HEJ.

Jag har en pojke på 1 år och 10 månader som fortfarande ammar ganska mycket. Vi trivs med detta båda två. Problemet är att jag har inte sovit en hel natt på jag vet inte hur länge. Han vill komma till bröstet flera gånger under natten. Ibland känns det som om jag inte sovit alls när morgontimmarna dyker upp. Får han inte komma till bröstet så gråter han tills jag ger upp. Han vägrar ta välling eller napp. Jag är ständigt trött och mitt humör är inte det bästa. Jag har sammanlagt 7 barn och tyvärr har jag skämt bort dom för mycket. Jag gör det mesta själv. Jag har aldrig tid för mig själv. När jag begär något av de stora barnen så blir det bara skrik och bråk. Jag själv är ganska pedant av mig och måste bara hinna med allt men nu går det inte längre. Vad kan jag göra? Jag älskar mina barn och är glad över alla trots mycket jobb.

SVAR PÅ FRÅGA

Du är en mamma till 7 barn. Den yngsta sonen är 22 månader och ammas rätt mycket fortfarande på nätterna. Du säger att ni trivs med det. Du tycker att du skämt bort de andra 6 barnen och får inte, så mycket hjälp av dem i arbetet hemma. Nu är du trött och känner att du värnar dig själv för lite. Sover aldrig hela nätter. Älskar förstås dina barn!

 Kära 7-barnsmamma nu är det hög tid att just värna dig själv. Din 22 mån gamle son bör du jobba aktivt med att få amningen att upphöra, så att du får sova på nätterna.  Det är det första steget i mitt råd. Hur stor är hans meny utanför amningen? Han bör ju ha kommit så långt att han klarar sig gott med maten utanför bröstmjölken. Det finns medicin, som avbryter mjölproduktionen på ett par veckor. Pappan kan när det känns tryggt för dig ta några nätter och du inte finns där. Lite tufft men fungerar.

Steg två i mitt råd är att du bör göra mer för att hela syskonskaran tränas i att ställa upp för dig och varandra. Här kommer pappan åter in som resurs och deltager i det arbetet. Det är viktigt för hela familjen och när barnen skall in i tonåren, har du glädje av de lärt sig ha omsorg om familjen.

Du har all rätt att nu värna dig själv  för din egen skull och att orka fortsätta med att få barnen att växa upp till ansvarstagande tonåringar och vuxna.