05
Min dotter fyllde fyra för ett halvår sen och bajsar på sig i princip varje dag. Hon har alltid haft problem med magen, varit mycket och ofta förstoppad och tom fått bli akut laxerad på sjukhus vid ett tillfälle.
Hon har aldrig tyckt om att sitta på potta eller toalett utan kunde “hålla sig” i flera, flera timmar första tiden efter hon hade lagt blöjan (vid ca två år). Hon kunde alltså hålla sig i upp till 20 timmar, utan att varken kissa eller bajsa. Det fanns inga sätt att få henne att kissa då, hon kunde sitta med böcker od, vi spolade vatten osv utan resultat. Än idag kan hon gå länge utan att kissa. Hon är mycket envis! Hon kunde be om blöja när hon behövde bajsa men eftersom jag förstod att det var därför satte jag henne på pottan istället (vilket jag idag ångrar…).
Vi fick sätta på henne blöja igen efter att hon varit utan några månader eftersom det inte fungerade så bra på förskolan som hemma, men förra sommaren när hon var 3,5 tyckte jag hon var alldeles för stor och tog bort blöjan igen. Det har fungerat till och från. Hon kissar inte på sig och har inte gjort sen hon var runt två även att hon hade blöja. Kissar eller bajsar aldrig på sig på natten heller.
Men hur som helst så har hon inte haft blöja sen i somras men bajsar på sig nästan varje dag. Suck. Ofta säger hon inte ens till utan går med det tills barnen eller personalen på förskolan upptäcker det. Inte så trevligt. Hon dricker ca 20 ml laktulos varje dag och jag upplever inte att hon är hård i magen. Periodvis har det funkat bättre, som när vi använde oss av ett belöningssystem vilket gjorde att hon inte bajsade på sig på någon månad i höstas, men belöningssystem vill hon inte göra igen säger hon. Vi flyttade för tre månader sen om det kan påverka? Hon saknar förra boendet säger hon, det ligger bara 1 km bort.
När hon går naken hemma sätter hon sig på toa eller potta utan problem, men hon kan ju inte gå naken överallt!
Jag vet inte vad vi ska göra nu. Jag vet inte om de är fysiskt eller psykiskt. Eller en kombination. Vi köpte ett paket blöjor häromdagen men hon blev helt knäckt och grät eftersom alla skulle se att hon har blöja fast hon är så stor. Vi har därför inte satt på någon. Men idag när vi hämtade hade hon bajsat ner sig helt vid bordet när de spelade spel, igen. Hur ska vi göra?
Storasyster la blöjan väldigt tidigt (1,5 år) vilket har gjort att vi haft alldeles för höga krav på den lilla som ju är en helt annan person, det inser vi nu, men vad ska vi göra åt detta nu? Jag orkar inte med bajsiga trosor varje dag längre och jag ser ju hur dåligt hon mår och hon skäms för det varje gång. När jag säger att vi inte blir arga kramar hon alltid mig jättehårt. Men visst har det hänt, mer än en gång, att jag tappat tålamodet helt och blivit vansinnig… :/
Hoppas du kan hjälpa mig! Hennes barnläkare säger bara att det går över och att vi inte ska göra någon grej av det, men det är inte så lätt.
Mvh,
villrådig mamma!
SVAR PÅ FRÅGA
Din dotter har haft problem med sin tarmfunktion ur flera aspekter. Det låter som det började med förstoppning och en gång behövdes hjälp med att tömma tarmen på sjukhus. Hon låste sig vid övergången från blöja till potta och toalett. Du nämnde att hon först fick vara utan blöja vid 2 års ålder. Jag kan hålla med om att för henne var det kanske tidigt. Det hon visade då var att hon kunde kontrollera både tarm och blåsa genom att hålla sig i 20 tim. Det är nästan svårt att förstå vad gäller blåstömningen. Där förlorar vi rätt snabbt, då den är full. Det här beteendet tycks hon upprepa av och till. Dessutom fungerar hon bra bara hon får vara naken med att sitta både på potta och toalett. Hon fungerar också med ett belöningssystem. Du beskriver henne som envis.
Det stora problemet nu är att hon inte kan kontrollera tarmen på dagarna, utan bajsar på sig i förskolan. Hon signalerar inte själv, utan personal eller kamrater påtalar vad som hänt. Det här blir ett besvärligt socialt problem. Man kan undra var kontrollfunktionen som naken hemma har tagit vägen, den 20 timmars långa igenhållandet eller resultaten av belöningssystemet?
Du undrar om det är fysiskt eller psykiskt. Här handlar det till väldigt stor del om en psykologisk komponent. Där jag har arbetat har jag i dessa lägen haft god hjälp av samarbete med BUP. Jag tycker du tar den kontakten. Beskriver problemet, som du gjort här och du får gärna hänvisa till mina synpunkter.
Ställ din fråga till Roland genom att mejla
