Jag har aldrig i hela mitt korta liv varit med om en människa som kan älta ett ämne till förbannelse som den mannen gör.
Han har tjatat ett stort hål i huvudet på mig om hur synd det är om honom, detta trots att jag aldrig ens har läst hans blogg.
Får ju räknas till en bedrift snart, det där tjatet.
Han har säkert rätt i mycket av det han skriver om saken. Det har jag ingen aning om, jag har inte läst vad det är han försöker säga för jag har tröttnat, tröttnat, tröttnat på alla ord som bara blivit till ett långt jävla gnäll.
Marcus Birro.
Ta dig i kragen människa. Gå vidare. Nu.
Juni 10th, 2009 kl. 14:53
Word up, Linda.
Juni 10th, 2009 kl. 15:02
Word high, Linda (flå’t Anjo)
Juni 10th, 2009 kl. 15:17
Jag älskar Birro, han skriver så det känns. Vem är du??
Juni 10th, 2009 kl. 15:21
Linn:
Linda heter jag. Resten finns att läsa i den här bloggen.
Juni 10th, 2009 kl. 16:25
Älskar också Birro. Han skriver otroligt vackert. Och vill man inte läsa så slipper man. Dessutom är nog hans gnäll rätt befogat med tanke på hur många idioter det finns därute som gjort sig roliga på hans döda barns bekostnad. Han har all min sympati.
Gillar det du skriver också Linda. Annars skulle jag låtit bli att läsa
.
Juni 10th, 2009 kl. 16:33
Jag har aldrig sett eller hört något om att folk har gjort sig roliga på hans döda barns bekostnad. Har det hänt så är det så överjävligt illa att det inte riktigt går att sätta ord på.
Men det här handlar om hur länge man kan slicka sina sår i textform utan att tröttna på sig själv. Det här handlar om den mobbning han påstår att Alex Schulman utsätter honom för. Jag begriper inte hur han kan låta Alex komma åt honom. Går helt över mitt förstånd. Och ännu mer går det över mitt förstånd att han orkar tjata om hur mobbad han blir av såna som Alex.
Att han inte tröttnar på sitt eget tjat. Jag fattar inte det.
Juni 10th, 2009 kl. 16:55
Hm.
Jag rekommenderar de här två inläggen.
http://deepedition.com/2009/06/09/det-r-inte-ngot-projekt-det-r-en-livsstil/
http://trollhare.wordpress.com/2009/06/05/knulla-pa-hjarnan-ett-oppet-brev-till-marcus-birro/
Juni 10th, 2009 kl. 17:20
Alltså; jag hänger inte med här från utlandet. Vem är Marcus och Axel?
Juni 10th, 2009 kl. 17:25
Jag tror att det hela faktiskt hörde ihop på något sätt, dvs att det skrevs otroligt hemska kommentarer om Birro och hans sorg i hans förra blogg (den som gick att kommentera) och att Birro sedan anklagade Alex och liknande skribenter för att ha satt en “ton” på nätet som är hånande och mobbande. Att sådana som Alex bar någon slags ansvar för att man numera kunde förlara bort all mobbing och alla elakheter på nätet med att det bara var humor.
Nåt sånt…
Juni 10th, 2009 kl. 18:34
Jag tror inte att det är Alex Schulman som är huvudsyftet till Birros kampanj mot näthat. Utan mycket handlar nog om all skit som han och hans sambo (finnjonna.blogspot.com) fått via bloggar och kommentarer.
Att dels få höra både det ena och det andra om att det är rätt åt en att ens barn inte överlevt förtjänar ingen levande människa. Och när de sen önskar livet ur både Jonna och deras ofödda barn medan hon ligger i sängvila i 165 dagar för kunna behålla barnet efter flera ivf-försök, då förstår jag att måttet blir rågat och man bestämmer sig för att möta hatet istället för att tiga i det tysta.
Jag gillar dig Linda, men jag trodde att du skulle hysa mer sympati som faktiskt varit i mer eller mindre samma situation som dig med ofrivillig barnlöshet, barn som aldrig blev och att aldrig kunna ge upp utan fortsätta kämpa för att kanske en dag få hålla en liten människa med mammas mun och pappas ögon.
Juni 10th, 2009 kl. 19:20
Man kan väl både tycka att han skriver underbart bra och att han är tjatig. Det finns väl inget motsägande i det!
Jag får nästan alltid tårar av hans krönikor i min lokaltidning men tycker likväl att han är lite tjatig med den här mobbningen.
Juni 10th, 2009 kl. 20:16
Om du inte fattar det, att han inte tröttnar på sitt eget “tjat” så säger det mer om dig än om Birro. Det är ju bara att låta bli att lyssna om man inte vill höra. Vill man höra/lyssna, så hör man en människa i psykisk kris, som genom att tala, tala och tala, läker sig själv. Det kan väl ingen klandra?
Bara undrar…?
Juni 10th, 2009 kl. 20:56
Veronica:
Jag har väl aldrig någonsin påstått att någon levande människa förtjänar det? Jag hade blivit rent jävla galen av sånt, jag hade blivit skogstokig och jag hade låtit världen veta.
Men blanda inte in egna slutsatser av det jag skriver här. Jag har aldrig sagt att han inte ska säga ifrån när människor är idioter, för det ska han.
Jag talar om det ältandet som pågår. Om näthatet, mobbningen, om Alex Schulman och hur han får hålla på. Jag kan inte begripa att han inte bara tiger ihjäl Alex, jag kan inte det. Och det är vad jag skriver om här.
Det Marcus skrev om Barncancerfonden och mobbaren på twitter. Jag ser ett ältande jag inte kan begripa. Ältande, ältande, ältande. Det har ingenting med idioter som säger någonting om hans barn att göra.
Jag tycker att Kristina af Knusselbo säger det bra här ovan.
Ni kan liksom inte baka in åsikter åt mig i det jag skriver i inlägget.
Juni 11th, 2009 kl. 21:53
Yay… Birro.
Juni 12th, 2009 kl. 21:44
[...] undrar även Linda på Innan Du [...]
Juni 17th, 2009 kl. 16:39
Hur skulle du uttrycka dig om något sådant som hänt Marcus Birro,hände dig?
Menar du att du inte hade skrivit om hur du känner dig (som Birro gör) på nätet eller vad du nu skulle vilja skriva?
Så mycket skit det finns nu för tiden så får man faktiskt skriva vad man vill och hur man vill.
Dom har lidit,du kanske har lidit du också…alla har vi någon gång lidit och vill på så sätt uttrycka sig. Något fel med det?
Istället för att skriva om honom,skriv om något annat.