Jag har varit dålig på att blogga här under en vecka.
Det finns flera anledningar till detta. Den största anledningen är att jag flyttat. Igår körde jag de sista sakerna från huset och det var en lättnad. Jag har kört saker stötvis från huset till min nya lägenhet. Nackdelen med att göra så är dock att så fort det känns som att man börjar få lite ordning i kaoset så fylls hallen på nytt av flyttkartonger och ICA-kassar med osorterat skit.
Det känns som en långsam golgata som aldrig tar slut.
En förflyttning som ständigt pågår.
Dessutom hade jag barnen i en vecka fram tills igår. Det var minst sagt en utmaning att se till att de inte skadade sig eller nåt annat i lägenheten. Kom på sonen när han stod och måttade med ett vattenpass mot min nya TV. Det har ständigt varit något som legat framme som potentiellt har kunnat skada barnen.
Det är ett under att inte fler saker gått sönder. Egentligen var det bara en tumstock som Malcolm bröt sönder i småbitar.
Jag har packat upp saker fram in på småtimmarna varje dag förra veckan. I säng vid två-tretiden. Upp och till dagis med barnen vid åttasnåret.
Jag var på IKEA sammanlagt sju gånger förra veckan och har spenderat över 10.000 kronor.
Att gå på IKEA med barnen är ungefär lika enkelt som att placera ut flyktingbarn i Vellinge.
Jag är helt slut. Flytten har tagit över två veckor in alles.
Just nu försöker jag jobba undan en massa grejer som skulle varit klara för över en vecka sedan.
Det är nog rättvist att säga att min uppsyn är en smula stressad och splittrad just nu.
Men jag ser tunneln i ljusets slut. Det är bra.
Det här blir bra. Det här blir bra. Det här blir bra.
Detta är min nya mantra.
November 26th, 2009 kl. 17:24
Jag läser din text och det känns lite som en varningslampa börjar blinka i mitt huvud, men jag blundar för det så gott det nu går.
I vinter- våren som kommer ska jag aklimatisera mig och barnen till varannanvecka-liv i ett av Malmös mindre snygga områden, jag har också tänkt ta dubbla poäng på uni. samt jobba en del med mitt lilla hobbyföretag. Kanske ska sänka ambitionen redan från början.
Här hos mig planeras separation just nu. Kanske har jag en lägenhet från 1 Januari, då blir det allvar på riktigt. Just nu är jag i nuet. Vi har inte ens berättat för barnen, väntar med det tills vi har något konkret att berätta. I och med att vi inte berättat för dem så väntar vi med att berätta för andra närstående också.. Det kan bli en intressant jul.
Som väl är är vi inte osams, utan märkligt sams även om det är jag som vill gå. Anledningen är samma som jag tror er var, allmän opassningsförmåga i kombination med saknad sexuell kemi. Jag hoppas verkligen jag gör rätt nu, skulle så gärna vilja få det bekräftat.
Jobba på!! Såklart det blir bra, eller hur!
November 27th, 2009 kl. 14:29
Jag hörde ett mantra förra veckan som jag tror du skulle kunna adoptera. “Nu blev det såhär och det blev också bra”
För allting blir ju inte alltid som man har tänkt sig – men det betyder inte nödvändigtvis att det är dåligt för det! Lycka till med resterande delar av flytten!