Igår blev det yvigt.
Alkohol och att vara ledsen är ingen bra kombination. Vi hade lite fredagsöl på jobbet, sen gick vi vidare. Vi hamnade på Berns där det var nån slags t-shirt-vernissage. Det var även gratis öl och vin. Det känns idag vill jag lova.
Efter det obligatoriska jack- och väskstrulet tog jag en taxi hem.
När jag kom hem och efter jag gått min dagliga kvällsrond för att titta till barnen så satte jag mig i soffan.
Jag hade hoppats på att berusningen skulle döva mina känslor. Istället blev det tvärt om. Den förstärkte dem tusenfalt.
Så jag började gråta. Det tog liksom inte stopp. Jag grät sådär så hela kroppen skakade och hulkade som en barn.
Jag försökte sova, men det gick inte, för jag bara grät.
Så jag satte mig upp. Och grät. Och grät. Och grät.
Så jag gick ner och väckte min blivande ex-fru och hon sa till mig att gå och lägga mig. Hon var trött såklart och ville inte prata. Hon sov ju.
Så jag satte mig i soffan ensam. Jag tror jag grät i två timmar eller nåt. Jag ringde min fantastiska storasyster mitt i natten hon lyssnade på mig och tröstade mig så gott det gick.
Till slut var jag så utmattad att jag somnade i soffan med kläderna på.
I morse kom min dotter och väckte mig klockan halv sju.
Nu sitter jag och äter Hello Kitty-glass med barnen och kollar på Drutten.
Och gårdagen kunde inte kännas mer fjärran. Jag känner mig starkare idag.
Jag tror det är för att jag tillät mig att gråta ut i natt.
