Idag gick jag till dagis med mitt hjärta i händerna.
Min dotter reagerade så här när hon såg mig.
Om hon var glad för att se mig så kan jag inte ens försöka klä mina känslor i ord.
För det finns inga ord som räcker till för att beskriva den explosion av lycka jag kände inombords.
Det är löjligt att ens försöka.
För det här är bara ren och oförställd glädje.
Det är så gott att få känna den.
Jag är världens lyckligaste man.
*bilden är nu maskad på allmänt önskemål*
November 5th, 2009 kl. 8:41
aldrig känner man sig så älskad och efterlängtad som då…..
November 5th, 2009 kl. 10:35
Hej påå dig Klaus!
Vad härligt. Njut nu och ha det så mysigt med kidsen.
November 5th, 2009 kl. 11:51
Hörrö. Bara för att du fått exfrugans tillåtelse att lägga ut bilder på dina barn innebär det inte att du får lägga ut bilder på resten av barnen i förskolegruppen.
Vissa barn kan tex. vara gömda…asylsökande och så du vet..inte jättebra att lägga ut dem på nätet då.
//förskolläraren
November 5th, 2009 kl. 12:01
Linda: Tänkte inte på det. Men går verkligen barn som är gömda på dagis? Det låter märkligt. Men säger du det så.
November 5th, 2009 kl. 13:11
PUL på dig. allvarligt så finns det tyvärr barn som har skyddad identitet i t. ex vårdnadstvister och dylika hemskheter som vuxna utsätter barn för. Sedan ska man alltid ha föräldrars medgivande vid publicering av bilder. Nu känner jag mig som en Lutersk glädjeförstörare.
November 5th, 2009 kl. 14:41
Maria: Ingen fara, jag ska tänka på det i fortsättningen. Svårt det där när man fotar i offentliga miljöer överhuvudtaget.
/Klaus
November 5th, 2009 kl. 14:49
Gulle dig! Vilken här bild! Och vilken ömsesidig glädje. Jag ler hela jag!
November 5th, 2009 kl. 22:41
Är faktiskt tom så att föräldrar får skriva på , på dagis, att det är ok att deras barn fotas av personalen och att bilderna hängs upp på dagis etc. Som sagt, kan vara barn som tyvärr är gömda
November 5th, 2009 kl. 22:41
..glömde att säga att bilden trots allt är underbar
November 5th, 2009 kl. 23:11
Bilden är maskerad / blurrad nu
/klaus
November 8th, 2009 kl. 2:04
jag börjar nästan gråta när jag ser denna bilden! jag hoppas aldrig vårt barn behöver råka ut för en skilsmässa, så hemskt att bara träffa sin mamma/pappa varannan vecka! nu menar jag givetvis inte att ni har gjort något fel, är själv skilsmässobarn och anser att mina föräldrars skilsmässa var det bästa för min barndom, men ändock berör det mig, detta att din dotter och son inte kan träffa sina föräldrar som vanligt. hur man än vrider och vänder, kommer barnen i kläm. hoppas att de acklimatiserar sig till det nya snabbt, och snart kan se fördelar med ert nya liv. ha nu en underbar vecka förresten!
November 8th, 2009 kl. 6:21
[...] Ensamma pappan om glädjen att ses igen [...]