Lillebror och Lillasyster har varit hemma idag.
Planeringsdag på dagis.
På eftermiddagen kommenderade mamman att datortiden
och TV-tiden för dagen var förbrukad. Detta faktum medförde
vissa bekymmer för Lillebror som hade lite svårt att hitta på nån
lämplig lek att fördriva eftermiddagen med.
Efter en stund kikade jag ut i allrummet.
Lillebror kom precis dragande med Lillasysters gamla lära-gå-vagn.
Mitt på golvet vände han den upp och ner.
Och strök sedan undersidan med Lillasysters strykjärn.

Borde jag vara orolig?

Farmor: Men Lillebror vad du har blivit stor!
Lillebror: Japp. Jag har tränat och tränat och tränat…

VM i lampsladd kommer ha en given segrare.

Ett par dagar utan dator väntar.
Så att ni inte tror att jag lagt av.

Tre timmar tillsammans med min finaste.
Vid ett bord på ett café satte vi ord på livets stora prövningar.
Hittade ljus i novembers svartaste mörker.
Skrattade med varandras glädje och provade svåra tankar.
Vandrade mellan små vardagar och stora liv.

Hon blir frisk.

Vi reste oss upp för att gå, och min finaste fick fatt i ett långt
hårstrå på insidan av sin kappa. Långt, lite vågigt.
“En relik från förr.”
Skratt i allt det svåra.
Glädje och liv.
Käraste.

Utvecklingssamtal med Storasyster.
Hon är så klok.
Så stark.
Så empatisk, intensiv och storslagen.
Och så pyttigt och hjärtslitande liten.
Som man är när man precis ska fylla 15 år.

Hon är kärv.
Ilsk.
Vrång.
Snarstucken.
Och..
kärleksfull.
Omtänksam.
Ödmjuk.
Och glittrande.

Min älskade dotter.

För en tid sedan skröt jag ofint om mina tjusiga talanger i
potatismosframställande av världsklass. Jag vidhåller detta uttalande.
Däremot kan jag meddela att jag är fullständigt oduglig på att steka
pannkakor. Himmel. Köket såg ut som resultatet av en seriekrock
när jag härjat klar i eftermiddags. Ett under att barnen blev mätta.
Det mesta hamnade i vasken.

Som jag nämnt emellanåt har Lillasyster en förkärlek för att byta ut
den första stavelsen i orden till “fu”. Oliv blir fuliv. Citron blir futron.
Jättelogiskt verkligen.

I natt vaknade lilla damen av hon kissat i sängen. Har aldrig hänt förut.
Det blev nattlig duschning och sen bums i mammas säng. Naturligtvis
var det stört omöjligt att somna om. Gick icke.

Efter någon timmes snurrande i parantesernas säng tröttnade lilla fröken.
Klockan släpade sig fram runt 04-rycket.
- Mamma?
- Mmm?….
- Jag vill se på Fullibompa!
- Det är inget Bolibompa nu. Det är mitt i natten. Sov.
- Fullibompa….
- Nej.
- Dumma…
- Visst. Sov.

Maken tog Lillebror och tre av de stora barnen och höjde vattennivån
på öns fina badhus. Russinvarning för hela slanten.
Lillasyster och hennes lätt snoriga näsa fick finna sig i att hänga på
mamman till IKEA för juleljusshopping och adventsförberedande
stämningsinhämtning. Vi hann även med en sväng till blomsteraffären
och gick loss på vita julstjärnor och små hyacintknoppar till köksfönstret.

Huset har fått en röd-vit touch.
Alla CD-skivorna i köket har förpassats ut i vardagsrummet och ersatts
av julsamlingen. Julmusik kan visserligen överdoseras. Jag bortser från det.
Nu längtar jag till advent.

Mind note: Måste köpa glögg.

Stal ett par timmar med Lillebror på stora fina köpcentrat.
Han behövde brallor till dagis. Och nån tröja eller två.
Dessutom passade vi på att leta upp kläder att fira jul i.
Det landade i ett par mörkblå jeans och en vit skjorta.
Med slips.
Jag upprepar:
Med s-l-i-p-s.

Herregud.
Jag trodde att jag skulle vimma av sötchocken.

Sen fick han i uppdrag att välja julklänning till Lillassyster.
Det gjorde han. Med den äran.
Vi hittade glittriga strumpbyxor till.
Lillasyster kunde inte sluta svänga sig framför spegeln i
sin dimrosa kreation. Vet inte vem som var nöjdast.
Shoppingmaestron Lillebror,
Stjärnmodellen Lillasyster eller
Bankomaten mamman.

Det var jämnt.

Jag står med huvudet i tvättmaskinen och ändan i vädret.
Lillasyster kommer rantandes med en tumstock i högsta hugg
och har för avsikt att mäta min rumpa. Hyggligt.
När hon har mätt klart – jo, det tar ju en stund.. – läser hon
noga av centimetrarna på tumstocken.
- Mamma! Du är tio minuter!
- Så pass?
- Ja! Då får man springa. Och skynda sig.

Vi gör väl det då.
Skyndar oss alltså.
Jag och min rumpa.