26
Sonen: Pappa?
Jag: Ja?
Sonen: Puss på pannan!
Smack!
Där satt den!
Sonen: Pappa?
Jag: Ja?
Sonen: Puss på pannan!
Smack!
Där satt den!
Det har blivit ganska uppenbart för mig med de praktiska fördelarna av parskap. Att vara två är ibland en förutsättning för att saker och ting ska fungera. Det blev smärtsamt uppenbart i helgen då jag försökte lyfta och baxa in en 46-tums-TV i bilen. Och så är det morgonrutinen med barnen som tar ungefär dubbelt så lång tid som vanligt. Och ändå hinner man bara med hälften av det som ska göras. Då önskar man att det vore en förälder till i rummet.
Barnen saknar oftast den som är frånvarande mer. Å andra sidan ger de mer kärlek till den som är närvarande. I morse hade vi pusskalas. Det pågick i ungefär tio minuter. Det var faktiskt första gången för mig, och det var ruskigt mysigt. Ungarna tävlade om vem som kunde håva hem flest pussar. Min son, som precis börjat lära sig att prata i tre och fyraordsmeningar körde denna mening kanske tio gånger idag:
– Pappa, vet du en sak?
– Nä, sötis!
– Jag älskar dig!
När man hör de där orden så viker sig liksom benen under en och hjärtat slår ett par extra slag. Extra hårt och extra intensivt.
På onsdag är det ”överlämning”. Jag är orolig för hur mycket jag kommer sakna barnen.
En hel vecka utan dem. Så länge har vi inte varit ifrån varandra sen, ja… aldrig.
Tortyr!
Allt om Barn, 105 44 Stockholm, Telefon: 08-736 53 00, © Allt om barn i Stockholm AB
Produktchef: Susanne Németh Tf Chefredaktör: Ninni Schulman Ansvarig utgivare: Allt om barn i Stockholm AB