Inget brutet. Det var bara en stukning.

Men man blir ju inte mindre rädd och orolig för det.

Fast den här gången gick det ju bra.

Dottern hade varit hur duktig som helst hos läkaren.

Belöningen för att hon var så duktig blev en hel påse med ZOO-godis.

Hoppas hon inte tror att det var en belöning för att hon nästan bröt foten.

Då kan det bli riktigt jobbigt det här.

1. Maja skriver:
   Oktober 11th, 2009 kl. 17:32 redigeraHej! Kanske du har skrivit om det, och jag har missat det, men ville ni båda skiljas eller “bara” en av er? Och varför skiljer ni er?

   Tack för en bra blogg och lycka till med allt!

   Svar: En bra fråga. Jag tror att det hela började med att jag nämnde att jag inte var riktigt nöjd med vårt äktenskap för ett och ett halvt år sedan när jag druckit ett glas vin för mycket. Ordet skilsmässa förekom nog. Sen var det tyst om detta ett tag. I somras kom diskussionen upp igen, och efter ett par timmars samtal bestämde vi oss för att det var så det fick bli. Inget bråk, inga hårda ord. Det hela var okomplicerat och inte speciellt känsloladdat. Vi är båda överens om att detta är det bästa för oss och för barnen.

2. Ami Fagrell skriver:
   Oktober 11th, 2009 kl. 17:45 redigeraFråga:

   Tycker du om rödbetor?

   Svar: Jag tycker väldigt mycket om rödbetor. Överhuvudtaget tycker jag mycket om rotfrukter.

3. Evelina skriver:
   Oktober 11th, 2009 kl. 17:48 redigeraFör det första vill jag säga att jag tycker att du verkar vara en otroligt bra pappa och en härlig person. Jag tänkte bara på en sak. Du som nu håller på att genomgå en skillsmässa, vad har du lärt dig av det? Jag tänker bland annat på vad du kommer att försöka göra annorlunda i nästa förhållande. Vilka ingredienser är viktiga för att ett förhållande ska funka även i vardagstristessen som trots allt infinner sig ibland?

   /Evelina

   Svar: Först och främst vill jag tacka för de snälla orden. Vad jag lärt mig? Att lyssna mer på min magkänsla. Jag tror att om det finns en sak som måste funka i mitt fall. Nämligen sexet. Gör det inte det så kan man likaväl bara lägga ner. Så enkelspårig är jag.

4. ceciliacece skriver:
   Oktober 11th, 2009 kl. 18:06 redigerahur ska ni dela veckorna med barnen?

   Svar: Vi ska köra varannan-vecka-linjen. 50-50 alltså.

5. Torbjörn skriver:
   Oktober 11th, 2009 kl. 18:13 redigeraEn övergripande majoritet av ditt livs samtliga blogginlägg (och då räknar vi inte enbart denna blogg) verka bestå av referenser till andra bloggare och företeelser inom ‘bloggosfären’. Hur kommer det sig att du förvandlats från en fritänkande Commodorefantast med dålig frisyr till en regelrätt bloggnarkoman, vad gick fel?

   Svar: Torbjörn var det va? Jag är fortfarande fritänkande. Jag använder ju Mac. Och frisyren är sämre än någonsin.

6. Traderahoran skriver:
   Oktober 11th, 2009 kl. 18:15 redigeraDet kommer väl bli en massa frågor om din skilsmässa här , så jag drämmer till med en helt annan typ av fråga…….Har du varit inne och kikat på min blogg?…..Om svaret är nej , kommer du att kika in på min blogg vid senare tillfälle?

   Svar: Ja. Och ja.

7. Fruns Hemligheter skriver:
   Oktober 11th, 2009 kl. 18:44 redigeraSåklart kommer detta handla om skilsmässa… Vad var det som tryckte ut det sista i relationen?

   (Jag befinner mig själv i ett mellanland och är nyfiken… Ska jag eller ska jag inte känslan. Kanske mer om där finns en gyllene regel… (barnslig fråga – jag vet))

   Svar: Man vet att man inte ska ha en kärleksrelation med varandra längre när man agerar mer mot sin partner som om han/hon vore en bror eller syster iställer för en älskare. Jag vet inte om man kan säga att det var en enskild händelse som fick relationen att gå i stöpet. Det var nog mer en långsamt process. Vi är väldigt olika, jag och min blivande exfru. Den attraktion vi till en början hittade i olikheterna blev till slut istället motsatsen till attraktion.

8. halvpint skriver:
   Oktober 11th, 2009 kl. 18:47 redigeraOkej:
   hur skulle du beskriva dig själv, med fem ord? tror du att svaret blir annorlunda om tex ett eller tre år?

   (jag vet att den är svår….jag ställer två lite snällare också )
   favoritbok? (alt författare)
   favoritlåt?

   Svar: Hur jag skulle beskriva mig själv? Hyperaktiv, rolig, positiv och väldigt känslosam. Kanske lite påfrestande emellanåt. Min favoritbok? Svårt. The tipping point av Malcolm Gladwell är bra. Favoritlåt? Svårt, gillar mycket. Men ”Hurt” med Johnny Cash är jäkligt bra.

9. Lola skriver:
   Oktober 11th, 2009 kl. 19:11 redigeraVad tar du främst med dig för lärdom(ar) av detta brustna förhållande? Så att det förhoppningsvis inte upprepar sig i framtida förhållanden? Såna sker tycker jag är viktiga att “analysera” när nåt så stort tar slut.

   Svar: Jag har lärt mig att jag inte lärt mig något alls om förhållanden. Men det jag VERKLIGEN lärt mig är hur det är att ha barn, och lärdomen av det är att steget att bli pappa är det största och bästa jag någonsin tagit.

10. Lola skriver:
    Oktober 11th, 2009 kl. 19:13 redigeraOj, haha, såg nu att Evelina frågat samma sak, förlåt.

    Drar till med en ny då: Har ni förberett barnen mer på flytten/uppbrottet än det där första samtalet du skrev om?

    Svar: Japp. Vi pratar mycket om våra olika hus. Att vi ska flytta och så har barnen varit i ”I”:s nya lägenhet flera gånger.

11. C skriver:
    Oktober 11th, 2009 kl. 19:29 redigeraEftersom jag lyckats räkna ut vem du är undrar jag, vet din blivande ex-fru om att du är ensamma pappan? I så fall,hur gick det till, pratade du med henne innan du startade bloggen eller fick hon reda på det efter ett tag?

    Svar: Ja. Det vet hon. Jag skulle aldrig blogga om detta utan att hon sagt att det är OK. Det är även därför jag bloggar ”anonymt”. De som räknat ut vem jag är har ju redan en relation till min på ett eller annat sätt, och det gläder mig att ni hittat hit. Också.

12. Anette skriver:
    Oktober 11th, 2009 kl. 21:04 redigeraJag hoppas att allt kommer att ordna sig på ett eller annat sätt.
    Kram Anette

    Svar: Tack!

13. VS skriver:
    Oktober 11th, 2009 kl. 21:15 redigeraVad var det du föll för hos “I”? Vad älskade du hos henne?
    (Varför jag frågar? Vet inte riktigt…tycker väl liksom att det hör till historien…)

    Svar: Jag föll för att hon är en tjej/kvinna som tar för sig. Hon har intigitet och är ganska lugn och sansad. Sen var det för en gångs skull hon som raggade upp mig, och inte tvärt om. Sånt gillar jag. Jag kommer skriva en längre postning om hur det gick till när vi träffades framgent. Fortsätt läsa så får du svaret på din fråga.

14. Sus skriver:
    Oktober 11th, 2009 kl. 21:54 redigeraJag har redan klurat ut vem du är…

    Svar: Så praktiskt. Jag vet också vem jag är. Och vem du är.

15. enki skriver:
    Oktober 11th, 2009 kl. 22:26 redigerahej,

    Jag har inga frågor. Jag hoppas bara att du och dina barn kommer att trivas i den nya bostaden och att ni finner lugn och ro.

    kjam E

    Svar: Tack. Det kommer säkert bli kanonbra.

16. Charlotte skriver:
    Oktober 11th, 2009 kl. 23:52 redigeraVad gillar du för typ av musik, exempel på band? (Ej då det vi redan fått smak av i filmklipp, hihi)

    Svar: Jag gillar allt som har en bra melodi och en stark refräng. Sen kan det vara hårdrock, punk, synth eller dansmusik. Det kvittar liksom. Favoriter för närvarande är Wolfmother, Danzig, Peter LeMarc, The Ark, Depeche Mode och hundra grupper till.

17. Renée skriver:
    Oktober 12th, 2009 kl. 9:20 redigeraKommer ni att fira jul ihop för barnens skull eller bryter ni helt och hållet?

    Svar: Vi kommer fira jul på varsitt håll.

18. Frågetecknet skriver:
    Oktober 12th, 2009 kl. 10:05 redigeraHej!

    Två frågor:

    1) I vilket område har du hittat din nya fina lägenhet?

    2) Om jag förstår det rätt så var det inte så länge sen du och ditt blivande ex startade ett företag ihop? Då antar jag att tanken var att ni fortfarande skulle leva tillsammans resten av livet. Vad hände? Själva skilsmässotanken måste ha kommit som en total överraskning? Eller är jag helt ute och cyklar?

    Lycka till med allt!

    Svar: Jag har köpt lägenhet i Årsta/Liseberg/Örby. Jag tror att en av de avgörande anledningarna till att vi insåg att vi inte kan leva ihop var hur vi jobbade ihop i vårt gemensamma företag. Det bekräftade mer än något annat att vi inte skulle leva ihop mer.

19. F skriver:
    Oktober 12th, 2009 kl. 10:21 redigeraHur länge var du föräldraledig med respektive barn? Och då menar jag inte “jag har ett flexibelt jobb och har jobbat lite mindre i perioder” eller “jag tar 10 veckor varje sommar med hela familjen”, utan helt själv med barnen och mamman jobbar.

    Svar: Jag var föräldraledig ett halvår med min dotter. Med min son har jag inte varit det alls. Ännu. Men jag planerar att vara det nu eftersom vi inte fått någon dagisplats till barnen ännu.

20. Lia skriver:
    Oktober 12th, 2009 kl. 11:23 redigeraVad är det godaste du nånsin ätit?
    
    Svar: Svår fråga. Jag har ätit mycket goda saker. Men jag minns speciellt en skaldjursrätt jag åt nere i Italien för flera år sedan. Den var helt gudomlig. Påminde lite om paella men ändå inte. Annars funkar alltid en riktigt vällagad plankstek.
21. Benu skriver:
    Oktober 12th, 2009 kl. 17:38 redigeraHej.

    Är i en liknande situation där min exfru lämnade mig för en annan man. Min fråga: Hur hanterar du söndagsångesten och ensamheten?

    Det är något jag för min egen del skulle vilja veta hur man gör.

    Benu

    Svar: Jag har inte varit ensam så mycket ännu. Vi flyttar ju inte isär på allvar förrän nästa vecka. Men jag är rädd för tystnaden och ensamheten. Eller rädd är kanske att udnerdriva, jag är fan panikslagen.

22. Fru Kaos skriver:
    Oktober 12th, 2009 kl. 20:21 redigeraFunderar du ofta på att odla skepparkrans?

    Svar: Jag HAR skepparkrans. Och en halt häst.

23. Tricia skriver:
    Oktober 12th, 2009 kl. 21:32 redigeraOm ditt ex skulle ändra sig och vill försöka lappa ihop relationen igen. Hur skulle du ställa dig till det? Vad jag förstår har Linda Skugges ex make flyttat hem igen. Inte helt ovanligt.

    Svar: Nej. Jag vill inte. Vi har gett varandra sju otroligt bra år. Nu är det dags att lämna det bakom sig. Jag tror att vårt beslut vi tagit nu är det tredje bästa i vår relation. Vilka de andra två besluten är tror jag att du kan räkna ut själv.

24. Emelie skriver:
    Oktober 14th, 2009 kl. 8:55 redigeraTack för en grym blogg, du är så duktig på att skriva! Tycker du det var jobbigt att ta av vigselringen, alltså kändes det som något definitivt slut på er relation? Jag har aldrig vart förlovad/gift så jag vet inte, man kanske inte ens har den på sig jämt?! Take care!

    Svar: Ringen är bara en symbol. Inget mer, inget mindre. Funderade på att sätta ut en annons på skoj på Blocket: 18-karats ring säljes. Bättre begagnad. Smårepig. Liten gravyr. Pris: Bud! Men så klart skulle jag inte göra det. Men att ta av ringen var helt okomplicerat.

25. ♥ ♥ ♥ bambi – gravid igen! ♥ ♥ ♥ skriver:
    Oktober 15th, 2009 kl. 18:07 redigera…”avslöja för mycket om vem jag är”… vet inte alla redan att det är du Klaus som skriver bloggen? Trodde att det var allmänt känt?

    Svar: Frågan är felformulerad. Men visst finns det en blogg som Klaus skriver. Jag tror den heter ”Tyskungen”. En ganska trist och platt blogg om du frågar mig.

Dottern trillade ner från lekställningen på dagis idag. De ringde vid tvåtiden och sa att hon gjort sig illa i foten.

Tydligen hade hon fallit handlöst ner ungefär 1.5 meter och landat illa. När jag kom dit efter en kort löpning (det är bara 250 meter dig från hemmet och jag satt hemma och jobbade idag) så såg jag hur lilla prinsessan satt på en bänk med sin söta Hello Kitty-mössa och grät och ropade efter pappa. När jag kom fram till henne satte jag mig på knä och frågade vad som hänt. Prinsessan berättade att hon inte kunde gå på foten och att det gjorde jätteont.

Jag tog av henne stövlarna och stumpan, och mycket riktigt så var foten jättesvullen.

När ”I” kom hem tio minuter senare tog hon bilen och dottern och åkte till akuten, de väntar fortfarande på röntgenresultaten. Men jag är ganska säker på att hon brutit något, stackarn.

Själv sitter jag hemma med lillprinsen och tittar på Pelle Svanslös och försöker skriva en recension av fyra dokumentärfilmer.

Och så väntar vi på ett telefonsamtal för att se om dottern kommer hem med gips eller inte.

Stackars lilla!

I natt satt jag och skrev. Klockan var runt två och jag var inne i vad man brukar kalla för ett flöde. Eftersom jag jobbar som frilansande skribent så måste jag skriva när andan faller på. Och när jag satt och plitade mitt i natten så hörde jag någon ropa på mig:

– Paaaaaaappaaaaa! lät det från övervåningen.

Först trodde jag att jag hört fel så jag fortsatte plita.

Men så ropade min dotter igen. Så jag gick upp. Och satte mig bredvid henne i sängen.

Det finns inget tillfälle i världen när min dotter är sötare än när hon är alldeles nyvaken. Sömndrucken. Där satt hon och såg så där lite småförvirrad ut, med stooooora ögon och sin lilla snuttekanin i handen. Hon hade så klart drömt om ett monster. Ett lurvigt GRÖNT monster som bodde under hennes säng. Så jag jagade bort det. Kröp ner med henne och så kramades vi en liten stund. Hon låg och tittade på mig med sina stora, bruna ögon och sen böjde hon sig fram. Och klappade mig på kinden med sin lilla hand. Stängde ögonen och somnade.

Det enda jag kunde fundera på var hur jag ska kunna ligga och kramas med henne på samma sätt när hon och hennes lillebror kommer sova i en våningssäng i min nya lägenhet.

Och hur tomt det kommer kännas varannan vecka.