Svininfluensan.
Okej, nu är jag också orolig. Grattis Aftonbladet och Expressen, grattis så väldigt mycket. Ni lyckades.
Pandemi är kanske jordens äckligaste ord.

I vanliga fall krävs det ganska mycket innan jag jagar upp mig över sånt där som tidningarna försöker skrämma upp oss med. Dom har faktiskt aldrig lyckats. Inte när det kommer till sjukdomar som ska spridas över hela världen och utrota mänskligheten. För det händer ju ibland, att dom försöker få det att låta ungefär så.
Fågelinfluensan var en sån.
Tidningarna gapade och skrek och gjorde befolkningen hysterisk och experter stod med svettpärlor i pannan och förklarade att NEJ, NI KOMMER INTE ATT DÖDENS DÖ, dumma folk.
Ungefär så.

Men nu.
Nu när dom intervjuar en expert så säger experten att det inte finns någon anledning att oroa sig, än. Men vaccinera sig det ska man ju göra. Trots att man inte är ett barn, en åldring eller har svagt hjärta. Man ska vaccinera sig i alla fall. Och som det ser ut nu så är det inte jättefarligt, men det kan ju snabbt ändra sig.
Så säger experterna. Att det snabbt kan ändra sig, säger dom.
Dom där människorna som annars står och biter sig i läppen för att inte börja skratta åt hysterin som råder står nu och biter sig i läppen för att inte se för jävla skitskraja ut. Försöker förmedla ett lugn som inte finns där. Det har jag sett. Jag analyserar sönder deras ord och uttryck och jag har sett hur dom mår. Oroliga är dom.

Och självklart tillhör ju oroliga jag en grupp av människor som inte alls är prioriterad när vaccinet ska ut. Jag får ta en kölapp med sex siffror på och snällt vänta tills det är min tur. Först ska alla barn, sjuka och gamla få vaccin. Och det är ju såklart bra. Det är självklart och allt det där. Men vet ni hur lång tid det tar för en pensionär att ta sig till vårdcentralen?
Det kan ta en månad det! Jag hade hunnit dit långt före. Jag hade kunnat stå långt fram i kön när vaccinet anländer och se till att få mitt stick i armen, benet eller kanske röven. Var vaccinet nu ska in.
Men det går inte. För färdtjänst ska skjutsa en miljon pensionärer först.

Åh, bajs.

Och när jag läste i Aftonbladet att fem miljoner svenskar kunde smittas tänkte jag precis så här; “HÅHÅHÅJAJA, herregud vad dom överdriver. Ingen människa går ens på det där”, så tänkte jag.
Tills jag hörde ännu en expert säga att det var rimligt.
När en expert anser det vara rimligt så är det rimligt. Och då ska man alltså komma ihåg att experter håller tillbaks lite eftersom dom, i motsats till media, vill lugna oss istället för att göra oss hysteriska.
Så på fem miljoner kan vi säkert lägga till en miljon. Och säkert är det så att dom helt enkelt vet att vi ska dö hela högen men det kan dom inte berätta för det skulle bli en så otrevlig stämning på klotet då.

D skrattar åt mig. För att jag är nipprig över en “jävla förkylning”.
Och när jag påminner honom om att fullt friska människor behandlas i respirator efter att ha fått den förbannade grisflunsan så har han nåt intelligent svar på det med.
Inget stöd får man i den här krisen.

Och igår när jag hade högläsning för D om månlandningen så rådde det en mycket trevlig stämning vid köksbordet. D drack sin folköl, jag drack mitt citronvatten och så läste jag högt för D om allt det fantastiska och läskiga som Armstrong, Buzz och Collins varit med om på sin färd.
Och så står det i texten att Armstrong och Buzz hade dubbla visir på sina hjälmar. Ett för att skydda sig mot allt man kan behöva skydda sig mot där uppe på månen. Solstrålar och sånt. Och ett för att skydda sina ansikten om dom skulle träffa på utomjordningar.

Och jag ba: HAHAHAHA!, Oj, vad tokiga dom var 1969! Skulle dölja ansiktet för utomjordingar!
Och D ba: Nej, Linda, det är inte tokigt. Det får ju räknas till intelligent att man skyddar ansiktet när man faktiskt inte vet vad man kan träffa på.
Och jag ba: Men, va?
Och D ba: Ja, nu vet jag inte varför dom skulle skydda ansiktet om dom träffade på utomjordningar. Men ett psykologiskt övertag genom dolt ansikte är inte onödigt.
Och jag ba: Men jaha, tror du på utomjordingar nu också?
Och D ba: Nej.
Och jag ba: Men dåså!
Och D ba: Men vet DU, jag eller någon annan människa på planeten Jorden att man ute i rymden absolut inte skulle kunna stöta på något som man inte vet vad det är? Svaret är fortfarande nej.

Så nu är jag nipprig över det där också. För Armstrong använde sig ju av en Hasselbladskamera på månen. Som lämnades kvar sen när dom åkte hem till jorden igen. Made in Sweden, står det väl på den.
Så OM en utomjording får tag i en sån är det Sweden den ofredliga fan kommer söka sig till.
Helt övertygad.

Då återstår bara frågan om jag hinner dö av grinsflunsa innan E.T kommer och tar mig.
Vi får väl se.

Inlägget skapades den Fredag, Juli 17th, 2009 kl. 11:35 under Okategoriserad. Du kan följa kommentarer till inlägget via RSS 2.0 flödet. Du kan skriva en kommentar, eller skicka en trackback från din egen sajt.