Vi flyttade till den här lägenheten i oktober. Vi delar det här våningsplanet med en dam. Man ska inte tala om ålder på damer men hon är pensionär och lite till.
Över oss bor det en tjej som hyr i andra hand och som mest håller till hemma hos sin pojkvän. Det fick jag veta när vi krattade löv ihop, hon och jag på gårdsstädningen. Väldigt trevlig tjej.
Under oss bor en man som bara är där ibland. Han sitter med i styrelsen och är väldigt bra att ha. Svarar på dumma frågor och är hjälpsam som få.
Det är väldigt tyst i det här huset. Isoleringen måste vara nåt av det modernaste som finns trots att huset är hundra år.
Skönt när det är så. Skönt när man liksom kan leva som det passar trots att ens golv är någon annans tak och när köksväggen är väggen till någon annans skithus. Ja, sånt. Skönt att slippa plopp, plopp, plopp när man sitter och äter köttbullar med brunsås. Det får man ju lov att säga.
Skönt att kunna väsnas som man vill. Skönt att hemma är hemma utan att det stör någon annan.
Vi har kört på den linjen. Vi smyger inte. Hunden springer som en dårpippi mellan rummen och kastar leksaker i parketten.
Vi diskuterar i normal samtalston. Ibland för jag ett jävla liv. Om vi ska bort och jag inte hittar nåt att ha på mig, då kan det bli ett sånt där jävla liv. Då är jag lätt hysterisk.
Vi skrattar så högt som det passar. Oftast; HAHAHAHAHA. Nåt sånt.
Vi har sex. Och det har vi som om vi befinner oss hemma, i vårt hem. Inte som om vi ligger i en husvagn full med ungar som inte ska väckas. Inte så. Nej, som hemma. Som två vuxna människor som bor ensamma i en lägenhet där man inte behöver tänka på att inte störa.
För det är ju så bra isolerat här. Det har vi ju märkt klart och tydligt vid det här laget. Sju månader har gått och vi har inte hört ett ljud från grannarna.Vad vi inte tänkte på, våra dumma idioter, är att grannarna bor solo. Dom har ingen att väsnas med. Inte så konstigt att man aldrig hör hur dom pratar, skriker, grinar, skrattar eller har sex då.
Igår, mitt under vuxenaktivitet hör jag ett par bestick landa mot en tallrik. Klart och tydligt. Precis som om besticken och tallriken låg i sängen. Klirr, klirr. Och på det en harkling.
Jag avbröt genast allt humba jumba och sa åt D att lyssna. Han fattade inte vad jag sysslade med och tänkte inte alls lyssna efter några ljud. Han tänkte fortsätta det han höll på med.
Men schhhhyyyyyyyyy, fick jag dra till med. Och mycket riktigt. Det hördes ljud från grannen. Från damen.
Hennes vardagsrum ligger vägg i vägg med vårt sovrum. Nu hade hon vänner på middag.
Vi hörde varenda ord.
Man kunde höra hur dom andades. Man kunde höra att dom var lagom glada över att få ett samlag till middag. Det hörde man på stämningen som liksom inte var på topp.
Det kan jag ju förstå. Där satt det ett gäng pensionärer och åt på finporslinet och skålade i kristall. En tisdag i maj. I glada vänners lag. Brytbönor och smörslungade kantareller. Om såna nu brukar vara smörslungade. Vad smörslungade nu är. Det låter ju helt sjukt, smörslungat? Är det ens ett ord?
Man hörde några anstränga “hurm”, och “uhurm” och “erhm” och såna ta-mig-här-ifrån-ljud.
Då dog jag.
I sju månader har vi samlagat på bäst vi vill i tron om att vi inte stör någon.
Och som ni alla vet så har vi ju försökt rätt ordentligt att göra barn. Och innan vi försökte göra barn i en plastmugg på Akademiska så försökte vi göra barn hemma i sängen. AKTIVT.
Och även dagar som inte har kunnat resultera i några barn har vi ju sysslat med saken.
Ehrm. Som sagt.
Vi har aldrig hört grannen. Vi har aldrig hört någon granne. Grannarna har garanterat hört oss.
Vi måste vara stämplade som miffon i hela området. Ofrivilligt, för hade vi vetat hade vi anpassat oss!
Söta, gulliga damen måste titta på teve i ett annat rum. Det där måste vara en matsal. En sån som äldre människor gärna har hemma. En sån med finmöbler som man bara använder till jul, eller när man bjuder hem sina goda vänner på trevlig middag.
Middag med samlag.
Och plötsligt kommer jag att tänka på att vi firade jul i samma tecken, under samma täcke. Typ halv sju på morgonen innan avfärd mot släkten. Och en repris på det när vi landade hemma på natten igen.
När söta damen säkert satt och försökte avnjuta sin glögg och tänkte på Jesus i finrummet.
Att Jesus dog för våra synder, tänkte hon kanske undertiden som vi, ogifta och okammade förvandlade hela huset till ett stön av synd.
Det ska bli så OERHÖRT trevligt att träffa henne i trappen i framtiden.
Och till saken hör att hela föreningen välkomnade oss med öppna armar när vi flyttade in. Det skulle ju bli så trevligt med en polis i huset! Så kunde alla känna sig trygga. Så sa tanterna och farbröderna. Ordning och reda, sa dom.
Då visste dom inte vad dom vet idag. Att polisen är ett miffo. Ett pippmiffo.
Maj 27th, 2009 kl. 12:10
Just det. Det är DÄRFÖR man bor i villa. Så ta och skicka ut det där lilla pippmiffot på lite fler pass med hög OB, så ni kan köpa hus. Och pippelippa bäst ni vill!
Maj 27th, 2009 kl. 12:10
…och så undrar jag förstås VEM av oss som är mest störd här…
Maj 27th, 2009 kl. 12:11
Du är såå rolig så man dör!!
Fråga tanten om hon vill va med nästa gång!! På nära håll nästa gång – utan väggar emellan!
Maj 27th, 2009 kl. 12:13
Åh hjälp!!!!
Maj 27th, 2009 kl. 12:14
Haha – jag hörde grannarna ovanför ha extremt snabbt sex för ett par veckor sen – jag har bott här i fem år och också tyckt att det är så bra isolerat.
Eh, hoppsan.
Maj 27th, 2009 kl. 12:15
MONA:
Hur skickar man ut en polis på pass med högt OB? Det är BARA det förbannade jävla Palmevapnet som kan räknas dit. Och det lär han ju aldrig hitta vad det verkar. Jag blir så trött.
Maj 27th, 2009 kl. 12:16
Åsa i Uppsala:
Herregud, bor du i Uppsala. Då ber jag om ursäkt för oljuden vi har orsakat. Be dina grannar om ursäkt också.
Maj 27th, 2009 kl. 12:20
Haha. Och jag börjar naturligtvis genast nynna på den här sången: http://www.youtube.com/watch?v=ov6_cD9dQjY
Maj 27th, 2009 kl. 12:23
Åsa:
Trevlig bit det där, som D skulle ha sagt. Han spelade den för mig på vår andra dejt. Pippmiffot.
Maj 27th, 2009 kl. 12:25
Han ville väl bara spela med öppna kort. Visa vad du hade att vänta dig.
Maj 27th, 2009 kl. 12:39
Jag tycker du ska iklä dig din nya roll med stolthet:
- Hörde ni hur vi knullade i morse? Det var SÅÅÅ ljuvligt. Crocket, någon?
Maj 27th, 2009 kl. 12:52
Ahhh….gud så jag känner igen mig!!!
Alltså jag jobbar natt, sover på dagarna. Mitt sovrum är vägg i vägg med grannens sovrum (dåvarande grannen)…mina sovtimmar gick åt fanders, framförallt på helgerna pga deras samvaro…*S*…ibland vart jag förbannad, ibland vart jag nästan avis…ofta drog jag täcket över huvudet och tänkte “Att dom orkar!!!”.
Sängen gnisslade och det var faktiskt det värsta. Till sist la jag en lapp i brevlådan och bad dom köpa ny säng eller iallafall flytta eländet 2dm från väggen…*S*
Maj 27th, 2009 kl. 13:08
Jag tvingades lyssna till mina förra grannars sexaktiviteter i ett år. Sen stördes jag av bebisskrik istället och sexaktiviteterna blev betydligt mer sällsynta
Maj 27th, 2009 kl. 13:08
Hahaha! Jag känner med dig. Jag min idiot lade en lite lagom arg lapp i grannens brevinkast häromdagen, med lite bannor om hög musik på sena kvällskvisten. Fick tillbaka sagda lapp dagen efter med några förlåt-mig-jag-ska-vara-lite-tystare-framöver…och avslutade med ett “och du ska veta att det hörs lika bra in hit”. CRAP, jag hade visst glömt de där nattliga besöken för ett par veckor sen. Det var det där med tunna väggar. Och att kasta sten i glashus.
Maj 27th, 2009 kl. 13:09
åååhhhhhh, jag har gjort precis samma sak.
Bott i ett hyreshus som jag inte trodde var lyhört. Tills vi fick veta. Av olika grannar… Stackars grannar…
Maj 27th, 2009 kl. 13:32
ja så kan det gå, men det är väl bra att de får in vanan. När ni väl fått barn lär ni väsnas ännu mera och vid alla konstiga tíder på dygnet. Barn är nämligen aldrig tysta och väldigt dåliga på att visa hänsyn.
Maj 27th, 2009 kl. 13:35
Oj, hoppas damen är i behov av en hörapparat men inte kommit sig för att skaffa en ännu…
Det kunde ju ha varit värre, tänk om grannen varit ung och företagsam och tagit inträde av alla sina kompisar för att “delta” när det pippelipippas hos grannen!
Maj 27th, 2009 kl. 13:48
Jag skrattar högt! Shit, den du…
Maj 27th, 2009 kl. 13:48
Och jag är fortfarande avundsjuk för att ni är så himla aktiva. Skit i tantan, gläds åt att ni är så sugna!
Maj 27th, 2009 kl. 13:49
Hoppsan – och guuud vad roligt du skriver. =) Och jag hålelr med Caroline, barn väsnas ännu mer! (Och man själv, när man blir SJUKT frustrerat less och ryter fast man inte borde.)
Maj 27th, 2009 kl. 13:57
Ha ha ha f.n va roligt skrivet… ja så är det att bo i lägenhet, känner igen mig så väl !!!!!!!
Maj 27th, 2009 kl. 14:05
Mmm…Palmevapnet ja. Till att BÖRJA med så kanske han ska byta polisdistrikt.
För, letar han efter Palmevapnet borta i byhålan Uppsala, ja då lär han få lära sig att pippelippa tyst alternativt hålla sig till andra “verktyg” resten av ert liv….
Maj 27th, 2009 kl. 14:06
Hahahaha… så jäkla typiskt! Och vi har varit med om ungefär samma sak här. Det har flyttat in en mamma med ett barn i lägenheten under oss. Helt plötsligt fattar vi att det är ganska lyhört!!! leksaker rullar, det är skratt, musik och tv. Jag kan till och med höra vad de ser på tv:n! Förut bodde det en snäll och tyst tant där som säkert fick höra både det enda och det andra från våningen ovanför. Vi trodde det var så himla bra isolerat vi oxå.
Maj 27th, 2009 kl. 14:32
Hon kan väl stänga av hörapparaten då? Spara på batteriet samtidigt? Typisk pensionärssyssla, spør du meg.
Maj 27th, 2009 kl. 14:40
Ja vi trodde allt att vår lägenhet var välisolerad… Tills vi fick nya grannar efter två år… det var antagligen ngn som bodde ensam i lägenheten innan för vi hörde aldrig ngt men hördes antagligen ganska väl haha. De nya grannarna började kolla på mamma mia halv 8 på en lördagsmorgon, fortsatte därefter att sjunga singstar mamma mia… följt av ett “litet” lördagsförmiddagknull… På söndagen var det sportevenemang och det hördes tydligt att killen var Kalmarit… Det var så lyhört att dialekten gick att urskilja… Har nu flyttat och bor i övervåningen på ett hus där det är kontor på undervåningen = Inga grannar tur för dom och tur för oss, tjoho!
Maj 27th, 2009 kl. 15:16
OM D skulle hitta Palmevapnet, köp då inget radhus eller kedjehus. Det är lika illa nästan. Nä, flytta långt ut på landet så kan ni låta hur mkt ni vill.
Maj 27th, 2009 kl. 15:22
ojojoj, tanten kanske tycker det är skoj att lyssna och minnas de gamla goda tiden. Annars kan man hoppas att hon inte använder “finrummet” så ofta.
Maj 27th, 2009 kl. 17:43
God vän har två grabbar. Äldsta grabben sexar med flickvän. God vän frågar yngste om det stör? Yngste som är en lösningsorienterad typ svarar: “nädå, jag har bett dom dra ut sängen lite från väggen bara.”
Maj 27th, 2009 kl. 19:38
Jag har såå mycket funderat på just samma fråga gällande min pojkväns lägenhet: hur mycket hör man egentligen? Vi är ganska högljudda av oss, inte bara i sängen (men det är väl trots allt just det ljud jag funderat mest på) utan även på andra sätt, typ börjar spela musik mitt i natten och sånt. Under det första året vi var ihop hörde jag ingenting från hans grannar och drog slutsatsen att de inte hör oss (båda hans grannar är unga par, så jag gissade att de också hade högljutt sex). Men för typ ett halvår sen flyttade det in ett nytt par i den ena lägenheten. Och sedan dess har vi endast hört ett enda ljud, som vi inte riktigt vet vad det är. Men det låter som om någon fiser. JÄTTEHÖGT. Och det är verkligen det enda ljud vi hört från lägenheten, inget prat, inga ringande mobiler, bara dessa fisar. För det har inte bara hänt en gång utan MÅNGA gånger. Väldigt fascinerande. Framförallt allt när vi egentligen inte vet vad det är för ljud, för om det faktsiskt skulle vara fisljud tycker jag väldigt synd om den som låter (stackars mage) och syn om den som bor med denna mage…
Maj 27th, 2009 kl. 19:50
Haha – underbart.
Min J som är så härligt ordentlig och korrekt, så jag är glad att han inte vill veta något om mitt gamla liv, berättade så härligt för mig när vi träffades om sina grannar en våning övanför. Där bodde en kollega till honom som träffat en tjej. Varje kväll inföll sig följande rutin;
Lite fniss och jaga-lekar runt i lägenheten
Tripp trapp in till sovrummet
Sängknarr (som också följde vissa rutiner)
Ett par fötter trippar in på toaletten
Någon kissar
Toapapper rullas av och dras av
Tripp trapp in i sovrummet igen
Allt detta medans min söta sambo ligger ensam i sin säng och läser Larsson-tidningar. LARSSON-TIDNINGAR – jag tror jag skrattade ihjäl mig när han berättade historien för mig första gången. Han är så himla söt och oskyldig, och jag älskar honom av hela mitt hjärta.
Maj 27th, 2009 kl. 20:16
Äsch, ni varken super eller slåss (vad jag gissar i alla fall) så lite “lovemaking” mellan trygg o stadig polis och hans galet humoristiska flickvän får väl för f-n grannarna stå ut med! Fast om du tjuter som en klämd gris och D härmar polisbilens sirener under pippelippandet, så kan ni kanske överväga att dämpa er lite.
Tanten är säkert halvdöv, så det är endast när det kommer gäster som ni behöver hålla igen – övrig tid; pippelippa allt vad tygen håller! //NinaPX
Maj 27th, 2009 kl. 20:19
Jag garvar rätt ordentligt åt era kommentarer!
Maj 27th, 2009 kl. 20:58
Åh, neeej!
Kanske ni har förstått nu varför han under bara är där ibland och varför andrahandstjejen och hennes kille håller sig mest hemma hos honom?! Hahahaha!
Maj 27th, 2009 kl. 21:18
Hur vore du om du satte upp en skylt på dörren: “Pornstar productions”?! Ännu en dag på jobbet,typ
Mwohahhhaa!
Maj 27th, 2009 kl. 21:19
Du är helt jävla underbar!!! Kort o gott:)
Maj 27th, 2009 kl. 21:34
Att bjuda på sig själv är en skön konst som jag tycker att du behärskar fullt ut. Alltså…Pippmiffo. Jag har fått bilder i huvvet hela dan.Som jag har skrattat. Folk tittar. Undrar om jag har rökt svamp.
Och så ångesten.
Ångest för att jag aldrig har tänkt på hur tysta grannar jag har…eller inte. Fan, vad jobbigt det här blev.
Ja, ja.. får väl stålsätta mig och försöka bete mig som en franskman.
Maj 27th, 2009 kl. 21:47
Nemo:
Du är nog också ett pippmiffo i ditt område. Aj do think so.
Maj 27th, 2009 kl. 22:25
Oj.AJ.Oj.AJ. MOhahahahahaMOHAHAhahahaaha. Aj. OJ.
Här kommer man hem efter slitsam heldag på Österlen, mestadels spenderad inträngd i mitten av baksätet i en Volvo till bredden fylld av arty-snackande, Kirschsteiger-älskande, Gudrun Sjöden-klädda, kvinnor-kan-motto-fyllda och klimakterie-darriga damer. Tänker att nu ska det bli skönt att varva ner med en varm dator i knäet och en mjuk sambo bakom ryggen. Varva ner ja. Tänkte jag ja. Jösses – jag blir inte förvånad om bebisen ploppar ut efter denna skrattsalvan. Hela jag är insmord.
Maj 27th, 2009 kl. 22:27
hahahaaaa, jag skrattar högt här vid datorn, du är för rolig!! Och jag får hålla med någon här ovan, inte utan att man blir avundsjuk på er aktivitet…- hur orkar ni…=)
Maj 27th, 2009 kl. 22:35
Sen ordet pippmiffo. Bästa ordet på länge. Snor och lägger in i NAOL. Måste utnyttjas.
Maj 28th, 2009 kl. 1:26
Tänk vad man kan vara inne i sin egen lilla bubbla!
Som student bodde jag och en roomie (tjej) i en 2:a som var om gjord till en 3:a genom att man spikat upp en vägg (knappt värd namnet visade det sig) och en dörr i vardagsrummet och vips var det en 3:a!
En tidig morgon vaknade jag och min dåvarande pojkvän (nuvarande sen 7 år) och “tittade varandra djup in i ögonen” och grymtade på av glatta livet, lite småtyst….tyckte vi!
Ack så vi bedrog oss! Vår bubbla sprack när vi hörde ytterdörren gå igen i en smäll och vi for upp för att inse att vi inte var de enda som var “uppe med tuppen” utan min roomie hade ätit frukost i köket…..men konstigt nog tappat aptiten! Attans vad jag skämdes!
Maj 28th, 2009 kl. 8:28
[...] en bisats ibland om sig själv som lite för tjock/tung/fet/stor. Det här är kvinnor med humor, distans och insikt. Ändå kan de inte låta bli att dissa sig själva. En kvinna väldigt nära [...]
Maj 28th, 2009 kl. 8:41
Så här utifrån var det väldigt roligt att läsa.
Tack för att du förgyller mina dagar.
Maj 28th, 2009 kl. 8:57
hahaha, när min man bodde i lägenhet fick han efter ett tag klagomål…på för hög nivå på sexlivet ja…vi hade heller aldrig hört nån, just pga att hans grannar ju var singlar…Det blidde lite pinsamt en stund där, man smög ner för trapporna i fortsättningen livrädd för att möta herr Grinig som bodde under och hade ringt bostadsbolage3t och klagat. Killen från bostadsbolaget framförde klagomålet till min man och gratulerade samtidigt till ett rikt sexliv-haha!
Maj 28th, 2009 kl. 9:28
Jag säger som Mona: skönt att bo i villa!
Maj 28th, 2009 kl. 9:42
Hahahaha, gud vad jag skrattade åt detta inlägg! Och kände igen mig…….bodde tidigare i lägenhet, under mig bodde ett yngre par, och aldrig att det hördes så mycket ljud från deras lägenhet, så jag tänkte som du att det är nog bra isolerat…..tills paret flyttar ut och ett nytt par flyttar in, då började det stönas hej vilt, gärna vid sådär 3-4 på nätterna när man sover som bäst!!! Haha, så jag har konstaterat att antingen så hade det andra paret aldrig sex eller så var de extremt tystlåtna av sig. Numera bor jag med sambon i hus, skönt att kunna göra vad man vill utan att det stör någon annan.
Maj 28th, 2009 kl. 9:57
Jag har nog aldrig varit så glad över att bo i villa som just nu. Bara att slippa de där ångesttankarna, liksom. Dessutom var grannen under oss när vi bodde i lägenhet ett miffo hela han. Han spelade jättehög musik för sig själv (ja, han var ensam) en kväll när vår son var ca. 2 år och vi hade besök av en kompis med en ettåring. Inget av barnen kunde sova. Vi försökte med att ringa på, inget resultat. Lämnade en lapp, där jag dessutom påpekade att den där versionen av Living On A Prayer inte var särskilt bra. Den lappen fick vi tillbaka, ihopknycklad, i vårt eget brevinkast. Volymen höjdes. Vi ringde störningsjouren. Till dem sa han att då kunde han ju ringa dem nästa gång vår “jävla unge” skrek tidigt på morgonen.. Han hämnades alltså på en tvååring? Det slutade med att vi ringde polisen efter att han höjt volymen ytterligare och lämnat lägenheten. Det var så obeskrivligt ljuvligt att låsa dörren till lägenheten för sista gången och flytta ut på landet.
Så var nöjd du med dina grannar, le riktigt stort mot tanten nästa gång du träffar henne i trappan. Hon är förmodligen ingen psykopat i alla fall.
Maj 28th, 2009 kl. 10:25
omg.
shit vad pinsamt!!!
det är bara att le och låssas som (..om det regnar, jag har aldrig förstått det uttrycket)
lite sex är ju egentligen inget att skämmas för
Maj 28th, 2009 kl. 13:53
Du är ju bara för bra, helt otroligt upplyftande, kollegan undrar många ggr vad det är jag fnissar åt.
Ha en underbar helg
Maj 28th, 2009 kl. 19:31
*ssssssssss* jag skrattar så att jag får ont i magen! Gud så härlig beskrivning!!!
Och vilken härlig blogg!
Sluta för jösse namn aldrig blogga!!!!
Maj 29th, 2009 kl. 0:16
[...] har BF och samlagar oss igenom vardagen. Det gäller att passa på mellan barn som pratar oss sönder och samman, barn [...]
Maj 29th, 2009 kl. 3:08
HAHA! Jag bodde ensam i en stor tvåa i min hemstad en gång. Där brukade jag ha massa högljutt sex, för jag gillar sånt.
Tyvärr delade inte min granne mina intressen, då jag en dag fick en lapp inskjuten under dörren där det stod: “hus och dess väggar är kanske inte alltid så välisolerade som man skulle vilja. Kan vara värt att tänka på under kvällar och nätter!”. Jag höll på att dö av skratt!
Turligen flyttade jag därifrån ganska snart, men jag är så fasligt rädd för, att jag den dagen blir känd på riktigt kommer få äta upp det där för att min f.d. då ska besluta sig för att avslöja detta för det stora media! :S
Maj 30th, 2009 kl. 9:18
[...] Linda. Nu. This entry was posted on Saturday, May 30th, 2009 at 09:18 and is filed under Kul, Läsa, [...]