Pappan tänker sig ett rallysnabbt blöjbyte på Lillasyster.
River av en kissig Up&go i badrummet.
Lillasyster tar sats och ränner iväg.
Ut i hallen.
Där hon bajsar på golvet.

Trevlig Valborg, kära läsare!

Smärta är…
att stappla in i hallen efter en sinnessjukt stressig dag på jobbet
och mötas av en Liten Bror i hallen. Han tittar på mig och säger
på truligt treåringsvis “Jag inte um dig mamma!”
(Jag tycker inte om dig mamma)

Kärlek är…
När den treårstrotstrulige Lillebroren hämtar den längsta sagan
i bokhyllan. Sätter sig tillrätta i mitt knä med skrynklig pyjamas
och kaninen under armen. Och lyssnar och lyssnar. Och myser.

Så lagar man ett trasigt mammahjärta.

Lillebror och Lillasyster badade efter middagen.
Det låg 18.967 riskorn under köksbordet så jag hade lite att stå i.
Glada tjut från badrummet.
Ännu gladare tjut.
Gapflabb.
Började ana oråd.
Jodå. Glädjen hade en enkel förklaring.
Badvattennivån hade sjunkit betänkligt
till förmån för vattennivån på golvet.
Tänk vilka påhittiga skitungar älsklingar jag har.

Jag: Vad har ni gjort i skolan idag?
Storebror: Vi var till skogen och letade saker.
Jag: Vaddå för saker?
Storebror: Vi skulle hitta en hundbajs.
Jag: ??
Storebror: Japp. Och ett granbarr.

Ett granbarr i skogen.
Grym utmaning.
Bajset väljer jag att inte kommentera.

Vi tittar på bidragen till Melodifestivalen.
Ett ylande USA-inspirerat inslag med en svallande blondin
har filmats i ett gigantiskt hus. Bilden sveper över ett
trapphus som ser ut att leda ända till himlen.
Storebror: Hoppas hon har hiss.

Storebror har haft fotbollscup i helgen.
Jag tror inte att nån frös ihjäl, men helt säker är jag inte.
Lillebror följde med och tittade på morgonen.
Han struntade dock blankt i själva fotbollandet.
Större delen av tiden använde han till att oroa sig över
det faktum att Storebror inte hade nån jacka på sig.
Sötnöt.

Vi var på dop idag.
Mina döttrar och jag.
Det var en liten A som döptes.
Med stora, blågröna, förundrade ögon betraktade han spektaklet.
I en kyrka så isande kall att det ångade om det varma dopvattnet.
Han såg nöjd ut. Log överseende när prästen hissade honom i luften.
Det är nåt med den ungen.
Yngst i en hisnande syskonskara är han lugnet själv.
Han blir något stort.
Kom ihåg var ni läste det först.

Vi hade visst slumrat till lite.
Gosat till oss i den medgörlige 2,5-åringens lättsamma humör.
Den dök upp som en finne på näsan dagen före studenten.
Ilsket röd, svidande öm och högst ovälkommen.
Jag pratar om treårstrotsen.
Eller TreårsTrotsen, snarare.
Den förtjänar stora bokstäver.
Den liksom skriken en i öronen.

Utbrottet vid middagsbordet höll på att knäcka hela familjen.
Hade man frågat runt bland syskonen hade formuleringen
“Bortskänkes mot avhämtning” troligen legat högt på topplistan.

Nu sover han sött i sin säng bland nallar, kaniner och snuttar.
Den finaste Lillebroren som finns.
Allt är förlåtet.
I alla fall tills nästa utbrott.

Lillasyster kommer ut i köket med Storebrors cykelhjälm på huvudet.
Den passar inte.
Tydligen.
Damen är arg som ett galet bi.
Sliter av sig hjälmen.
Kastar den på golvet.
Och sparkar på den.
Barfota.
Smart.
Det gör ont. Skitont.
Argbiggan bryter ihop och dunkar pannan i kylskåpet.
Utan hjälm.

Molnen lättar en aning.
Solen kämpar sig fram.
Spänningen släpper sakta och det blir lättare att andas.
Tack vänner för ord som värmer som vårsolen.
Idag har jag skrattat igen.