Alltså… tack.
Ni är ju alldeles, alldeles fantastiska. Över 130 kommentarer från människor som peppar, stöttar, berättar, kommer med råd, kramar, håller tummar och muttor. Jag blir liksom mållös. Jag vill så gärna tacka var och en efter varje kommentar men jag hinner inte det. Jag tackar så här. Jag blir så glad, jag blir så rörd av att människor jag inte känner tar sig tid att skriva till mig för att stötta och uppmuntra.
Och alla mail, alla fantastiska mail. Jag ska svara var och en men jag hinner inte svara alla ikväll. Men jag läser, som jag läser. Jag läser varenda ord och jag är helt tagen av det här.
Som någon skrev i en kommentar, att läsa alla kommentarer gör att man ser människors godhet. Så många det finns som känner och tar sig tid för någon dom inte känner. Fantastiskt är vad det är.
Bland alla hårda ord som spottas åt höger och vänster i bloggvärlden så finns även allt det fina och fantastiska. Alla människor som är medmänniskor. Det kommer alltid att finnas en papphammar här och där som ska sparka, spotta och slå, gapa och skrika. Dom är det synd om, vi andra har det väldigt bra i en osynlig gemenskap.
Ni stärker mig när allt är tungt och jag är oerhört glad och tacksam över att ni tar er tid, varenda en.
Jag blöder inte, jag känner inte så mycket. Allting bara är. Väntan är olidlig men det finns inga genvägar så det blir till att bita ihop.
Jag har vandrat i ett höstigt Uppsala under eftermiddagen. Köpt blommor på torget till farmor, ätit mat på stan med D. Träffat nya människor och skapat nya kontakter. Levt det där livet utanför bubblan. Det var nyttigt.
Snart är ännu en dag utan blod över och det är en vinst, en seger varje gång. Kanske har vi lyckats, det vet vi inte. Oavsett så var det värt det. För hur lång och krokig den här resan än är, hur smärtsamt skitjobbig den än är och hur mycket kraft den än tar så är det fortfarande vår viktigaste resa någonsin. Och det är vägen till lycka, när lyckan än kommer.
September 16th, 2009 kl. 20:19
Oh vad jag hoppas på att detta går er väg. Läste precis ditt förra inlägg och kan inte hålla tillbaka tårarna. Du skriver så öppet och ärligt så det värker ända in i hjärteroten. Oh vad jag hoppas…!!!!
/Bamsekram till Er båda eller alla 3…Lizette
September 16th, 2009 kl. 20:22
Alla kramar… det är så gott att läsa din blogg – även när den svider som ett bränt skinn.
Nu ser du till att göra bok av det här – så småningom. Hör du det *tittar lite låtsasargt*
September 16th, 2009 kl. 20:28
Bok om blogg. Har lite svårt att fatta poängen med det. Men om en höjdare hör av sig och viftar med kontrakt så är ju inte jag den som är den. He.
Tack ska ni ha!
September 16th, 2009 kl. 20:32
jaaa! en dag närmare plus! har knappt vågat gå in här efter förra inlägget men tänker på dig. ofta! ha en skön kväll nu.
September 16th, 2009 kl. 20:51
Det är så verkligt att läsa din blogg.
Självfallet för att det är er verklighet och era liv som spelar huvudrollerna, men också för att orden liksom ramlar rätt och får oss att förstå.
Tusen tack. Tack för att vi får dela din rädsla och lycka.
September 16th, 2009 kl. 20:54
Jag har säkert varit inne på din blogg tjugo gånger idag, krampaktigt hållande muttan. Glädjer mig med dig för varje timma, varje dag som blodet inte kommer. Men din farmor har ju sagt att det blir en pojke så vi borde kanske kunna slappna av nu. All lycka! Kram
September 16th, 2009 kl. 21:16
Åh vad jag hoppas det har lyckats för er! Jag har gått och väntat på nya inlägg från dig idag med spänning! Kramis
September 16th, 2009 kl. 21:33
Önskar er allt gott på den här resan. Jag är så oerhört tacksam för tre friska barn, men trots det så glömmer jag ibland och är långt ifrån den bästa mamman jag kunde vara. Jag skäms och jag gråter och jag hoppas att du också snart får chansen.. att bli den bästa mamman du kan vara.
September 16th, 2009 kl. 21:38
Har kikat in på din blogg flera gånger idag och håller muttan så hårt jag bara kan för att det där blodet inte kommer! Jag hoppas verkligen att ni kommer lyckas den här gången! Vet inte om jag klarar av att gråta åt fler inlägg =) All lycka till dig och D! Ni förtjänar verkligen detta! Kramar
September 16th, 2009 kl. 21:40
Ja…det är konstigt det här…att jag känner SÅ för en medmänniska jag aldrig träffat.
Men jag är med dig. Här. I kommentatorsfältet. Hela vägen.
September 16th, 2009 kl. 21:44
Jag håller verkligen tummarna, läste precis ditt förra inlägg, jag hoppas att allt går väl!
Kram
September 16th, 2009 kl. 22:00
jag tror verkligen att det kommer att gå bra. Det är ju liksom självklart att du inte ska blöda nu, det ska ju komma bebis om 9 månader!
..fortsätter hålla muttan..
September 16th, 2009 kl. 22:04
När kan du tidigast testa?
September 16th, 2009 kl. 22:05
hoppas hoppas hoppas och lääängtar efter besked!!! Nästan lika mycket som ni tror jag. Eller kanske inte riktigt lika mycket, jag är ju faktiskt inte mitt i händelserna… Men mycket jag är ju faktiskt härinne ett par gånger per dag
Å tänk sen vilken tur att bloggar finns! Så dessa bittra människor som bara tycker skit och illa om världen och spyr åt andras lycka och liv har nånstans att göra av denna vrede. De måste vara riktigt missnöjda på deras egen tillvaro eftersom de slår sig ned vid random bloggar och måste hitta fel för att kunna få klaga. Vem vet, kanske genom att dom får skriva av sig lite bland kommentarerna sparar ett par knytnävslag på krogen
Kram och all lycka till er! Håller muttan allt vad jag kan! (Kan känna mig trygg mot inkontinens vid äldre dar om jag ska hålla på så här….)
September 16th, 2009 kl. 22:09
Åh Linda o D! Jag är in på din sida flera gånger om dagen för att följa eran resa! Jag pratar om er till andra som inte läser. Jag känner o hoppas med er. Jag håller alla tummar o tår. Jag vill så mycket, och hoppas hoppas verkligen att det ligger kvar där inne. Att pyret ska växa sig stark.. och väntan och den långa resan äntligen ska vara över! DET hoppas jag.. kramizz till er båda//Cia
September 16th, 2009 kl. 22:19
fina fina! min mutta värker av hållande, men det är det värt!
jag kan ta mensen för oss båda (eftersom mina tuttar säger att det är dags för mig att vara nockad av mensmonstret. med en polisman kan du kanske förstå hur skönt det är med en skyddsväst modell herr över två rejäla meloner. men vad gör man inte för säkerheten… anyway.) jag tar dubbel mens denna gången och de närmaste… nio månaderna. bara den stannar! deal?
September 16th, 2009 kl. 22:36
Älskade du där!! Håller muttan åt dig. Har en vän som gjorde 3 st IVF, de två första blev inget till läkarnas förtret. Hon hade alla odds med sig men ändå blev det inget. Sista försöket så söp dom till som bara den trots att dom visste vad dom gjort, och den sista gången resulterade i en go Molly på snart 2 år. Snälla ge inte upp, tror på dig och D att er tid kommer. Jag kniper för er skull, jag lovar. Kram
September 16th, 2009 kl. 22:57
Ah men va fan… jag ställer mig väl i ledet då.
Du Lindajävel, jag hoppas också att det här går bra. Men jag är egentligen ganska säker på att det gör det, för du är inte helt hundra i huvet och sådana brukar premieras. Det är tur att D finns som verkar upprätthålla någon slags balans. Det ordnar sig. Det gör det.
*internetkjamiz*
September 16th, 2009 kl. 22:58
Men Lundell är fortfarande en jävla sopa. Så det så.
September 16th, 2009 kl. 23:05
Wayne:
Lundell är bäst, jag ligger inte långt efter, du är inte som du borde men älskvärd i alla fall.
Tack, och sov jättegott, kÅmpIz!
September 16th, 2009 kl. 23:06
Linda,
Sitter paa andra sidan Atlanten och haaller tummarna foer er. Det aer ju klart att det ska gaa bra. Kram
September 17th, 2009 kl. 0:08
Berättade jag om känslan? Om min känsla. Den som säger att det händer nu? Den brukar vara bra, min känsla. Jag tror på den. =)
September 17th, 2009 kl. 0:43
när ska du ta testet? ser fram emot den dagen då ni har ett litet knyte i famnen och man får se de första bilderna på de första strumporna och liknande. jag vet att den dagen kommer! hjälp vad engagerad man blivit i erat förökningsförsök! nästan så man själv blir lite äggsjuk.
September 17th, 2009 kl. 1:33
Jag har tänkt att behålla testdatumet för mig själv, men kommer givetvis att presentera resultatet här när jag vet
September 17th, 2009 kl. 9:03
Åhhh, jag lider med er.
Och det sjuka är att PMS och tidigare graviditetestecken oftast är detsamma. Ännu ett av livets små sätt att skoja med oss…
Jag håller verkligen tummarna att du blir gravid denna gången.
Ska jag vara en glädjedödare genom att avslöja att graviditeter är lika mycket rädsla som glädje?
Nej. Jag hoppas att du får upptäcka det själv snart.
Klart du kommer att få!
Tills dess får du bajsa i skogen! Men ta med toapapper!
Kram!!!
September 17th, 2009 kl. 9:29
Min mage säger att det kommer att gå vägen! Jag håller muttan för er!
September 17th, 2009 kl. 9:38
Hoppas hoppas hoppas. Har följt dig ändå från början och din blogg är mitt första besök varje rast på jobbet. Eller…. igår så hade jag bloggen uppe HELA dagen och var så nervös för att blodet skulle komma. vi försöker själva skaffa barn och är inne på försök nr 8 (ja inte 8 ligg, några fler har det väl blivit under tiden
), är nervös och springer på toa hela tiden runt BIM, men denna månad har jag fått två BIM datum att tänka på för det känns som om jag lägger lika mycket tid på att hoppas och knipa med muttan för eran del.
September 17th, 2009 kl. 10:11
♥ ♥ ♥ Vad mer kan man säga?
Du kan verkligen uttrycka känslorna bakom längtan! ♥ ♥ ♥
September 17th, 2009 kl. 10:45
Själv tack för att du delar med dig.
Hoppas hoppas hoppas fortfarande.
September 17th, 2009 kl. 12:42
Jag måste fråga…har inte följt bloggen så länge så jag vet inte…varför adopterar ni inte? Eller har ni planer på det? Ta det inte på fel sätt nu…jag menar inget illa eller ifrågasättande. Förstår att ni vill ha ett eget barn. Jag tror, jag vet, att det finns ett litet pyre som vill komma till er. Antingen växa i din mage eller flyga från ett barnhem i Litauen. Kramar