivproduktionen mindre och vi tuggar och sväljer mindre. Då får bakterierna bättre livsrum i munnen särskilt de s.k. gramnegativa anearoba bakterier, som skapar illaluktande svavelgaser, som inte luktar gott. Går det långt mellan måltiderna på dagen kan den lukten uppstå av samma skäl som ovan.  Man kan ha besvär med muntorrhet, som ger samma effekt. Tabletter som stimulerar salivproduktionen kan vara till hjälp. Ibland fastnar matrester mellan tänderna och i halsmandlarna och skapar dålig lukt.

Vad laxsushin anbelangar, så är det en rå fisk som kan innehålla parasiter, men om den varit fryst i minst 3 dygn skall det vara OK. Om du lagar den själv, kan du hålla koll på frysningen. Sedan gäller, som du säkert praktiserar, en god munhygien med tandborstning morgon och kväll. Tandtråd om så behövs.

Skall man spekulera i sjukliga tillstånd kan man fundera på tandköttsinflammation, svampinfektion i munhålan, kronisk halsfluss, läckage av magsaft till matstrupen (reflux) med inflammation i matstrupen som följd. Då har barnet smärtsymtom. Barnet kan ha en främmande kropp i näsan (petat upp), svalget eller matstrupen. Jag hade en gång ett barn, som fått upp en bit av en tvättsvamp i näsan och det luktade riktigt illa. Du kanske skall få en kontroll hos en Öron-näsa-halsläkare.