Lillasyster har varit en spillra av sitt lilla jag hela dagen. Kräkfri, dock.
Magsjuka och små barn är en värdelös kombination. Oron gnager i
mammahjärtat hela tiden. Uttorkning av en 9-kiloskropp går fasansfullt
fort. Kissa lite, snälla lilla gumman. Och den som uppfann apotekets
vätskeersättning skulle jag vilja prata lite med. Smakar gammal räv.

Lillebror avslutar en gourmetmiddag bestående av Ideal-makaroner
och microvärmda ICA-köttbullar. Wow. Vahettere? Tallriksmodellen?
Never heard of.

Han tvättar händer och liten ketchuptrut i badrummet.
Jag: Vad säger man är man ätit då?
Lillebror: OjojOJ!
Kan bara hålla med.

Exorcisten kan slänga sig i väggen. I give you – Lillasyster!
Man borde vara luttrad i magsjukesvängen efter fyra barn,
men i natt har yngsta prinsessan slagit alla rekord. Urk.

Lillasyster har magsjuka. Bloggen får vila lite.

Vid frukostbordet:
Lillebror: Mamma! Nam-nam!
Jag: Vill du ha frukost?
Lillebror: Mm. Nam-nam!
Jag: Vill du ha en smörgås?
Lillebror: (irriterad) Neje mamma! NAM-NAM!
Jag: Eh… (försiktigt) Yoghurt?…
Lillebror: (nöjd) Mmm! Nam-nam.

Jaså – nam-nam. Varför sa du inte det?

Lillasyster kommer ha en grym träningsvärk i morgon. Hon tillbringade
en kvart sittande i duschen märkbart frustrerad över det faktum att man
inte kan ta fast vattenstrålarna. Men tjejen ska ha medalj för enträgna försök.

Maken gjorde en välgärning idag. Kom hem och avlöste mig på lunchen för att
jag skulle få smita iväg med min rara väninna K.
Vi lunchade – utan att jag plockade upp mat från golvet, fick skära maten i minimala
bitar eller torka kladdiga fingrar.
Vi pratade – utan att jag en enda gång blev avbruten av en arg/ledsen/frustrerad/
glad men påhittig/snorig unge med behov av akut assistans.
Vi promenerade genom stan – utan att behöva stanna och förhandla med små
viljor av stål om riktning och tempo.

Tänk. Det är så här det känns att vara vuxen.

Vem f-n hittade på påslakan utan öppningar upptill?? Gahh!

Storebror, Lillasyster och jag drog iväg på förmiddagen för att titta på
Storasysters tävling. En dryg timme i bil. Hade laddat med Lillasysters
gosetrasa i baksätet och tydligt instruerat Storebror att han skulle pilla
in den under hennes haka när hon somnat. Allt för att undvika nackspärr
hos den lilla damen. Hon somnade. Han pillade. Allt frid och fröjd.

Vid ett av mamman uselt planerat blöjbyte innan hemfärd lyckades
Lillasyster med konststycket att kissa på gosetrasan. Skit. Sådedes fanns
inget att pilla in under hakan på hemvägen. Vi gav oss iväg hemåt. Lillasyster
somnade omgående. Efter bra precis 45 minuter säger Storebror i baksätet:
Mamma, jag har kramp.
Jag: Kramp? Var då??
Storebror: I armen. Jag har hållit i Lillasysters huvud sen vi åkte..

Min hjälte. Världens finaste Storebror.

För några veckor sedan bytte Storasyster gymnastikgrupp. Från RG
till UT. (Rytmisk gymnastik – Ungdomstruppen) Idag var det dags för
första trupptävlingen. Igen konstaterar jag – det är nåt fel på mig. Samma
sak vid varje uppvisning/tävling/avslutning eller liknande. Jag kan inte
titta på min dotter utan att gråta. Hon är så duktig. Så vacker.
Så liten och så vuxen. Lilla stora fina unge.

Bronspeng blev det minsann. Duktiga tjejer!