Jag står med huvudet i tvättmaskinen och ändan i vädret.
Lillasyster kommer rantandes med en tumstock i högsta hugg
och har för avsikt att mäta min rumpa. Hyggligt.
När hon har mätt klart – jo, det tar ju en stund.. – läser hon
noga av centimetrarna på tumstocken.
- Mamma! Du är tio minuter!
- Så pass?
- Ja! Då får man springa. Och skynda sig.
Vi gör väl det då.
Skyndar oss alltså.
Jag och min rumpa.
