Det här var ju skitenkelt. Med barnvakt alltså.

Det satt en äldre, grånande herre på en parkbänk utanför där jag bor. Han var iofs lite skitig och luktade kiss men han verkade trevlig. Ja, förutom de där fängelsetatueringarna han hade då. De var lite obehagliga. Speciellt eftersom de var på thailändska. Han hade ju skägg och barn tycker ju skägg är festligt, han påminde lite om jultomten. Tydligen hade han varit sprutnarkoman tidigare och hade två pedofildomar, men han lovade att han hittat tillbaks till ett normalt levende, och jag utgår ju från att man ska kunna lita på folk.

Jag menar, var är världen på väg om vi inte kan lita på en helt okänd man som bär omkring på allt han äger i en påse? Dessutom var han prisvärd (för att inte säga rent billig). Tre flaskor Rosita är ju klart överkomligt. En bra referens hade han också. Hans polare Franke som satt bredvid hade bara bra att säga om “Styret” som den blivande barnvakten tydligen heter. Konstigt namn va? Men lite intressant, undrar hur hans föräldrar tänkte?

Kul också att han trodde på gud så mycket också. Folk som brinner för gud är ju alltid trovärdiga.

Eller så gjorde jag inte alls så. Utan fick kontakt med ett företag som heter “Barnakademin” via bloggen här.

De mailade mig direkt idag och presenterade ett bra och vettigt upplägg med en kortare inskolning så barnen känner sig trygga.

Så slipper de ju “Styret” också.

Även om han såg ut lite som en jultomte.

För en halvtimme sen hade jag en väldigt snygg röd vas.

Med betoning på hade.

Tydligen gillade ungarna inte den för de skickade den till sällare jaktmarker.

Vi fick den i bröllopspresent av en vän. Jag fick den efter vi särat på oss då vännen var mer min än ”I”:s. Denna vän och jag har inte umgåtts på nästan två år pga en olycklig händelse som nästan dödade vår vänskap. En vänskap som nu är på väg att lappas ihop sakta men säkert.

Nu har vasen i alla fall gått i kras, precis som äktenskapet.

Lite symbolist är det allt.

Och tragikomiskt på nåt sätt.

Idag skrev jag en ny krönika i Smålandsposten.

Precis som jag gör varannan måndag.

Denna gång handlar det om nätdejting. Klicka här för att läsa den.

Det är värt klicket. Jag lovar!

Blogghoreri, ja jäklar. Det har jag ägnat mig åt mycket i mina dagar.

Och fått mycket skit för av vissa som känt sig lurade att länka till mig.

Idag är det min gamla kompis och blogghoran William Witsman som begagnar sig av metoden.

Och det ska så klart premieras. Speciellt eftersom det aldrig är någon som länkar hit.

Så gå in och kolla på den här bloggen. Han är rätt patetisk i sina försök att få uppmärksamhet, men samtidigt lite söt.

William. Min vän. Som länkar.

Det borde flera göra. Lite oftare. Länkkärlek är den bästa kärleken.

PS. Detta är inte på något sätt ett försök till blogghoreri, men en länk kanske genererar en länk tillbaka.

DS.

Idag är det VAB som gäller. Malcolm hostar så mycket att han hostar upp slem. Igår var andra gången. Så han får stanna hemma. Och då kan ju Stella likaväl stanna hemma också. Så han har nån att leka med. Idag skulle jag:

A) Skriva fem recensioner på iPhoneappar.
B) Göra en massa marknadsföringsmaterial till Isodieten.se

Vi får se vad som hinns med. Så är det att vara småbarnsförälder.

Host och kräkt. Host och kräks.