Nov
03
03
Jag vet.
Jag borde verkligen skärpa mig.
Inte falla i fällan.
Mota Olle i grind.
Styra upp detta medan tid är.
Men när den lilla ungen kommer snubblande klockan
tre på natten och rullar in sin varma lilla kropp mot mig
då struntar jag i att hon borde sova i egen säng.
Då snusar jag i de ljusa lockarna, blundar och låtsas att
hennes små hälar i min ljumske inte sabbar min sömn.
För att det inte spelar någon roll.
För att hon snart inte vill sova hos sin mamma.
För att livet är nu och hon finns där.
Underbara lilla unge.
