Det är något speciellt med barnen på morgonen. När de är helt utvilade och lite sömndruckna.
Jag vet inte vad det är. Men det är något i deras ögon som gör mig så oerhört lycklig och glad att leva. Dom är så fulla av energi och man riktigt ser hur det lyser av nyfikenhet inför vad dagen ska erbjuda.
Varje dag är ett nytt äventyr för dem, det syns verkligen.
Idag satt sonen i mitt knä en lång stund och vi tittade på Dora tillsammans.
Han snurrade min lugg med sitt lilla pekfinger samtidigt som jag klappade honom på magen.
Plötsligt ställde han sig upp och tittade mig rakt in i ögonen och det kändes som såg såg rakt in i mitt hjärta.
Sen plockade han ut nappen ur munnen och gav mig en rungande puss på munnen.
Satte sig ner i mitt knä igen, placerade nappen i munnen igen och handen i mitt hår.
Det hela tog max tio sekunder.
Antagligen de bästa tio sekunderna på hela dagen.
Imorgon hämtar “I” barnen.
Det gör ont i magen när jag tänker på hur det kommer vara att vakna utan dem i en hel vecka.
Äta frukost ensam.
Usch!
