Hej,

  Har nu kämpat i över två års tid för att få rätsida på min pojkes matproblem. Han har ingen egen motor att vilja äta och har inte haft det sedan han var 3 mån. Just nu får jag mata honom 3 ggr per dag framför tvn (ibland får jag inte mata honom alls och då äter han näst intill inget), frukost välling, lunch välling innan han ska sova välling eller mat. Ibland när han äter så spyr han, varje gång jag matar honom får han kväljningar. Vi har varit hos en dietist och hans matintag är för lågt… Han har fått ett pulver som vi har i den första flaskan välling ( ½ dl Resorce energi pulver) och så får han matolja efter maten. När han själv ska äta tar han mikroskopiska tuggor dom gånger han smakar.  Det finns inget han tycker extra mycket om heller…

Dessutom är han i perioder hård i magen – ju mindre han äter ju hårdare blir han. Vi använder Resulax vid dessa tillfällen.

Vi har varit hos flertalet doktorer och den sista säger att han har en outvecklad sväljreflex baserat på min berättelse. Var sjätte vecka går vi dit och väger och mäter min pojke, väger idag 11 kg och är 89,5 cm lång.

Vad ska vi göra – både jag och min man är förtvivlade och snart ska han gå varje dag på förskolan då lilla syster börjar…

Vad säger du, har du hört talas om detta förut?

Hälsningar

Lillkillens mamma

SVAR PÅ FRÅGA

Du har en pojke, som vad jag får fram är 2 år. Han tillhör de där barnen, som inte kommit på det där, att äta mat, det tillhör livet på den här planeten. Du skriver, att han har ingen egen motor, ingen drive att vilja äta. Ni får ställa upp på sonens önskemål, som att matas framför TV:n.

Matas han inte så äter han inte alls! Det blir välling 3 gånger per dag. Möjligen lite mat på kvällen. Ni förstärker med Resource pulver och matolja. Ibland så gillar barn inte den smaken eller konsistensen. En gosse jag känner till skall inte bara äta framför TV:n utan maten skall vara kall. Kalla frysta strips och frysta köttbullar. Vill sällan äta med  de andra vid bordet.

 Om jag hört talas om detta förr? Jo, som du märker så har jag det både i arbetet och vi har även här på bloggen haft upp sådana exempel. Om du letar dig bakåt bland tidigare frågor, så hittar du. Dessa barn finns. De debuterar tidigt det första halvåret med att sakna driven att äta. Är annars rätt pigga och ser inte sjuka ut. Som regel är det inget fel på dem, men de har fått  för sig idéer och har ingen lust till mat. Din son ligger ju på medelkurvan för sin ålder i längd och på – 1 SD (standardeviation) i vikt. Det är inte så dåligt. Jag vet ju inte hur långa ni är, så jag kan inte säga var hans förväntande nivå skall vara. Min erfarenhet är den att dessa barn ändå håller ställningarna i sina tillväxtkurvor, konstigt nog. Att han får kväljningar och det där med sväljreflexens funktion är svårt att säga något om utan att se honom äta.

Man får som förälder backa lite på sina mål ett tag och ställa upp med berikad välling och andra favoriter. Äta vid TV:n och liknande. Barn söker sin väg att styra sin omgivning.  Man skall ju heller inte hamna i krig med sitt barn. De har ju som bekant blixtlåset att dra för munnen. Jag brukar säga till mammor med 6-månaders barn som inte vill ha den nya maten, att det är mammorna (det är de som är hemma vid 6 mån ålder) är ”the queens of the house” och barnet skall känna i rummet att det är någon annan som bestämmer. Att sätta gränser kring maten är dock en balansakt i den högre skolan. Jag anklagar inte en förälder i dessa frågor. Jag tror inte på att ni nu efter två år skall dra åt skruvstädet och införa hårda tvångsmetoder. Det går inte.  En väg för barn som delvis äter själva att ta ifrån dem möjligheten att välja att vägra, är att dela upp maten i två portioner och sedan överlåta till barnet att välja en av portionerna. Det valet får det, men inte att avstå.

Att börja i förskolan kan vara en pådrivande faktor i rätt riktning. Att se andra barn äta kan få dessa barn att äta bättre. Barn är ju bra att härma varandra. Vi kan hoppas lite på det. Ni får ta de små stegen framåt  och det kommer att bli bättre. Detta beteende tillhör de mindre barnen. I de flesta fall vänder det mellan 3-4 års ålder, även om det inte går så fort.

    I dessa åldrar finns ingen ångest hos barnet vid matsituationen. Den drabbar föräldrarna. Det är betydligt äldre barn/ungdomar som får ångest och ätstörningar av andra orsaker.

Jag blir inte riktigt klok på det hela, vad kan vara fel tro? Är det något hyss han har för sig, eller kan det vara något annat – ont någonstans? Jag börjar bli orolig nu när det fortsätter, kan det vara något i magen, matstrupen eller vad det nu kan vara.
Han har gått upp i vikt hela tiden, följer kurvorna förutom nu sista mätningen vid 5 månaders kontrollen, då hade det stannat av litegrann, han hade fortfarande gått upp men dalat lite så att han låg lite under sin kurva.

 SVAR PÅ FRÅGA

Allmänt kan man säga, att den period din son är inne i är en känslig fas med introduktion av smakportioner och neddragning av amning. Jag tycker du har börjat bra i dina val av smakportioner. Vad jag förstår har du helammat tidigare. Barn är vanemänniskor och en sked är inte bröstvårta och och det som ligger på är inte bröstmjölk. Det smakar inte som bröstmjölk. De förstår inte att det är mat och därför blir det nej. Barnet vrider bort huvudet och spottar ut. Det är mycket vanligt. Ganska lätt att förstå. Det skall naturligtvis också sägas att för andra barn är det raka spåret in i en ny mathållning utan några problem.

 Men när det blir motigt och barnet inte är med på noterna, så hamnar föräldern i en svår balansgång. 1) inte kriga med sitt barn med 2) nå de mål man har, nämligen att få in det nya.

Nu har du pratat med BVC-sköterskan och känner dig inte stärkt av det. Annars är det de som är experterna på detta. Men eftersom jag regelbundet är på BVC möter jag också dessa frågor och kan väl försöka hjälpa till att få dig vidare.

Jag brukar säga, att här ställs föräldraskapet på sitt första prov: vem skall ha mest att säga till om?  Det är förstås föräldern, som sätter upp målet att t.ex. gröten skall in på ca 1-2 veckor. Släpper inte det målet, men undviker att komma i öppen fajt med barnet. Upprepad introduktion med samma smakportion får barnet att bli bekant med smaken, samtidigt som barnet känner att det är mamman, ”the queen of the house”, som har satt en del gränser för dess frihet att välja och de vibrationerna känns i rummet.

För din son är det lite annorlunda. Han tycks vara med på noterna en kort stund, sedan blir han ledsen och börjar gråta. Då är det också kört med att komma vidare.  Jag tror det beror på att han varit en snabbsugare på bröstet. Du säger att han varit klar på max 5 min. Det är klart att ett par skedar gröt är då inte mycket att snabbt tillfredställa honom med. Han blir frustrerad och arg. Han undrar vart det snabba flödet från sprängfyllda bröst tagit vägen. På din beskrivning kan man utesluta allergiska reaktioner.

Här får man vara uppfinningsrik. Du kanske är bäst på det. En variant kan vara att ge de där skedarna gröt, som han så gärna vill ha, tills det tar stopp och direkt efter det  ge amningsmålet. Mer och mer känner han igen gröten och det blir fler skedar och så förskjuts fördelningen av målet mot en grötportion och från en regelrätt amning.

Jag tror alltså att det är frustrationen hos sonen, som är problemet och inte att han har ont eller något liknande. Försök det här spåret.

Hej!

Vet inte riktigt vart jag ska börja men jag börjar här:

Har väldiga problem med att få min dotter, snart 2 år, att äta vanlig mat.

Hon har alltid varit väldigt liten i maten, och har sen tidig ålder (bara runt halvåret) haft ständiga problem med magen. Hon är konstant hård, vilket gjorde att hon i början hade hemska problem med att bajsa. Hon blödde och fick antagligen väldigt ont, därför hamnade hon i en ond cirkel där hon hellre höll sig… Vi var hos barnläkare som tog olika prover, men inget fel hittades. Vi fick ordinationen att behandla henne med Laktulos, vilket vi nu gör och har gjort i säkert 1,5 års tid.

Hon får 15 ml Laktulos på morgonen varje dag, och det har helt klart blivit lite bättre. De enda råden vi får vid kontakt med barnläkare är att fortsätta med Laktulos och ev. öka på dosen ifall det krävs….. Men! Hon äter så fruktansvärt dåligt! En dag kan väl bestå av; 1 flaska välling på morgonen och en på kvällen. Däremellan under dagen nästan obefintligt…… lite småpet i maten, så det är knappt räkningsbart.

Detta påverkar hennes humör och ork väldigt mkt oxå. Hon blir trött, och gnällig eftersom hon inte äter….. Vad ska vi göra? Finns det överhuvudtaget något att göra? Ska vi dra ner på vällingen? (behöver nästan kunna ge henne åtminstonde 1 flaska välling om dagen så att jag vet att hon får i sig Laktulosen (häller den i vällingen)).

Kan tillägga att hon har återkommande problem med hosta om nätterna. Var hos läkare för ett tag sedan, men de hittade inget fel. Har behandlat henne med Noskapin – hon hade då konstant nattlig hosta i ca 2 månader (hostade så hon kräktes ibland på morgnarna till och med). Hostan gick sedan över och var näst intill obefintlig under ett par veckor, men nu börjar den komma tillbaka igen. (Obs, hon hostar i princip enbart nattetid). 

Hon håller ofta även på och liksom “drar sig” på tungan – gör tydliga tecken på att något i munnen känns konstigt….

Då börjar det snurra i mitt huvud….. kan allt detta ha något samband med varandra? Dålig matlust – magproblem – hosta – “konstig känsla i munnen” ??

Vore oerhört tacksam för tips och råd! Har besökt många barnläkare de senaste 1,5 åren och får obetydligt gensvar. Är orolig att något inte är som det ska med hennes hälsa.

Väldigt tacksam för svar!

Vänliga Hälsningar,

Majas oroliga mamma

SVAR PÅ FRÅGA

Du berättar om din 2-åriga dotter, som sedan ca 6 mån ålder haft problem med magen. Det var väl då som du hade börjat introducera smakportioner, barnmat och sedan er egen mat. När det kom ner i magen reagerade hon med förstoppning. Avföringen blev hård och det gjorde ont att tömma tarmen, Hon blödde och höll emot. Sedan var den onda cirkeln igång. Vägrade bajsa och då blev det än mer förstoppning. Matlusten minskade.

Nu som 2-åring kan det bli två flaskor välling per dag. Resten vägrar hon. Dottern har också nattlig hosta av och till och drar sig i tungan. Flickans humör påverkas. Hon blir trött och gnällig. Du försöker lägga pussel! Du har sökt hjälp och funnit magert gensvar! Det har tagits en del prover, några kanske handlade om födoämnesallergi? Det är väl så att symtomen förstoppning, matvägran, hosta och trötthet är var för sig lite banala och vanliga, men kombineras de, så blir det faktiskt ett syndrom. Då får man göra som du, försöka knyta ihop och lägga pussel. Läget är inte bra! Man måste göra något!

Om vi nu säger att det ena givit det andra och så har det blivit en nedåtgående spiral, som ger följdverkningar. Den stora svårigheten, som det resulterat i är att hon äter så dåligt! Hon får i sig för lite. Jag tänker särskilt på vitaminer, mineraler och andra mikrometaboliter, som måste finnas föra att bygga upp viktiga enzymer och co-enzymer för att det metabola maskineriet skall fungera. Här kan symtomet med tungan och att ”det känns konstigt i munnen” komma in som en signal på brist. Hostan kan vara en slemhinnepåverkan.

Jag undrar hur hennes viktkura ser ut på BVC? Nu blir man ibland förvånad, att det trots en sådan här bild, ändå inte ser alarmerande ut!  Du vet säkert hur hon växer, och eftersom du inte nämner något om det, så kanske det inte är alltför oroande.

Vad skall man göra? Var skall man börja? Du har haft flera barnläkarkontakter, säger du. Välj den som du varit mest hos. Ordna en tid. Fråga om hon/han skulle vilja  skriva en remiss till en dietist, så du kommer dit innan läkarbesöket. Det skulle göra att du vinner tid.. Hos dietisten skall en grundlig kostanalys göras. De har sina räknemetoder. Då får man veta var de större bristerna finns i intaget. Det kan tänkas att ni får börja med högenergetiska näringsdrycker en period. Säkert behövs tillskott av vitamineraler. Jag tror att det gäller att fylla på depåer som sjunkit i kroppen. Efter det kan suget efter mat börja öka. Sedan skulle du nog behöva prata med en barnpsykolog och få tips hur man tar ifrån henne en del av bestämmanderätten över ätandet. Det är ju en väldigt svår balansgång mellan att tvinga och att släppa fritt för barnet att bestämma. Krig skall man undvika. Ett barn skall dock inte ha mandat att säga nej till en tallrik mat alltför ofta. Man kan i stället dela upp maten på tallriken i två portioner och be barnet välja en av de två portionerna. Barnet har då fortfarande sitt val, men det är ett bättre val.                         

Börja nysta i den trådända jag skissat här.

Hej Roland, jag har en son som är 5år och han har väldig lite intresse för mat. Han blir nästan aldrig hungrig och den enda personen som kan få i honom mat är hans mor. Detta har följt med honom sedan han föddes och de läkare vi har varit i kontakt med har sagt att det kommer att ändras med tiden men än så länge har det inte hänt något. Han blir ofta sjuk i form av öron inflamation och dylik och behandlas oftast med antibiotika och vi tror om han hade haft bättre aptit så hade dessa sjukdomar minskad. Han väger 17kg . Han är normal annars; leker och springer med barnen……………
Vad tror Du det här beteendet beror på och vad kan man göra åt saken? Finns vitaminer som kan bidra till bättre aptit? MVH
Arwand

SVAR PÅ FRÅGA

Ni har en son 5 år, som tycks vara sparsmakad i maten. Sällan hungrig och det är bara mamman, som får honom att äta. Du säger att detta har följt honom, sedan han föddes. Ja, första tiden var det väl naturligt, då jag antar att mor ammande honom. Då står ju hon för hela sonens matintag. Eller var det problem med amningen? Om det var som hos majoriteten så antar jag att det fungerande några månader fram till det var dags med smakportioner. Där är det ju också mamma, som står för den introduktionen.  Det kan vara en besvärlig period eftersom en del barn vägrar det nya, som inte känns som bröstvårta och modersmjölk.  De vägrar och spottar ur. Förstår inte att det är mat. Det blir en balansgång mellan att inte kriga med sitt barn och att ha ett mål med matintaget som förälder. Det är risk för låsningar.

 Nästa period av ätproblem dyker upp vid 3-årstrotset, då barnet söker efter gränserna för sin egen makt att bestämma, och varför inte över ätandet. Det vill säga när och vad barnet visar behaga lust till att äta. Här kommer igen en period med behov av gränssättning, där föräldern har sista ordet, dock utan att skapa öppet krig.

 Jag nämner de är två faserna som ett exempel. På din fråga låter det som att ett beteende fastnade runt första introduktionsfasen av annan föda än bröstmjölken alternativt flaskuppfödning om det var så det var.

  Vad jag vill komma fram till är att sonens enahanda sätt att äta, kan ha sin grund i en psykologisk låsning anlagd det första levnadsåret. Jag gissar att han går i förskolan. Äter han där?  Jag tänker 17 kg är inte någon krisvikt.

 Jag tycker ni skulle rådgöra med en barnpsykolog, för att ventilera problemet. Ni skulle kunna få några bra ledtrådar som verktyg för att lösa upp  det besvärliga situationen. En dietist vore ovkså bra att få träffa för att se till så att sonen får i sig det han behöver för att växa. Pröva det!