Tjoho.
Jag kan spy, jag. Herregud det hela visste inga gränser. Den här veckan har jag legat och spytt, stått och spytt, suttit och spytt, kissat och spytt samtidigt, skrivit sms och spytt samtidigt, tittat på teve och spytt, fått ny nål i armen och spytt, pratat med besökare och spytt, tittat på utsikten och spytt, löst korsord och spytt.
Jag har gjort allt samtidigt som jag BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄK.
Illamåendet gick över ganska fort, kanske redan dag två där uppe på sal 5. Men spyorna tog inte slut, icke picke pö.
Magen hade nämligen klappat ihop totalt. Det var minst sagt rätt härjat där inne. Som ett krig ungefär. Tänk er att ha helvetets halsbränna och klunka whisky på det. Ungefär så. Hela tiden. Och därför tålde magen ingenting, inte ens saliv. Svalde jag så spydde jag. Spydde jag så brann det. Och spydde gjorde jag.
Jag har fått miljoners miljarder påsar med dropp. Hela tiden har det dripp, dropp, dripp, droppat i armen eller handen. När jag kom in visade mina prover kort och gott på svält.
Det fanns ingenting kvar. Och jag kunde inte börja äta eller dricka på många dagar eftersom magen var helt kajko. Hela jag var helt kajko. Jag var så jäkla slut. Jag ville helst sova, problemet var bara att när jag sov så svalde jag i sömnen och då vaknade jag snart av att jag skulle spy igen.
Mina magmuskler heter Arnold nu.
Jag har lärt mig att uppskatta vatten som livets vackraste och viktigaste Gud. Vatten är Gud. Så är det med den saken. Jag drömde om att få dricka, jag grinade en del av längtan till vatten. Fyfan vad folk har det jävligt i världen. Jag var utan i några dagar men fick det jag behövde i armen. Människor som inte får dricka friskt vatten, eller ens skitigt, jag förstår bättre nu hur bra vi har det.
Jag har inte sovit så bra på nätterna för jag har snuskat så mycket med slem i halsen och saliv och sånt som levde sitt eget liv då och som framkallade kräk, så nätterna har mest gått åt till att spy och känna sig ynklig.
Världens flax dock, jag hade eget rum på femte våningen med utsikt mot slottet och teve med många kanaler. Så lite Hilton var det ju över det hela.
Personalen på Avd 96 C, ni är änglar. Speciellt Gunilla som gjorde mina dagar lite kortare med alla kloka ord. Och läkaren Pär, världens trevligaste och så hjälpsam. Och alla andra syrror, uskor och barnmorskor också! Och kvinnan i köket, och hon som kom och tog hand om mina spypåsar med ett leende varje morgon, att du är så glad och trevlig är ju ett under. Snygg är du med.
Landstinget är ett korthus som hålls uppe av fantastiska människor på golvet!
Miljoner tack för alla kommentarer och alla mail. Det är så väldigt många, vilket välkomnande att mötas av när man slår igång datorn igen, tack!
Och tack för alla sms och hälsningar via Mona och Abbes pappa. Och tack, Mona som startade varje morgon med att skicka sms för att fråga hur jag mådde och som sen höll mig sysselsatt några gånger varje dag med sjuka historier i textform. Och tack för boken! Och tack Wayne för det fantastiskt fina brevpappret med hästar på och den roliga boken om mannen som delade tält med en älg.
Trots att ni är helt dumma i huvudet så är ni verkligen mina honeys.
Jag måste vila. Ganska mycket. Nu kan jag äta igen, men inte shitloads direkt och jag är jättetrött. Ett steg i taget här tills jag förhoppningsvis är riktigt på banan igen.
Pyret mår skitbra, Pyret rapar dropp och suger på tummen nu.
November 12th, 2009 kl. 12:45
[...] du fanns” så rekommenderar jag den bloggen varmt! Det är konstigt hur man kan gå och oroa sig varje dag över en person man följer på nätet men aldrig träffat i verkligheten! Välkommen [...]
November 12th, 2009 kl. 12:45
Men f*n så skönt att du fått hjälp, är hemma och att ni mår bra båda två.
Usch, inte oroa tant sådär igen!
Ta hand om dig.
November 12th, 2009 kl. 12:47
VÄLKOMMEN hem gumman!!! Skönt att höra att det är bättre.
Kram
/Anette
November 12th, 2009 kl. 12:48
Ja vad säger man, jag kan inte föreställa mig vilket helvete du har haft! Så skönt att Pyret i magen inte tagit skada!
Jag blev så glad så jag hoppade högt när jag såg att du tågade in på twitter, för jag har funderat och undrat, även om jag är ganska osynlig med kommentarer här, men jag smygläser =D
Ta hand om dig/er nu!
Kramen
November 12th, 2009 kl. 12:53
Så skönt att se ett inlägg från dig!!!
November 12th, 2009 kl. 12:56
Du ser, grissjukan är rena barnleken i jämförelse
November 12th, 2009 kl. 12:57
Fy fan va jobbigt det där lät! Hoppas Du snart mår bra kan käka shitloads igen!
November 12th, 2009 kl. 13:00
Får jag grissjukan nu så stendör jag. Skulle aldrig palla en febervecka nu, med lite näring och allt vad det innebär.
Skulle vaccinerat mig i fredags men det blev ju svårt. Och på min avdelning var vaccinet slut och hej och hå. Ikväll ska jag ta den där sprutan, och sen ska jag gömma mig under soffan tills vaccinet har kickat in om några veckor.
November 12th, 2009 kl. 13:00
Phu, allt är bra
Välkommen tillbaka och hoppas du slipper må s**t igen 
Vila på du!
November 12th, 2009 kl. 13:02
Äntligen! gud vad skönt att du är hemma igen.
Det är tur att Mona skrev i sin blogg för några dagar sen att hon hade hört av dig annars hade jag oroat ihjäl mig.
Som någon annan skrev, märkligt hur man kan oroa sig så mycket för en människa man inte känner.
Krya på dig!
November 12th, 2009 kl. 13:18
Fan va skönt att du är hemma nu igen Linda och att du mår bättre!
Men nu är jag lugn igen!
Har varit olorig ska du veta
Vilken bra dag detta blev!
Pssst…vill du bli den första (förutom min sambo då) som får veta att vi fick plus på gravtestet imorse…..hihi….4 års väntan är över! Nu gäller det bara att hålla tummarna på att räkan vill stanna!
Dagen kan inte bli så mycket bättre faktiskt!!
Stor kram till dig från mig! Och tack för att du bloggar, det är ett enormt stöd för mig!
November 12th, 2009 kl. 13:18
Gud vad skönt att du är hemma! Hoppas du kan få ha det lite lugnt ett tag. Ta hand om dig!
November 12th, 2009 kl. 13:27
Skönt att ni är hemma igen och att det går åt rätt håll
*kram*
November 12th, 2009 kl. 13:28
Åh, grattis, grattis Therese! Hääärligt!
November 12th, 2009 kl. 13:31
Vad skönt att du är hemma igen och att du och pyret mår bra!
Grattis till dig också Therese!
November 12th, 2009 kl. 13:37
Oj vad man har väntat… Väkommen hem. Nu har du ännu ett kapitel klart till din “icke att må bra gravida bok” . Kram till dig
November 12th, 2009 kl. 13:38
Nu sitter jag och snyftar lite igen. Grattis Therese!
Och Linda, vad skönt att Pyret må bra och att du mår bättre (än förut alltså). Jag har också oroat tittat in hos dig lite då och då. Kramar.
November 12th, 2009 kl. 13:46
Åh vad skönt! Äntligen ett livstecken! Pigga på dej nu tjejen!! Kramar!
November 12th, 2009 kl. 13:48
Åååhhh, härligt att ni fått komma hem och att ni mår lite bättre. Har kollat bloggen varje dag och önskat att du skrivit nåt, nu äntligen!
Hälsningar från Finland! Kram!
November 12th, 2009 kl. 13:48
Välkommen hem!
Shit vilken pärs… Men vad skönt att du blivit så bra omhändertagen och att Pyret mår bra!
November 12th, 2009 kl. 13:50
ÄNTLIGEN !!
Du anar inte va glad ja blev nu när ja såg att du va tillbaka…
O grattis till Therese!
November 12th, 2009 kl. 13:54
Åh vad härligt att höra att du mår bättre!
Stor kram från Ting
November 12th, 2009 kl. 13:54
Välkommen tillbaka! Jag har faktiskt oroat mig lite jag med, skönt att höra att det är bättre nu.
Jättestort grattis Therese!!
November 12th, 2009 kl. 14:03
Vilken superkvinna du är! Skönt att du är tillbaka och jag hoppas innerligt att du får lite kroppslig lugn och ro. Nu!
November 12th, 2009 kl. 14:03
Välkommen tillbaka till livet igen!
Du har verkligen drabbats av det värsta tänkbara. Håller tummar o tår att det nu har vänt så du kan börja njuta av graviditeten
Kram
November 12th, 2009 kl. 14:05
Min man har hört mig prata oroligt om Linda dag ut och dag in.
Undrade till slut över att jag pratade så mkt om ngn han aldrig hört talas om förut.
Är det en arbetskompis? Gammal kursare?? Barndomsvän??
Äuhm…. nej det är min favoritbloggare
Förstå hur ofta jag loggat in om dagen för att se om det kommit ngt nytt om dig och pyret.
Är så glad över att du är hemma igen.
Hoppas det vänt nu.
Kramen
November 12th, 2009 kl. 14:06
ojojoj, vilken pärs! Skönt att se att du är hemma och så sakteliga mår bättre, vi var nog många som var oroliga.
Och GRATTIS THERESE önskar jag också!
November 12th, 2009 kl. 14:09
För det första: Välkommen hem! Hoppas att du får må bra nu.
Wow, vilken blogg. Jag hittade hit från Kim Kärnfalks blogg. Sträckläste från början till slut, det tog ett antal timmar det =). Du skriver verkligen bra, jag har blivit road, rörd till tårar och uppriktigt glad av att läsa. Och vilken kärlek ni har, så stark. Jag blev så ledsen när blodet kom och så glad när ni nu äntligen väntar på ert lilla pyre. Grattis och många kramar.
Ta hand om dig nu.
November 12th, 2009 kl. 14:14
Välkommen hem igen och välkommen tillbaka.
Verkligen välkommen tillbaka.
November 12th, 2009 kl. 14:18
Välkommen hem!!! Så bra av dig att du for upp till Ackis och att du fick hjälp – illamående av den här klassen ska behandlas. Men jag säger som så många andra, oroligt har det varit. Underbart att höra av dig igen, och att Pyret mår bra. Klappa på magen, vila ordentligt och njut av att vara på banan igen.
November 12th, 2009 kl. 14:21
Ta några dagar nu och bara njut av att vara hemma :S
Men visst är dom väl fantastiska va…alla dessa människor som kämpar och sliter för att vi ska få må lite bra mitt i allt elände på ett sjukhus. Och dom gör det TROTS skitlöner!…
November 12th, 2009 kl. 14:28
Härligt med livstecken!
November 12th, 2009 kl. 14:31
Det är så skönt att äntligen få ett livstecken från dig. Och vad härligt att du mår bättre. Vi är mååååånga som har varit oroliga.
November 12th, 2009 kl. 14:35
ÅÅÅÅÅ vad glad jag är att du är hemma igen och att du mår bättre, fy shalien vad orolig jag ahr varit för dej. Skulle just hojta till E på MSN för att kolla med henne om hon visste hur då mådde, jag antar att hon varit å hälsat på dej eller …kanske inte hon är en aning känslig de där med spyor men jag vet att hon visste en aning hur du mådde. Tack snälla för att du är hemma igen och att ni mår bättre. En dag i taget nu gumman så blir de här bra. ger dej alla bästa kramar för att komma på fötter igen och att du snart ska få smaklökarna att te sej åt de goda igen. Massor med bamse kramar från mej som nu inte längre är lika orolig. puss å kräm
November 12th, 2009 kl. 14:42
Märkligt det här med bloggar – hur engagerad man blir i folk som man faktiskt inte känner. Har gått in här flera gånger varje dag för att se om du hade uppdaterat. Så skönt det var att se en annan rubrik än “Mot nål i armen”!
November 12th, 2009 kl. 14:42
Fan vad skönt att du är hemma igen Linda
Har kollat bloggen VARJE dag men ingen uppdatering. Har kräkandet avtagit eller är det fortfarande detsamma? Ta hand om dig nu! Skönt att pyret mår skitbra. Alfons skickar en krya på dig kram till dig. Och jag med förstås:-)
November 12th, 2009 kl. 14:59
Vad jag är glad att höra ifrån dig hjärtat!
Skönt att du fått kommit hem och jag hoppas du håller dig där nu.
Jag är också himla glad över att du inte lyckats kräka ut Pyret.
Sköt om dig ♥
November 12th, 2009 kl. 15:02
Grattis till att de fick dig uppvätskad och att Pyret suger på tummen.
November 12th, 2009 kl. 15:07
Så där. Nu kan jag slappna av igen när jag vet att läget är under kontroll för dig och Pyret
November 12th, 2009 kl. 15:09
Välkommen hem! Vilket helvete du måste ha haft! Skönt iallafall att det verkar bättre nu och att bebisen ändå mår bra där inne. Hoppas allt går lite lättare nu fortsättningsvis.
Lycka till!
*kramar*
November 12th, 2009 kl. 15:12
välkommen “hem” igen! hoppas ni att du slipper lida mer och bara får njuta! det är du värd efter att ha kämpat så mycket för det här. ni om några ska få njuta utav graviditeten istället för att kräkas hela dagarna.
lycka till nu!!!
November 12th, 2009 kl. 15:15
Äntligen är du hemma igen!! Har faktiskt varit lite orolig, t o m skrivit om dig på min blogg!! ;o)
Skönt att ni mår bra, bägge två!! Och grattis till Therese oxå!! Kram!
November 12th, 2009 kl. 15:28
TACK alla fantastiska människor!
November 12th, 2009 kl. 15:28
Välkommen hem Linda! Har tänkt så mycket på dig! Hoppas hoppas att det lugnar sig nu så att du, D och pyret kan få ha det lite gott ett tag!
November 12th, 2009 kl. 15:34
Välkommen hem, även vi som inte har samma direktkontakt med dig har verkligen saknat dig och din blogg. Jag tror också att vi har varit jättemånga som har varit oroliga för Er (alla tre). Det blir ju självklart en massa oro för Pyret och det kan inte vara lätt för D att ha Er på sjukan heller.
Men som bloggläsare även hos vissa andra som du räknat upp i detta inlägget så fick ju veta vad som hänt och vi har nog klarat oss med “bara” deras bloggar under tiden.
Var rädd om Er.
November 12th, 2009 kl. 15:53
vad skönt att du är hemma igen iallafall, har saknat dina blogginlägg! ta hand om dig nu
November 12th, 2009 kl. 15:56
Åh vad skönt att du är hemma!! Som jag undrat och ärligt talat oroat mig!!!!
Hoppas det går mot bättre,spyfria,tider nu!!=)
Många Kramar!!!
November 12th, 2009 kl. 15:56
Rapar dropp? Hahaha, humorn är det inget fel på friskhetstecken?), men att du kunde bli sjuk av allt kräk? Usch, stackare! Vila upp dig nu och krya på dig!
Kram
November 12th, 2009 kl. 15:56
Välkommen hem! Skönt att höra från dig. Vad är du i för vecka nu? Hoppas den stora vändningen kommer snart och du får börja njuta. Kramar
November 12th, 2009 kl. 16:07
Ååååå vad skönt att få ett livstecken! Vilken superkvinna du är! Har tänkt på dig varje dag ska du veta, och det är inte bara jag ser jag. Helt otroligt vad du berör
Krya på dig
Stor kram från mig till dig!
November 12th, 2009 kl. 16:09
Så där ja då avr ordningen återställd. Välkommen hem
November 12th, 2009 kl. 16:29
[...] är att DVIJDVS är hemma igen. Spara / dela med [...]
November 12th, 2009 kl. 16:32
Har följt din blogg under en längre period nu, men inte kommenterat tidigare. Men nu måste jag. Välkommen hem! Har saknat dina sköna inlägg…
November 12th, 2009 kl. 16:39
välkommen åter till verkligheten! Internet har varit lite tråkigare den senaste tiden, och lite orolig har man ju faktiskt varit för både dig och Pyret. Skönt att alla mår bra…
November 12th, 2009 kl. 16:52
Som Gert Fylking skulle ha sagt – “ÄNTLIGEN!!”. Det var på tiden att få ett livstecken, jag tänkte precis fråga twitter-bubblan om ngn hade hört eller fått ett livstecken från dig. Skönt att du är tillbaka och mår bättre.
November 12th, 2009 kl. 16:52
Jag har varit in och kikat här för att se hur det går för dig.
Vad härligt att höra att du är hemma igen!
Du är verkligen tapper som håller modet och orken uppe trots allt!
Lyckligtvis kommer en alldeles fantastisk belöning till slut, men jag vet själv hur långt bort det kan kännas.
Hoppas du får må bättre nu!
November 12th, 2009 kl. 17:13
Så skönt att du är tillbaka på banan igen, bloggvärlden är sig inte lik utan dig!
Kan du ta det lite lugnt nu och bara ta hand om dig? Vara snäll mot dig? Köra lite med D kanske?
Ha en skön helg!
November 12th, 2009 kl. 17:16
Välkommen tillbaka. Det har varit en orolig vecka. Har kikat in flera gånger varje dag, men det har varit tomt och tyst hela tiden.
Ta nu hand om dig och pyret och vila vila vila.
Kram
November 12th, 2009 kl. 17:43
Alltså jag verkar vara den enda som inte varit orolig!! Är jättekul att du mår bättre och fått komma hem igen. Men orolig var jag inte däremot var jag orolig innan du till slut tog tag i det och åkte in- helt galet att du väntade så länge!
Men när du väl åkt in visste jag ju att du skulle få hjälp- har man själv åkt in och ut på akuten och fått dropp pga hyperemesis så vet man ju att det är heeelt normalt.
Hoppas du får må bättre nu, fick du ny medicin också eller bara droppet som gjorde att det vände?
Det första jag åt och tyckte smakade bra efter min droppvistelse var pepparkakor:)
Angående svininfluensan så förbered dig på att du får ont i armen och kan få feber en dag och bli lite illamående av den- det blev jag. Men det är ingenting i jämförelse med vad du gått igenom hittills.
Fortsatt lycka till!
November 12th, 2009 kl. 17:47
Välkommen tillbaka!!!
Jag funderar på en sak; förr i tiden när det inte fanns dropp osv, hur fan gjorde man då om man kräktes så mycket av graviditeten som du gör? Dog man eller? Weird!
Hoppas VERKLIGEN att du får må bättre nu. Kram!!!
November 12th, 2009 kl. 17:51
Välkommen hem! Grymt att du är tillbaka, det är tufft att gå och oroa sig för en person man aldrig träffat. Jag har besökt din blogg flera gånger per dag för att koll. Hoppas att kräkeriet är över så att du kan fortsätta förgylla mina dagar. Jag har saknat dig.
November 12th, 2009 kl. 17:56
välkommen hem, och välkommen tillbaka till bloggen
November 12th, 2009 kl. 18:01
Underbart att höra att du kom ut igen
Själv ska man snart till Uppsala (igen) för kurs med jobbet samt hälsa på kursare/vän som fyller ett steg närmare 30
Uppsala uppsala – härligt ställe
November 12th, 2009 kl. 18:03
Å vad glad jag blir! Har gått in säkert 10 gånger/dag för att se om du fått komma hem! Hoppas du piggar på dig snabbt, ta det lugnt och vila tills dess!
November 12th, 2009 kl. 18:11
Linda, gott att höra att du tyckte lika mycket om personalen som jag! Du tryckte inte i dig nån macka på muggen innan du gick upp
Vilken vecka är du i nu? Börjar lilla magen synas? Hoppas du fixar att vara hemma nu tills pyret anländer….Skönt att du är hemma, jag har varit inne femtioelva gånger per dag och väntat på livstecken.
November 12th, 2009 kl. 18:21
Nice to have you back…kram
November 12th, 2009 kl. 18:29
Hur kommer det sig att du blev så dålig och vad var felet? Känns ju lite jobbigt att behöva bli så dålig av något så underbart :/
Skönt att du är tillbaka i alla fall
kram tilda
November 12th, 2009 kl. 18:32
Vad skönt att du är hemma igen. Har oroat mig så för dig och Pyret. Hoppas att allt vänder nu.
Är dock lite nyfiken på vad Försäkringskassan säger – “Graviditet är ju ingen sjukdom” eller???
Massor av välkommen hem och krya på dig kramar
Ps. Imorgon tar jag SPRUTAN, kommer det inga fler inlägg från mig så vet du ju varför ;-D
November 12th, 2009 kl. 19:00
Åh så skönt att du är tillbaka på banan igen! Heja dig, D och Pyret! Ni tar er igenom det här!
November 12th, 2009 kl. 19:00
Det är bra att du är hemma, väldigt bra. Men vet du – jag ljög om snusken!
In your face!!
November 12th, 2009 kl. 19:21
Välkommen hem, blev så glad att se ett livstecken från dig, har kollat flera gånger om dagen. Hoppas att kommer att känna dig bättre snart eller rättare sagt snabbt som tusan! Kram
November 12th, 2009 kl. 19:27
Wayne pain:
Det gjorde du så fan heller. Man ljuger inte för sjuka människor. Jag ska göra en Spotify-lista till dig som ska lyssnas på.
Så blir det för så säger jag.
November 12th, 2009 kl. 19:28
Välkommen hem och så jäkla skönt att höra att du mår bättre. Hoppas nu att det håller i sig så att du får äta ikapp dig lite. Ett tips (tråkigt men av erfarenhet ett bra sådant) undvik kryddor ett tag framöver. Det kan göra ont som “BLIIIP” när man varit så dålig som du varit. Det finns en mängd goda torkade örter som kan ge lite mer smak under tiden.
November 12th, 2009 kl. 19:30
Spettan:
Hyperemesis sätter dom inte så mycket emot vad jag har hört. Det är liksom en diagnos och då verkar dom nöjda vad jag har fattat.
November 12th, 2009 kl. 19:31
Tilda:
Vissa blir det, jag drabbades av nåt som heter hyperemesis, vilket är extremt illamående och kräkningar vid graviditet. Det beror på hormoner, men så mycket mer vet man inte. Typ. Nåt sånt.
November 12th, 2009 kl. 19:33
Neta:
Som jag sa, jag hade inget där att göra tidigare. Dom tog nämligen inte in mig första gången jag åkte, i torsdags. Jag fick spy ett dygn till, efter det var mina värden på svält och DÅ kom jag in.
November 12th, 2009 kl. 19:33
Glömde ju säga GRATTIS till Therese.
November 12th, 2009 kl. 19:40
Då kan man pusta ut äntligen. Hoppas nu att det inte blåser en massa mer trubbelvindar åt ditt håll. Vilket år alltså! Tänker på att ovanpå allt detta så måste ni tampas med ev. nöffis också.
November 12th, 2009 kl. 19:45
A: Nu är jag inte läkare, men kan tänka mig att de kanske förr i tiden försökte trycka i folk socker-saltlösning. Om det var uppfunnet då… Eller, ja, vet man ju inte. Det fanns (finns) kanske nån fantastisk växt eller ört som nån kunnig naturläkare visste funkade. Men jag tror säkert många dog lite i onödan förr…
November 12th, 2009 kl. 19:56
Åh vad skönt att du är hemma, att du kan äta igen och att allt är bra med Pyret! Nu ska jag sluta oroa mig. Krya på dig!
November 12th, 2009 kl. 19:58
Vad skönt att höra att du är hemma igen! Jag har tänkt på dig och undrat hur du haft det!
November 12th, 2009 kl. 20:11
96C och Pär är bäst!
November 12th, 2009 kl. 20:27
Åh vad glad jag blev över att du har det bättre och att du delar det med oss! Har saknat dina inlägg och vill bara säga att detta är min favvo blogg ALLA KATEGORIER!
Ta hand om Dig och Pyret! och låt D & Saga ta hand om dig också!
mvh
Jen
November 12th, 2009 kl. 20:30
Hurra, gud var roligt att se dig tillbaka på bloggen igen, du har verkligen varit saknad! Hoppas du kommer må bättre framöver, så det inte behöver bli fler rundor till sjukan och droppställningen!
November 12th, 2009 kl. 20:41
Nu andas jag ut. Välkommen tillbaka till livet! Hoppas att magen snart återhämtar sig och att du slipper några mer komplikationer.
Jag brukar inte kommentera (delvis för att jag är en sån som du har all rätt att avsky – löjligt fertil och inte en dags illamående under snart 2 fullgångna graviditeter, fast lite andra krämpor som kompensation), men nu måste jag ju instämma i gratulationerna och välgångsönskningarna ändå, efter det hemska du upplevt.
Sköt om dig nu och fortsätt skriva! Vi är uppenbarligen många som är beroende av din blogg.
Kram
Sara
November 12th, 2009 kl. 20:44
Åh, stackars, stackars du! Det där låter ju alldeles fruktansvärt överjävligt… Hoppas du får i dig små doser käk och allt du behöver och mår bättre framöver!
November 12th, 2009 kl. 20:51
Så skönt att du är på bättringsvägen. Visst är det fördjävligt att man kan hamna i det här, när man bara vill ha ett barn?? Du förstår hur jag menar va? =)
Önskar er lycka till och måååå bätttrrreee nu!!! Snälla Pyret; va snäll mot mamma och pappa nu.
November 12th, 2009 kl. 20:56
Linda! Som vi har saknat dig och oroat oss. Jätteskönt att höra att det går åt rätt håll! Och fasen vad pyret ska få dåligt samvete när h*n läser detta om ett antal år, du kommer att kunna få många frukostar på sängen i framtiden om du mjölkar det hela lite
November 12th, 2009 kl. 21:03
Nu kanske folk kan sluta bitcha om att du ska vara tacksam och lycklig och hålla käften. Och helt enkelt hålla käften. Folk alltså, inte du. Håller tummarna för att tarmarna även fortsatt kommer jobba i ett lugnt tempo och magmunnen hålla tätt.
November 12th, 2009 kl. 21:15
Välkommen tillbaka!
Du har varit saknad.
Skönt att höra att det känns bättre. Ta det lugnt och låt dig bli ompysslad av store, starke polisen.
Megakram!
November 12th, 2009 kl. 21:46
nu känns själva IVF:en som en fis i rymden kan jag tänka. Fan vilken otur du har. Fast tur ändå ju. Om man jämför, som du sa. Vet pyret om att du antagligen kommer att få nobelpriset i kräk och tapperhet när det här är klart? Mitt pris har du vunnit för länge sen. Kram och välkommen tillbaka.. Har dom sagt nått om att det kommer att lugna ner sig för dig?
November 12th, 2009 kl. 21:46
ÄNTLIGEN! Jag blev så orolig! Skönt att du är tillbaka och mår bättre!
Kram
November 12th, 2009 kl. 21:57
ÅH VAD SKÖNT ATT DU ÄR HEMMA – VÄLKOMMEN! Som vi har oroat oss. Ser fram emot att höra att du är stadigt på bättringsvägen framåt!
November 12th, 2009 kl. 22:04
Välkommen tillbaks! Har också varit där för några år sedan, på Ackis, på avdelningen, delade rum med en i just samma situation som du (jag var alltså inte i din situation – min graviditet var på fel ställe, utomkveds, och var tvungen att opereras bort). Men jag har också andra minnen från just den avdelningen och han fyller åtta år nästa vecka (fick en släng havandeskapsförgiftning så jag blev inlagd där istället och fick vara där istället för på bb efteråt och tja, även om du inte fick sådan kunskap annat än i påse nu så var det fler rätter att välja på än på bb
)! De är bra goa de som jobbar där. Försök må lite bra nu då!
November 12th, 2009 kl. 22:06
Skönt å höra att du har fått hjälp! Hoppas nu verkligen att det går åt rätt håll & slipper må så dåligt! Styrkekramar
November 12th, 2009 kl. 22:08
välkommen hem igen! man blev ju lite orolig över din hälsostatus när du var iväg så länge. ta det lugnt och ta hand om er!
November 12th, 2009 kl. 22:20
YOU MADE IT!!!! Du har sett Akademiska inifrån katakomberna! Visst är det ett fint ställe? Kollade runt i kulvertarna, men inte en skymt av nåt kräkmonster, letade i fel ände av de underjordiska gångarna…
Skönt att höra att du mår bättre! Antar att D är världsbäst på ompyssling så länge han inte behöver vara i sjukhusmiljö;) Kör med honom nu då!
Kram och krya på dig!
November 12th, 2009 kl. 22:39
L Ä T T A D!
November 12th, 2009 kl. 22:45
Härligt att höra att du mår bättre!!! Välkommen hem <3
November 12th, 2009 kl. 23:00
Välkommen hem! Har varit inne här flera gånger om dan för att se om du hade fått komma hem. Tills min bloggkompis sa till mig att det stod på Monas blogg hur du mådde. Hoppas att du nu ska få behålla maten och att Pyret kan få rapa annat än dropp
November 12th, 2009 kl. 23:19
Nämen titta vad man hittar sjuttielfte gången man loggar in för att se om det hänt något! Så skönt att se dig tillbaks – men fy för sören vilken resa du har gjort.
Må det bara gå bättre nu, det håller jag allt hållbart för!
November 12th, 2009 kl. 23:39
Åh förlåt! Jag visste inte att de hade ett sånt gränsvärde. Men då fattar jag varför hade inte förstått att du försökt tidigare. Man gör ju som man blir tillsagd helt enkelt:)
Mig sa dom åt att åka akut in direkt jag ville vänta ett dygn för jag var så slut och trodde jag skulle bli bättre (hahaa galen man är i sitt spyende)men när de hört att jag inte fick behålla vatten på ett dygn var jag enligt läkaren tvungen att åka in direkt…Men det var ju i en annan stad
November 12th, 2009 kl. 23:45
Hjälp, vad jag lider med dig. Vet hur hjälplös man är då man ligger med huvudet i toan och inte vet när det ska sluta. Inte ens den mest dedikerade morsa orkar leva då. Det enda som hjälper är vetskapen om att ju mer illa man mår desto starkare är graviditetshormonerna och desto starkare är lillspöket. Hang in there!
November 13th, 2009 kl. 0:10
Äntligen!!!!
Va härligt att du är hemma igen Linda!
Trodde väl aldrig i hela mitt liv att jag skulle bli såå engagerad o orolig för en människa jag inte känner!
Har varit in på bloggen minst (!) en gång om dagen för att kolla läget o nu är ordningen återställd=)
O att Pyret mår bra o rapar är ju bara bäst!!!
November 13th, 2009 kl. 0:47
Välkommen hem!
Jag tror Pyret bråkar med dig nu och sen när han kommer ut kommer han vara ett mönsterbarn livet ut, bara för att Pyret varit så jävlig med dig
Hoppas du blir bättre snart
Jättestor kraaam!
November 13th, 2009 kl. 1:12
Du kanske redan har sett detta, men annars kommer här ett tips: http://hyperemesis.egetforum.se/forum/
Det kanske kan vara skönt att läsa om andra i din situation tänkte jag.
Kram
November 13th, 2009 kl. 6:39
Neta:
De har inga gränsvärden här heller. Men dagen innan hade jag fått behålla vatten och såg inte speciellt död ut när jag kom in, blodtryck bra osv. Så då tyckte inte läkaren att jag behövde läggas in.
Dagen efter kom jag in som en säck rutten potatis, först då togs blodprover osv. Och då blev jag inlagd.
November 13th, 2009 kl. 9:38
SOM jag har längtat efter dig. Kollat bloggen varje dag men ingenting.
Vi tackar allt och alla för att du mår bättre.
Vila och ta igen dig nu.