Jonna har lämnat en kommentar hon inte vill ha något svar på. Men jag svarar i alla fall. Jag har lite svårt att förstå varför man lämnar kommentarer med budskapet att man med det ska ha “sista ordet”.
Jonna är sambo med Marcus Birro.
jonna:
Varför diskutera, kritisera och dissekera en annan människa i blogginlägg efter blogginlägg?
Eller vänta, jag önskar inget svar. Tycker bara det luktar värre än skunk att göra just det. I det här fallet är jag visserligen partisk, men även i andra… nej, det stinker som sagt.
Och Linda, jag är helt säker på att jag är över tolv jag också och har kommit rätt långt med mig själv, nosar dig nästan hälarna, men ändå blev och blir jag lite ledsen när jag blir kallad detsamma som du (samt några andra än värre saker och av en ren slump (?) alltid efter att AS “skojat” om Marcus) . Kan det inte bara vara så att du är jäkligt tuff eller kanske rent av känslokall och jag det motsatta, men alltså ändå över 12. Vi är ju faktiskt olika allihopa.
mvh/Jonna
(som nu går vidare och luktar på andra bloggar)
Svar:
Hej Jonna, som kanske trots allt läser det här svaret.
Jag undrar också varför man ska diskutera och kritisera en annan människa i blogginlägg efter blogginlägg. I mitt inlägg skrev jag också att jag kan fundera över hur Alex Schulman orkar det gång på gång. Han har blivit ganska långrandig vid det här laget när det kommer till just Birro.
Dock har han mycket träffsäkert nu förklarat vad hans ogillande handlar om och jag förstår precis vad det är han säger. Det är inte ett inlägg där han försöker göra sig rolig genom påhittade dikter eller liknande. Det är ett inlägg man kan tycka vad man vill om, men hans poäng är tydligt och inte helt svår att förstå.
Sen kan man undra om man måste göra sig rolig över en människa bara för att man starkt ogillar personen i fråga. Det behöver man givetvis inte.
Men det är fortfarande inte mobbning, anser jag. Att kalla tramset Alex Schulman sysslar med för mobbning är att förminska ett väldigt viktigt ord.
Över huvud taget blir det nästan alltid bara löjligt när vuxna människor går ut och berättar att dom blir mobbade av Alex Schulman. Birro nämner aldrig Alex vid namn utan kallar honom bara för “mobbaren”, det är så löjligt att jag vrider mig framför skärmen.
Nu på morgonen hittade jag en artikel om just den saken.
Och Alex Schulman ska knappast behöva stå för allt som riktas mot Birro, eller mot dig. Schulman ska självfallet bara behöva stå för sina ord.
Det anonyma hatet som riktas mot er, mot andra, mot alla, är inte Alex Schulmans fel. Att man måste ha en offentlig syndabock och att det många gånger blir Alex Schulman är fullständigt galet. Har Alex skrivit något om någon och denna någon sedan får anonymt hat så får det anonyma hatet fortfarande stå för den det kom ifrån. Vi kan inte beskylla Alex schulman för allt ont som sker på nätet. Vi kan bara beskylla honom för det han själv ställer till med. Och någon mobbning av Birro från Alex sida kan jag inte se. Det kan andra. Vi är, precis som du säger, alla olika.
Känslokall vet jag med all säkerthet att jag inte är. Jag vet att det är precis tvärtom. Jag är en känslomänniska av stora mått och det är inte så lite påfrestande att vara det. Samtidigt, jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.
Men jag kan fortfarande inte begripa hur man kan låta anonymt näthat väga tyngre än kärlek. Hur man kan tillåta anonyma människor som hatar bakom kommentarer att nå fram. Jag förstår inte det. Och som jag skrev, för det får man förstå mig. Jag kanske är för dum.
Kanske är Birro lite väl känslig vissa gånger. I fallet Schulman tycker jag att Birro är så överkänslig att det hela blir löjligt. Det är min ärliga och personliga åsikt.
Birro, din sambo, skriver ofta om hur mycket kärlek han får på nätet. Massor av människor älskar det han gör. Massor av människor gråter när dom läser hans texter, för att han når fram till dom. Precis som han vill. Trots det, Alex Schulman skriver ner honom och det väger tyngre än kärlek.
Jag. Kan. Inte. Förstå. Hur. Birro. Kan. Låta. Det. Vara. Så.
Och jag ser ju att Birro kan han också.
“Jag kräks på alla rättänkande predikanter som värnar “transpersoner” som vore dessa en stor, utsatt skara människor i Sverige. Hur många är dessa transpersoner egentligen? Varför hör man ingenting från dem själva?”
Varför Birro sitter och kräks på alla predikanter som värnar transpersoner begriper jag inte. Han har aldrig hört något från dessa personer. Och då undrar jag vilken sten i skogen han har legat under. Det är 2009 nu. Även människor som inte är speciellt pålästa i ämnet har nog hört talas om HBT-rörelsen. Kanske hört något om en stor festival som kallas Pride och vad den handlar om. En omtalad parad mitt i Pridefestivalen har nog inte undgått något mer än möjligtvis Birro då.
Dessa människor finns och dessa människor försöker i allra högsta grad att höras. Det har inte Birro hört. Av det drar jag slutsatsen att han hör det han vill höra, annars hade det omöjligt kunna passera honom obemärkt.
Och hör man det man vill höra är det betydligt bättre att stänga av öronen när anonymt näthat riktas mot en, eller när Alex Schulman skriver ännu en blogg, än att stänga av för den verklighet man lever i.
Det är en uppmaning i all välmening.
Birro fortsätter i samma inlägg att försvara sin kyrka som:
“Min katolska kyrka är en förlåtande, revolutionär, frimodig, värdig, vacker och tolerant kyrka. Jag känner helt enkelt inte igen mig i denna ständiga svartmålning som media i Sverige ägnar sig åt”.
Det får mig också att fundera över hur han lyckas blunda så pass för den verklighet han lever i när det passar, och varför han istället inte blundar åt Schulman.
Jag har stor erfarenhet av den katolska kyrkan. Jag har spenderat många veckor av mitt liv på Irland, fram och tillbaks under sex års tid. Den katolska kyrkan är nog allt det Birro påstår, fast precis tvärtom.
Jag misstänker att vi lever i helt olika världar. Birro i en värld där världens kanske mest dömande kyrka är vacker. Och där anonymt näthat väger tyngre än kärlek.
För det ifrågasätter jag honom.
Jonna, jag gratulerar till en fantastiskt fin son. En son jag vet att ni fått kämpa hårt för. Vi vandrar samma IVF-väg i den här familjen i hopp om ett lika gott resultat. Den sorg ni känner över era förlorade barn kan jag inte ta på, men jag kan kanske förstå nånstans. Jag är faster åt en flicka som inte fick bli stor. Jag har upplevt det där hemska på nära håll när min storebror blev pappa för andra gången. Han fick bli pappa en tredje gång, till en flicka som i allra högsta grad kom med hopp och lycka igen.
Och det är hoppet och lyckan som bör vinna. Det anonyma hatet är ingenting mot allt det andra, stora och fina som finns. Lämna hatet åt dom som måste bära det.
Låt inte dom djävlarna ta dig, sjunger en man jag tycker mycket om.
Och i det, som i mycket annat, har han alldeles rätt.
Juni 12th, 2009 kl. 10:54
Tummen upp för dig. Jag är så imponerad och beundrar verkligen din insiktsfullhet. Att du är rolig har jag ju faktiskt upplevt för många herrans år sen och det visar du flera gånger om här i bloggen, men att du är så klok imponerar verkligen på mig. Man kan vara smart och läsa sig till magisterexamen hit och filkand dit, men att vara så klok det blir man inte av böcker, forskning you name it, det blir man av livserfarenhet och jag måste säga att jag nog inte är och nosar dig i hälarna riktigt än. Tack för dina roliga, intressanta och ärliga blogginlägg som numer förgyller min vardag. U go girl
Juni 12th, 2009 kl. 11:03
Japp, transpersonerna finns och hörs. Jag förstår inte hur man kunnat missa deras kamp. Till och med vi andra homosar dyker upp när man minst anar det och gör ljud ifrån oss, som i en kommentar i den här bloggen just nu
Juni 12th, 2009 kl. 11:07
Det är så oerhört klokt beskrivet, visdom och skarpsyn, analyserat och hugget i granit.
En detalj i den här diskussionen angående Marcus Birros reaktioner som jag har svårt att blunda för, men har lätt till själv, och får jobba hårt med (då Marcus och jag bär på en likartad åkomma) – HARMEN.
Devisen “Lev och låt leva” eller fördenskull “Det viktigaste först” samt ett antal sinnesroböner brukar mildra harmen och försiktigt plocka ut den i arslet instoppade axeln kring vilket världsalltet roterar
Juni 12th, 2009 kl. 11:10
Klockrent. Jag förstår inte heller hur någon som på många sätt är så framgångsrik kan ge efter så lätt.
Juni 12th, 2009 kl. 11:20
Och i det, som i så mycket annat, har du rätt Linda!
Juni 12th, 2009 kl. 11:21
- och under tiden pågår livet för fullt…och på riktigt.
Juni 12th, 2009 kl. 11:52
Ärente dags att sluta älta Birro snart? Jag vill läsa om “innandufanns”.
Juni 12th, 2009 kl. 11:56
ankan:
Det här sker innan bebisen fanns.
Innan du fanns är inte en blogg om bara IVF. Då skulle jag trötta ihjäl mig själv. Innan du fanns är en blogg om allt. Ibland om Birro. Men jag har nog skrivit om Birro för sista gången på ganska länge nu.
Andra inlägg på gång.
Juni 12th, 2009 kl. 12:20
Men du, hur tänkte du nu?
Att förminska en annan människas känslor såsom du stundtals gör i inlägget ovan det förstår jag verkligen inte.
Du skriver att Marcus Birro förminskar betydelsen av ordet mobbad, vad vet du om det? Mobbing i likhet med sexuella trakasserier har ägt rum när den berörda/e anser sig blivit kränkt. Detta på grund av att det handlar om upplevelser och företeelser som inte alltid går att bevisa i sak. Därför är det fastställt i juridisk praxis att människor som du eller jag inte förmår mäta en annan människas intryck och känslor, det är den subjektiva upplevelsen som är relevant, inget annat.
Om du egentligen försöker uttrycka att Markus Birro tar åt sig av elakheter helt i onödan och att han egentligen borde fokusera på de positiva sakerna i livet så är väl det en sak men att förlöjliga en människa som upplever sig bli mobbad? Att skriva att du tycker att det är så löjligt att du vrider dig framför skärmen? Det är ungefär som att tycka att tjejer som anser sig vara sexuellt trakasserade “väl får tåla litegrann, det var ju inte illa ment hö hö”.
Juni 12th, 2009 kl. 12:36
msn00b:
Men hur tänkte du nu, när du säger att mitt sätt att se på saken är ungefär som att tycka att tjejer som anser sig sexuellt trakasserade “väl får tåla litegrann, det var ju inte illa ment hö hö”. I ena andetaget skriver du ju precis som det är, människor uppfattar saker olika, och i det andra andetaget säger du att mitt sätt att uppfatta det blir fel.
Jag får inte ihop det.
Min personliga åsikt är att jag tycker att det är löjligt att Birro inte ens kallas Alex vid namn, utan bara som “mobbaren”. Det var vad jag skrev, det står där klart och tydligt.
Och min personliga åsikt är att det Alex sysslat med mot Birro inte är mobbning. Men jag skriver att andra kan uppfatta det som mobbning eftersom vi är olika.
Att förminska en hel grupp av människor som Birro har gjort förstår inte jag.
Andra förstår det.
Vi är olika.
Jag tror att du läste mitt inlägg som fan läser bibeln, ungefär.
Juni 12th, 2009 kl. 12:49
Och hur läser du själv????
Juni 12th, 2009 kl. 12:53
gitta:
Nu börjar jag fundera över vad du gör i den här bloggen. Den intresserar dig uppenbarligen eftersom du ständigt återkommer. Men varför du bara återkommer för att ifrågasätta mig kan jag inte förstå. “Tror du att din fitta är jordens medelpunkt”, har du bla undrat.
Nej, det är den inte. Men i mångt och mycket den här bloggens eftersom det är i min fitta det hela ska ske. Skriver jag om IVF så passar det inte dig, skriver jag om annat så passar det inte dig. Jag är familjens ärthjärna, enligt dig. Dummare än hunden, enligt dig.
Det får man tycka. Och man får berätta det. Men kan kan ju inte låta bli att undra, vad är det som gör att du lägger så mycket energi på mig?
Juni 12th, 2009 kl. 12:55
Nu räcker det! På med nya teman!
Juni 12th, 2009 kl. 13:55
Allvarligt. Jag håller med alla om att Birro är fantastisk när det gäller texter och sättet han uttrycker sig på. Men jag håller även med Linda vad gäller hans reaktion på Alex. Och visst är det så, att det är HANS reaktion. Men om man är en så offentlig person, som han trots allt är, så måste man också vara beredd på kritik.
Och väljer man själv att chikanera andra, ja då måste man även där vara beredd på eventuella reaktioner. Och eftersom han är just så offentlig som han är, så kommer alltid reaktioner som ett brev på posten. Och det får man tugga i sig. Utan att ta på sig Det-Är-Synd-Om-Mig-kepsen. Jag läser Schulman. Jag tycker att han oftast går för långt med Birro. Eller, jag tycker att han ALLTID går för långt med honom. Dock ej med det senaste inlägget. Där poängen är tydlig. Och saklig.
Däremot har jag grava problem med människor som drar in Birros familj i sina drev. De kan gärna få brinna i helvetet. För där går gränsen.
Juni 12th, 2009 kl. 14:01
Du är stark. Rolig. Rapp. Känslig. Intelligent.
Men ibland kan man faktiskt backa ett steg även om man inte har fel i sak. För att man gjorde någon ledsen. Bara därför.
Juni 12th, 2009 kl. 14:12
Anna:
Det kan man absolut. Men att bli ledsen är inte reserverat för några få. Jag tycker det är ganska viktigt att man tar upp att allt inte bara är svart eller vitt.
Birro tar inte bara, Birro delar ut också. För det blir andra ledsna.
Och det är inte klokt att Alex ska stå som syndabock för en hel grupp av människor han inte ens känner.
Och i grund och botten handlar det här om att jag tycker att Birro ska fortsätta, på sitt sätt, som han vill, för alla tusentals människor som älskar det han gör. Istället för att ge vika för anonyma hatare.
För Birro berör så många människor på ett fantastiskt sätt.
Hans diskussion om anonymt näthat och problemen med det är väldigt vettig.
Han tar åt sig, jag förstå inte varför men jag säger inte att han är dum för det. Absolut inte. Jag förstår att alla inte fungerar som jag.
Men det anonyma näthatet och hur han reagerar på det kallar jag inte löjligt. Verkligen inte. Det är hans reaktioner på det Alex gör som jag tycker går för långt.
Och jag tycker det är hemskt att Birro förminskar en stor grupp människor som han gör när han skriver om transor.
Juni 12th, 2009 kl. 14:31
Vill man leka måste man göra det enligt spelets regler. Det gäller ju alla. Även Birro. Så är det ju.
Och inte försvarar jag hans ogenomtänkta påståenden.
Men sedan så tycker jag nog att pajkastningen är ganska rå från alla håll.
Kanske är det det som är tjusningen. Annars skulle ingen läsa eller engagera sig. Själv tycker jag nog att just den biten är ganska tråkig.
Jag förstår Jonnas försök (ganska misslyckade, men ändå) att försvara sin Birro. Han har tabbat sig, kanske fler gånger en en, och nu sitter han verkligen i skiten.
Juni 12th, 2009 kl. 17:44
Det stämmer att jag skrev att människor uppfattar saker olika. Min poäng med det är att människor (i detta fall du) som regel bör förhålla sig respektfullt gentemot andras känsloupplevelser (i detta fall Birros). Att raljera över att någon blir mobbad är inte ok eller roligt hur man än vrider och vänder på det.
När du gör dig rolig över en människa som uttrycker att han blir mobbad menar jag att du i likhet med människor som ifrågasätter exempelvis kvinnors upplevelser av sexuella trakasserier (ett annat exempel på händelser där det relevanta handlar om den utsattas känsloupplevelse, inte betraktarnas uppfattingar om vad som är proportionerligt) är nedvärderande när du förminskar Marcus Birros känsloupplevelse när han uttrycker att han upplever sig bli trakasserad.
Det är dessutom ett gammalt beprövat mobbingtrick att förhålla sig precis så som du gör i inlägget. Du är helt enkelt elak på bekostnad av någon annans känslor.
Du rationaliserar sedan dina elakheter och din nedlåtenhet med att Marcus Birro minsann också varit elak. Och jo, det är jättehemskt att han nedvärderar transsexuella och påstår att de inte finns. Men varför inte attackera det då? Istället för hur han förhåller sig känslomässigt till näthat och att han minsann är fånig och löjlig för att han upplever att han är mobbad?
Så tänkte jag.
Juni 12th, 2009 kl. 17:45
Tänkte skriva om hur man ska lämna Birros familj utanför, låta bli att ta till sig av påhopp och att om man ger (sparkar på en hel grupp människor) får man även ta emot…men, de flesta ovanstående, har redan hunnit för och snott orden.
Ja ja, får ju skylla mig själv, som släpar fötterna efter mig in hit!
Juni 12th, 2009 kl. 21:44
[...] Detta undrar även Linda på Innan Du Fanns. [...]
Juni 12th, 2009 kl. 23:34
msn00b:
Jag tycker verkligen inte att jag är elak. Jag ifrågasätter varför Birro slutar för att några hatar när så många älskar. Jag försklarar att jag inte kan förstå varför ha låter sig träffas av idioterna, för dom är just bara det, idioter. Små ynkliga människor bakom sina skärmar. Man ska inte låta såna vinna.
Om det är elakt att tycka att det är löjligt att kalla Alex för “mobbaren” istället för Alex, då är jag elak.
Var jag gjorde mig rolig över Birro här har jag ingen aning om. Jag tror fortfarande att du läser mitt inlägg som fan läser Bibeln.
Jag har sagt att Birro tjatar om hur synd det är om honom, för jag tycker att han tjatar. Han älstar det till förbannelse istället för att göra det han är bäst på, nämligen att skriva texter som tusentals människor älskar och så högt uppskattar.
Och jag har sagt att JAG inte tycker att det Alex Schulman sysslar med är mobbning. Jag tycker att det är trams. Jag har också sagt att andra människor kan tycka att det ÄR mobbning. Vi är som sagt olika.
jag säger inte att det JAG tycker är rätt. Jag säger bara vad jag tycker, om det får man sedan tycka vad man vill.
Var har jag kallat Birro för fånig och löjlig för att han känner sig mobbad av näthat?
Ingenstans. Du tillskriver mig åsikter jag inte har.
Jag har sagt att jag tycker att det är löjligt att kalla Alex för mobbaren istället för Alex. Och jag har sagt att det nästan alltid blir löjligt när vuxna människor går ut och berättar att dom blir mobbade av Alex Schulman. Självfallet upplever JAG det som löjligt när jag inte ser någon mobbning. Det är en personlig åsikt, jag säger inte att det är den rätta åsikten, jag säger att det är min åsikt.
Samtidigt säger jag i inlägget att jag också undrar över hur Alex orkar skriva om Birro gång på gång, jag skriver på det att han är långrandig när det kommer till Birro. Jag skriver att man givetvis inte måste göra sig rolig över en annan människa för att man ogillar hans person.
Jag har inte läst allt Alex har skrivit om Birro, det kanske finns massor som jag har missat. Men av det jag har sett så ser jag ingen mobbning. Jag ser ett jävla tjat, men ingen mobbning.
Varför ska jag “attackera” Birro för att han nedvärderar transexuella?
jag har inget behov av att attackera Birro. Jag har uppmanat honom att lyssna på dom istället för på Alex Schulman, eftersom transorna har något av värde att säga, medan Alex Schulman inte tillför Birro något.
Jag tror att du anar en avsky hos mig mot Birro och det är inte sant. Jag avskyr inte Birro. Jag läser inte Birros blogg, eller läste, men jag tycker att han ska fortsätta skriva den för alla människor som älskar det han gör.
För att det anonyma hatet inte ska vinna.
Juni 13th, 2009 kl. 0:14
Jag tycker ändå något mycket viktigt glöms bort. Man kan och får aldrig förringa en annan persons upplevelse. Har någon upplevt en situation eller ett skeende på ett sätt är det så det är, för den personen. Något du ju själv ger exempel på med din åsikt om Schulman, du skriver att du upplever det som trams medan Birro upplever det som mobbing. Och så måste det väl stanna, som två skilda åsikter. Där du egentligen inte har insikt i hur det egentligen har upplevts…
Vi får inte glömma bort att vi alla är människor och att vi alla har en gräns där det blir tillräckligt, där vi inte orkar. Du själv har kanske inte nått fram till den gränsen för att du äger förmågan att se saker som trams eller vad du nu kallar det Men det är nog få förunnat att kunna göra det genom hela livet.
Juni 13th, 2009 kl. 12:20
maria:
Så är det. Jag ser trams, Birro blir ledsen och jag har svårt att förstå varför Schulman fortsätter. På samma sätt har jag svårt att förstå varför Birro skriver om det, gång, på gång, på gång.
Juni 14th, 2009 kl. 11:00
Du är så klok, Linda.
Du argumenterar väl för din sak.
Alex är en grisstjärt, som Marcus har svårt att bortse ifrån.
Det är synd.
Juni 15th, 2009 kl. 19:31
Linda, mycket bra skrivet. Befriande rakt och ärligt! Jag håller med dig i mycket.
Själv är jag dock inget fan av Birros texter, som många ändå tycks gilla. Har läst två av hans böcker – senast “Svarta Vykort” – och blev rätt irriterad på hans förakt för andra människor som han ständigt låter lysa igenom. Det är dessutom, enligt min mening, en STOR diskrepans mellan hans självbild och hans faktiska begåvning. Han är rätt medioker som författare, men ser sig som ett missförstått geni i en värld befolkad av ytliga och korkade människor. (Man ser det man vill se.)
Tycker förvisso att Alex Schulmans Birro-skämt varit väl tjatiga, men jag håller verkligen med om vartenda ord i hans senaste Birro-analys. Mycket träffsäkert!
Juni 21st, 2009 kl. 1:51
*host* om någon tar sig namnet msn00b så… jaja…