Klockan är strax före fyra. 04 alltså, inte 16.
Jag har varit ute med hunden sju gånger. Vi har varit ett dygn i sommarstugan och i sommarstugan fanns mina föräldrar.
Hoppsan, där försvann visst fem kilo leverpastej i gapet på vovven, ja. Och HOPPSAN, där slank det visst ner en entrecote också, så fint. Och en bulle, och en bulle till och en macka, och tre mackor till.
Mamma: Linda, hon är hungrig! Hon tittar på mig och jag ser att hon är hungrig.
Jag: Hon är jämt hungrig. Hon är född hungrig. Hon skulle äta tills hon spyr på heltid om hon fick.
Mamma: Hon ska få en smörgås av mig.
Jag: Nej, ingen smörgås.
Mamma: Jaaaaadå, lilla guuuuuumman. Du ska få en till smörgås. Hääääär, med smöööör och ost.
Min pappa köper extra kött till henne när vi ska grilla. Vi grillar jämt. Det är någon slags religion i den här familjen. En grillsekt omöjlig att ta sig ur.
Ska pappa köpa entrecote till grillningen så köper pappa entrecote till alla. Alla. För honom är det ointressant om man går på fyra ben och bajsar på asfalt. Alla får grillat.
Hon vill också ha lite festligare mat ibland, brukar pappa säga och blåsa på oxfilén för att den inte ska vara för varm när han ger den till en hund som har kattbajs som favoriträtt.
Jag försöker hänga med i svängarna när dom göder grisen men det är omöjligt.
Nu låter det som en byggarbetsplats från hennes mage och när det gör det blir hon besatt av en tanke. “Måste ut och äta gräs”.
Hon äter inte gräs för att spy, som normala hundar. Hon äter gräs för att magen blir lugn då. Och för att gräs är OERHÖRT gott. En viss sorts gräs, såklart. Det vore ju att göra det lite för enkelt för mig om vilken jävla gräsmatta som helst skulle duga åt damen. Inte då. Det ska vara sånt gräs som ofta växer runt träd. Den långa, vassa varianten av gräs.
Sju gånger har vi varit ute och letat efter sånt gräs. Sju gånger hittade vi sånt gräs. Så kossan Mu fick stå där och tugga tills jag tyckte att det räckte med gräsätande för inatt. När vi varit inne en kvart börjar hon signalera tydligt att hon vill ut igen.
Sjunde gången höll jag på att bli psykiskt sjuk av sömnbrist och letade som en dåre efter ett ställe där det fanns mycket gräs av rätt sort. Efter mycket travande i kvarteret hittade jag massor, rev åt mig ett kilo och gick hem.
Väl inne la jag gräset i hennes matskål och sa; varsågod så väldigt mycket nu går jag och sover.
Men jag glömmer att den där hjärnan är lika stor som en sojaböna. Jag glömmer det ofta. Jag överskattar det lilla livet. Hon vill inte äta gräs ur matskål, hon vill äta gräs runt träd. Ute i naturen vill hon äta sitt gräs, inte inne i köket.
Desperat blir jag när hon ställer sig vid dörren och tjuter att hon vill ut. För åttonde gången.
Så jag lägger mig på köksgolvet och försöker mata henne med gräset. Jag känner faktiskt för att dö en aning av trötthet när jag ligger där.
Men sojabönan vägrar förstå att gräs är gräs även om gräset är inne. Så hon äter inte. Hon vänder bort huvudet. Hon VÄGRAR titta på gräset.
Då försöker jag med bara ett strå.
Hon vägrade.
Och sen gick hon och sov. Nöjd. Färdig med gräsätande helt plötsligt.
Nu har jag blivit pigg. Omöjligt att sova. SÅKLART. Och som straff ska jag väcka hunden sju gånger och ta med henne ut på en promenad runt huset. Så fort vi kommer in igen och hon har somnat så ska jag väcka henne igen. Och igen, och igen, och igen, och igen. Tills hon ångrar att hon åt så jävla mycket i sommarstugan och ber om ursäkt.
Maj 26th, 2009 kl. 5:32
HAHAHAA, sicken natt!!
Stackars Saga.
Och som alltid, du skriver så glimrande roligt!
Du har verkligen talets gåva i skrift.
Maj 26th, 2009 kl. 6:03
Hahaha, bra träning inför bebisen… De kör typ samma rejs, uppe åttioelva gånger på natten och sover som små Törnrosor hela dagen. Men trösten är ju att man kan köra upp dem fem på morgonen när de är femton år. Varje morgon. Tills de flyttar hemifrån.
Maj 26th, 2009 kl. 6:15
Du e la bara för go’, alltså!
Tack så j*vla mycket för att du förstört min sömn också!
Jag skrattar så att tårarna rinner och är helt uppe i varv.
Varför gick jag in på din blogg när jag kom hem från nattjobbet?
Jag skulle ju varva ner och sooooova nu!
*suckar*
(men tackar för att du finns….)
Maj 26th, 2009 kl. 7:25
Haha..ja ge henne bara!
Grejen är väl att hon kommer glömma att du nyss väckt henne för att gå ut…och så kommer hon att glömma det igen…och igen…*S*
Du får skaffa en låda med kattgräs till henne…det kanske duger?
Maj 26th, 2009 kl. 7:30
Du är f-n lika störd som hunden!
Tack.
Det var en finfin start på min mindre roliga arbetsdag.
Maj 26th, 2009 kl. 7:52
Det där känner jag igen, du beskrev precis relationen mellan min hund och min far. Det har till och med gått så långt att om hon får den Stora Äran att tilldelas en bit knäckebröd så ratar hon den för att det inte är ost och smör på. Ratar den tidigare stora Lyckan. Ja jag säger då det…
Maj 26th, 2009 kl. 8:01
ha ha ha … det här är pedagogik på hög nivå … tack för morgonens första skratt en sån’ här dag då 3 av 4 barn redan bråkar (det 4:e sover än, därav lugnet)
Maj 26th, 2009 kl. 8:06
Oj, oj, oj! Hur blir det när era bebisar kommer? Om din mamma och pappa skämmer bort hunden till denna milda grad, tänk hur det blir sen!
Maj 26th, 2009 kl. 8:19
Jag vill fortfarande ha hund. Jag är inte avskräckt. Ännu.
Maj 26th, 2009 kl. 8:23
Vad är detta för slags hund??? Du beskriver henne lika pantad som en afganhund, men jag ser ju att det inte är en sån på bilden… Hon låter skön, som en korkad hund just är…
Har ägt en överdrivet klyftig hund, det är ingen dans på rosor heller, hon lärde sig en hel del olater när hon genomskådade oss.
Maj 26th, 2009 kl. 9:04
Haha, lilla vovven!! Men du, det där är en bra övning inför livet som mamma. Ungefär så är det att försöka amma en hungrig bebis som inte vill äta. Tutte? Waaaooo. Nähä, napp då? Waaaooo. Tutte igen? Smack, smack…waaaoooo. Nähä. Sova? Waaaooo. Tutte? Waaooo. Tutte? Mmm…kluck kluck….zzzzz. Äntligen!!!
Maj 26th, 2009 kl. 9:17
min gamla tik som inte lever längre väckte ig under don 12 år och tio dagar jag fick ha henne (hon var redan 1,5 när jag fick henne) varje natt. Minst en gång. Hon behövde få en näve mat för var hon tom i kistan så spydde hon. Jävligt tröttsamt kan jag säga men vem vill ha hundkräks på matan, för det är ju där dom spyr så det inte ska stänka eller i soffan. Hur som helst, hon fick lära sig spy i plastpåse direkt. Svinbra grej. I efterhand har jag insett att det har gjort mig till världens bästa springa uppe på nätterna med ungarmamma. Nått gott. Har du provat med att mata mamma och pappa med kvickrot (det är det det heter) när dom erbjuder soyabönan filé? (jag är utbl hundinstruktör och en jävel på att komma på smarta lösningar ;o)
Maj 26th, 2009 kl. 9:19
Tack för dagens första skratt! Stackars vovven var ju bara lite full i magen, ingen anledning att bli så upprörd
Maj 26th, 2009 kl. 9:50
hahahahahaaa!!
du kommer bli en toppenmamma som tränar så bra med hunden
bebisar vill iaf inte ut på natten.
Maj 26th, 2009 kl. 9:51
Hahaha! Det är skönt med katter som går på lådan. Själva.
Maj 26th, 2009 kl. 9:57
Jag vet faktiskt ingen hund som äter gräs för att spy utan de äter det som att det vore det godaste som finns, de är nog hälften ko trots allt.
Maj 26th, 2009 kl. 10:01
JAg tror att du fått din fantastiska lilla hund enbart för att du ska vara förberedd när er fina bebis behagar komma, ingen kan vara mer förberedd än er då. På alla konstigheter de kräver o på att de vaknar på nätterna und so weiter. Därför måste vi nog älska lilla vovven lite till. Bara för att han gör er en så fantastisk tjänst!
Maj 26th, 2009 kl. 10:13
Jag döööör av skratt. Att försöka sitta på jobbet och inte vråla av skratt, det lämpar sig inte alltid om man försöker skapa en seriös image runt sin person, när man läser detta är faktiskt förenligt med livsfara. Värre än att kväva kraftiga nysningar. Varning borde utfärdas.
Sov gott.
Maj 26th, 2009 kl. 10:19
Hahaha, att du orkar ha den humorn i dina inlägg fyra på morgonen! Jag är grymt imponerad!
Maj 26th, 2009 kl. 10:49
Någonting säger mig att dina föräldrar kommer att göda era framtida barn också
Maj 26th, 2009 kl. 10:54
Fatta vilken bra övning inför bebisen! Du kommer att glida genom spädbarnsåren på rosenblad, tack vare vovven, och som kompensation för all jävulskap ivf:en utsätter er för nu.
Maj 26th, 2009 kl. 11:03
Jag har funderat på det där,vårt pucko..eh, jag menar hund gör likadant! Men jag tror att jag har förklaringen! Det är som med HA, först är man en “hang around”, sedan blir du “prospect”. Just nu är min jycke en “hang around cow”, han betar på och hoppas impa..vi får se hur det går! (Han pinkar ju redan på allt, så den där pinka in västen ritualen som HA har skulle han fixa bra..om nu kossorna har något liknande?!)
Maj 26th, 2009 kl. 11:05
Mmmhmmm…intressant! Intressant!! Man kan ju göra en liknelse av denna historia. Tänk om vovven hade varit en bebis, din bebis, som ville upp och amma åtta gånger en natt. Eller en bebis som hade kolik. Just det! Där fick du dig allt. Ha! Vovven ville nog bara testa dig hur du kommer bli som mamma när du inte får någon nattsömn. Den där vovven är nog rejält underskattad. Undrar EGENTLIGEN vem som har den där sojabönan…
ELLER så hoppar vi över den där liknelsen innan du ger svar på tal om att jag är upprunkad mot en sten i skogen och ger dina föräldrar skulden för nattens äventyr i naturen. Tycker faktiskt att de kunde ta ut hunden som straff för all mat de tryckte i henne. Ja, det blir nog bäst att skylla på dem, för din mamma skriver ju inga arga kommentarer här ändå (ännu).
Hej hej!!
Maj 26th, 2009 kl. 11:10
vafan!? Vadå Annicas man skriver??? Det här får jag kolla upp! Det var JAG, ANNICA som skrev förra kommentaren. Man får aldrig vara ifred nånstans…
Maj 26th, 2009 kl. 11:22
Hahahaha!! Tack för dagens första skratt!
Maj 26th, 2009 kl. 11:22
Jag har en hund som väger 5 kilo (men kan släpa en cykel med mig ovanpå!), eller VÄGDE kanske är rättare.
Jag har en svärmor som hemskt gärna vill ge henne ren grädde, gräddsås, vaniljsås och allt möjligt.
Det får hon inte.
Sonen på 16 månader är dock svårare att stoppa. Han kan till och med leta gåsbajs åt henne och köra in i munnen. Tack lill-husse säger Bibbi. Sen blir det till att leta undangömda platser att låta hunden dirra på för matte..
Du har mina sympatier.
Maj 26th, 2009 kl. 11:25
Att hunden äter vassa grästrån i stora mängder brukar tyda på att hunden har en infektion i halsen (tonsilit)
Tipsa dina föräldrar om att ge gurka och morötter till hunden instället, så gör jag med mina föräldrar och svärföräldrar då lägger inte hunden på sig och/eller blir dåliga i magen!
I övrigt tack för en UNDERBAR blogg!
Maj 26th, 2009 kl. 11:52
Men så bra att ni blir roade, nåt bra kom ur den här natten då.
Madde:
Hunden har ingen infektion i halsen, eller så hade hon det under fyra timmar inatt och sen gick det över
Hunden hade ätit för mycket gott. Mina föräldrar ger hunden morötter och gurka också, men långt ifrån bara. Man kan nämligen inte lära gamla hundar att sitta. Det har jag lärt mig.
Jag läste hund under ett år på Hundens Hus och har en omfattande instruktörsutbildning. Det hjälper inte heller. Hunden är dum och mina föräldrar är matautomater.
Hunden är för övrigt en Staffordshire bullterrier, det var någon som undrade om hon är en Afghan. Det är hon alltså inte. Men jag har haft såna på kurs och dom var inte jätteintelligenta. Nej. Men fortfarande tre resor smartare än den här.
Men hon är snäll. Och idag är hon trött. Det är vi fler som är!
Maj 26th, 2009 kl. 12:00
Hahaha hahaha. Bild nr 1 är så sjukt rolig. Det där demonstrativa huvudbortvändandet som inte ens ett godståg kan ändra på. Djur är roliga. Nästan alltid.
Saga? Is it true? Namnet ligger 1:a på våran Plopp-lista – eller min…den är inte riktigt enad den där listan ännu.
Maj 26th, 2009 kl. 12:03
N:
Ja, Saga heter hon. Men det är inte jag som har valt namn, hon var 1 år när hon kom till oss och hade då såklart redan ett namn. Hon blir fem i september.
Jag hade inte valt Saga. Det är ett fint namn, men inte på en hund. Tycker jag då.
Maj 26th, 2009 kl. 13:10
OMG – sitter på jobbet och skrattar så jag gråter. Kollegorna tittar konstigt. Att flämta fram – hund, gräs, magen verkar inte funka…
Maj 26th, 2009 kl. 13:21
Vad hade du valt för namn istället för Saga? Känner på mig att det här svaret kan bli riktigt intressant!
Maj 26th, 2009 kl. 13:31
Annica:
jag vet inte, jag hade inga namn på lager eftersom hon bara kom, liksom. Jag skulle gå instruktörsutbildningen och min förra hund hade precis dött. Lånade Saga av min faster som hade kennel. Sen blev hon kvar hos mig, för att vi blev bästis och bundis och det var galen kärlek vid första ögonkastet.
Och då var hon ju en Saga.
Maj 26th, 2009 kl. 14:05
Jag som är beroende av din blogg, BEROENDE! Tycker du borde skirva fler inlägg varje dag. Jag ska nämligen sluta med bloggläsandet tänkte jag, men din får jag behålla har jag lovat mig själv. Så ja fler inlägg tack=)
Maj 26th, 2009 kl. 14:55
Sofia:
Jag tycker också att jag borde skriva fler inlägg om dagen, det finns ett hopp om att det ska bli så
Maj 26th, 2009 kl. 14:58
Då håller jag tummarna!
(och här är beviset på beroendet, andra kommentaren på en timme, Ja jag säger då det!)
Maj 26th, 2009 kl. 15:55
Men herregud, väck dina föräldrar så dom får gå ut med “kräket”… det är ju inte ditt fel att dina föräldrar inte kan skilja på hund o människa. Tänk hur skall det bli sen när de blir morföräldrar, snacka om att skämma bort ungstackarn…=)
(tack för ett till roligt inlägg..!)
Maj 26th, 2009 kl. 16:08
Hade nog inte spelat så stor roll om jag väckt mina föräldrar, vi bor inte på samma adress. Dom har redan två barnbarn att skämma bort, och det lyckas dom väldigt bra med. Jag vet som väntar.
Maj 26th, 2009 kl. 17:56
Haha.. Min hund gör precis likadan med gräset. Brukar kalla honom kossan =)
Maj 26th, 2009 kl. 18:44
Herregud, detta var det roligaste inlägget jag läst på evigheter!!! Skrattade tills jag grät!!!!!
Maj 26th, 2009 kl. 19:18
Jaha , jag fick för mig att ni bodde ihop ute i sommarstugan….men du kunde ju ha ringt varje gång och påmint dem om hur läget var….=)
Maj 26th, 2009 kl. 20:10
HA HA HA!
Shit, vad roligt!! Åh, jag kan verkligen se det framför mig! Det är som när svärmor slängde ostskivor på golvet till sin hund, för att hon blev så ledsen om hon inte fick något. Till slut var hundstackarn mätt och ville inte ha mer ost, då försökte svärmor lura i hunden osten! 
Ha ha ha ho ho ho!
Hoppas din gräsätares mage har coolat ner sig till inatt…
Maj 26th, 2009 kl. 22:49
HAHAHA!!
Hon e rolig hon, typsikt… dom måste ha 0 mättnadskänsla också!
Maj 27th, 2009 kl. 8:22
Men så underbart… jobbigt!
Men ärligt talat…
Ge hunden till dina föräldrar när dom är så jäkla elaka emot den.
Så får dom ligga och mata henne emd gräs istället.
Maj 28th, 2009 kl. 0:14
Mammas ena hund sitter lätt och stirrar på kylskåpet en hel natt i hopp om att dörren ska öppnas och en potatis ska ramla ut, om hon nu sett att mamma lagt in potatis i kylskåpet… Eller nedanför spisen om hon vet att där finns en kastrull. Igår hade hon enligt rapporten – hunden alltså, inte mamman – käkat upp 31 frysta köttbullar. Den hunden är också ett matvrak.
Fast gå ut är bara ett problem på natten, de andra tiderna tar en av de andra hundarna och släpper ut övriga när de är tillräckligt tjatiga…
Maj 28th, 2009 kl. 9:00
Klockrent!
När jag för några år sedan lämnade min hund hos mormor för att hon skulle passa honom i en vecka, så såg jag att hon hade sådana där småyoughurtar i kylen, med jordgubbssmak. Mormor har alltid varit duktig på att skämma bort mig och min syster med olika saker, men jag uttryckte till mormor att: “Du vet ju att jag inte gillar jordgubbsyoughurt, jag vill ha hallon”! Och så suckade jag som bara tonåringar kan göra och tänkte att mormor börjar nog bli senil eller nåt.
Då säger mormor, ganska så tyst: “Det är inte till dig, det är till Molle (hunden)”! Sen den dagen fick jag skriva en lite mer detaljerad lista till mormor vad Molle fick äta och inte. Leverpastej i mindre mängder att blanda ut torrfodret med (”Det är ju så trist och tråkigt”) var ok, Yoggi Yunior youghurt med jordgubbssmak var det definitivt inte…
Tack för en bra blogg!