Namn: Gabriella Norberg
Ålder: närmar mig 38…
Familj: Man, Fyra Gryn och två bonusar
Bor: Alnö utanför Sundsvall
Jobbar: IT-driftchef
Så är jag som förälder: Kärleksfull, principfast och vansinnig
Jag bloggar om: Mina Fyra Gryn – livet, kärleken och galenskaperna
Jag skulle aldrig blogga om: Något som Grynen inte vill att jag skriver. Hoppar dessutom över foton av familjen.


Juni 9th, 2008 kl. 20:54
Hej!
Jag vill bara tacka för en fantastiskt väl skriven blogg. Den är rolig och otroligt vacker. Du borde skriva mer saker, typ artiklar, böcker etc. (om du hinner…..) Du har ett underbart språk.
Tack för att du delar med dig. Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, så bra är det.
Hoppas att ni alla får en härlig sommar!
Varma hälsningar Anna
Juni 25th, 2008 kl. 12:34
Hej Gabriella,
Din blogg är underbar, fylld av känslor och ett vackert språk. Förlagen borde slåss om att ge ut den i bokform… Ser fram emot att läsa fler inlägg av dig.
Igenkänningskomik är oöverträffat!
Ha en skön sommar!
Maria
Juli 1st, 2008 kl. 10:25
Hej tjejen!!
Vilken underbar blogg du har
Hoppas ni har hämtat er efter helgens fotbollsfeber…
Tänk att jag inte behövde en endaste marsmallows… hihi.
Trevlig sommar // Jennie
Juli 12th, 2008 kl. 14:38
Hej Gabriella : )
Måste bara få säga att Din blogg är alldeles fantastisk….eller… bloggen e ju bara forumet för Dina ord, som är fantastiska och sätts samman i livsbejakade underbara meningar som är smått beroendeframkallande. Har skrattat och gråtit när jag läst dina inlägg. Tack!
Hoppas att vi ses igen snart, och att Du med familj har en riktigt skön sommar!
Kram M
Augusti 1st, 2008 kl. 22:18
Hejsan!
Ville bara säga att jag har inte skrattat så mycket på länge som när jag läste din blogg,du får alla meningar att låta roliga =)
Hoppas du fortsätter att skriver!
Mvh Camilla
Augusti 10th, 2008 kl. 11:05
Hej Gabriella!
Vill bara tacka för att du ger dig tid att dela med dig av Din vardag = LIVET!
Härliga vanliga ovanliga ungar med en mamma som kan se humor i situationer som uppstår och som ibland är helt “vansinniga”. DET kallar jag för livs-konst!
Jag hoppas jag nån dag stöter på dig……..kanske på badet?……………..eller ICA?
September 2nd, 2008 kl. 20:27
Tips på bloggtävling som skulle passa dig perfekt! Barnprylar, 57 vinster i potten, enkelt. http://www.market2member.com
September 2nd, 2008 kl. 22:08
Aah! Ge mig luft! Underbara lakoniska, träffsäkra och kärleksfulla texter! Här hänger jag kvar!
Oktober 22nd, 2008 kl. 14:37
Din blogg är underbar. Träffsäker och rolig. Språket fantastikst. Tack
Oktober 28th, 2008 kl. 12:04
Hej!
Vilken underbar blogg! Vi är 2 st 3-barnsmammor på samma kontor som ibland gråter och ibland skrattar av igenkänning! Fantastiskt!
November 5th, 2008 kl. 17:24
En liten (dum) fråga. Jag har förmodligen missförstått något på vägen men har du inte dina 4 barn och makens 2?
Min fråga är altså. Har du 6 barn sammanlagt eller 4?
Tack för en kanon blogg
December 3rd, 2008 kl. 0:01
Hej Gabriella !
Ramlade av en ren slump in på din blogg då jag sökte på “barns roliga kommentarer till saker och ting” i samband med ett föredrag jag skall hålla. Ser att du är flitig att skriva och att du och M har fullt upp. Själv börjar “barnen” bli ungdomar (15 resp 17 år) och man börjar få mer tid för sig själv, vilket känns lite ovanligt…
Skriv på, du är duktig !
Hälsar
//Peter
December 18th, 2008 kl. 13:23
Hoy!
Jag är ingen storläsare av bloggar, men jag hamnade på din när jag satt å slöbrowsade på DN. Läste ett par rader och avfärdade, sen läste jag lite omdömen…fan va alla va positiva…va ere som e så fantastiskt?..sen läste jag igen…om Gävleresan…skulle normalt sett aldrig orka lämna en kommentar…det skrivs å tycks tillräckligt ändå…men din blogg får mig ändå att sitta flera minuter å formulera det här meddelandet. POESI! å då vet jag fan inget om poesi…men dina bilder är kristallklara…! Grattis till den gåvan. Hoppas du får eller kommer få ordentligt betalt för ditt värv…för det är din skyldighet att förvalta den begåvningen å inte slösa bort tiden på IT-driftschefande. ( dundrar man som om man vore nån slags jävla gud! ) Men det tycker jag!
God Jul!
-O-
December 20th, 2008 kl. 21:54
Du ligger långt före mig när det gäller barn… har bara hunnit till försöksstadiet ännu och är fortfarande (31 år) inte säker på om jag är vuxen nog…:-) Men din fantastiska blogg med den bästa stil jag sett i bloggosfären (med undantag av DN:s Hanna Hellquist) får mig att känna att man kanske inte måste vara perfekt jämt utan att det funkar ändå – och det är det som är det perfekta. Tack och god jul till dig och alla grynen!
Januari 6th, 2009 kl. 1:18
Gabriella, du är min favorit framför alla andra bloggar! Finns några som får mig att skratta som du, men ingen får mig att gråta och rysa som du!
Har förstås egna barn och du lyckas sätta ord på så mycket… den enorma kärleken… och hur allt blandas, stort och smått, ilska och glädje, under en och samma dag!
Hoppas få se dig i bokform en dag!
Om du mot förmodan ska ut och resa, eller bara drömma dig bort, ta en titt på min hemsida-blogg om södra Frankrike…
Och fortsätt blogga för allt i världen!
hälsar
en fan,
Eva i Aquitaine
Februari 9th, 2009 kl. 14:59
Gabriella – kan inte du förklara för mig varför de minsta är hänvisade till glasburkar som kan vara två år gamla…känns lite läskigt 50-tal eller har jag fel?
Visst – göra maten själv funkar, känns såå rätt i vårt överambitiösa livsstilssamhälle, men om man nu inte har tid? Tack annars för ljuvlig blogg.
Mars 31st, 2009 kl. 16:32
Hej Gabriella,
Jag ramlade in på den här bloggen för någon vecka sen och jag är ju helt fast! du skriver fantastiskt vackert och jag blir så otroligt varm i mig av att läsa om din vardag (och ibland lite sorgsen). Jag har inte barn själv än men ser så fram till när den tiden kommer om ett par år (och aningens rädd också för när vet man egentligen att man är redo…?)
Tack för att du förgyller min vardag, du verkar ha så fantastiska ungar alltså!
Kram
April 26th, 2009 kl. 14:53
Man kan om man vill.
Skriva en mening per rad.
Ett lätt sätt att se ut som man kan skriva.
Bra vad?
April 28th, 2009 kl. 12:25
Ta inte åt dig! Överallt finns det puckon som på något konstigt vis själva mår litet bättre om de får trycka till någon annan. De verkar dessutom ha en förunderlig förmåga att hitta en just när man har garden nere en liten stund av någon annan anledning.
Snälla sluta inte skriva! Jag, som så många andra, längtar efter varje litet inlägg, och läser det du skriver med ett igenkännande fniss, eller tårar klibbandes i ögonfransarna. Och vi tycker om sättet du skriver på!
Och det är så skönt att ha hittat någon -mitt ibland allt suckande till höger och vänster om hur besvärligt det är att ha barn och hur litet tid man får över till annat och hur kladdigt och stökigt allting blir – som istället fokuserar på det underbara, det litet dråpliga, och de starka känslorna.
Maj 5th, 2009 kl. 17:27
Hittade till din blogg i samma veva som “Geniet Alex” och måste bara – trots att många redan gjort det – skriva hur otroligt fel han har! Du skriver helt fantastiska inlägg på ett underbart sätt! När jag läser dina kärleksfulla rader om dina barn, blir jag alldeles varm inombords och översvallande fylld av kärlek till mitt eget lilla gryn! Så tusen tack för dina ord, som jag nu ska följa så ofta jag kan!
Augusti 18th, 2009 kl. 13:15
Hej Gabriella! Du känner inte mig, men du känner min vän Maria på Alnö =) Hon har ofta sagt att din blogg är fantastiskt uppiggande och idag halkade jag in här på nåt sätt….Jag har nu suttit & läst om er sommar, och jag skulle förmodligen kunna läsa hur länge som helst…Jag skrattar så jag kiknar ur! Du skriver så bra och jag längtar efter fler inlägg. Ser att du har en ganska stor fanklubb och jag skriver in mig där direkt =) Önskar er en skön höst!
Oktober 5th, 2009 kl. 19:30
Hej,
Barnlös, studerande singel är jag, 21 år.
Hamnade här efter att ha varit trogen läsare av “Innan du fanns” och “Dagarna”.
Ägnat senaste timmen (timmarna?) till att läsa, skratta och bli rörd av dina fina ord till dina barn. Du sätter ord på det som inte kan nämnas med ord.
/Elin
November 23rd, 2009 kl. 23:24
Jag blir lycklig och glad i magen av att läsa dina tankar om dina barn och ditt liv. Det går att ta på hur mycket du älskar dina barn. Tack!