Storasyster konfirmerar sig.
Lär sig om en Gud som vakar över oss.
Som håller sin hand över mänskligheten och
som råder över liv och död. Den Guden.
Den Guden såg inte på när mörkret sänkte sig.
Fanns inte där när tiden stannade.
Såg åt ett annat håll och lät en liten pojke sluta andas.
En liten pojke med livets hela saga oskriven.
Ett liv som inte fick vara.
En familj som nu får bära en sorg så bottenlös
och oändlig att hjärtat inte vill slå.
Den Guden.
Jag tror inte på den Guden.
November 11th, 2009 kl. 23:44
Nä, det gör inte jag heller! Jag tror på mänskliga rättigheter, på alla människors lika värde, på livet, på den goda vilja och på mycket, mycket annat. Men Gud, tja, han är en litterär figur. That’s it!
November 12th, 2009 kl. 0:05
Overkligt ofattbart orättvist. Kram på dig, finaste Gabbi.
November 12th, 2009 kl. 11:48
Nä! Precis! Den guden kan gott ta och dra något gammalt över sig. Har själv fått besked om livslång sjukdom hos min kära syster. Så någon gud kan det inte finnas. “Gud är god”, tjena mittbena, vilken lögn.
November 12th, 2009 kl. 11:50
I inledningen till en bok jag läste (har glömt bort vilken!), stod det ungefär så här:
“Tänk er en tolvårig flicka, skändad och mördad. Föreställ er sedan Gud.”
Man skulle kunna skriva: “Tänk på alla oskyldiga barn, som lider och dör – av krig, svält, misshandel och sjukdomar. Föreställ er sedan Gud.”
Det går inte ihop, så är det bara!
Kramar Maria
November 12th, 2009 kl. 12:02
måste bara säga vad en klok präst sa i en tid då mycket ont hade hänt i ett litet samhälle, hon sa att “Gud står inte bakom det onda men Gud finns med i det onda” Gud finns med och Gud vill hjälpa oss även när det som inte får händ händer och även om vi inte kan känna Guds närvaro så finns Gud där, sen måste man få vara arg på Gud oxå, måste få skrika och förbanna och vända Gud ryggen men oavsett vad som händer så slutar inte Gud älska oss. en förälder kan aldrig sluta älska sina barn och Gud slutar aldrig älska oss, även om vi nu och då vill häva Gud all världens väg.
November 12th, 2009 kl. 16:15
Det var en klok präst! Det stämmer ju.
Jodå, jag har mist många nära och kära och säkert gått på fler begravningar än någon annan gjort under hela sitt liv. En ovanligt stor släkt. Den mest smärtsamma var då min bror dog. 
November 12th, 2009 kl. 22:40
Jag tror att huvudsaken är att man tror. Vad man sen tror på är sekundärt. Tror gör man för sin egen skull och för att finna kraft, att orka. Jag tex tror på dig och att den värme och din härliga relation till dina barn du delar med dig av här i bloggen gör världen lite bättre. Så kram på dig fina du!
November 12th, 2009 kl. 23:59
Livet ÄR så otroligt orättvist på många sätt, “Den gud älskar dör ung” jag vet inte om det är nått att föredra………..
Tro… ja… nått tror jag på men jag är inte på långa vägar övertygad om att det finns en Gud, OM det fanns en Gud SKULLE INTE världen se ut som den gör.
November 13th, 2009 kl. 0:48
Det är inte Gud som gör så världen ser ut som den gör idag. Världen ser ut så här för att människan bestämt att den ska se ut så här med all världsvält, krig, våld, misshandel, ondska, egoism, mord, rån your name it. Idag råder attityden-sköt dig själv och skit i andra, de svaga dör och de starka överlever, störst går först mm! Ändå finns det en godhet i allt detta och det kallas änglar. Änglar som ger en kärleksfull hjälpande hand utan att kräva något tillbaka (guds budbärare). Så lite medkänsla och medmänsklighet finns det också.
November 15th, 2009 kl. 18:38
Nej! Det är så fruktansvärt fel det kan bli, en sådan bottenlös avgrund av sorg borde inte behöva drabba någon enda människa. Stor kram!
November 17th, 2009 kl. 0:21
Åh, så sorgligt så sorgligt. Och oerhört fantastiskt du klarar att beskriva det, så att det skär i hjärtat som om det var nära, nära även mig.
November 17th, 2009 kl. 13:15
Livet är inte enkelt, alla har sitt ok att bära. Men, snälla du, ta inte ifrån din dotter möjligheten att själv få tro. Påverka henne inte allt för mycket. Att kunna tro är en välsignelse som vi alla ska önska varandra.