Idag har jag inte varit nån bra pappa. Inte alls faktiskt.
Jag har skrikit på barnen. Oavbutet. Tagit lite för hårt i dem. Inte lyssnat när de pratat med mig.
Jag hade en deadline, för min viktigaste kund. Hade jag inte levererat så vet jag att jag tappat dem.
Så jag har jobbat, och låtit ungarna gå bananas i lägenheten. Det såg ut som kriget när jag tittade upp från mitt indesign-dokument.
Jag blev arg. Dagen började dåligt, och eskalerade till att bli ännu sämre.
Så jag skrek. Och barnen grät. Och skrek tillbaka.
När det var lunch vägrade lillkillen äta. Jag hade fixat hämtmat från ålderdomshemmet som ligger rakt över gatan. Lätt-tuggat!
Sonen matvägade. Så klart.
När jag var färdig med mitt så insåg jag att det skulle ta flera timmar att städa upp den röra barnen orsakat. Det såg ut som en tromb gått genom rummet.
Så jag försökte först göra det till en lek att städa tillsammans. Fick inget gehör.
Sen gick jag över till hot. Inget gehör.
Till slut sa jag att jag skulle slänga alla leksaker som låg på golvet. Inget gehör.
Då tog jag båda barnens gosedjur och slängde ut dem i snön (jag tog in dem lika snabbt när de inte tittade) och sa att de skulle få ligga där och frysa tills de hjälpt mig att städa upp. Kände mig som en jävla sadist.
Inget gehör. Men massor av gråt och arga, aggressiva utfall mot mig. Mest mot mitt mellangärde. De når ju inte högre dom små liven.
Så jag städade. I två timmar. För imorgon kommer barnvakten, och man vill ju inte att det sociala ska komma för att lägenheten ser ut som en kvart.
Tandborstning. Återlämning av gosedjur. Kramar som jag mer än gärna utdelade.
Nu har jag passat på att dammsuga lite. Det rasslade ordentligt i slangen, och jag bryr mig faktiskt inte om vad jag berövat dem från. Är det tillräckligt litet för att få plats i ett dammsugarmunstycke så är det inte värt att spara. Tror att jag kanske dammsög upp min vigselring också. Skit samma!
Nu ska jag sova. Efter jag sorterat den enorma klädhögen på min säng. För annars vet jag att mina barn kommer sova i den inatt.
För de kommer att krypa in till mig inatt. För att kramas och bli kompis igen.
Som jag ser fram emot det. En kram. En puss. En klapp på kinden.
Det kommer så klart bli bra igen. Men idag tycker jag lite mindre om mina barn än vad jag brukar göra.
Idag har jag varit en riktigt dålig pappa. Men jag tänker mig att morgondagen ska bli bättre. Det måste den.
