Somliga dagar är en utmaning för Lillebror. Från start.
Som om han vaknar på fel sida och inte kommer ur det.
Såna dagar – som idag – kantas av bråk och skrik, smällande
i dörrar och tårar. Det är jobbiga dagar. Även för mamman
och pappan. Känslan av otillräcklighet och frustration varvas
med ilska och förtvivlan.
Otillräcklighet eftersom jag inte kan hjälpa honom komma ur sin ilska.
Frustration över att dagarna går åt till att bråka och skrika.
Ilska för att jag inte kan få honom att lyssna.
Förtvivlan över att vi grälar, för att jag skriker, för att jag blir arg.
Tålamodet prövas till bristningsgränsen och vi är alla lika trötta
innan dessa dagar är över. När ilskan till sist släppt sitt grepp och
han leker med Lillasyster blir det för mycket bus istället. Dagen
slutade med att han, mitt i deras lek, sprang rakt in i en dörr.
Nu ligger den lille ilskpiggen i sin säng. Inte längre arg, men med
en blå bula stor som Närke mitt i pannan.
I morgon är en ny dag.