Hej
Min son är 13 år och har haft en “taskig” skoltid. Sedan trean har han blivit mobbad av äldre barn. Både fysiskt och psykiskt. För knappt ett år sedan resulterade det i en bruten handled. Jag fick hämta honom på skolan och skjutsa honom till akuten, gips i flera veckor. Han har även blivit kastad till marken och sparkad på, mot kropp och huvud. Glåporden haglar: Bögjävel, Du ska dö! Du borde inte få leva, med mera. Även provocerade och medvetna knuffningar mot honom som de sedan anklagar honom för att ha orsakat dem. Omvänd och projicerande anklagelse alltså. Han är vek i sin kroppsbyggnad så han har inget att sätta emot mer än språket.

Han är i botten en ganska stark person och vill inte vika av för dessa pojkar, vill inte låta dem styra över hans liv. Kanske är det den styrka han visar där som retar upp dem, jag vet inte. Vi vet inte varför han är utsatt.
 
Vår son har förlorat tron på skolan. Sonen säger att lärarna ingenting gör eller att det de gör inte har någon verkan. De bara pratar lite med pojkarna och sen säger de till sonen att nu är det bra. Oftast blir det bara värre efter någon dag. Det här har gjort att han numera inte vill prata med skolans personal och rektor utan vänder sig till oss föräldrar istället. På skolan använder de sig av Farsta metoden vilket gör att vi föräldrar inte får veta något alls.  Skolans personal har inte berättat något förrän vi ställt dem mot väggen. De säger att de har ett mobbing-team men vi ser inga resultat av deras arbete. Vi får heller inte veta VAD de gör och OM de gör något för att förhindra och förbättra situationen. Hur som helst blir det inget resultat till det bättre.
 
Mobbningen har nu pågått i dryga 3 år och vi är oroliga för hans psykiska hälsa. När pojken gick i trean var han förtvivlad. En helg (söndag) bröt han ihop i hemmet och grät hejdlöst över situationen och hur oförstådd han kände sig vara av lärare som han inte tyckte trodde på honom och hans berättelser. Han sa: -Det vore bättre om jag inte fanns, mamma. Dessa ord satte igång en ringklocka hos oss och vi har sedan dess kämpat för att han ska få en bättre tillvaro i skolan.
 
Redan andra skoldagen nu på terminen i 7:an så började det igen. Provokationerna, trakasseringarna och kränkningarna. När han kom hem på fredagseftermiddag var han upprörd och antydde “att allt fortsatte som vanligt igen”. Nu idag (söndag) så ringde det på hans mobiltelefon där han fick dödshot. Imorgon skulle de “slakta honom”, han skulle “dö”. På rasten skulle de göra upp bestämde X och de var Y och min son som skulle slåss. Spö skulle min son få och han skulle bli slaktad! Samtalet är inspelat och vi har faktiskt återigen gjort en polisanmälan.
 
Men vi undrar om vi nu gjort mera skada än nytta med detta. Förra anmälan resulterade bara tillfälligt till förbättring, allt var tillbaka till ruta ett innan skolan var slut för terminen 
Vi känner oss maktlösa och utlämnade till personer som anser sig “veta bättre”, de som anser att vi överdriver, till sådana som säger att de inget sett eller märkt samt de som säger att det arbetas mot mobbning men inte visar ett positivt resultat. Ska man verkligen acceptera vad och hur mycket som helst? Var går gränsen? De är ju vi föräldrar som märker hur pojken mår psykiskt när han är hemma i trygg miljö. På skolan håller han inne tårarna tills ingen ser.
 
Hur ska vi ställa oss till allt detta?
Vad ska vi göra?
Vad kan vi kräva av skolan och kommunen?
Kan skolverket påverka mera?
Skolbyte en gång till?
Vad gör man när ett barn är mobbad?
Bra mobbningsmetoder som verkligen fungerar.
 
Från en mycket trött Mamma 

SVAR PÅ FRÅGOR

Mobbningen är en grym metod för barn och ungdomar att markera sin ställning i gruppen. Genom att märka och stöta ut vissa kamrater talar man om att vi är på rätt sida och har de perfekta egenskaperna.  Offren är till för de ”starka” att befästa sin ställning genom att utöva makt. Men även de starka är svaga inuti!  

 Du ger en lång och smärtsam berättelse. Jag har kortat något. Din son har nu börjat i högstadiet. Redan i årskurs 3 bröt han ihop hemma och grät och berättade om att han var mobbad. Det säger mig att det fanns en verklig tyngd i problematiken. Det sitter nämligen långt inne, innan ett barn berättar om mobbning även hemma. Sedan har det fortsatt. Det finns ett misshandelsärende med bruten handled som resultat av mobbningen. Efter bara några dagar i årskurs 7 är det hela igång igen med full styrka. I sonens skola användes den så kallade Farsta-metoden i mobbningsarbetet. Ni klagar på den eftersom ni inte blir informerade om vad som görs och om något görs alls. Metoden kritiserades hårt 2007 av skolborgarrådet i Stockholm Lotta Edholm (fp), just för att föräldrarna inte hölls informerade. Skolverket fastslog för 8 år sedan att metoden strider mot läroplanen. Som barnläkare känner jag mig främmande för att arbeta i sådana här frågor med ungdomar, utan samverkan och information till föräldrar. Jag kan dock inte arbetssättet i detalj. Men i ett mobbningsarbete kring ett barn, där skolan inte har redovisningsskyldighet till föräldrar och barnet hur det går, behöver man heller inte bära skammen, när det inte görs så särskilt mycket.

  Nu är det så att sonen inte tycker, att det händer något som resultat av mobbningsarbetet i skolan. Hans perspektiv är ju viktigt att lyssna på. Han tycker inte att han får det gensvar han vill ha, när han berättar för lärarna och därför har han slutat och tala med skolan

 Det låter som ni bytt skola en gång redan och ni har nyss gjort en 2:a polisanmälan. Byta skola igen tror jag inte på.

I ett sådant här låst läge, då tiden går, nu ca 4 år, och mobbningen löper på utan att det blir någon förbättring skall ni göra en anmälan till skolverket. Där berättar ni om hela bilden av den mobbning som varit och med handledsfrakturen (ta med journalkopior), det inspelade mobiltelefonsamtalet och att Farsta-metoden användes som arbetssätt. Skolverkets kritik biter mycket bättre på en skola än en polisanmälan. Sedan kan ni använda skolverkets svar i arbetet att kräva åtgärder av kommunen och skolan. Det tar dock sin tid. Där kan den senaste polisanmälan göra verkan. Där finns ett inspelat samtal och en identifierad avsändare. Det bör hända något med det rätt snart. Polisen har fått ett användbart material för att agera.

Du frågar efter bra mobbningsmetoder. Tyvärr fungerar de flesta metoder som brandutryckningar. Jag skulle vilja se ett genomarbetat program för undervisning i årskurs 3 och 4 med grupparbete och rollspel kring hur mobbningen fungerar, samt förmedla en teoribildning till barnen varför vissa mobbar andra. Sedan skall man under hela grundskolan varje år återkoppla till vad man hade sagt i årskurs 3 och 4 och bygga vidare på det. Med en sådan grundplåt bör vi få mindre av mobbning.