Hej!  Min son har tydligen litet huvudomfång, han föddes med 35 cm och har nu vid 8 månaders kontrollen 42, 5 cm.  Han ligger -1, snart -2 på kurvan huvud & Normalt på vikt och längd.  Jag har själv litet huvud, ca 54 cm.  Han kröp vid 6 månader och sitter och står själv, greppar, leker klappar händerna och äter bra,  så utvecklingen verkar det inte vara ngt fel på.

Hur orolig bör jag vara?  Känns som BVC skickar oss till Astrid Lindgren snart på röntgen.

Vi håller på att förgås så länge.

 Mvh Caroline

SVAR PÅ FRÅGA

 Du anger lite uppgifter om huvudomfånget på din son nu 8 mån. Då du inte anger något annat antar jag att han föddes i nära fullgången tid och att han växer nära medelkurvorna för längd och vikt.  Huvudomfånget var när han föddes på 35 cm. Det motsvarar normalkurvan på medelnivå. Nu har han hamnat på – 1,5 SD med sina 42,5 cm. För att vara en utveckling på 8 månader, så är det inte en drastisk nedgång, såvida det inte skett på reklativt kort tid.

  Om hans huvud växer symmetriskt och inte buktar snett åt något håll, eller är svullet över någon av bensömmarna och man känner fontanellerna, så ser jag ingen omedelbar fara. Ärftligheten skall man helt rätt ta hänsyn till. Föräldrar med små huvuden får barn med små huvuden. Om Astrid Lindgrens barnsjukhus får sonen på remiss så klarar de ut dessa frågetecken och kommer inte att röntga i onödan. De avgör, vad de anser nödvändigt att utföra. Dessutom har han en helt normal utveckling och mår bra. Jag känner mig inte särskilt orolig.

Det som kan hända är att bensömmarna , som skall ligga fria från varandra hakar i varandra och växer ihop. Sådant brukar man se tecken på (se ovan) och det kan man i så fall åtgärda och barnet förblir helt friskt och utvecklas normalt.

Hej!  Vi undrar över vårat barnbarn. Han är ofta förkyld och har rinnande näsa, ögon och hosta .Han har även pip i bröstet. Vi tror att de har mögel i sin lägenhet. De har varit på sjukhus och undersökt honom, men de hittar inget fel. Vi har påtalat för föräldrarna om ev mögel för vi känner av en lukt, framförallt i deras badrum, där det är mycket vatten som ligger kvar på golvet och även lukt från källaren. Vattnet kommer upp ur avloppet varje gång de duschar eller har haft tvättmaskinen igång och det rinner ur på golvet och ligger sedan kvar. Vi undrar om de symptom han har kan vara relaterade till mögel, för vi uppfattar att han ofta är snorig och täppt och även har besvär med rinnande ögon. Han har även problem med lös avföring. Vårat barnbarn är 15 månader gammalt. (de ska ta kontakt med hyresvärd för undersökning av ev. mögelangrepp).  

 MVH Oroliga morföräldrar

SVAR PÅ FRÅGA

Ni har ett barnbarn på 15 månader, som besväras av täta förkylningar med hosta och pip i bröstet samt rinnande ögon. Allt detta är ju var för sig vanliga symtom hos barn. Det låter dock som att det är en hel del symtom samlat på honom och det kommer ofta.

Om det är så att han är 1:a barnet och det inte finns ett eller flera syskon i förskolan, som drar hem en massa infektioner, så låter mögelfaktorn väldigt trolig. Det gör den faktiskt ändå, eftersom mögel i en lägenhet är en potent pådrivare för ökad känslighet för luftvägsbesvär på ett så litet barn. Jag tycker föräldrarna gör helt rätt som skall ta kontakt med hyresvärden. En sanering kommer att påtagligt förbättra situationen. Jag har varit med om en långdragen terapiresistent hosta, som försvann efter mögelsanering.

Hej, jag har en fråga angående min son som är ca. 6 månader. Han har en väldigt liten penis, mest bara en skinnbit som sticker ut. När den blir hård så kan man se den tydligare men den ligger som väldigt lång in. När vi var i Chile på semester så sa en läkare att han hade Hypospadi (vad jag kan förstå efter att ha försökt översätta) men en annan läkare som vi besökte sa att han inte hade det, hon sa dock att förhuden var trång vilket är normalt. Väl i Sverige var vi hos hans barnläkare och hon sa att han inte hade något problem med sin penis men jag är inte riktigt nöjd med detta svar. Tycker att den är för liten och flera personer som har sett hans penis säger det. Nu undrar jag om man skulle kunna besöka en barnurolog för bedömning också. Kan man göra det privat då jag tror att hans läkare inte kommer att vilja skriva en remiss då enligt henne är det inga problem. Har du något namn på någon barnläkare/urolog i Stockholmsområdet?
 
Tacksam för svar

Erika

SVAR PÅ FRÅGA
 Du har en son 6 mån gammal och du tycker att han har en liten penis. En läkare i Chile menade att han hade hypospadi. Det betyder att urinröret mynnar på undersidan av penis och inte genom ollonet. Det skall inte vara några svårigheter att klara ut det, när man ser honom. Jag utgår ifrån att det inte är så och litar på doktor nr 2 i Chile och min svenska kollega.

Hur är det med små penisar? När jag stöter på det så är det, särskilt för pojkar vid 6 mån ålder, oftast fråga om att de har en fettkudde runt penisroten. Det gör att penisen försvinner i den fettkudden och vi förledes att tro att penisen är liten. Det man ser är då yttersta delen av förhuden, som en liten ring. Du beskriver det själv med att den ”ligger som väldigt långt in”, men när den blir hård, så ser man den bättre.

Jag kan lugna dig med att det är ingen fara med din sons penis. När ha får växa på sig och blir lite smärtare och drar iväg på längden, så skall du få se att han har det han skall ha. Jag tycker inte du skall besvära en barnurolog med detta.

HEJ! Det började för ett år sen, Min son fick sin första vagel i vänstra ögat och den var jätte stor!! Då fick han droppar och efter en vecka så var han så svullen att han kunde knappt se….Han hade alltså två stora vaglar i vänstra ögat?? Sen började det komma flera fast på båda ögonen. Droppar och antibiotika fick vi som vi har kämpat med tills idag…nu ger jag honom inget mer, jag har tröttnat på allt nu!! Hans ögon är jämt röda och han är aldrig riktigt frisk i sina ögon.
Snälla vad kan jag göra? Jag vet att det är något som inte stämmer? Det är inte NORMALT!

SVAR PÅ FRÅGA

När din son var 10 mån fick han en vagel i vänstra ögat. En vagel är en infektion i en körtel eller hårsäck. En bakterie hamnar där och förökar sig. Det brukar svullna de första dagarna. De uppstår oftast på ögonlocksranden, antingen på övre eller nedre ögonlocket. En vagel kan bli stor som en spelkula om det vill sig. Efter 4-5 dagar till brukar den tömma sig, inte så sällan i sömnen. Efter en vecka 10 dagar brukar det vanligtvis vara över. Som regel behövs ingen behandling.

Ibland kan vageln bli inkapslad eller så blir en hårsäck tillproppad och svullnar. Det kan bli som en cysta med vätska i. Den kallas då chalazion. Man skulle kunna säga att det är en kronisk inflammation i hårkörteln. Dessa kan pågå rätt länge i ca ½ -1 år. Har det nått detta stadium bör man få kontakt med en ögonläkare.

Det verkar som du har hamnat där med din son. Du kan ringa någon privat ögonmottagning eller få remiss via din vårdcentral.

Hej Roland!
 Nu är det så här att jag är pappa till snart en 16 månaders dotter. Jag har fått skulden av mamman att dottern har gått ner i vikt då jag har haft henne. Problemet är att jag bara fått ha henne under 9 timmar varannan lördag och hon har ätit mycket hos mig. Nu hade hon gått upp ca 505 gram.  För ca 2 veckor sedan fick hon diagnosen förkylningsastma och bara för det så får hon inte komma till mig utan jag måste åka dit och umgås med dottern. Sedan får jag skulden för att hon alltid är sjuk dagen efter att jag har haft henne. Vid ett par tillfällen har hon varit sjuk när jag har hämtat henne. Enligt mamman så var hon frisk. Vet bara inte vad jag ska ta mig till.
 
Mvh Lennart

SVAR PÅ FRÅGA

Låt mig börja med att säga, att din dotter går inte ner i vikt på 9 timmar var annan vecka, när hon är hos dig. Förkylningsastman blir inte sämre, för att ett barn är hos sin pappa. Det finns ingen koppling mellan uppkomsten av astma och fäder, om du inte är en kedjerökare förstås. Du är säkert normalbegåvad och kan lära dig ge dottern medicin om så behövs. Att dotter alltid skulle bli sjuk på de 9 timmar hon är hos dig var 14:e dag tror jag inte stämmer.

Vad din berättelse handlar om är att det inte fungerar i samarbetet mellan er föräldrar. Nu har jag bara din version att utgå ifrån. Min undring är om ni har gemensam vårdnad eller gjort något gemensamt samarbetsavtal med någon utomstående, som t.ex. en kurator på socialkontoret? Hur har ni kommit fram till de 9 timmarna var annan lördag hos dig? Är ni överens om det? Det skall då inte dras in bara för att dottern har förkylningsastma. Jag vet från min verksamhet under många år att pappor får av och till slåss för att få en fullvärdig kontakt med sina barn efter en skilsmässa. Efter att ha sett det senaste programmet Debatt i TV om dessa frågor, så tycks det vara en osäker marknad för fäder att söka hjälp av det professionella offentliga nätverket. Säkert fungerar det som i de flesta sammanhang både bra och sämre.

Du bör dock verka för ett bättre samarbetsklimat med modern och söka den hjälp du kan få utifrån. Dottern behöver båda sina föräldrar och dessutom alltmer ju äldre hon blir.

Jag har en son som är född i september 2003. Han föddes i vecka 38+några dagar och var 50 cm lång och vägde 3020 gram. Genom hela BVC perioden följde han enligt BVC kurvorna även om han inte vägde direkt jättemycket. När vi började förskolan och hade första läkarbesöket där blev vi remitterade till barnläkare för genomgång av hans längd och vikt.

Prover för gluten, tillväxthormon och sköldkörtel har tagits och de var helt normala, eventuellt låg tillväxthormonsprovet lite lågt, men inte så lågt att det var alarmerande.

Sonen är pigg och aktiv och väldigt sällan sjuk. Rör sig ständigt och orkar mycket. Barnläkaren frågade om han hade problem att hänga med i skolgymnastiken och det har han verkligen inte. För övrigt åker han mycket skridskor, skidor, spelar fotboll, springer etc.

Nu har ett gäng docenter, professorer, läkare och andra rekommenderat ytterligare tester för att undersöka vad som är fel. Jag undrar lite hur långt man behöver gå? Hur mycket tester och läkarundersökningar måste en, i mitt tycke, frisk men väldigt lätt kille genomgå innan man säger ifrån?  

Pappan är 198 cm lång och väger ca 80 kilo, jag är 169 cm lång och väger normalt runt 65 kilo (är gravid just nu och väger såklart bra mycket mer)

Mvh  Maria

SVAR PÅ FRÅGA

 Till din fråga har jag fått 17 mätvärden på längd och vikt från födelsen, så jag har kunnat återskapa BVC-kurvan fram till 6,5 år.  Utvecklingen visar att sonen växte på normalkurvan hur snyggt som helst det 1:a året i både längd och vikt. Mellan 1 och 1½ år sjönk han i sin vikt från medelkurvan till – 1,5 SD (standarddeviationer = 1,5 streck under medel). Sedan har han legat i stort sett på den nivån eller närmare – 2 SD  fram till 6½ år. Längden har tickat på fram till 6-årskontrollen på medelkurvan, då en lätt sänkning noterats. Den drar jag inga stora växlar på. Nivåsänkningen på viktkurvan efter 1½ år har du säkert en förklaring på. Den första tanke jag får är hur ser pappa ut med sina 198 cm? Är han lång och smal? Det måste han vara med sina 80 kg!  Han har ett BMI (Body-Mass-Index) på 20,4. Det är först vid BMI på över 25, som man talar om övervikt och över 30 kallas det fetma.  Den andra funderingen är om sonen blev en kille, som är sparsmakad med maten efter1 års ålder? Jag ser i kurvorna inget som tydligt talar för varken glutenintolerans eller problem med sköldkörteln (hypothyreos). Inte heller större problem med tillväxthormon, då han bibehållit sin längd på en bra nivå. Det man sett vid 6 och 6½ år på längden, måste visa sig tydligare för att dra igång en stor utredning. Vid alla de uppräknade tillstånden fortsätter avflackningen av tillväxtkurvorna.  Er son har dock legat stabil från 1½ år frånsett 0,5 SD neråt på längden från 6 år.

 Om det nu är så att ”ett gäng docenter, professorer, läkare och andra” rekommenderar ytterligare tester, så tror jag det som driver dom är något vi kallar ”Target height” dvs den nivå på längden, som man kan förvänta sig av  de genetiska ramar som föräldrarna satt. Tittar man på det, så skulle sonen bli ca 189-190 cm, men han ligger nu på en nivå som pekar mot 180 cm eller strax under. Där har han alltså legat sedan födelsen. Sedan är han lite tunn i hullet (som pappa) och det har han varit sedan 1½ års ålder på samma relativa nivå och inte fortsatt att tappa. Möjligen sitter mina kompetenta kolleger inne med information, som jag inte har. BVC har ju inte reagerat med pukor och trumpeter och jag kan förstå det. Hade jag sett sonen som barnläkare på BVC hade jag med hjälp av en dietist velat ta reda på om den mat han får i sig är näringsmässigt optimal. Om det var så, hade jag tittat på pappa med sina 20,4 i BMI och sagt att, sonen blir väl som han. Det betyder att killen vid 180 cm som vuxen skall väga 66 kg, för att få pappas stuk på kroppen, dvs den nivå på vikt, där sonen nu ligger. Ta med pappan vid nästa läkarbesök!

Hej Roland!  Jag är en tjej på 21 år och har hela tiden haft svårt för de här med längden och har väldigt svårt att acceptera det. Jag är ungefär 160 cm och fick min mens när jag var 14 år. Min mamma är 154 cm och pappa är ungefär 190 cm.

Jag känner mig jättevilsen och har kontaktat flera läkare men dessvärre har de inte gjort eller vill inte göra så mycket (jag har tom blivit utskrattad av en läkare). Finns det något som är möjligt? Om inte hur kan man få tag på tillväxthormoner eller ngt sånt?

Tack!

 Mvh Pinarci

SVAR PÅ FRÅGA

Du har en pappa som är 190cm och en mamma  som är 154 cm. Jag som träffar rätt mycket föräldrar  kan säga att den konstellationen är inte så ovanlig. Den här kombinationen slår genetiskt åt olika nivåer för söner och döttrarna. En son kan beräknas bli runt 180 cm, medan en dotter blir ca 165-167 cm med våra lite grova beräkningar. Döttrarna kan dras ännu mer åt mammans längd. Med de ramar som dina föräldrar satt, så ligger du inom det spann, som de gett dig. En tidig mensdebut gör flickor kortare, men du hade normal eller lite sen debut, så där tappade du inte på tillväxten.

När vi växer så är det främst tillväxtzonerna i våra stora rörben, som är aktiva under längdtillväxten. När dessa zoner sluter sig, så växer man inte något mer. Du är 21 år och det är 7 år sedan du fick din mens, så du har fått ut det som fanns av dina tillväxtzoner. Inget hormon kan ändra på det idag eller framgent.

Jag vet inte vad din mamma tycker om det liv hon fått leva med sina 154 cm.  Det är ju så väl att hur högt vi når i luftrummet är inte korrelerat till hur begåvade vi är eller till vår förmåga att förverkliga våra drömmar.  Du har alla dina personliga resurser i behåll för att utnyttjas i de mål du sätter. Det finns inget knep att nu påverka din längd. Jag skulle önska att du kunde släppa det och satsa på att förvalta dina utförsgåvor. Jag kan glädja dig med att du får ett friskare liv som lite kortvuxen, eftersom långa personer drar på sig mycket mer sjukdomar än korta. Som kort kvinna är alla längder på män möjliga för dig som partner. Så är det inte för korta ynglingar t.ex. Så ta för dig. Du har ett gott liv framför dig!

Hej!  Jag brukar vara barnvakt åt en liten kille på 3 år, har haft honom sedan han var riktigt liten så vi känner varandra väl.  Han har fortfarande blöja både dag och natt och jag funderar en del över varför han inte är torr ännu. Åtminstone på dagtid. Han kissar på pottan om jag sätter honom där men han vägrar vara utan blöja. Vi behöver goda råd för kanske gör vi fel någonstans, mamman och jag.

 Pappan bor 100 mil bort och mamma arbetar oregelbundet och är borta mycket. Han trivs på sitt dagis och gillar att lära sig nya saker, så för mig verkar han vara en glad och harmonisk liten kille.

 Tacksam för hjälp!

SVAR PÅ FRÅGA

Att gå från blöja till ett liv utan, är ett stort steg för ett barn. Vi har, som arbetar med barn sett många varianter på hur det kan te sig. Man kan säga att det handlar om en sorts separation. Ett barn kan känna det obehagligt att släppa ifrån sig bajset ner i toaletten. Ett vanligt mellanläge är att barnet kan gå utan blöja, men när det är dags att kissa eller bajsa, så vill det ha blöjan på och det är OK!

Man skall akta sig för att forcera ett barn under denna process. Som förälder kan man vara pressad av vad andra föräldrar berättar om sina barns tidiga framsteg i denna fråga. Men barn är olika! Det finns också de som menar att barnet skall mycket tidigare än vid 2-3 års ålder komma igång med att sitta på pottan. Då är vi inne på livsfilosofi.  Min inställning är att man skall lyssna på barnet, så att det är med i den process av träning och belöning som föräldrarna designar. Det kommer ju ändå att ordna till sig. Vi har haft exempel här på bloggen bland kommentarerna, där föräldrar i övergången klippt hål i blöjan och barnet har gjort sina första portioner ner i toaletten på det sättet och haft hjälp av det. Pojkar kan ibland fortare lära sig kissa stående direkt i toaletten är att sitta. En liten pall kan vara till hjälp.

 I det här fallet vet vi inte exakt vad mamman tycker, men jag kan inte se att det är akut bråttom med en 3-åring. Det går dock bra att med god fantasi hitta dellösningar, som pojken kan gå med på, men låt det ske stegvis annars blir läget låst.

Hej!
Mitt barnbarn, som är drygt 1 år, har ofta och gärna fingrarna i munnen. Det
har han haft sen han var ganska liten. Han suger inte på tummen, han
använder napp. Vid 8-9 månaders ålder började han bita sina fingrar och
ibland handled. Det ser ut som om han vill stoppa hela handen i munnen och
blir otålig/irriterad när han upptäcker att det inte går. På senare tid har
han också börjat nypa sig i kinden.
I övrigt är det en försigkommen, pigg och glad liten kille. Han är enda
barnet och har all uppmärksamhet och kärlek som ett barn kan få.

Varför gör han som han gör, går det över, eller finns det någonting som
föräldrarna bör göra? Tacksam för råd och tips.

Mvh
Orolig farmor

SVAR PÅ FRÅGA

 Ja farmor, jag brukar ibland säga att det känns bra om ni kommunicerar med föräldrarna innan ni ställer frågan här, så slipper vi prata utan deras vetskap. Du kan ha gjort det.  Du berättar om barnbarnet 1 år, att han stoppar fingrarna i munnen, nyper sig på kinden och försöker få in hela handen i munnen. Du undrar varför han beter sig på detta viset och hur skall föräldrarna agera?

 Nu är det så att barn i denna ålder håller på att upptäcka, inte bara sina färdigheter (han går säkert), utan även sina kroppsdelar. Att pröva saker med munnen har han säkert gjort sedan länge. Det han nu håller på med har med utvecklingsfasen att göra. Det kan var mycket som händer. Barnet hittar örsnibben, näsöppningen eller tårna och leker med dem. Pojkar hittar snoppen och drar i förhuden. Flickor kan i denna ålder hitta sin clitoris och stimulera sig genom att pressa benen hårt ihop med utsträckta ben och spänd kropp. Du berättar att pojken försöker få in hela handen i munnen. Jag träffade nyligen en flicka, som hittat kräkreflexen, genom att föra in fingrarna djupt i halsen och fann det spännande.

Vad skall föräldrarna göra? Ja, absolut ingenting! Denna upptäcktsfärd i kroppens alla tillgängliga delar har sin tid. Det handlar för barnet om att bli hemmastadd och trygg med vad det går och bär omkring på, för att förstå livet bättre. Så ha överseende!

Min dotter fyllde fyra för ett halvår sen och bajsar på sig i princip varje dag. Hon har alltid haft problem med magen, varit mycket och ofta förstoppad och tom fått bli akut laxerad på sjukhus vid ett tillfälle.
 
Hon har aldrig tyckt om att sitta på potta eller toalett utan kunde “hålla sig” i flera, flera timmar första tiden efter hon hade lagt blöjan (vid ca två år). Hon kunde alltså hålla sig i upp till 20 timmar, utan att varken kissa eller bajsa. Det fanns inga sätt att få henne att kissa då, hon kunde sitta med böcker od, vi spolade vatten osv utan resultat. Än idag kan hon gå länge utan att kissa. Hon är mycket envis! Hon kunde be om blöja när hon behövde bajsa men eftersom jag förstod att det var därför satte jag henne på pottan istället (vilket jag idag ångrar…). 
Vi fick sätta på henne blöja igen efter att hon varit utan några månader eftersom det inte fungerade så bra på förskolan som hemma, men förra sommaren när hon var 3,5 tyckte jag hon var alldeles för stor och tog bort blöjan igen. Det har fungerat till och från. Hon kissar inte på sig och har inte gjort sen hon var runt två även att hon hade blöja. Kissar eller bajsar aldrig på sig på natten heller. 
 
Men hur som helst så har hon inte haft blöja sen i somras men bajsar på sig nästan varje dag. Suck. Ofta säger hon inte ens till utan går med det tills barnen eller personalen på förskolan upptäcker det. Inte så trevligt. Hon dricker ca 20 ml laktulos varje dag och jag upplever inte att hon är hård i magen. Periodvis har det funkat bättre, som när vi använde oss av ett belöningssystem vilket gjorde att hon inte bajsade på sig på någon månad i höstas, men belöningssystem vill hon inte göra igen säger hon. Vi flyttade för tre månader sen om det kan påverka? Hon saknar förra boendet säger hon, det ligger bara 1 km bort.
 
När hon går naken hemma sätter hon sig på toa eller potta utan problem, men hon kan ju inte gå naken överallt!
 
Jag vet inte vad vi ska göra nu. Jag vet inte om de är fysiskt eller psykiskt. Eller en kombination. Vi köpte ett paket blöjor häromdagen men hon blev helt knäckt och grät eftersom alla skulle se att hon har blöja fast hon är så stor. Vi har därför inte satt på någon. Men idag när vi hämtade hade hon bajsat ner sig helt vid bordet när de spelade spel, igen. Hur ska vi göra?
 
Storasyster la blöjan väldigt tidigt (1,5 år) vilket har gjort att vi haft alldeles för höga krav på den lilla som ju är en helt annan person, det inser vi nu, men vad ska vi göra åt detta nu? Jag orkar inte med bajsiga trosor varje dag längre och jag ser ju hur dåligt hon mår och hon skäms för det varje gång. När jag säger att vi inte blir arga kramar hon alltid mig jättehårt. Men visst har det hänt, mer än en gång, att jag tappat tålamodet helt och blivit vansinnig… :/
 
Hoppas du kan hjälpa mig! Hennes barnläkare säger bara att det går över och att vi inte ska göra någon grej av det, men det är inte så lätt.
 
Mvh,
villrådig mamma!

SVAR PÅ FRÅGA

 Din dotter har haft problem med sin tarmfunktion ur flera aspekter. Det låter som det började med förstoppning och en gång behövdes hjälp med att tömma tarmen på sjukhus. Hon låste sig vid övergången från blöja till potta och toalett. Du nämnde att hon först fick vara utan blöja vid 2 års ålder. Jag kan hålla med om att för henne var det kanske tidigt.  Det hon visade då var att hon kunde kontrollera både tarm och blåsa genom att hålla sig i 20 tim. Det är nästan svårt att förstå vad gäller blåstömningen. Där förlorar vi rätt snabbt, då den är full. Det här beteendet tycks hon upprepa av och till. Dessutom fungerar hon bra bara hon får vara naken med att sitta både på potta och toalett. Hon fungerar också med ett belöningssystem. Du beskriver henne som envis.

 Det stora problemet nu är att hon inte kan kontrollera tarmen på dagarna, utan bajsar på sig i förskolan. Hon signalerar inte själv, utan personal eller kamrater påtalar vad som hänt. Det här blir ett besvärligt socialt problem.  Man kan undra var kontrollfunktionen som naken hemma har tagit vägen, den 20 timmars långa igenhållandet eller resultaten av belöningssystemet?

Du undrar om det är fysiskt eller psykiskt. Här handlar det till väldigt stor del om en psykologisk komponent. Där jag har arbetat har jag i dessa lägen haft god hjälp av samarbete med BUP. Jag tycker du tar den kontakten. Beskriver problemet, som du gjort här och du får gärna hänvisa till mina synpunkter.