På väg till ögonkliniken (se nedan) möter vi en bärgningsbil med en
blå kombi upphissad bak. Lillebror tittar med stora ögon på det
tunga ekipaget och frågar vad det är.
- Det är en bärgningsbil som tar hand om den där blå bilen.
- Varför då?
- För att den har gått sönder.
- Jaha, då är det förstås vindrutetorkaren som slutat åka hit och dit.
Förstås.
Med hjärtat bultande klev jag in på sjukhuset med Lillebrors hand i min.
Pappan mötte upp i entrén och vi promenerade bort till luckan.
“Ögonkliniken”.
Där inne väntade rara ortoptisten D och Lillebror hoppade glatt upp i
den välbekanta stolen. D satte lappen för ena glaset i hans glasögon och
så var det dags. Jag höll andan.
Han har varit så duktig. Haft lappen för det vänstra ögat fyra dagar
varje veckan för att träna sitt högra öga. När någon frågar varför
han har lappen där svarar han:
- För att mitt ena öga är lite lat.
Det bränner till i mammahjärtat.
Förra gången var det ingen skillnad trots träningen. Nu har vi tränat
mer, längre, och han har varit fantastisk.
D pekade på bilden på väggen. Lillebror pekade på bokstäverna på
bordet framför sig. Rad för rad. Mindre och mindre bokstäver.
Min puls sjönk sakta med varje rad han klarade av.
Det ser bra ut. Det lata ögat är inte lika lat längre.
Vi ska fortsätta träna.
Men det ser bra ut.
Allt om Barn, 105 44 Stockholm, Telefon: 08-736 53 00, © Allt om barn i Stockholm AB
Produktchef: Susanne Németh Tf Chefredaktör: Ninni Schulman Ansvarig utgivare: Allt om barn i Stockholm AB
