Nu tar bloggen semester en vecka.
Ut på äventyr.
Var rädda om er så länge.

Kramen, Gabriella

Jag: Lillebror, vill du har den eller den tröjan på dagis?
(visar fram två olika tröjor)
Lillebror: *pekar* Den!
Jag: Ok, den randiga.
Lillebror: Men mamma! Det är en jegnbågstjöja!

Åhå.
En regnbågströja.
Naturligtvis.
Och du är skatten vid regnbågens slut, älskade knallhatt.

Dagens sötaste:
Lillasysters näsa med ketchup på efter middagen.

Finaste Moster har hälsat på.
Det är helt galet att hon bor 50 mil bort.
Vi skjutsade henne till tåget på eftermiddagen.
Det tyckte Lillebror var en skitdålig idé.
Surade en stund i baksätet och drog sedan till med:
“Jaja. Hon kommej tillbaka på måndag.”

Jag önskar att han hade rätt.

Lillebror lekte efter frukost.
Traskade runt i rutig flanellpyjamans med
Spidermankeps på huvudet och en svart
plastportfölj i handen.
Pratandes för sig själv.

En vanlig dag på kontoret.

Vinterskor till Lillebror och Lillasyster.
Nästan gratis.
Inte.
Skönt att slippa fundera över vad man ska
göra med pengarna resten av månaden.

Tröstar mig med att båda Grynen gick runt i
kängorna hemma – med yllesockar i – i två timmar
och såg ut att platsa på vilken catwalk som helst.
Här fryser ingen om fötterna.

Jag har fått bloggens finaste recension.
Någonsin.
Signaturen Zionezze skriver: “…Dessutom var det ditt underbara
sätt att beskriva kärleken till dina barn som fick mig att längta
efter egna, o nu sitter jag här o snusar bebis”.

Känslan är makalös.
Att kärleken till mina mirakel - mina fantastiska, galna, underbara,
enerverande, strålande och oändligt älskade ungar - kan få någon
annan att förnimma livets största magi.

Innerligaste lyckönskningar till dig och din bäbis, Zionezze.

Jag vecklade upp en galet flugsvampsmönstrad tröja framför
Lillebror. Han betraktade den i två sekunder under tystnad.
Lillebror: Men mamma. Det däj äj jättejättegiftiga flugschvampaj.
Jag: Eh… Ja?
Lillebror: Man fåj INTE ta i dom om man inte haj jobbajhandskajna på!

Morgondagens utmaning: Få på sig den nya tröjan med jobbarhandskar på.

Raraste ni!
Sitter med en tår som larvar sig i ögonvrån när jag
läser era underbara kommentarer till inlägget nedan
om vem jag är.
Tacktacktack!

Just nu är jag sällsynt stolt över att vara just jag.

En cyberkram till alla PMS:iga, nersnorade, vildsinta,
halvprilliga, gapskrattande, toviga väninnor.
Och alla andra också.
Alla ni som är er själva och är stolta över det.
Go girls

Lillasyster och Lillebror står i hallen påklädda
och redo att ge sig iväg till dagis.
De iakttar sin virriga mamma som strular runt
och plockar ihop väskor, nycklar och vantar.
Lillebror: Mamma.. Jag äjkar dig.
Lillasyster: Ja me – pappa!

Vi tackar för att kärleken fördelas lika över de ömma föräldrarna.
Vi älskar er, små rättvisemärkta knallhattar.