Igår dracks det en del. Hot Shots bland annat. Det har jag inte gjort sen början/mitten på 90-talet.
Efter föredraget på Rotary (med en publik med åldersgenomsnitt på 70 bast) så kände jag mig inte riktigt sugen på att åka hem till en rörig lägenhet.
Samtidigt kände jag mig väldigt, väldigt ensam.
Lämnade ju barnen till ”I” i onsdags och som nyseparerad singel så började jag desperat scrolla igenom min telefonlista. Klockan 21.30.
Jag insåg snabbt att jag har ungefär NOLL vänner som inte har barn eller som det av någon annan anledning är helt omöjligt att ringa klockan halvtio på en torsdag.
I panik insåg jag att jag ju faktiskt inte har några vänner. Fysiska vänner alltså. Eller några har jag, men de bor i andra delar av landet. Malmö, Karlstad, Växjö.
Jag har en jäkla massa Twitter och Facebook-kompisar. Men i verkliga livet så är det dessvärre mer sparsmakat. När jag satt där med min iPhone och skrollade igenom kändisnamn och nummer som jag samlat på mig genom åren. Från Babben till Måns Mums-mums Zelmerlöw. Men inga riktiga vänner. När jag insåg detta blev jag faktiskt riktigt jävla ledsen. Ledsen och ensam.
Så jag gick till kontoret och som tur väl var så satt tre av mina kontorskompisar där.Jag tjatade på dem tills de gick med ut och tog en öl. Samtidigt så la jag ut en fråga på Twitter om nån ville ta ett glas på Malmen på Söder.
Och det var det! En jättetrevlig (och väldigt lång tjej) stegade in 30 minuter senare. Vi hade sjukt trevligt. Trots att vi aldrig träffats tidigare. Och trots att hon är över 10 år yngre än jag.
Och så fick jag en gonattpuss också. Jag fick stå på tå.
Och plötsligt kände mig inte riktigt så ensam längre.
November 27th, 2009 kl. 18:51
Står man på tå när man ligger ner…?!
November 27th, 2009 kl. 19:17
Långa tjejer är svaret på all ensam längtan.
November 27th, 2009 kl. 19:18
Visst är det lite läskigt det där… känner igen mig…Här gär man runt och tror att man har ett stort socialt nätverk men när det kommer till kritan så finns de inte där när man verklgien behöver dem…
/Liv
November 27th, 2009 kl. 20:08
Hot Shots, ja det var längesedan. Jag tror att det är ganska vanligt att man får försöka hitta nya vänner. Många kan ju vara gemensamma bekanta till er båda, eller mest hennes vän och då blir det lite svårare att hålla kontakten. Jag kan känna igen mig lite då jag inte är bosatt i Sverige och vi inte bor nära varken min familj eller min makes familj. Inga barndomsvänner har jag ju här heller, och av de vänner jag har är det ytterst få som är riktigt nära vänner, sådana man kan ringa närsomhelst och som man kan lita på. Däremot har jag ju många ytligare bekantskaper och vänner som bor runt om i världen.
Kul att du träffade en ny vän/inna iallfall!
November 27th, 2009 kl. 21:51
Det där med ålder.. Jag hade en relation med en man som var 34 när jag var 19, han hade iofs. inte barn men hade ju lite mer än jag bakom sig i alla fall.
Vi hade kul, bra utbyte i flera år faktiskt.
Tänker bara att du ska sluta räkna år, det är verkligen inte viktigt.
Och, det är ju mycket svårare att hitta bra kompisar än ligg, det är synd.
November 27th, 2009 kl. 22:34
Hot shots? Finns de fossilerna kvar i en bar?
November 27th, 2009 kl. 23:23
Ähh det vet du väl att du kan ringa när du vill….
Småbarnsförälder som man är så är man alltid vaken
Fick du ligga?
November 28th, 2009 kl. 14:46
Hej!
Har följt din blogg ett tag på avstånd och älskar ditt sätt att skriva.
Just nu står jag på kanten och vågar inte riktigt hoppa, om man säger så.
Har du några tips till någon som är i begrepp att ha det stora jobbiga samtalet med sina barns pappa? Hur gör man? Hur säger man?
Jag har inga nära vänner som skiljt sig, men de ytliga vänner som gjort det har också känt sig väldigt ensamma till en början men sen har de hittat andra människor i samma sits. De verkar finnas där man minst av allt anar det, och verkar bygga nya nätverk där de verkar ha stor glädje av varandra.
Vet inte om det är någon tröst?
November 28th, 2009 kl. 18:49
Underbart!!! Hoppas du får stå på tå flera gånger!
December 3rd, 2009 kl. 14:25
Hej!
Ställer samma frågor som “T” då jag är i samma situation. Tacksam för svar
Ensam är du inte, bara att höra av sig när allt känns trist och ensamt
Ha en bra dag!
Kram Linn
December 12th, 2009 kl. 21:13
Där har jag också vänner, samt Umeå – inga dit jag fick mina flyttkartonger i veckan