Min blivande exfru har knycklat bilen.

Det var ju verkligen vältajmat.

Jag gissar att det kommer bli min uppgift att sträcka ut den.

Kul. Kul.

Jag vet att jag sa att jag inte skulle ta till alkoholen, men detta är ett undantag. Fast det är klart, man har ju läst om de där killarna som sitter på bänken. Storyn är alltid den samma:
– Jag hade fru och barn och ett framgångsrikt företag. Sen lämnade frugan mig, och affärerna blev lidande. Sen drack jag lite för mycket och förlorade ett par kunder, och… blev av med mitt boende… och ja… nu sitter jag här.

Själv sitter jag i en soffa i ett hus jag precis sålt och funderar lite på vad som är nästa steg. Klockan är två på natten. Min dotter vaknar med jämna mellanrum och skriker. Riktigt så där hjärtskärande. Och så hostar hon och klöks. Tror att det är baconfebern. Båda barnen har varit sjuka i flera dagar nu. Feber, spyor, ont i kroppen. Min dotter hostade precis upp en seg slemklump som träffade mig rakt i ansiktet/munnen. Är det OK att dricka alkogel? Eller är det inte för invärtes bruk?

En olycka kommer sällan ensam. Idag fick jag reda på att lägenheten jag kikat in var i en så kallad ”oäkta bostadsrättsförening”. Med andra ord är den inte ett alternativ. Den andra lägenheten jag kollat på har gått upp nästan en miljon i pris. Det är svårt att buda på treor, för man slåss oftast mot par med två inkomster. Själv har jag knappt en för tillfället.

Regnet låter som popcorn mot rutan. Och blåsten biter tag i rutorna så att det skallrar och knäpper i dem. Idag har varit en riktig jävla skitdag.

I morse var jag hos min revisor. Eftersom jag och min blivande exhustru haft vårt handelsbolag ihop så ville jag göra en snabb överslagsräkning för att se om det finns bärighet i bolaget. Att det finns pengar över för skatter och avgifter. Den bra nyheten är att det verkar göra det. Jag har jobbat som ett as hela året, tagit ut väldigt lie lön och låtit henne plocka de mesta pengarna för att jag misstänkte att hon eventuellt skulle komma att bli arbetslös i höst. Anledningen till min oro är att hon kanske inte direkt dragit in några pengar till bolaget. I alla fall inga pengar att tala om. Förra året deklarerade hon hela inkomsten från firman eftersom jag hade en anställning som omöjliggjorde det för mig att bedriva sidoverksamhet. Jag tyckte så klart att det var skit samma, med tanke på att vi har haft delad ekonomi.

Vi tog beslutet att det var lämpligast att hon erhöll lön om det skulle visa sig att hon var tvungen att gå arbetslös av olika anledningar.

Min blivande exhustru lämnade firman i slutet av juli. Och jag blev ensam bolagsman i handelsbolaget. Det innebär i praktiken att jag måste lägga ner bolaget innan årsskiftet eftersom man måste vara två bolagsmän i ett handelsbolag.

Min fru har plockat ut ett par hundratusen ur bolaget i år. Och jag har satt in motsvarande belopp på ett skattekonto för att täcka egenavgifter och skatter.

Nu finns det inga pengar kvar. Det jag har täcker nätt och jämt skulderna till Anders Borg. Själv är jag helt oförmögen att jobba, vilket innebär att det inte kommer in några pengar överhuvudtaget. Jag är livrädd att få samma reaktion som jag fått senaste gångerna jag föreläst eller levererat något till kund som jag inte känt att jag varit helt nöjd med. När de uttryckt missnöje ahr jag kännt mig fullkomligt värdelös. Det är svårt att vara positiv när man träffar folk när det enda man vill göra är att lägga sig ner och rulla ihop sig till en boll, gråta som ett barn och bara bli kramad.

Det finns ingen buffert. Varken på positiva känslor eller pengar.

Flera läsare har föreslagit att jag ska sjukskriva mig. Men det går inte för då måste jag betala min egen sjukpenning. Med pengar jag inte har.

Jag kan inte jobba för att jag håller på att gå rakt in i väggen, sakta men säkert och när jag försöker så blir det pannkaka av alltihop. Och med tanke på att nästan alla mina nya uppdrag som jag får in är på rekommendation så är jag inte bättre än mitt rykte är.

Sen var det allt det där med bostadssituationen. Jag kan inte köpa någon bostadsrätt eftersom jag inte kan uppvisa någon inkomst, och det är svårt att uppvisa en stadig inkomst från firman eftersom löneinbetalningarna gått rakt in på min frus konto.

Jag kan inte anmäla mig arbetslös eftersom jag har ett handelsbolag.

Jag lär inte få något lån till bostad om jag anmäler mig arbetlös. Min ersättning kommer bli extremt låg med anledning av att min fru tagit ut nästan all lön.

Moment 22. Råttan på repet.

Magontet igen.

När jag gick från revisorn och satte mig i bilen såg jag att min moster ringt. Hon hade lämnat ett meddelande på svararen där hon sa att hon tänker på mig. När jag lyssnade genom meddelandet brast det igen. Jag satt kvar i bilen och grät tills mitt lunchmöte knackade på rutan.

Med risk för att låta bitter så känns det som jag dragit det kortaste strået. Min fru har redan fixat boende i en stadsdel där hon förväntar sig att jag ska köpa en bostad. Hon har fått en fet a-kassa baserat på förra årets lön. Hon har helt enkelt sitt på det torra. Själv drunknar jag. Problemet är att startpriserna i detta område ligger långt över min budget. Om jag nu ens kommer få ett lån vilket är tveksamt då banken säkert kommer undra om den saknade bolagsmannen och säkert vill se de inkomster jag haft. Det känns lite orättvist, men med barnens bästa i åtanke så kan jag åtminstone inse att det är bra att i alla fall en av oss har det fixat för sig.

Jag kommer antagligen få magasinera mina grejer. Kuska runt mellan kompisar och försöka hitta tillfälliga lösningar för boende. Antagligen inte ens i Stockholm. Det kommer bli väldigt svårt att upprätthålla en vettig kontakt med barnen. Och jag som bara vill vara en bra pappa.

Just nu känns det som att hitta tak över huvudet är prio ett. Just nu fattas det bara att jag får baconfeber (svininfluensan) också. Det vore verkligen pricken över det berömda ”i”:et.

Jag måste sätta mig ner och göra ett flödesschema på det här, så att jag gör allt i rätt ordning. Tiden rinner mig mellan fingrarna.

Ibland tar livet verkligen i från tårna för att knocka en.

Jag är riktigt jäkla groggy nu.

Men jag tänker faktiskt inte bli uträknad.

Inte ännu i alla fall. Det är OK om man ställer sig upp på nio va?